Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetskraftsinvandring.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att offer för människohandel i normalfallet skall beviljas permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av rättsväsendet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tydligt uppdrag till socialtjänsten.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa riktade jämställdhetsinsatser för att stoppa sexhandeln.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska staten bör föregå med gott exempel samt anta en uppförandekod för alla personer som på statens uppdrag är verksamma utomlands. 3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU skall utöka det internationella samarbetet och utbildningen i EU:s medlemsländer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU skall införa ett EU-program för vittnesskydd och brottsoffers säkerhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU skall förlänga lagringstiderna för Europols analysfiler.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU skall harmonisera lagstiftningen mot människohandel och påskynda implementeringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU skall utöka EU:s insatser mot människohandel.
1Yrkandena 1, 2 och 5 hänvisade till SfU.
2 Yrkande 4 hänvisat till SoU.
3 Yrkande 6 hänvisat till FiU.
Säga ja till arbetskraftsinvandring
Om människor kan komma till Västeuropa och arbeta kommer det att försvåra för cyniska människohandlare att sälja människors kroppar.
Bevilja permanenta uppehållstillstånd
Offer för människohandel riskerar att bli socialt utstötta i den mån de återvänder till sina hemländer. De ska därför kunna beviljas permanenta uppehållstillstånd i Sverige.
Förbättra utbildningen om människohandel för hela rättsväsendet
Kunskapen och kompetensen hos polismyndigheter och övrig personal inom det svenska rättsväsendet varierar. Vi vill därför att utbildningen förbättras rejält.
Att Socialdepartementet tar ett större ansvar
Det svenska Socialdepartementet måste ta ett större ansvar för de offer för människohandel som påträffas i Sverige.
Enligt den lagstiftning som trädde i kraft i Sverige år 2002 definieras "människohandel" på följande vis: Den som med användande av olaga tvång, vilseledande eller något annat sådant otillbörligt medel förmår någon att bege sig eller låta sig transporteras till ett annat land i syfte att personen där skall utsättas för brott, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål, döms för människohandel för sexuella ändamål till fängelse i lägst tvåår och högst tio år. För människohandel för sexuella ändamål döms också den som tar emot, transporterar eller inhyser en person som kommit till ett land under de förhållanden som angivits i första stycket, om det sker med användande av sådant otillbörligt medel och i sådant syfte som anges där. Den som begår en gärning som avses i första eller andra stycket mot en person som inte fyllt 18 år skall dömas för människohandel för sexuella ändamål även om inte olaga tvång, vilseledande eller något annat otillbörligt medel används.
Termen människohandel eller trafficking kan ha fler betydelser, till exempel människohandel för arbetskraftsexploatering, sexuella ändamål, barnarbete eller människosmuggling. I denna motion kommer vi enbart att fokusera på människohandel för sexuella ändamål. Det innebär att när begreppet "människohandel" används sååsyftar vi människohandel för sexuella ändamål och ingen annan form av exploatering.
Det behövs särskilda insatser för att nå presumtiva sexköpare med information för att på så sätt kunna försöka komma åt efterfrågan som skapar sexslavhandeln.
Samarbetet mot människohandel måste stärkas - både på nationell och internationell nivå. Utökade resurser och utbildningsinsatser för rättsväsendena i alla EU:s medlemsländer är nödvändiga för att bekämpa människohandel.
EU bör inrätta ett gemensamt program för vittnesskydd och brottsoffers säkerhet. Det är av avgörande vikt att både vittnen och brottsoffer för människohandel får stöd, hjälp och skydd - både i landet där rättegång hålls och i hemlandet om de åker tillbaka.
Reglerna för EU:s polisbyrå Europol gällande lagringstider av viktig information i analysfilerna bör förlängas - den treåriga preskriptionstiden är alldeles för kort och medför orimliga konsekvenser i det brottsbekämpande arbetet.
?armoniseringen av medlemsländernas lagstiftning fortgår. Medlemsländerna måste ha ett tydligare ansvar för att snabbt och effektivt implementera och verkställa gemensamt fattade beslut mot människohandel samt inrätta nödvändiga nationella enheter för ett effektivt brottsbekämpande samarbete.
Vi anser att EU måste ställa högre krav på såväl nuvarande medlemsländer som kommande ansökar- och kandidatländer att prioritera bekämpandet av människohandel.
Varje år tvingas hundratusentals kvinnor och barn från fattiga områden runt om i världen in i prostitution och sexslavarbete. Människohandel för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Denna slavhandel berör de flesta länder världen över. Det är svårt att få fram exakta siffror på hur många som faller offer för denna cyniska och människovidriga handel. Enligt FN beräknas uppskattningsvis 600 000-800 000 människor varje år falla offer för människohandeln. Inte ens under den mest intensiva afrikanska slavhandeln till Amerika på 1860-talet kom antalet offer upp i dessa siffror.
Handeln är mycket lukrativ och förövarna tjänar lika mycket pengar på att sälja kvinnors och barns kroppar som på att sälja vapen och narkotika. Enligt uppgift från organisationen Kvinna till Kvinna beräknas priset på en kvinna i Europa variera mellan 4 000-20 000 kr. Till skillnad från narkotika som säljs en gång så kan också en och samma kvinna säljas ett flertal gånger. När det gäller Europa är det framför allt från de öst- och centraleuropeiska länderna som offren kommer. Moldavien, som är Europas minsta och fattigaste land, är ett av de länder varifrån flest flickor rekryteras.
