Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om att ta bort riksdagsledamöternas särskilda kostnadsersättning.
Riksdagens ledamöter har sedan många år en månatlig särskild kostnadsersättning. Under senare år har ersättningsbeloppet drastiskt minskats i takt med att riksdagen tagit över alltfler av de kostnader som ledamöterna har till följd av uppdraget.
År 2004 erhåller varje ledamot en ersättning på 3 733,50 kr per månad. Beloppet ska bland annat täcka kostnader för porto, telefon och konferenser. Denna ordning vållar många problem. Ledamöterna får i sin privata deklaration göra avdrag för kostnader i uppdraget. Återstoden av beloppet beskattas som en inkomst. Många ledamöter har avsevärda kostnader. För ambitiösa ledamöter som har dessa utgifter räcker inte den av riksdagen tilldelade ersättningen vilket innebär att medel får tas ur ledamotens egen ficka. Det tillvägagångssättet kan knappast anses bra för demokratin, riksdagen eller den enskilde ledamoten. För andra ledamöter blir beloppet en behaglig extra inkomst varje månad, visserligen beskattad men ändå. Dessa ledamöter kan lugnt stoppa extra medel i den egna plånboken utan att allmänheten behöver uppröras över de dolda förmånerna. Demokratin fordrar en viss etik där öppenhet och transparens måste vara ledord. I annat fall riskeras att politikens anseende förfläckas när grova generaliseringar av enskilda ledamöters beteende görs i den allmänna debatten.
Det är vidare märkligt att riksdagsledamöternas kostnader på detta sätt ska överprövas av skattemyndigheten. Gångna års ojämna bedömningar från skattemyndigheterna har orsakat att ledamöter fått olika behandling, försvårat för ambitiösa ledamöter och underlättat för de ledamöter som haft oärligt uppsåt. Ett sådant system rimmar illa med allmän rättskänsla och god etik.
Det vore därför rimligt att den särskilda kostnadsersättningen helt togs bort. riksdagen ska självklart betala kostnader i uppdraget som porto och telefon. Ett system där riksdagen direkt står för dessa och andra kostnader föranledda av uppdraget vore därför mer rimligt och bör ersätta den nuvarande modellen.
|
Stockholm den 20 september 2004 |
|
|
Torsten Lindström (kd) |