Kristdemokraterna anser att det brottförebyggande arbetet är av avgörande betydelse för hela kriminalpolitiken och därför bör ytterligare resurser tillföras detta område. Om brott förhindras undviks mycket lidande, men det innebär också en samhällsekonomisk besparing.
Familjens roll i det brottsförebyggande arbetet är central. En god familjepolitik är alltså i sin helhet en grundläggande förutsättning för ett fungerande brottsförebyggande arbete. I en trygg familj tillägnar sig barnen på ett naturligt sätt de normer som stärker deras inre kontroll och därmed hjälper dem att motstå frestelsen att bryta de regler som bygger upp samhället.
Kristdemokraterna anser att kommunerna i högre grad måste få del av det stöd som anslagits till brottsförebyggande arbete så att de lokala brottsförebyggande råden kan utvecklas.
Kristdemokraterna anser att de rasistiska yttringar och andra grova organiserade brott som drabbat samhället under de senaste åren måste bemötas med effektiv lagstiftning. Därför anser vi det angeläget att deltagande i och stöd till rasistiska och kriminella organisationer ska kriminaliseras.
Ungdomshem kan hjälpa ungdomar som behöver komma till rätta med sin problematiska livssituation. Tyvärr blir det ofta så att den unge bara får stanna på hemmet en kortare period på grund av bristande resurser i kommunen. Detta medför att den unge alltför tidigt skickas tillbaka till sin gamla miljö och faller tillbaka i samma mönster av skolk, bristande självförtroende och utanförskap. Kristdemokraterna anser att det är angeläget att inte kommunernas och socialtjänstens bristande resurser blir avgörande för den tid den unge får vistas i ungdomshem.
Idag är det svårt att ge en ung person under 15 år hjälp tidigt när misstanke finns om narkotikamissbruk. Urin- och blodprovstagning får inte göras och därmed kan inga åtgärder vidtas förrän missbruket är uppenbart. Socialtjänsten kopplas in först när missbruket pågått en längre tid. Verkningsfulla åtgärder måste till för att stävja narkotikamissbruket som kryper allt lägre ner i åldrarna. En sådan åtgärd är att införa en möjlighet till provtagning, blodprov och urinprov, också från barn under 15 år när narkotikamissbruk misstänks.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 3
Bakgrund 4
Lokal brottsstatistik 5
Brottsförebyggande strategi 5
Mer tid för barnen 5
Socialtjänsten - kommunens ansvar för de unga 6
Nynazism 7
Skolan 8
Alkohol- och narkotikamissbruk - en väg in i kriminaliteten 8
Nystart i kampen mot droger 9
Neuropsykiatriska funktionshinder 10
Ungdomsgårdar 10
Att hindra återfall i brott - ett brottsförebyggande arbete 11
Brottsförebyggande miljöer 11
Närpolisen i brottsförebyggande arbete ute på fältet 12
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förändrad brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med informationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar och andra som har tillsyn över barn om värdeöverföringens betydelse och om stärkande av barns inre kontroll.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att motverka uppbyggandet av rasistiska och nazistiska organisationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillåta provtagning på ungdomar under 15 år vid allvarlig misstanke om narkotikamissbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inom kriminalvården och i det brottsförebyggande arbetet uppmärksamma sambanden mellan kriminalitet, missbruk och neuropsykiatriska funktionshinder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Boverket i uppdrag att utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade brottsförebyggande insatser. 1
1 Yrkande 5 hänvisat till BoU.
Om brott förhindras undviks mycket lidande. Konkreta brottsförebyggande åtgärder måste därför prioriteras. Tyvärr bygger många av de insatser som vidtas inom det brottsförebyggande arbetet på en otillräcklig kunskapsbas. Det kan konstateras att flera av de insatser som gjorts i praktiken inte inneburit någon positiv utveckling över huvud taget. Vad gäller till exempel de lokala brottsförebyggande råden har dessa visserligen utökats till 279 stycken men kvantitet är inte detsamma som kvalitet. De brottsförebyggande råden har enligt BRÅ kommit olika långt men i vissa fall har engagemanget svalnat. Det är få råd som har utvecklat färdiga brottsförebyggande program och trygghetsplaner och det har heller inte varit möjligt att med säkerhet kunna bedöma hur dessa används och vilken roll de spelar. Rådens dokument är ibland så allmänt hållna att de inte kan fungera som konkreta styrdokument. Detta är inte tillfredsställande. Vi anser att det finns allvarliga brister i det lokala brottsförebyggande arbetet och att nya handlingsprogram bör arbetas fram för att åtgärda dessa brister.