Enligt svenska Rikskriminalpolisens rapport "Människohandel för sexuella ändamål" (KUT-rapport 2004:2, lägesrapport 6, 1 januari-31 december 2003)beräknades år 2003 mellan 400 och 600 kvinnor vara offer för människohandel i Sverige. Det är ett högre antal än vad som tidigare framkommit. Men siffrorna behöver inte nödvändigtvis tolkas som att det skett en ökning av antalet offer. Det kan, som Rikskriminalpolisen konstaterar, vara ett resultat av att polisen tidigare bedömt antalet offer för lågt. De flesta av de kvinnor och barn som förs in i Sverige kommer från geografiskt närbelägna länder såsom Estland, Litauen, Polen och Ryssland. Utbredningen av prostitution är generellt sett mindre i Sverige än i andra europeiska länder. Det mesta talar för att den svenska sexköpslagen bidragit till att Sverige kommit att anses som ett "svårt land" att verka i, man kan inte erbjuda sexuella tjänster offentligt och det är mera komplicerat att skaffa kunder.
I denna motion fokuserar vi på vad vi från svenskt håll liksom från EU kan göra för att bekämpa människohandel för sexuella ändamål.
Att tala om människohandel utan att beröra synen på prostitution är nästintill en omöjlighet. Prostitution är en form av exploatering som aldrig har sin grund i ett fritt förstahandsval, utan skall motverkas på många sätt. Kopplingen mellan prostitution och människohandel för sexuella ändamål är för oss liberaler uppenbar. Samtidigt ska sägas att det finns en grundläggande distinktion mellan att vara tvingad av omständigheter att sälja sin egen kropp och att få sin kropp såld av andra.
Under de senaste åren har det blåst liberaliseringsvindar i vissa europeiska länder för att likställa prostitution med andra yrken. Det är framför allt Nederländerna, Belgien och Tyskland som driver denna linje. I dessa länder har fackföreningar och andra sammanslutningar bildats för att driva kravet om att prostitution ska betraktas som ett yrke med rätt till social trygghet, pensionspoäng, jämförbart med andra yrken. I Sverige däremot har utvecklingen gått i den motsatta riktningen. Införandet av den svenska sexköpslagen var ett led i kampen mot prostitution.
När det gäller sexköpslagen är det mycket som talar för att lagen även har haft en "dämpande effekt" på förekomsten av människohandel i Sverige. I och med sexköpslagen har det blivit svårare att erbjuda sexuella tjänster offentligt, vilket gör det mer komplicerat att skaffa kunder. Den svenska sexköpslagen har sannolikt också bidragit till att Sverige, av människohandelns förövare, kommit att anses som ett "svårt land" att verka i. Samtidigt ska det sägas att Folkpartiet anser att en utvärdering av lagen vore bra. Vi ifrågasätter inte lagen men vill att den utvärderas. Finns det ytterligare effektiva sätt att stävja prostitution och människohandel?
Det är i detta sammanhang viktigt att slå fast att sexslavhandel aldrig hade kunnat bli en så lukrativ handel om det inte fanns en strukturell underordning av kvinnor och barn. Sexslavhandeln hade heller aldrig blivit så stor om det inte funnits en efterfrågan hos män som anser att deras egna sexuella drifter står över dessa kvinnors och barns rätt till ett människovärdigt liv.
I takt med att det blir lättare att resa och verka i olika länder och i takt med att den elektroniska utvecklingen underlättar kommunikationen mellan människor runt om i hela världen, ökar också den internationella kriminalitetens möjligheter att begå brott.
Den organiserade brottsligheten finner ständigt nya vägar och områden för att kunna göra största möjliga ekonomiska vinning.
Vad avses då med organiserad brottslighet? Alla medlemsländer i EU använder samma kriterier för att definiera "organiserad brottslighet". Några av kriterierna måste alltid föreligga, bland annat samarbete mellan fler än två personer, verksamhet över en längre tid samt att motivet för kriminaliteten är strävan efter vinning och/eller makt. Därutöver finns det ett antal kriterier som kan, men inte behöver, prägla brottsligheten, till exempel verksamhet på internationell nivå, användande av våld eller andra metoder för hot, någon form av disciplin och kontroll. Människohandel, narkotikasmuggling, handel med vapen och terrorism är exempel på internationell, organiserad brottslighet.
EU:s polisbyrå Europol uppskattar att den organiserade brottsligheten i EU ökar (European Union Organised Crime Report 2003). 2002 rapporterade medlemsländerna in 3 000 kända grupper med ca 30 000 medlemmar. 2003 rapporterades minst 4 000 kända kriminella grupper med nästan 40 000 medlemmar in till Europol. Dagens organiserade brottslighet är enligt Europol alltmer flexibel och engagerar sig i en rad kriminella handlingar - beroende av vilka möjligheter som finns och utefter balansen mellan risktagande och lönsamhet, "high-profit low risk". Människohandel är ett exempel på brottslighet som kan vara mycket lönsam till en låg risk. Det är också därför som vi måste satsa mycket skarpa åtgärder mot människohandel.
