Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om ett införande av enmansvalkretsar vid val till riksdagen.
En viktig fråga för demokratin är hur valsystemet ser ut. Fram till 1909 hade vi enmansvalkretsar i Sverige. I varje valkrets utsåg väljarna en riksdagsledamot. Den som fick flest röster var vald. Efter 1909 har vi haft så kallade proportionella val, alltså med flera mandat per valkrets. Det har resulterat i partilistor med många, för väljarna, okända namn och stora valkretsar. Riksdagsledamöterna har därmed varit mer beroende av hur högt på partilistan de hamnar, än hur god kontakt de har med väljarna. De olika partiorganisationerna bestämmer i sina interna processer rangordningen vad gäller riksdagsplatserna, långt över väljarnas huvuden. Resultatet har blivit att alldeles för få svenska väljare känner till namnen på riksdagsledamöterna i den valkrets där man bor. Därför måste systemet ändras. Sverige bör införa enmansvalkretsar i riksdagsvalet, så att den kandidat som blir vald faktiskt i första hand är ansvarig inför valmanskåren i sin valkrets. Det är de lokala väljarna och endast dessa som skall avgöra om han eller hon skall bli vald eller ej. Personvalet måste ges ett fullständigt genomslag.
I praktiskt taget alla brittiska underhusval under 1900-talet har det funnits valkretsar som gått emot strömmen. I dessa har väljarna valt att byta ut en sittande ledamot från det parti som ökade sin totala röstandel mot en stark lokal kandidat från den förlorande sidan. Det visar att systemet fungerar i Storbritannien, och det bör också kunna fungera i Sverige.
Enmansvalkretsar stärker den enskilde parlamentarikerns ställning och tydliggör hans eller hennes ansvar inför väljarna. Därför bör regeringen ta initiativ till en utredning om införandet av enmansvalkretsar i Sverige, med målet att de skall kunna implementeras till valet 2006.
|
Stockholm den 26 september 2004 |
|
|
Tobias Billström (m) |
Peter Danielsson (m) |