Det brottsförebyggande arbetet måste bygga på etablerad kunskap och därför måste kompetensen i de lokala brottsförebyggande råden höjas. För att möjliggöra detta måste det lokala brottsförebyggande arbetet få mer resurser till sitt förfogande. Kommunerna måste i högre grad få del av det stöd som anslagits till brottsförebyggande arbete så att de lokala brottsförebyggande råden kan utvecklas.
Polisens roll i det brottsförebyggande arbetet får inte underskattas. Om detta arbete ska ges rimliga förutsättningar måste antalet poliser öka. Som ett resultat av polisväsendets svåra ekonomiska situation görs omorganisationer och hopslagningar av närpolisområden som leder till att det i många fall blir svårare att bedriva brottsförebyggande arbete. Detta är oacceptabelt och ger bara kortsiktiga vinster.
Under perioden 1997 till 2001 har regeringen sammanlagt budgeterat 40 miljoner kronor till det lokala brottsförebyggande arbetet. 2004 gick 7,2 miljoner kronor till detta ändamål. Samma summa avsätts för år 2005. Detta är inte tillräckligt. Kristdemokraternas budgetförslag för nästa år innebär ett betydande tillskott till det brottsförebyggande arbetet i kommunerna. Vi anslår medel till Boverket med uppdrag att utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade brottsförebyggande åtgärder samt för att möjliggöra ett arbete utifrån standardiseringsdokumentet i kommunerna. Kristdemokraterna anser att det brottsförebyggande arbetet är så viktigt att ytterligare resurser bör tillföras detta område. Om brott förhindras undviks mycket lidande, men det innebär också en samhällsekonomisk besparing. Konkreta brottsförebyggande åtgärder ska därför prioriteras, intensifieras och tillämpas utifrån en helhetssyn.
Det finns stora variationer mellan landets kommuner, såväl då det gäller brottsnivå som utvecklingen av antalet brott och i brottsstruktur. En stor del kan förklaras av strukturella faktorer som exempelvis andelen innevånare i brottsaktiv ålder eller tätortsgrad. Vissa kommuner har dock en brottsnivå som är betydligt högre och andra en betydligt lägre än vad som kan väntas utifrån de strukturella faktorerna.
Ett rättssamhälles uppbyggnad är en långsiktig process som förutsätter allmänhetens delaktighet och deltagande. Varje bärande värdesystem i ett rättssamhälle bygger på en process av införlivande av värden, värderingar och normer, det som psykologer kallar internalisering. Denna internalisering är speciellt viktig de allra första åren under uppväxten och fokuserar på familjens speciella ansvar. Men även andra signalgivare i denna process har stor kompletterande betydelse, t ex förskola, skola, socialvård och olika medier. Politiken borde inriktas främst på att stärka och stödja familjerna men också på den kompletterande internalisering som förskola och skola kan ge, samt på den övriga livsmiljöns signaler, vilka kan påverka graden av uppbyggande av inre kontroll. Prevention måste alltså vara huvudstråket i ambitionen att vända brottskurvorna nedåt.
Huvudlinjen i den brottsförebyggande strategin måste bygga på följande inriktningar: 1) Kraftfulla informationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar om betydelsen av uppbyggande av en inre kontroll hos barn och ungdom. 2) Motsvarande insatser för alla andra som är involverade i barns uppfostran, t ex förskola och skola, socialvård samt andra institutioner. 3) Kraftfullt informerande insatser för att klargöra betydelsen av uppskjuten alkoholdebut för förhindrande av brottslighet.
Självfallet skall åtgärder också vidtas för att minska tillfällen till brott, men för att förhindra nyrekryteringen handlar det främst om att en brottspreventiv huvudstrategi måste vara inriktad på fostran och värdeöverföring i familjen. Man kan konstatera att regeringen i sitt program endast marginellt tar hänsyn till dessa tankegångar.