Av Europols rapport om trafficking (delrapport från januari 2004) framgår att de kriminella grupper och nätverk som är inblandade i människohandel ofta uppfyller de flesta av EU:s kriterier för organiserad brottslighet. Traditionellt sett består dessa kriminella grupper/organisationer av människor från samma länder som offren kommer ifrån men det finns även ett ökat samarbete mellan olika gäng och nätverk med blandat nationellt ursprung. Tidigare har ägarna till de nattklubbar, barer, hotell och bordeller där människohandelsoffren tvingats jobba som prostituerade varit lokala kriminella. På senare tid har dock även andra nationaliteter tagit över mer och mer av denna verksamhet. Grupperna har väl utvecklade transportvägar och metoder för att få in flickorna/kvinnorna till destinationsländerna. Ett flertal internationella organisationer (NGO) rapporterar om ett ökat användande av hot och våld mot offren och deras anhöriga i hemlandet.
I Sverige är narkotikabrottsligheten fortfarande ett centralt område för den organiserade brottsligheten, men även bland annat brottet människohandel ökar (KUT-rapport 2002:12, Organiserad brottslighet i Sverige 2001). Rikskriminalpolisen uppskattar att mellan 400 och 600 kvinnor blivit offer för människohandel i Sverige under 2003 (KUT-rapport 2004:2, Människohandel för sexuella ändamål).
Det kan således inte råda någon tvekan om att människohandel utgör en grov form av organiserad brottslighet. Den måste bekämpas med skarpa åtgärder och ett utvecklat, väl fungerande internationellt samarbete. Folkpartiet anser att det är av avgörande betydelse att detta sker - och att det sker snabbt.
Det råder inga tvivel om att fattigdomen spelar en stor roll för förekomsten av människohandel. Om inte kvinnorna upplevde att deras livssituation i många avseenden var så miserabel att de var beredda att lämna sitt öde i händerna på okända människor, skulle sannolikt denna handel inte vara lika omfattande som den är idag. Men vi tror att det är för enkelt att enbart säga att människohandel skulle upphöra om fattigdomen utrotades. Orsakerna till människohandel finns att söka i politiska, ekonomiska, sociala och juridiska faktorer.
Denna fråga handlar om grundläggande mänskliga rättigheter. Ingen människa ska behöva utstå den fysiska och psykiska tortyr som det innebär att bli såld till människor som inte skyr några som helst medel för att tjäna pengar på andra människors kroppar. Ingen människa ska kunna fråntas rätten till ett människovärdigt liv.
Den starkt uppmärksammade filmen "Lilja 4-ever" har hämtat drag från ett autentiskt fall om en flicka som utsattes för oerhörda svek från sin vuxenvärld, vilket fick till följd att hon föll offer för hänsynslösa människohandlare. Den smutsiga vardag som lever sitt liv i skymundan kan behöva en sådan insats för att hamna i människors medvetande och på den breda politiska dagordningen. Filmen "Lilja 4-ever" belyser på ett skakande sätt människohandelns avskyvärda komplexitet och helvete och spelar en viktig roll i den fortsatta kampen mot handeln med människor.
En övervägande majoritet av de som tvingas in i människohandel är flickor och unga kvinnor. Andelen pojkar som tvingats in i människohandel förefaller dock ha ökat under senare år. Gemensamt för de drabbade är att de kommer från länder som i regel genomgått eller som brottas med svåra ekonomiska, politiska och sociala problem. Dessa problem har i sin tur bland annat genererat fattigdom och hög arbetslöshet. Drömmar och förhoppningar om ett liv i väst med högre lön och bättre livschanser gör också människohandeln möjlig.
Ofta förs kvinnorna in i sexhandeln genom att de ges falska löften om arbete. De kan till exempel lovas arbeten såsom barnpassning, restauranganställd eller som dansare i "underhållningsbranschen". Det ska sägas att det inte är ovanligt att flickorna och kvinnorna är medvetna om att de kommer att prostitueras, men att de inte anar under vilka former prostitutionen ska äga rum och där det yttersta priset betalas genom att kvinnorna blir livegna tjänare, helt i förövarnas händer. Ofta tas pass och andra värdefulla resedokument ifrån kvinnorna då de förs in i landet i fråga. De har sällan någonstans att vända sig till i det land de befinner sig i för att få hjälp. Språkhinder, kvinnornas isolering från rättssamhället och samhället i stort samt deras många gånger mycket dåliga mentala och fysiska tillstånd omöjliggör i princip för dem att få någon hjälp. I flertalet av de fall som avgjorts i domstol har det framkommit att inresan i Sverige varit möjlig genom att kvinnorna kommer från viseringsfria länder.
Människohandelns förövare är i många fall inblandade i annan typ av brottslighet som till exempel narkotikahandel och illegal invandring för att nämna några exempel. De utgör i många fall del av internationella brottssyndikat såsom maffian men det finns också enskilda aktörer som opererar själva. Såväl kvinnor som män finns bland förövarna.
I Utrikesdepartementets skrift "Fattigdom och människohandel - en strategi för bekämpning av människohandel genom Sveriges internationella utvecklingssamarbete" (2003) berörs några av de konsekvenser som följer i spåren av denna brutala handel. Skriften pekar framför allt på de hälsoeffekter och de sociala problem som sexslavhandeln medför.
