Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisbristen i Jönköpings län.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en mer flexibel policy när det gäller löner och andra anställningsvillkor för att rekrytera poliser till mindre orter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisens möjligheter att koncentrera sig på renodlat polisiär verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Jönköpings län som försöksregion för att pröva den s.k. New York-modellen i Sverige.
Riksdagen beslutar att bevara Värnamo tingsrätt i enlighet med vad som anförs i denna motion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om domstolsväsendets organisation och framtiden för Eksjö tingsrätt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om domstolsväsendets organisation och framtiden för Göta hovrätt.
Det svenska rättsväsendet är i kris. Efter tio år av socialdemokratiskt styre är problemen uppenbara. Polisbristen är skriande på många håll; det dröjer innan polisen kan rycka ut. De flesta brott som begås klaras aldrig upp. Åklagare och domare är överbelastade. Några av landets farligaste brottslingar kan, till synes enkelt och lättvindigt, rymma från det som borde vara Sveriges säkraste anstalter.
I Jönköpings län känner allt fler människor en ökad otrygghet i sin vardag. Antalet polisstationer minskar, den polisiära närvaron under helger och nätter är mycket låg i många delar av länet, domstolsväsendet rustas ned genom förslaget att Värnamo tingsrätt ska läggas ned, Göta hovrätts framtid är hotad. Bristerna har gjort att missnöjet spirar inte bara hos allmänheten utan också bland kommunala politiker och hos polisen själv.
I april 2003 lät Polisförbundet göra en undersökning där 228 av landets kommunstyrelseordföranden tillfrågades om sin inställning till polisen och dess kapacitet att skydda medborgarna mot brott. I Jönköpings län var 91 procent av de ledande kommunala politikerna missnöjda - en hög siffra sett till riket i sin helhet (Jönköpings-Posten 2003-05-03). I juni samma år visade en enkät bland Polisförbundets medlemmar att drygt hälften av dem under de senaste tolv månaderna hade funderat på att sluta. För låg lön, för dåliga utvecklingsmöjligheter och litet förtroende för sina chefer var några av de förklaringar som gavs till tankarna på att hoppa av polisyrket.
Våra respektive partier lägger tillsammans och var och en för sig förslag om en ny inriktning för svensk rättspolitik. Att återupprätta rättsväsendet är en central uppgift för en ny regering efter valet 2006. I denna motion pekar vi på några åtgärder som är särskilt viktiga i ett regionalt perspektiv, för att stärka och utveckla rättssäkerheten i Jönköpings län. Vi kan inte lova att alla problem löses över en natt; det som det har tagit tid att rusta ned kommer det också att ta tid att rusta upp. Men vi lovar att lägga om kursen.
Allt fler människor runt om i Jönköpings län upplever stora svårigheter att få snabb hjälp av polisen när de utsätts för brott. Många gärningsmän åker aldrig fast. Inte minst på många mindre orter finns en uppfattning att laglösheten breder ut sig. Svensk Handel - en sammanslutning av köpmän och affärsidkare - i Gislaved tillhör dem som har tröttnat på ständiga inbrott och vandaliseringar. De har nu startat ett "uppror" för att skapa uppmärksamhet kring den allvarliga situationen.
Den tilltagande brottsligheten har föranlett allt fler affärsinnehavare att anlita privata vaktbolag för att skydda sin egendom. Men i takt med att kriminaliteten ökar stiger kostnaderna. Och vaktbolagen har, av naturliga skäl, inte tillgång till de befogenheter som den reguljära polisen har. Utgifterna för att försäkra sitt företag ökar. Vid sidan av ökad otrygghet och verklig risk för att utsättas för brott leder svårigheterna med att komma till rätta med brottsligheten till ett ekonomiskt avbräck. Kriminaliteten lägger hinder i vägen för tillväxt och utveckling i Jönköpings län.