Familjens roll i det brottsförebyggande arbetet är central. En i sin helhet god familjepolitik är alltså en grundläggande förutsättning för ett fungerande brottsförebyggande arbete. Detta sker bäst genom att barn får växa upp i trygga familjer som kan föra över normer och hjälpa barnen bygga upp en inre kontroll som gör det lättare att stå emot frestelsen att bryta mot de regler som bygger upp samhället.
Höjd upptäcktsrisk, fasthet och konsekvens är viktiga signaler i det preventiva arbetet. Det är självklart viktigt att ha ett fungerande rättsväsende i form av polis, åklagare, advokater, domstolar och kriminalvårdsinrättningar. Formerna för dessa insatser skall givetvis ständigt diskuteras. Men skall vi ha en politik som bryter brottskurvan nedåt krävs mycket mer. Det är mycket viktigt att minimera tillfällena till brott genom olika säkerhetsåtgärder. Det skulle kunna minska brottsfrekvensen, men inte brottsbenägenheten. Den preventiva huvudstrategin bör bygga på flera olika ansatser. Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran är alltså en viktig målgrupp i den effektiva politik som är möjlig att bedriva.
Etiken levandegörs i samspel med andra människor och införlivas så småningom med vårt tänkande. Bäst fungerar den processen tillsammans med personer vi älskar och har förtroende för. Det är därför föräldrarna är så viktiga. De är i de allra flesta fall de som bäst förmedlar grundläggande värden till barnen. Men det kräver vardagstid tillsammans, eftersom det är i vardagliga situationer man löser konflikter och tränar samlevnad på ett naturligt sätt. Kvalitet kan inte ersätta kvantitet när det gäller tid hur gärna vi än önskar att det skulle vara så. Mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar såväl för barnen, de vuxna som för samhället.
Familjens roll som etisk signalgivare och uppbyggare av den inre kontrollen är alltså av avgörande betydelse. Kristdemokraterna anser därför att det behövs en förändrad brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med informationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar, och andra som har tillsyn över barn, om värdeöverföringens betydelse och om behovet av förstärkande av barns inre kontroll.
Olika projekt pågår i landet där man bland annat genom utbildning och nätverksuppbyggnad, ska stödja vuxna i deras roll som förälder. Det är angeläget att de pengar som fördelas inte huvudsakligen läggs på forskning och utvärdering. Kristdemokraterna menar att det är den konkreta utbildningen och stödet som sker i praktiken som ska prioriteras. Kristdemokraterna vill därför satsa på föräldrautbildning.
En ung människa som begått exempelvis ett rån skall veta att samhället ser allvarligt på detta, oavsett hur gammal den som utfört rånet är. De senaste åren har kritik framkommit mot kommunernas socialtjänst. Ungdomar som dömts enligt lagen om vård av unga, LVU, sätts upp på en väntelista för att få plats på en institution. Under väntetiden kan dessa ungdomar fortsätta umgås med gänget - följden blir att nya brott begås. Kristdemokraterna har i motionen Unga lagöverträdare beskrivit problematiken och föreslagit åtgärder för att komma åt denna.
Det finns också stark kritik, inte minst från polisen, att unga i många kommuner tillåts begå brott efter brott utan att socialtjänsten över huvud taget griper in. Det finns de som hävdar att en del kommuner avsiktligt låter de unga fortsätta sitt destruktiva liv och väntar på att en eventuell LSU-dom (lagen om sluten ungdomsvård) faller. Dåär det inte längre kommunens betalningsansvar som träder in utan statens. Statistik från Statens institutionsstyrelse (SiS) bekräftar att under 2002 valde socialtjänsten endast i åtta fall av 88 att fortsätta vården enligt LVU (lagen om vård av unga) efter avslutad verkställighet av LSU, detta trots att det tydligt framgår i förarbetena till lagen om LSU att de unga skall beredas fortsatt vård enligt LVU efter verkställigheten. Socialtjänstens pressade situation måste tas på allvar och åtgärdas så att behandling enligt LVU kan fungera i framtiden.