Ser vi till den enskilda individen handlar det självfallet om mänskligt lidande som får konsekvenser för resten av livet. Det är vanligt att offren utsätts för en psykologisk nedbrytning genom att de isoleras, förnedras, hotas och våldtas av sina hallickar innan de förs ut till kunderna. Många gånger tas pass och andra resedokument ifrån kvinnorna då de förs in i landet. Offren vet sällan vart och hos vem de ska söka hjälp. Kvinnornas isolering från samhället, språkförhinder samt deras många gånger dåliga mentala och fysiska tillstånd, försvårar situationen ytterligare. Ofta görs offren också drogberoende. Risken att de blir smittade med könssjukdomar, såsom hiv/aids är stor. Det är inte heller ovanligt att kvinnorna blir gravida, vilket kan tvinga dem till riskfyllda aborter.
Med tanke på att det är en sådan social skam för dessa flickor att berätta vad de varit med och att det i de flesta länder inte finns några statliga medel för att bekosta kvalificerad psykologhjälp, är det ytterst få flickor som verkligen kan bli hjälpta ur sina trauman. Det leder till att det blir svårt för dem att skapa sig ett arbete och bilda egna familjer. Detta i sin tur bidrar till att förvärra situationen då risken är stor att de utsätts för nya former av förtryck eller att de återsäljs till samma eller en annan hallick. Om de pojkar som faller offer för människohandel vet man tämligen lite, men risken för dem är stor att de kommer i kontakt med andra kriminella gäng eller börjar missbruka. De frivilligorganisationer som finns i ursprungsländerna arbetar i regel med knappa resurser och det är en nästintill omöjlig situation för dem att hjälpa alla dem som behöver hjälp.
Från den 1 juli 2002 infördes i Sverige en särskild lag mot människohandel (brottsbalken 4 kap 1 a §). Den nya lagen mot människohandel för sexuella ändamål ger möjlighet att döma till straff på två till tio år. Enligt uppgift från Rikskriminalpolisen gjordes i Sverige 21 anmälningar om människohandel för sexuella ändamål under år 2003.
Lagen stadgar bland annat: "Den som med användande av olaga tvång, vilseledande eller något annat sådant otillbörligt medel förmår någon att bege sig eller låta sig transporteras till ett annat land i syfte att personen där skall utsättas för brott, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på något annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål, döms för människohandel för sexuella ändamål till fängelse i lägst tvåår och högst i tio år."
Folkpartiet liberalerna har vid ett flertal tillfällen påpekat att begreppet otillbörliga medel är otydligt. Vi, liksom många andra berörda instanser, bedömer att det är stor risk att lagen tolkas på ett sätt som innebär att det kommer att vila en tung bevisbörda på det utsatta offret. Rikskriminalpolisen tar också upp denna problematik i sin senaste lägesrapport. Ett par rättsfall har dessutom visat på hur svårt det är att bevisa att "otillbörliga medel" har använts. Brotten har i de flesta fall i stället kommit att anses som grovt koppleri - inte människohandel för sexuella ändamål. Glädjande nog beslutade riksdagens justitieutskott den 12 maj i år att regeringen ska påskynda en lagändring gällande just frågan om otillbörliga medel. Utskottet kräver att kravet på att gärningsmannen ska ha använt otillbörliga medel tas bort.
I propositionen "Ett heltäckande straffansvar för människohandel 2003/04:111" föreslog regeringen bland annat att kravet på att människohandel ska ha ett gränsöverskridande inslag ska ersättas med ett krav om att förövaren genom sitt agerande ska ha uppnått kontroll över offret.
Folkpartiet välkomnade denna ändring som innebär ytterligare ett välbehövligt steg på vägen till skärpta regler mot människohandel.
Människohandel är en fråga som skär igenom en rad olika politikområden. Det är en fråga som berör jämställdhets-, justitie-, social- och utrikesområdet för att nämna några exempel. Att prostitution, utsatthet, fattigdom och slaveri har en djup social dimension i allmänhet och att socialtjänsten i synnerhet därvidlag har en viktig funktion att fylla är uppenbart. I dag är politiker, oavsett partitillhörighet, överens om det angelägna att bekämpa människohandel. Men även om handeln med människor utpekas som ett högprioriterat område, går inte alltid den politiska retoriken hand i hand med den faktiska verkligheten. Under de senaste fem, tio åren, då det blivit uppenbart att Sverige inte förskonats från människohandel, har nästintill inga öronmärkta anslag till bekämpning av människohandel tillskjutits. Konkreta politiska åtgärdsförslag har uteblivit. Polisen, socialtjänsten och andra berörda myndigheter vittnar både om en krisartad ekonomisk verklighet och en brist på såväl kunskap som vilja ute i organisationerna.
Socialtjänstens ansvar sträcker sig inte längre än till att återsända offren till sina hemländer. Detta försvårar ofta avsevärt möjligheten att kunna utreda och lagföra brottslingarna. Kostnaderna och besväret blir också avsevärda för att utreda och ta vittnesmål från kvinnorna i deras hemländer. Det är nu hög tid att mera handfast ge verktyg och resurser till dem som konkret arbetar med att förebygga och beivra människohandelsbrotten.
