Riksdagen beslutar om regler som ger möjlighet att ge riksdagsledamöter kortare tjänstledighet för att de skall kunna "jobba på sina ordinarie jobb".
Att vara riksdagsledamot är ett uppdrag som vissa veckor tar 50-60 timmar, ibland mera. Att vara riksdagsledamot kan innebära arbetsuppgifter på 20-30 dagar i sträck, utan s k ledig dag.
Jag tror därför att allmänheten kan få en felaktig bild av uppdraget som riksdagsledamot om vissa ledamöter, utöver sitt uppdrag som riksdagsledamot, också har andra stora och omfattande uppdrag, uppdrag som måste ta mycken tid och inte borde gå att förena med riksdagsuppdraget. Särskilt har kombinationen advokat-riksdagsledamot fått en stark - kanske för stark ? - fokusering i media. Jag har i media i Dalarna, på insändarplats, fått frågan om jag anser att det går att exempelvis kombinera uppdraget som advokat och försvarare i stora och omfattande rättegångar med att samtidigt vara riksdagsledamot. Mitt svar där på insändarplats var klart och tydligt ett nej och detta svar står jag för. Att vara ledamot är inte bara att finnas på plats vid voteringar. Folk undrar numera om uppdraget som ledamot innebär att vi har så mycket ledigt att vi kan ha andra jobb på sidan om. Frågan är berättigad enligt mitt sätt att se det.
Jag menar att om en riksdagsledamot väljer att tillfälligt återgå till sitt ordinarie arbete, oavsett om det är som lokförare, journalist, advokat eller murare, skall det finnas möjlighet att få tjänstledigt och därmed att riksdagen tar in en ersättare i riksdagen på kortare tid och att avdrag sker på månadsarvodet för den tjänstlediga. Ett alternativ är att sådan tjänstledighet automatiskt skall "kvittas ut" via kvittningssystemet.
Det är inget fel att vi riksdagsledamöter är ute - så mycket vi hinner - för att "prya" i vad folk kallar "verkligheten". Men detta är inte detsamma som att gå tillbaka till sitt ordinarie arbete samtidigt som man har uppdraget kvar som riksdagsledamot och därför uppbär full månadsersättning. Kombinationen går ju också nästan enbart att genomföra för alla som har Stockholm som bostadsort.
Jag vet att konstitutionsutskottet behandlat frågan tidigare, men förstår inte inställningen där KU skriver: "Enligt utskottets mening finns det ett värde i att riksdagsledamöter kan vara aktiva i samhället vid sidan av det politiska arbetet. För många ledamöter kan det dessutom vara ett fundamentalt intresse att genom att fullgöra visst arbete inom ramen för sin yrkesverksamhet vidmakthålla den kompetens och den verksamhet som behövs för att kunna åtgå i full verksamhet i yrket efter riksdagsuppdraget."
Hur detta i praktiken skall fungera förstår inte jag. Menar KU att man skall få kvittning från riksdagen om man "vill jobba på sitt ordinarie arbete"? Detta kan väl aldrig vara KU:s mening? Eller är det bara i Stockholm och i närstående län som detta skall fungera? Vi riksdagsledamöter har ju också en lång "sommarledighet" - utan röstningar och bindande möten till riksdagshuset - och då finns, för den som vill, goda möjligheter att tillfälligt återgå till sitt ordinarie arbete för att exempelvis hålla kompetensen uppe.
Jag tror att ledamotens "utövande" av sitt yrke - med nuvarande arbetssätt - i stället skapat förakt för att han eller hon först har arvode som riksdagsledamot och sedan har andra stora och betungande och inkomstbringande uppdrag på sidan om. Någon form av avdrag av riksdagsarvodet bör självklart göras om andra uppdrag genomförs.
|
Stockholm den 14 september 2004 |
|
|
Rolf Gunnarsson (m) |