Enligt uppgift i BRÅ:s rapport Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003är ungdomar den mest brottsaktiva gruppen i samhället. Bland unga mellan 15-17 år var 38 per 1 000 invånare misstänkta för brott. Bland unga mellan 18-20 var 33 per 1 000 invånare misstänkta för brott. Snittet för samtliga åldersgrupper visade att 14 per 1 000 invånare var misstänkta för brott. Ungdomar är alltså kraftigt överrepresenterade vad gäller brottslighet. Detta är alarmerande och visar på behovet av snabba och riktade åtgärder mot denna grupp.
Nynazister försöker att etablera sig runt om i Sverige. Det nya är att de inte alltid arbetar med synliga symboler. Deras arbetssätt är raffinerat och på många orter är man ovetande om hur man ska hantera problemen. Rasistiska och nazistiska organisationer opererar på skolor och försöker värva medlemmar och sympatisörer. En av de viktigaste förebyggande insatserna är att förmedla kunskap om hur dessa organisationer fungerar och arbetar. Skolan har därför en nyckelroll i arbetet mot främlingsfientlighet och rasism.
De nynazistiska organisationerna formar de unga snabbt och fungerar som en sekt. De som engagerar sig i dessa organisationer tar ofta avstånd från samhället, från föräldrar och kompisar. Organisationerna har en stark hierarki och är svåra att upptäcka.
Hos Brottsförebyggande centrum i Värmland arbetar man med en strategi för att hålla Värmland fritt från nazism.
Strategin bygger på en trestegsmodell som innebär ett samarbete med Brottsförebyggande centrum, Säpo, kriminalunderrättelsetjänsten (KUT), närpolisen samt åklagarmyndigheten. Tillsammans kartlägger de och följer upp extremisternas förehavanden och stör deras verksamhet. De samverkar med lokaluthyrare för att förhindra nynazistiska sammankomster. De utarbetar ett program för avhoppare som vill lämna en extremistisk rörelse och samverkar med fackföreningar för att förhindra att extremister får fotfäste där. Tillsammans bygger man upp nätverk i skolorna över hela länet i förebyggande syfte. De skapar också en polisiär stödfunktion för brottsoffer och vittnen och informerar medierna om hur arbetet fortskrider. Detta är en bra modell. Det behövs statliga insatser för att uppnå detta. Detta arbete har gett bra resultat och kan vara ett av de goda exemplen som andra brottsförebyggare i landet kan studera.
Kristdemokraterna anser att de rasistiska yttringarna och andra grova organiserade brott som drabbat samhället under de senaste åren också måste bemötas med en effektiv lagstiftning. Därför anser vi det angeläget att deltagande i och stöd till rasistiska och kriminella organisationer ska förbjudas. Det är en nödvändig åtgärd för att komma till rätta med den grova kriminaliteten och bevara ett fritt demokratiskt samhälle.
Krav på detta förs fram i motionen Grundlagsstöd för kriminalisering av enskilds deltagande i organiserad brottslighet.
Skolan har stor betydelse då det gäller att förmedla värderingar och bygga en värdegrund. Därför har Kristdemokraterna gång på gång betonat vikten av att skolan inte kan vara värdeneutral. Skolan har ett ansvar att föra etiska samtal och måste tidigt markera gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet, vad som är rätt och fel. Detta har aktualiserats mer än någonsin genom mobbningsdebatten som intensifierats under de senaste åren.
Skolan är ständigt föremål för debatt och samhället kan inte kräva att en skola som redan "går på knäna" ensam ska förebygga och vända trenden. Skolan är en spegel av samhället omkring. Efter år av så kallad värdeneutralitet diskuteras nu att införa etik som särskilt ämne på skolschemat. Kristdemokraterna anser att etiken ska genomsyra all skolans verksamhet och inte enbart behandlas i ett särskilt ämne.
Många unga dricker hembränt och smuggelsprit. Den hembrända spriten är ofta billigare och lättare att få tag i för en person som ännu inte uppnått laglig ålder för att få köpa alkohol. Därför kan det vara effektivt att rikta in starka åtgärder mot dem som bränner hemma och/eller som säljer sprit till ungdomar. Detta tas upp grundligt i motionen Försäljning av hembränt. Tidiga alkoholvanor leder lätt över i andra drogvanor. De kräver mycket pengar vilket i sin tur leder till brottslighet. Att aktivt bidra till en uppskjuten eller förhindrad alkoholdebut har alltså stora fördelar.