Lukas Moodyssons film "Lilja 4-ever" är baserad på ett verkligt fall om en flicka som på grund av svekfulla vuxna hamnade i händerna på hänsynslösa människohandlare. Filmen "Lilja 4-ever" har under det senaste året visats i en rad olika sammanhang. Den har visats för socialtjänstarbetare, biståndspersonal, militärer, poliser och andra människor som på olika sätt kommer i kontakt med denna fråga. Filmen har starkt bidragit till att belysa frågan och har lett till att det omfattande problemet med människohandel har förts upp på den politiska dagordningen såväl i Sverige som i andra länder.
Folkpartiet anser självfallet att det är bra att filmen har visats på så många ställen - den har gjort stor nytta. Men att det mest uppmärksammande bidraget från Sverige i kampen mot människohandel är att visa en film är långt ifrån tillräckligt.
Möjligheten till arbete är en av nyckelfaktorerna för att bekämpa människohandeln. Om människor på laglig väg ges möjlighet att komma till Europa och arbeta så kommer risken att hamna i händerna på hänsynslösa människohandlare att minska. Om EU:s arbetsmarknad låg öppen för östeuropéer från länder utanför EU-unionen, skulle många av de unga kvinnor som idag misshandlas och utnyttjas på västeuropeiska bordeller kunna ha vanliga arbeten, med riktig lön och rimliga villkor.
I propositionen "Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen m.m." (2003/04:35) föreslår regeringen att tillfälliga uppehållstillstånd ska beviljas till de kvinnor och barn som fallit offer för människohandel och som ska vittna i Sverige. Vi tycker inte att förslaget att ge tillfälliga uppehållstillstånd för offer för människohandel - avsett att gälla endast för den tid som rättsprocessen kräver - är tillräckligt. Offren för människohandel har utsatts för sådana fruktansvärda övergrepp att de ska kunna beviljas permanenta uppehållstillstånd. En lagregel bör införas där de som konstaterats vara offer för människohandel i normalfallet av humanitära skäl ges rätt att stanna i Sverige. Som nämndes ovan blir konsekvensen många gånger att de kvinnor som sänds tillbaka till sina hemländer stöts ut socialt. Därför är det från liberal synvinkel självklart att de kvinnor och barn som påträffas i Sverige och är offer för människohandel ska ha rätt till permanent uppehållstillstånd om det behövs.
Rikskriminalpolisen skriver i sin lägesrapport att en stor del av försäljningen av sexuella tjänster sker via Internet. Detta är verkligheten i Sverige liksom i andra länder. Underrättelseinformation och information från förundersökningar visar att Internet har kommit att spela en allt viktigare roll när det gäller att rekrytera sexköpare samt vad gäller försäljningen. Rikskriminalpolisen skriver vidare att det därför är mycket viktigt att polisen ges möjlighet till bättre utbildning och ges mer kunskap om hur man ska bekämpa denna handel.
När det gäller rättsväsendet vet vi också att kunskap, kompetens, intresse och engagemang för människohandelsfrågan hos rättsväsendet, och framför allt inom polisen, varierar. Vi vill därför att utbildningen för hela rättsväsendet förbättras.
En viktig fråga att ställa sig är om och på vilket sätt det svenska samhället är rustat för att ta hand om offren? Det är intressant att konstatera att det i Utrikesdepartementets skrift, som hänvisades till ovan, överhuvudtaget inte nämns om det ansvar som Socialdepartementet har för de flickor som påträffas i Sverige. I kapitlet "Sveriges agerande inom olika politikområden" och under stycket om vad Socialdepartementet gjort står: "Regeringen har uppmärksammat det särskilda problem som finns när det gäller omhändertagande av sexuellt exploaterade barn i Sverige." Detta är självfallet mycket angeläget och viktigt, men vi hade trott att frågan om socialministerns ansvar för de kvinnor som påträffas i Sverige här skulle lyftas fram.
I april 2003 startade ett pilotprojekt för samordning av organisationers och myndigheters arbete för människor som fallit offer för människohandel i Stockholms län. Projektet får medel från Europeiska Flyktingfonden och samordnare för projektet är Stiftelsen Kvinnoforum i Stockholm. Rikskriminalpolisen, Åklagarmyndigheten i Stockholm, Socialstyrelsen och Migrationsverket Region Stockholm är några av deltagarna. Projektets primära syfte är att förbättra stödet till offren samt effektivisera handläggningen av människohandelsärenden. Detta är ett alldeles utmärkt initiativ och vi hoppas att projektet får medel att fortsätta.
Socialtjänsten har ett ansvar för att ta hand om offren som påträffas i Sverige. Socialtjänsten vittnar dock om en svår ekonomisk situation och en verklighet där det råder stor brist på lägenheter till skyddat boende för kvinnorna. Denna situation har tvingat fram att fler flickor och kvinnor har tvingats åka tillbaka till sina hemländer för att där invänta ett fortsatt rättegångsförfarande i Sverige. Väl i hemländerna finns det inte någon möjlighet att garantera att kvinnorna i väntan på rättegång får något skydd mot hallickar och deras kontakter. Att kvinnorna tvingas tillbaka till sina hemländer är också problematiskt för svenska myndigheter, då rättegångspersonal och polis måste flygas till kvinnans hemland för att där fortsätta förhör med henne. Detta är kostsamt och riskerar också att förlänga hela rättegångsprocessen. Det är därför mycket angeläget att socialtjänstens uppdrag förtydligas så att myndigheten kan leva upp till sina skyldigheter. Folkpartiet vill också anslå 10 miljoner mer till bekämpning av människohandeln jämfört med regeringen.