Sverige och Jönköpings län behöver fler poliser. En huvudorsak till misslyckandet att tränga tillbaka brottsligheten är att det finns för få poliser. Många poliser idag gör ett jättejobb men de sviks av politiker som inte ger dem tillräckliga resurser. Polisen behöver ett ekonomiskt tillskott för att bland annat utbilda fler poliser. Det är också viktigt att det blir lättare att rekrytera poliser till mindre orter bland annat genom en mer flexibel policy när det gäller lönesättning och andra anställningsvillkor.
Bortsett från att numerären poliser behöver ökas måste polisen ges möjlighet att koncentrera sig på det som är renodlat polisiär verksamhet. Polisbristen förvärras av det förhållandet att poliser på många håll har fått ta över administrativa uppgifter. Civilpersonal måste anställas så att polisen får ägna sig åt sin huvuduppgift: förebygga och utreda brott. Dessutom bör en radikal utrensning av icke-polisiära uppgifter ske. Arrangörer av kommersiella arrangemang som kräver stora polisinsatser bör stå för en del av kostnaderna.
Framgångsrikt polisarbete handlar också om strategi och arbetssätt. Det är viktigt att trappa upp kampen mot vardagsbrottsligheten. Det kan handla om bostadsinbrott, klotter och skadegörelse; varje år drabbas tusentals länsbor av inbrott i sin lägenhet eller sin villa. Det utgör en oerhörd kränkning; bostaden är vandaliserad och kära ägodelar har försvunnit. Denna typ av vardagsbrottslighet skapar bristande tillit till rättssamhället.
Kampen mot vardagsbrottsligheten är därför viktig för sin egen skull. Men den är också väsentlig som ett led i att bekämpa grövre kriminalitet. När polisen i New York ändrade strategi för ett antal år sedan ledde det till drastiskt sjunkande brottssiffror. Tanken med den nya strategin var att ta ett helhetsgrepp mot förfall, nedskräpning, klotter, kriminalitet och droger. Genom att polisen på allvar började ingripa också mot de "mindre" brotten lyckades den även få bukt med den grövre kriminaliteten. Människor som begår grövre brott ägnar sig ofta ocksååt mindre grov brottslighet. Att ta krafttag mot mindre grov brottslighet är också en bra metod för att hindra människor från att så småningom hamna i grövre kriminalitet.
Trots att New York-modellen har fått stor uppmärksamhet i den offentliga debatten, också i Sverige, tillämpas den i relativt begränsad omfattning i vårt land. På de platser där den har praktiserats har den lett till betydande framgångar. Vi menar att det är dags att i större skala pröva New York-modellen i Sverige. Enligt vår mening vore Jönköpings län en utmärkt försöksregion. Modellen borde prövas under ett antal år och sedan noggrant analyseras och utvärderas.
I Jönköpings län, precis som på många andra håll i landet, minskar den polisiära närvaron också i så måtto att polisstationer läggs ned eller stängs under kortare eller längre tidsperioder. Det skapar otrygghet och oro hos allmänheten. Det är naturligtvis viktigt att polisens resurser används effektivt; möjligheter till exempelvis samlokalisering med andra myndigheter måste självfallet kunna prövas. Men det är av stort värde att antalet polisstationer hålls på en hög nivå, också av effektivitetsskäl. Med en polis som befinner sig nära medborgarna blir det lättare att förhindra och klara upp brott.
Ett väl fungerande domstolsväsende är en självklar del i den samhälleliga kampen mot brottsligheten. Domstolsväsendet i Jönköpings län är nu allvarligt hotat. Inom Domstolsverket har det under längre tid funnits planer på att avveckla tingsrätterna i såväl Värnamo som Eksjö. Det skulle i så fall passa in i den våg av tingsrättsnedläggningar som sveper över Sverige.