Barn uttrycker i flera rapporter en frustration över vuxnas brist på tid. Att tillsammans med kompisar använda droger kan bli ett substitut för denna brist. Närvarande vuxna som är beredda att ta tid att se, lyssna till och bekräfta barn och ungdomar är det bästa förebyggande arbetet.
Tillgången till narkotika ökar och antalet ungdomar som prövar illegala droger har under 90-talet mer än tredubblats. Att det idag finns ett större utbud av droger, nya konsumtionsmönster och användningsområden och en mer tillåtande hållning till narkotika i olika ungdomsgrupper är en del av en internationell utveckling. Sverige utgör inte något undantag. Illegala droger förekommer allt oftare på diskotek och i andra nöjesmiljöer. För en del kopplas droger ihop med festande och party, för andra är droger ett sätt att fly bort från ett svårt vardagsliv. Många unga idag anser att konsumtion av droger är en del av att vara ung.
Det är oroväckande att många ungdomar tror att det går att ha ett kontrollerat bruk av narkotika.
Narkotikakommissionen som lämnade sitt betänkande i januari 2001 konstaterade att narkotikapolitiken står inför ett vägval. De som någon gång testat narkotika har blivit tre gånger fler under 1990-talet konstaterade kommissionen. Samtidigt som tillgången på narkotika ökat och priserna sjunkit har det tunga missbruket ökat och resursfördelningen till de myndigheter som är satta att arbeta med frågan minskat. Kristdemokraterna anser att detta är oacceptabelt och menar att en kraftfull nysatsning i form av engagemang, kompetens, ledning men framför allt resurser måste till.
Narkotikamissbruket ökar, särskilt bland flickor. Det är svårt att upptäcka missbruk av LSD, ecstacy och kokain. Flera unga använder drogerna på helgerna och sköter skolarbetet under veckorna som vanligt. Men beroendet blir till sist så stort att personligheten förändras. För att lyckas i arbetet att göra tidiga upptäckter och insatser måste samhällets attityd förändras. Det finns de som uppfattar familjen som ett hot mot den kollektiva solidariteten och andra som ser den som ett hot mot individen. Vi menar att familjen istället är samhällets största resurs när det gäller kampen mot drogerna.
Idag är det svårt att ge en människa under 15 år tidig hjälp när det finns misstanke om narkotikamissbruk. En stödinsats från samhället försvåras av de gällande reglerna om förbud mot kroppsbesiktning. Urin- eller blodprovstagning får inte göras och därmed kan inga åtgärder vidtas förrän missbruket är uppenbart. Följden blir att socialtjänsten kopplas in först när narkotikamissbruket pågått under en längre tid. Den personliga integriteten ska värnas men inte till priset av mänskligt lidande. De bestämmelser som reglerar tvångsmedelsanvändningen mot barn är alltför restriktiva och en utvidgad tvångsmedelsanvändning påverkar inte de integritetsaspekter som angivits som skäl för att inte tillåta provtagning. Provtagning på ungdomar under 15 år bör därför bli tillåtet vid allvarlig misstanke om narkotikamissbruk. Situationen har försvårats genom ett ökat utbud samtidigt som insatserna minskat, kompetens, kontinuitet och samordning har gått förlorade. Det förekommer brister inte minst inom den vård och behandling som erbjuds missbrukare. De stödjande miljöerna bland barn och unga har också förändrats. Skolhälsovården har begränsats, fritidsgårdar lagts ned och fältarbetare dragits in. Det är inte möjligt att upprätthålla trovärdigheten i målformuleringar om ett drogfritt samhälle, om det inte omsätts i insatser. Idag har vi ett alltför stort avstånd mellan narkotikapolitikens högt ställda målsättning och verkligheten.