Även om handeln med människor är en konsekvens av fattigdom och maktlöshet har den sin drivkraft ur det faktum att det finns män som anser sig ha rätt att köpa dessa kvinnor för att få utlopp för sina egna lustar. För att bekämpa inställningen att män har rätt att köpa kvinnor måste ett intensivt opinionsarbete bedrivas. I grunden handlar det om respekten för mänskliga rättigheter och om synen på kvinnans rätt till sitt eget liv, sin egen fria vilja och sin egen kropp.
Vi anser att det bör göras riktade informationsinsatser på till exempel flygplatser, färjeterminaler och andra internationella mötesplatser som beskriver vad människohandel är samt under vilka omständigheter kvinnor, flickor och pojkar tvingas leva. Förslag om uppförandekoder för personal vid internationellt verksamma organisationer och företag finns. Den svenska staten bör föregå med exempel och anta en sådan uppförandekod för alla personer som på statens uppdrag är verksamma utomlands.
EU:s polisbyrå Europol startade sin fulla verksamhet i Haag 1999. Europol har till uppgift att förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter gällande förebyggande och bekämpande av internationell brottslighet som berör två eller flera medlemsstater där organiserad brottslighet är inblandad. Europol fungerar som koordinator genom att sammanställa och analysera information och underrättelser från de brottsbekämpande myndigheterna i varje medlemsland. Materialet kan sedan ligga till grund för det nationella, operativa arbetet och för övergripande analyser. Europol kan samordna insatser som omfattar flera medlemsländer samt tillhandahålla expertis och teknikstöd för brottsutredningar. Europol har inga egna operativa befogenheter och får således inte till exempel gripa eller förhöra enskilda människor eller spana på misstänkta brottslingar. Detta kan endast göras av polisen i varje enskilt medlemsland.
Att bekämpa människohandel är ett av Europols huvudområden och en särskild enhet "Crimes against persons" arbetar mot detta samt mot migrationsfrågor, barnpornografi och handel med organ. Europol erbjuder medlemsstaternas rättsliga myndigheter operativt samarbete via de nationella sambandsmännen som är stationerade vid Europols högkvarter i Haag samt genom att Europols egna kriminalunderrättelseanalytiker och experter på människohandel arbetar med att tillföra information till medlemsstaternas operativa arbete. Europol samarbetar även med den internationella polisorganisationen Interpol.
Europol har deltagit i flera framgångsrika projekt för att bekämpa människohandel, bland annat Operation LEDA. Det övergripande målet med LEDA var att bekämpa människohandel genom samtidigt koordinerade tillslag/operationer av de rättsliga myndigheterna i de deltagande länderna, bland annat Albanien, Makedonien, Bulgarien, Italien och Grekland. Europol stödde projektet genom att samla in, bearbeta och analysera information och därmed även utvärdera hela projektet. Operation LEDA är ett exempel på vikten av samarbete - det genomfördes under en vecka och ledde till att 45 personer greps i olika länder, misstänkta för människohandel för sexuella ändamål. Ytterligare 257 personer misstänkta för sådan handel identifierades, 145 utredningar inleddes, 216 offer identifierades och 569 förhör gjordes under den aktuella tiden (KUT-rapport 2004:2, Människohandel för sexuella ändamål).
Den organiserade brottsligheten som bedriver människohandel känner inga gränser. Folkpartiet menar att det är nödvändigt att EU:s brottsbekämpande organ och de nationella rättsliga myndigheterna i medlemsländerna utökar sitt samarbete över gränserna - annars kan vi aldrig bekämpa denna typ av brottslighet.
Av Europols rapport om trafficking (delrapport från januari 2004) framgår att Operation Leda har visat att arbetet med att bekämpa människohandel måste stärkas och förbättras mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter - både genom samarbete på nationell och internationell nivå. Det har också visat att det finns behov av vidareutbildning av rättsväsendets personal - både på nationell och internationell nivå - gällande människohandel och för deltagande i framtida operationer som LEDA.
Medvetenheten om Europol och dess verksamhet är idag låg hos många nationella rättsliga organ, även i Sverige. Av lika stor betydelse är det därför att den nationella enheten, "Europol national unit", i varje medlemsland inrättas i tydlig och utvecklad form samt att den fungerar väl och uppnår en viss status i varje medlemsland. Det är mycket viktigt att sådana enheter nu upprättas i de nya medlemsländerna. Europol menar att 10 nya medlemsstater kommer att innebära nya möjligheter att arbeta med och i en del länder som utgör ursprungsländer för människohandel.
Folkpartiet vill att stöd och utbildningsinsatser riktas särskilt mot de nya medlemsländerna och att arbetet fortsätter utvecklas i de gamla. Samarbetet mellan Europol och Interpol måste också bli bättre.