Enligt vår uppfattning finns det starka skäl att motsätta sig de förslag som har förts fram inom Domstolsverket. För det första saknas seriösa konsekvensanalyser av de föreslagna nedläggningarna. I en konsekvensanalys bör inte enbart följderna för rättsväsendet behandlas. Även effekterna för de orter som drabbas av nedläggningarna måste tas med i beräkningen. Vad händer med ortens rättsliga infrastruktur, i form av exempelvis advokatbyråer och juridiska byråer, om tingsrätten läggs ned?
För det andra visar erfarenheten att mindre domstolar ofta har kortare handläggningstider och klarar uppsatta mål minst lika bra, om inte bättre, än större domstolar. Till skillnad från i många större domstolar är problemen med sjukfrånvaro mindre. Det finns heller inga tecken som tyder på att mindre tingsrätter skulle ha svårt att rekrytera domare eller ge personalen god kompetensutveckling. Det mesta tyder, kort sagt, på att rättssäkerheten är minst lika bra vid de mindre domstolarna.
För det tredje handlar det om människors förtroende för rättsstaten. Precis som har poängterats ovan upplever många människor idag en stor otrygghet. Att i den situationen avveckla tingsrätter i Jönköpings län riskerar att underminera människors tillit till rättsstaten. Det sker i en tid när inriktningen borde vara att rusta upp, i stället för att rusta ned, rättssamhället.
Det sätt på vilket Domstolsverket och ytterst regeringen driver sina nedläggningsplaner är också ytterst osmakligt från demokratisynpunkt. Förmodligen väl medvetna om att det runt om i Sverige finns ett stort motstånd mot en tingsrättsslakt låter regeringen och Domstolsverket inte riksdagen ta ett samlat beslut kring hur det framtida domstolsväsendet ska se ut. I stället "reformeras" tingsrättsorganisationen successivt län för län utan att någon riktigt kan skaffa sig en samlad bild över utvecklingen och därmed resa ett samordnat motstånd. Människor körs över, debatt och beslut förbehålls i praktiken en liten krets av politiker och byråkrater.
I regeringens budgetproposition föreslås nu att Eksjö tingsrätt ska få vara kvar men att Värnamo tingsrätt ska läggas ned. Jönköpings län behöver alla sina tre tingsrätter - Jönköping, Eksjö och Värnamo. I fallet med tingsrätten i Värnamo är det särskilt anmärkningsvärt att regeringen inte har beaktat det som tingsrätterna i Ljungby och Värnamo själva har pekat på i ett remissvar, nämligen tanken om ett ytterligare utökat samarbete tingsrätterna emellan. Genom att utveckla det redan pågående samarbetet de båda tingsrätterna emellan skapas utökade möjligheter till återkommande kompetensutveckling, specialisering och geografisk samordning med rättsväsendets övriga myndigheter. Därför bör tingsrätten i Värnamo få vara kvar. Hotet mot Eksjö tingsrätt är avvärjt tills vidare, vilket naturligtvis är glädjande. Men det finns en risk för att förslaget återkommer. Riksdagen bör sända en tydlig signal till regeringen att en centraliseringspolitik som innebär att Eksjö tingsrätt skulle läggas ned är oacceptabel.
I ett längre perspektiv är det inte enbart tingsrätterna i Jönköpings län som är hotade. Centraliseringsivrarna inom Domstolsverket har också kastat lystna blickar på Göta hovrätt i Jönköping. Det är en institution som har funnits sedan 1634. All verksamhet måste förnyas och förändras. Men det är inte liktydigt med att landets överrätter måste koncentreras till storstadsområdena. Vi är övertygade om att Göta hovrätt kommer att kunna fylla en naturlig funktion också i ett framtida, reformerat och moderniserat domstolsväsende. En förändring av överrättsorganisationen, som skulle innebära exempelvis en avveckling av Göta hovrätt, kan få negativa konsekvenser för människors tilltro till rättssamhället. Riksdagen bör sända en tydlig signal i motsatt riktning.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Tobias Krantz (fp) |
|
|
Bengt-Anders Johansson (m) |
Maria Larsson (kd) |
|
Margareta Andersson (c) |