När det gäller förebyggande arbete är sambandet mellan kriminalitet och neuropsykiatriska funktionshinder värt att särskilt lyftas fram. I det skede forskningen idag befinner sig, har det blivit lättare att urskilja en rad riskfaktorer för framtida brottslighet. Det börjar bli möjligt att identifiera riskgrupper, naturligtvis utan att det för den skull i det enskilda fallet är möjligt att göra en prognos. En sådan grupp där risken för framtida brottslighet är avsevärt större än normalt, är barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Det är också klarlagt att vuxna med sådana funktionshinder begår brott i en ovanligt stor omfattning. Såväl barn som vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder bör alltså uppmärksammas på ett bättre sätt än vad som är fallet. Kunskapsläget måste snabbt förbättras och nya kunskaper tillämpas. I det allmänna arbetet för välfärd skulle detta kunna ske inom ramen för en nationell strategi för det brottsförebyggande arbetet bland barn och unga. Även inom en mer behandlingsinriktad kriminalvård är det nödvändigt att beakta sambanden mellan neuropsykiatriska störningar och kriminalitet. Kunskapen finns, eller håller på att tas fram och systematiseras. Enligt vår mening bör regeringen vidta åtgärder och arbeta fram en handlingsplan där kunskapen tas till vara i syfte att förbättra livskvaliteten för berörda grupper och samtidigt minska brottsligheten.
Väl fungerande ungdomsgårdar kan få ungdomar i riskzonen att ta sig ur sina gäng och skapa en positiv tillvaro. Tyvärr har många kommuner stängt sina ungdomsgårdar eller på grund av resursbrist inte kunnat upprätthålla ambitionen med dem. Idag finns studier som till och med visar att ungdomsgårdarnas verksamhet kan få motsatt effekt, det vill säga leda till ökad kriminalitet, alkohol- och drogmissbruk.
Kristdemokraterna menar att frågan om ungdomsgårdar och fritidsgårdar är politisk. Att lägga ned ungdomsgårdar av besparingsskäl är inte ett bra alternativ. Problemen kommer att spridas och vi får sysslolösa unga som inte har någonstans att ta vägen. Det är inte sällan dessa som hamnar i gängbildningar. Kristdemokraterna anser att mer resurser bör frigöras för att erbjuda kvalitativ verksamhet i en alkoholfri miljö.
Kriminalvårdens undersökningar med fokus på internernas bakgrund och sociala förhållanden visar att de intagna har en omfattande problematisk bakgrund. Tre år efter avtjänat straff har 35 procent återfallit i brott. Av dem som döms för narkotikabrott återfaller mellan 60 och 70 procent i brott inom tre år efter avtjänat straff. Kriminalvårdens möjligheter att rehabilitera den intagne måste bli bättre. Verksamheten ska inriktas på att den dömde inte ska återfalla i brott.
Handlingsplaner bör därför utarbetas i större omfattning i samarbete mellan internen och kvalificerad personal. Där ska konkreta, realistiska deletapper och mål nedtecknas i syfte att nå en successiv återanpassning. Vi tror att detta kan ge resultat i form av ökad självkänsla och bättre anpassningsförmåga till samhället utanför. Kristdemokraterna ger utförligare i sin motion En reformerad kriminalvård förslag på hur man ska förbättra det förebyggande och rehabiliterade arbetet för dem som sitter på anstalt.
Med mörkret följer en utbredd rädsla för att vistas utomhus och bli överfallen eller rånad. Mer än var fjärde person i Stockholm vågar sig därför inte ut i mörkret. Det är en skrämmande hög siffra som redovisas, visar Statistiska centralbyråns (SCB:s) nyligen publicerade rapport Välfärd och ofärd på nittiotalet. På frågan: "Låter du bli att gå ut när det är mörkt därför att du är rädd för att bli utsatt för våld?" svarar var sjätte invånare i Sverige ja, ofta eller ibland. Bland kvinnor mellan 75 och 84 år i de tre storstäderna, Stockholm, Göteborg och Malmö, är siffran 55 procent.
Skillnaden mellan män och kvinnor är stor. I genomsnitt, i hela landet, har rädslan för våld sedan början av 80-talet ökat från 12 till nästan 17 procent. Därav står männens oro för en ökning från fyra till sju procent jämfört med kvinnornas där 20 procent har ökat till 26 procent. Många av de äldsta kvinnorna går aldrig utanför sitt eget bostadsområde om det är mörkt och hela 80 procent undviker alltid vissa speciella platser. Det är viktigt att insatser görs för att motverka brottsligheten och otryggheten. Det finns många åtgärder som kan vidtas exempelvis att i större utsträckning bygga bort viss brottslighet.