Brottet människohandel präglas av hot och våld mot offren och även mot deras anhöriga i hemlandet. Offer för trafficking vistas ofta illegalt i destinationslandet vilket gör att de inte gärna tar kontakt med myndigheterna. Många gånger hotas de och utsätts för våld om de ändå försöker få hjälp. Falska dokument används och offren fråntas pass m.m. när de kommer till destinationslandet. Enligt Europol (delrapport från januari 2004) visar rapporter från 2003 att det har skett en stor ökning av offer från Rumänien och Bulgarien sedan kravet på visa togs bort till Schengenstaterna.
Folkpartiet menar att det är av avgörande vikt att offren får det stöd och skydd de behöver - både i landet där en eventuell rättegång hålls och när rättsprocessen är över men också i hemlandet om de åker tillbaka. Att vittna i rättegångar där organiserad brottslighet är inblandad är inte riskfritt. En del av vittnena är dessutom själva offer för människohandel och kan därför vara särskilt utsatta.
För att kunna genomföra fler rättsliga processer mot människohandelsbrott måste medlemsländerna utveckla ett gemensamt vittnesskyddsprogram. Vi anser även att medlemsländerna måste samarbeta om offrens säkerhet - inte minst om de åker tillbaka till ursprungslandet. Ett gemensamt program för brottsoffers säkerhet bör därför utvecklas. Medlemsländernas polismyndigheter måste ha väl utvecklade metoder för riskbedömning och samarbete gällande brottsoffren och deras anhöriga.
Europols viktigaste funktion ligger i informationsutväxling som bland annat kan ligga till grund för samordnade operativa insatser. Systemet och reglerna för inhämtning, lagring och hantering samt behörighet gällande viktig information, är därför av central betydelse för Europol. Denna hantering måste dock naturligtvis ske inom ramen för strikta regler om datasäkerhet och skydd för personlig integritet.
Folkpartiet anser att dataskyddet inom Europol idag är mycket högt och ska så förbli. Det finns dock regleringar som orsakar onödig ineffektivitet, tidsförlust och att viktig information hinner bli inaktuell. Därför måste tidsgränsen på tre år när det gäller analysfilerna, där bland annat uppgifter om människohandel finns, bli längre och utbytet av information underlättas. Vi anser att det är orimligt att dagens system medför att viktig insamlad information måste raderas så att effektiv brottsbekämpning förhindras.
I viss mån har man inom EU samordnat, d v s harmoniserat, medlemsländernas straff- och processrättsliga lagstiftning, bland annat gällande människohandel, terrorism, en europeisk arresteringsorder och gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar. En viss fortsatt harmonisering är nödvändig, olika nationell lagstiftning gällande organiserad brottslighet skapar stora hinder för ett effektivt europeiskt samarbete och kommer sannolikt att öka i och med EU:s utvidgning.
Vikten av att harmonisera befogenheterna för polis- och åklagarmyndigheterna samt för tullen får inte underskattas. Möjligheter gällande bland annat hemlig rumsavlyssning (s k buggning), infiltration, bevisprovokation och åtalsförhandling är viktiga brottsbekämpande verktyg som till exempel Sverige saknar. Folkpartiet anser att det är viktigt att även Sveriges rättsliga myndigheter får tillgång till bättre brottsbekämpande verktyg - inte minst för ett effektivare arbete mot människohandel - och vill därför att förslagen i betänkandet från 2003 i stort sett realiseras (SOU 2003:74 Ökad effektivitet och rättssäkerhet i brottsbekämpningen).
För den gemensamma brottsbekämpningen inom EU är det av central vikt att medlemsstaterna snabbt ratificerar och genomför de beslut som faktiskt redan har fattats. Detta kan dock dröja lång tid för många länder. Folkpartiet anser därför att medlemsländerna måste åläggas ett större ansvar för att verkligen snabbt börja tillämpa både nya bestämmelser och de som redan finns. Detsamma gäller medlemsländernas inrättande av nationella enheter som "Europol national units" och förankringen av dessa samt information och utbildning om deras verksamhet och samordnande funktion.
Vi menar också att det är av största vikt att medlemsländerna verkligen satsar resurser så att de nationella rättsliga myndigheterna inte försenar eller försvårar arbetet på den gemensamma nivån. Gällande människohandel måste tillräckliga ekonomiska medel avsättas, en tydlig prioritering av brottstypen göras samt utbildningsinsatser genomföras. Detta gäller i allra högsta grad även Sverige.
I september 2004 lyckades Folkpartiets E uropaparlamentariker få igenom sitt förslag i Europaparlamentet att kvinnoutskottet ska finansiera en övergripande studie över hur medlemsländernas prostitutionslagstiftning påverkar sexslavhandeln. Förslaget var kontroversiellt men resultatet av undersökningen som ska presenteras under våren kommer att vara av stor vikt för arbetet i kampen mot människohandel för sexuella ändamål. Uppfattningen att det finns en koppling mellan prostitutionslagstiftningen och människohandeln är allmänt utbredd inom grupper som arbetar mot människohandeln men utan fakta är det svårt att veta hur den ultimata lagstiftningen bör se ut.
Förutom ett aktivt arbete inom de nuvarande EU-länderna måste också EU ställa högre krav på såväl nuvarande medlemsländer som kommande ansökar- och kandidatländer att prioritera bekämpandet av människohandel. Arbetet inom Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) är därvidlag viktigt. Organisationens 55 länder från USA till Centralasien antog vid sitt toppmöte i december 2004 en gemensam handlingsplan för att bekämpa människohandel, och en post som s k hög representant mot människohandel har inrättats och innehas av Österrikes f d jämställdhetsminister Helga Konrad. Även inom Europarådet med dess 45 medlemsstater bedrivs sedan flera år ett intensivt arbete i kampen mot människohandeln.
Gällande Sverige bör Sidas insatser i bland annat Östeuropa på detta område kraftigt utökas: rättssamarbete med exportländerna, bistånd till särskilda åtgärder i exportländerna för att motverka kvinnohandel och åtgärder för att underlätta hemkomsten och återanpassningen. Det förekommer idag stöd till ett antal projekt som i många fall är bra och framgångsrika men omfattningen måste öka. I detta ska även stöd till NGO:er ingå. Många NGO:er har ofta ett bättre kontaktnät och större möjligheter att kunna nå de mest utsatta kvinnorna.
Handeln med människor är en konsekvens av fattigdom och maktlöshet. Därför är det oerhört viktigt att fattigdom som ett globalt fenomen bekämpas. Bistånd, demokratiutveckling och frihandel är de viktigaste redskapen för att bekämpa fattigdomen.
I SOU om "EU:s utvidgning och arbetskraftens rörlighet" (2002:116) var en av slutsatserna att det skall finnas möjlighet att införa undantagsregler för att på så sätt kunna begränsa möjligheter för invånare i kandidatländer att få uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Vi liberaler har en annan uppfattning. Vi vill att samma möjligheter och regler skall gälla för Östeuropa som för EU:s övriga medlemsstater. Om unga kvinnor och män på laglig väg tillåts arbeta i Sverige och andra europeiska västländer, kan det bidra till att färre faller offer för människohandlare. Både International Organisation for Migration (IOM) och den internationella arbetstagarorganisationen (ILO) stödjer denna uppfattning. Vad gäller situationen för de östeuropeiska länderna kommer förhoppningsvis detta problem att minska i takt med att den politiska och ekonomiska situationen förbättras. Men den förändringen kommer att ta tid och under tiden riskerar tusentals flickor att falla offer för cyniska och hänsynslösa människohandlare.
Säga ja till arbetskraftsinvandring
Om människor kan komma till Västeuropa och arbeta kommer det att försvåra för cyniska människohandlare att sälja människors kroppar.
Bevilja permanenta uppehållstillstånd
Offer för människohandel riskerar att bli socialt utstötta i den mån de återvänder till sina hemländer. De ska därför kunna beviljas permanenta uppehållstillstånd i Sverige.
Förbättra utbildningen om människohandel för hela rättsväsendet
Kunskapen och kompetensen hos polismyndigheter och övrig personal inom det svenska rättsväsendet varierar. Vi vill därför att utbildningen förbättras rejält.
Att Socialdepartementet tar ett större ansvar
Det svenska Socialdepartementet måste ta ett större ansvar för de offer för människohandel som påträffas i Sverige.
Införa riktade jämställdhetsinsatser för att stoppa sexhandeln
Det behövs särskilda insatser för att nå presumtiva sexköpare med information för att på så sätt kunna försöka komma åt efterfrågan som skapar sexslavhandeln.
Utöka det internationella samarbetet och utbildningen i EU:s medlemsländer
Samarbetet mot människohandel måste stärkas - både på nationell och internationell nivå.Utökade resurser och utbildningsinsatser för rättsväsendena i alla EU:s medlemsländer är nödvändiga för att bekämpa människohandel.
Införa ett EU-program för vittnesskydd och brottsoffers säkerhet
EU bör inrätta ett gemensamt program för vittnesskydd och brottsoffers säkerhet. Det är av avgörande vikt att både vittnen och brottsoffer för människohandel får stöd, hjälp och skydd - både i landet där rättegång hålls och i hemlandet om de åker tillbaka.
Förlänga lagringstiderna för Europols analysfiler
Reglerna för EU:s polisbyrå Europol gällande lagringstider av viktig information i analysfilerna bör förlängas - den treåriga preskriptionstiden är alldeles för kort och medför orimliga konsekvenser i det brottsbekämpande arbetet.
Harmonisera lagstiftningen mot människohandel och påskynda implementeringen
?armoniseringen av medlemsländernas lagstiftning fortgår. Medlemsländerna måste ha ett tydligare ansvar för att snabbt och effektivt implementera och verkställa gemensamt fattade beslut mot människohandel samt inrätta nödvändiga nationella enheter för ett effektivt brottsbekämpande samarbete.
Utöka EU:s insatser mot människohandel
Vi anser att EU måste ställa högre krav på såväl nuvarande medlemsländer som kommande ansökar- och kandidatländer att prioritera bekämpandet av människohandel. Arbetet inom Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa och Europarådet är ett viktigt instrument.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Lars Leijonborg (fp) |
|
|
Bo Könberg (fp) |
Marita Aronson (fp) |
|
Martin Andreasson (fp) |
Anna Grönlund Krantz (fp) |
|
Tobias Krantz (fp) |
Ulf Nilsson (fp) |
|
Karin Pilsäter (fp) |
Erik Ullenhag (fp) |
|
Tina Acketoft (fp) |
Johan Pehrson (fp) |
|
Torkild Strandberg (fp) |
Karin Granbom (fp) |
|
Jan Ertsborn (fp) |
Cecilia Wigström (fp) |