Överfallsvåldtäkter inträffar oftast när kvinnan är på väg hem från buss eller tunnelbana och passerar en mörk park eller ett grönområde. Det är oacceptabelt att människor inte ska våga röra sig fritt på offentliga platser av rädsla för att bli våldtagna eller misshandlade. Mycket kan göras för att bygga bort denna brottslighet och skapa tryggare miljöer. Vi ger här några exempel på brottsförebyggande stads- och bostadsplanering. Polis, försäkringsbolag och brottsofferjourer ska tillfrågas när bostadsområden planeras och renoveras. Belysningen i parker och bostadsområden måste förbättras. Färre och lägre buskage på offentliga platser, överskådliga ytor och gångbroar istället för gångtunnlar. Befolkade, offentliga och gemensamma områden som stimulerar till socialt liv ska främjas. Bilgarage med särskilda tjejparkeringar på upplysta platser nära utgångarna kan skapas. Säkerheten i bostadsområden kan förbättras genom att man förhindrar insyn, förser entrédörrar och fönster på bottenvåningar med brytbleck och undviker att lägga tvättstugor i källarplanet. Det bör också finnas nattliga kollektivbussar med flexibla stopp, så kallade tjejstopp. Det är viktigt att ta vara på kunskap och erfarenhet om vilka brott som begås var samt att göra det möjligt för människor att se och synas och på så sätt skapa trygga miljöer.
Kunskapen att vissa grupper av personer, objekt och platser som utsatts för brott har högre risk att utsättas igen, har framför allt i England integrerats i det brottsförebyggande arbetet. Där har man i olika forskningsprojekt utvärderat insatser för att förebygga upprepad utsatthet och redovisat positiva resultat. Inom den brittiska polisorganisationen används "upprepat utsatta" som ett uppföljningstal för verksamheten. Detta är en verksamhetsmetod vi anser att Sverige borde ta efter. I september 1998 presenterade Boverket rapporten Brott, bebyggelse och planering. Rapporten hade tagits fram på uppdrag av regeringen. Tanken var att inspirera kommunerna att i sina översiktsplaner ta hänsyn till invånarnas säkerhet genom att planera och bygga bort brott. Boverket vill också att varje bygglov ska prövas med tanke på om det riskerar att underlätta kriminalitet. Få kommuner har arbetat på det här sättet och ännu färre har gjort konsekvensbeskrivningar om säkerheten vid ny- eller ombyggnationer. I andra nordiska länder som t.ex. Danmark har man länge arbetat med brottsförebyggande miljöer. I Europa har ett frivilligt standardiseringsarbete som ligger utanför EU:s ramar gjorts på det här området där 18 länder varit involverade. Från Sverige har bl.a. Brottsförebyggande rådet, Boverket, Byggstandardiseringen, representanter från Rikspolisstyrelsen och forskare deltagit. Standardiseringsarbetet omfattar stadsplanering och byggnadsutformning för distriktsplanering, bostadsområden samt butiker och kontor.
Kristdemokraterna har tidigare påpekat att det är viktigt att Boverkets tankar tillämpas praktiskt ute i kommunerna. Vi anser att det vore lämpligt att ge Boverket i uppdrag att för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott. Vi anser även att resurser bör tillföras Boverket för att möjliggöra ett arbete ute i kommunerna utifrån standardiseringsdokumentet. Resurserna ska täcka en heltidstjänst, informationsmaterial och resekostnader.
I det lokalt brottsförebyggande arbetet har flera kommuner lyft fram behovet av en utvecklad närpolisverksamhet. Det är därför viktigt att belysa närpolisens situation idag. Närpolisen har blivit lidande av de besparingar som gjorts och många närpolisområden har slagits ihop. Det som var själva kärnan i närpolisreformen, det brottsförebyggande arbetet, har prioriterats ned. Möjligheter att möta och samtala med ungdomar ute på skolor och på stan har minskat de senaste åren. Närpolisreformen handlade om att öka tryggheten genom en ökad närhet mellan polis och medborgare, den möjligheten finns inte idag. Sommaren 2004 har 56 polisstationer hållit sommarstängt.
Rekryteringen ser också illavarslande ut och man är långt ifrån det mål på 19 000 poliser som behövs för att klara den nuvarande situationen. Kristdemokraterna anser att ett rimligt mål borde vara att det ska finnas en närpolis per 1 000 innevånare.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Peter Althin (kd) |
|
|
Olle Sandahl (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |