Innehållsförteckning 1
Förslag till riksdagsbeslut 2
Bakgrund 2
Varför lägger Socialdemokraterna ned tingsrätter? 3
Lokal förankring 4
Kansliställen och tingsställen 5
Kompetent personal 5
Nämndemannauppdraget 6
Utvärdering 7
Sammanlägg tingsrätter och länsrätter 7
Utred Domstolsverkets ställning 8
Prövningstillstånd 9
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sammanlägga tingsrätter och länsrätter.
Riksdagen begär att regeringen utreder huvudmannaskapet för domstolarna i syfte att ge riksdagen rätt att fastställa domstolsorganisationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inga beslut om nedläggning av tingsrätter skall fattas innan ytterligare konsekvensanalyser genomförts av hittills genomförda nedläggningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rätten vid domstol som dömer i mål som rör miljöbrott ges adekvat utbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att lagen om prövningstillstånd ändras så att kravet på särskilt prövningstillstånd avskaffas vid bötesdomar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nämndemännens situation.
Ett rättssamhälle kräver fungerande domstolar. Domstolarnas uppgift är att handlägga mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt och avkunna dom inom rimlig tid.
Den tidigare så välfungerande tingsrättsorganisationen är på god väg att raseras av Socialdemokraternas reformiver. Det här är inte första gången Socialdemokraterna försöker genomdriva radikala förändringar på detta område. När Domstolskommittén fick till uppgift att minska de dåvarande 97 tingsrätterna mötte den så starkt motstånd ute i landet att regeringen till slut fick dra tillbaka kommitténs direktiv. I stället beslutade regeringen om besparingsaktioner mot tingsrätterna, i synnerhet de mindre. Utsvältningen av de mindre tingsrätterna hade tagit sin början. Inskrivningsmyndigheterna koncentrerades till ett fåtal tingsrätter, vilket ledde till budget- och personalnedskärningar för de små tingsrätterna. Allt detta ledde i sin tur till att tingsrätterna, i synnerhet de mindre, blivit alltmer sårbara.
Omorganisationen av Sveriges tingsrätter har hittills inneburit att antalet tingsrätter har minskat från 93 stycken år 2000 till 72 stycken vid årsskiftet 2003/2004. Under 2004 har hittills Gävle och Sandvikens tingsrätter bildat Gävle tingsrätt med kansliort i Gävle samt Svegs och Östersunds tingsrätter bildat Östersunds tingsrätt med kansliort i Östersund och tingsställe i Sveg. Fler tingsrätter är på väg att läggas ned, enligt Socialdemokraternas och Domstolsverkets plan. Domstolsverkets generaldirektör Stefan Strömberg har förordat att de 72 tingsrätterna ska bli ännu färre. Men i budgetpropositionen fortsätter Socialdemokraterna med sina nedläggningsplaner, om än inte fullt så omfattande som Domstolsverket hoppats.
Kristdemokraterna har sedan många år tillbaka kämpat mot att den svenska tingsrättsorganisationen ska reduceras till en tingsrätt per län. Socialdemokraterna har å sin sida och med Domstolsverkets goda minne genomfört nedläggning efter nedläggning.
Kristdemokraterna utesluter inte en förändring av tingsrättsorganisationen. Vi motsätter oss inte en viss specialisering och vi är beredda att möta de krav som samhällsutvecklingen medför, men en förändring kan inte göras utan att hänsyn tas till helhetsperspektivet. De kristdemokratiska målen vad gäller en ny domstolsorganisationen är ett livaktigt, kompetent och lokalt förankrat rättsväsende. Om någonsin regionala aspekter har betydelse gäller detta rättsväsendet.
Av Domstolsverkets årsredovisning för år 2003 framgår att domstolarnas målökning under 2003 översteg 3 procent. I det inledande förordet säger Domstolsverkets generaldirektör Stefan Strömberg att 2003 blev ett besvärligt år rent ekonomiskt. Domstolsväsendet går in i 2004 med ett underskott på 112 miljoner kronor. Det är pengar som till stor del måste tas fram genom det besparingsprogram som utarbetades i samband med budgetprocessen hösten 2003. Hade domstolsväsendet inte erhållit en ramhöjning med 50 miljoner från 2004 och bättre kreditvillkor hade besparingsbehovet dubblerats. Under 2004 ska kostnaderna minska med totalt 45 miljoner kronor. Samtidigt är det tämligen uppenbart, menar Strömberg, att de besparingar som lagts ut för 2004 blir svåra att fullt ut realisera under året. Han säger sig känna en viss oro för att det under 2004 blir ytterligare ökningar av målbalanserna parat med en fortsatt kärv ekonomi.
Idag regleras antalet tingsrätter och platsen för en tingsrätt i förordning. På detta sätt har regeringen kunnat avgöra en fråga som borde behandlats i riksdagen. Kristdemokraterna vidhåller att dessa frågor borde ha reglerats i lag.
Tiderna och de officiella skälen har förändrats, men regeringens nedläggningspolitik består. Nedläggningarna, eller "sammanslagningarna" har motiverats av både ekonomiska och kvalitetsmässiga skäl. Nu är det, enligt utsago, inte längre ekonomiska skäl som ligger bakom nedläggningarna, utan skäl som att utvecklingen i samhället går allt snabbare, att vi ser en ökad internationalisering med inslag av EG-rätt och avancerade ekobrottsmål skulle i stället vara mer bärande. Det är uppenbart att det egentliga skälet till nedläggningarna är en politisk ovilja att behålla de mindre och medelstora tingsrätterna.
Ingen har emellertid kunnat påvisa att de mindre domstolarnas verksamhet håller sämre kvalitet än de större, även om justitieminister Thomas Bodström gärna talar om de mindre tingsrätterna som sårbara. Det är en villfarelse att den marginella ökningen av antalet domare vid en sammanslagning medför att man uppnår en högre grad av specialisering vid tingsrätten i fråga. Inte heller har man kunnat påvisa vilka ekonomiska fördelar som regeringens nedläggningshysteri medför. Det är förvånande att regeringen med hjälp av stödpartierna drivit på en "reform", vars konsekvenser nu och i framtiden ingen har möjlighet att beräkna i dagsläget. Vad som däremot står absolut klart är att det lokala rättslivet i stor utsträckning försvinner med dessa nedläggningar. Om nedläggningarna fortskrider i enlighet med den inriktning regeringen hittills antagit är risken också stor att rättssäkerheten hotas.
När regeringen talar om förändringsarbetet talar man om att skapa en flexibel och mindre sårbar organisation. Arbetsuppgifterna ska renodlas så att enbart den dömande funktionen blir kvar. Därför försvinner flera mindre tingsrätter helt eller kvarstår endast som kansliorter.
För sent har generaldirektör Strömberg reagerat på regeringens utsvältning. Han har slagit larm om att rättssäkerheten hotas av regeringens sparkrav på domstolarna. Däremot har Strömberg inte något emot regeringens sammanslagningar av tingsrätter. Med allt mindre resurser menar Strömberg vidare att det inte bara är av verksamhetsmässiga skäl som detta arbete måste fortsätta utan att det även är helt nödvändigt för att domstolsväsendet ska klara framtiden. Kristdemokraterna delar, som framgått, inte den bedömningen.
Mot bakgrund av den inriktning som "reformarbetet" antagit är risken stor att vi så småningom endast har en tingsrätt i varje län. Detta var domstolskommitténs målsättning. Det blev dock omöjligt att förankra nedläggningsplanerna politiskt och kommitténs arbete stoppades. Härefter har regeringen med Domstolsverket som verktyg, strypt de mindre tingsrätternas verksamhet genom att ta ifrån dem resurser.
Enligt tidigare ställningstaganden bör domstolarna finns på sådana platser i landet att de allra flesta medborgarna har ett rimligt avstånd till en tingsrätt. Detta anförs dock alltmer sällan. Kristdemokraterna anser att ett av de starkaste skälen till att inte lägga ner de mindre tingsrätterna är just att man vid nedläggningen förlorar den lokala förankringen. Ett levande tingshus påminner invånarna om rättssamhällets närvaro samt om befolkningens deltagande och insyn i rättsskipningen genom nämndemannauppdraget.
Justitieutskottet har tidigare gett uttryck för vad "lokal förankring" är. I Ds 1982:2 Domstolarna i framtiden, en idéskiss, omnämns "ortens självkänsla" som ett tungt argument. Det är uppenbart att tingsrätten utgör en viktig del i ortens självbild och identitet och är mycket viktig för att bevara förtroendet för rättsväsendet. Vid nedläggning av tingsrätter riskerar orterna att utarmas på kompetens och utvecklingskraft. Exempelvis är advokater mer benägna att ha verksamhet vid en ort där det finns en tingsrätt. Den ökade restiden riskerar att leda till att människors vilja att inställa sig i tingsrätten kommer att minska. Det är olyckligt om viljan att vittna påverkas av avstånden. Att vara borta från arbetet hela dagar med förlorad arbetsinkomst innebär ökade kostnader för staten. Förslaget om en tingsrätt i varje län riskerar även att påverka nämndemannauppdraget. Ska nämndemän i framtiden väljas utifrån en bred folklig förankring eller ska nämndemännen enbart väljas från den ort där tingsrätten är belägen? Media uttrycker också sin oro över att inte kunna bevaka olika brottmål. Ingen tidning har råd eller tid att skicka iväg en journalist över dagen för att bevaka rättegångar flera timmars resväg bort. Detta riskerar att omintetgöra dagens system där de lokala tidningarna förmedlar vad som händer i tingsrätten och hur domstolen tolkar lagstiftningen, vilket har betydelse för den lokala debatten och för det brottsförebyggande arbetet.
Regeringens målsättning är således att större domkretsar skapas. I utskottstexten från år 2003/2004 sägs att man från regeringens sida arbetar med tre olika modeller. Den första går ut på att tingsrätter läggs samman. Den andra lösningen är att verksamheten bedrivs i en domkrets med permanent verksamhet på flera orter. Detta innebär att de befintliga domstolarna bildar en myndighet med kanslier på flera orter. En tredje lösning är att, i de fall målunderlaget inte bär permanent verksamhet på mer än en ort, tillgängligheten och den lokala förankringen tillgodoses genom att domstolen har så kallat tingsställe vid en eller flera orter. Med tingsställe menas att personal från kansliorten med regelbundenhet besöker orten i fråga för att hålla sammanträden för företrädesvis huvudförhandling i brottmål.
Under senare år har på sina ställen i landet särskilda kansliställen inrättats. Detta arrangemang har med kraft dömts ut av både Riksrevisionsverket och den särskilda utredaren i den utvärdering som gjorts av organisationsförändringarna. Kansliställen bör därför dras in. Detta skriver Domstolsverkets generaldirektör i sin promemoria till regeringen. Kristdemokraterna menar att det i sig är en riktig bedömning. Vi ska ha tingsrätter och inte kansliställen i våra län.
En fråga som måste ställas är hur säkerheten ska fastställas vid tingsställena. Riksåklagaren har tidigare uttalat sig att säkerheten vid många domstolar är dålig och då särskilt på de orter där det inte finns någon egentlig tingsrätt utan bara lokaler som används av domsagans tingsrätt. Hur går tingsställesmodellen ihop med övriga reformer om säkerhet i domstolarna som riksdagen beslutar om? Är inte denna säkerhet lika angelägen för glesbygdsbor utan tingsrätt?
För att även i framtiden klara en snabb och kompetent handläggning fordras en stärkt beredningsorganisation, som kan renodla domarens arbete till verksamhet som kräver domarens kompetens. I en interpellationsdebatt den 20 maj 2003 säger Thomas Bodström följande: "Det viktigaste är att få en effektiv och bra tingsrättsorganisation. Då kommer man in på frågan om en stärkt beredningsorganisation. Det är klart att ju större den är desto mer ökar organisationen. Nu är det inte bra med för stora domstolar heller, vill jag säga. Då blir det också ineffektivt. Det har vi kunnat se i Stockholms tingsrätt." Kristdemokraterna menar att det inte finns några sakliga argument för att beredningsorganisationen normalt är sämre på de små tingsrätterna, vilket också flera utredningar visar.
Det är angeläget att miljöfrågorna behandlas på ett korrekt sätt av domstolarna och att domstolens ledamöter får adekvat miljöutbildning. Kristdemokraterna anser att rätten i miljömål måste ges adekvat utbildning för att klara de ofta intrikata miljöbrottsfrågorna.
En rapport från Domstolsverket visar att antalet komplicerade mål blir alltfler och att förhandlingstiderna i domstolarna ökar dramatiskt. Det gäller såväl brottmål som tvistemål. Det finns inga tydliga skillnader mellan stora och små tingsrätter och utvecklingen gäller även hovrätterna. Orsaken är att målens juridiska svårighetsgrad och problemen med bevisföring ökat. Andelen stora och svårare mål har blivit fler medan andelen lättare minskat. Det tar numera längre tid att handlägga målen.
När domare vid tingsrätter och hovrätter har fått rangordna vilka brottmål de tycker är de mest komplicerade att utreda hamnar sexualbrott, skattebrott och förmögenhetsbrott högst upp på listan. När det gäller sexualbrotten handlar det främst om svårigheter med bevisvärderingen och för skattebrotten är lagregleringen mer problematisk.
Det är därför angeläget att regeringen skyndsamt ser över arbetsbelastningen och tillför resurser för kompetensutveckling. Detta är inte minst viktigt för de personer som arbetar med sexualbrott, i synnerhet sådana brott som riktas mot barn. Brott mot barn i allmänhet är en kategori där uppklarningsfrekvensen och antalet fällande domar är mycket låg. Kristdemokraterna har i en motion om utsatta barn redogjort för vårt förslag för att skydda barn utsatta för sexuella övergrepp. Vi menar att utredningar om sexuella övergrepp på barn ska ha högsta prioritet och att alla som handlägger dessa ärenden måste ha god kompetens så att de har förståelse för de särskilda förutsättningar som gäller. I en särskild motion tar vi upp barns rättigheter och samhällets skyldigheter.
Ett levande tingshus påminner invånarna om rättssamhällets närvaro samt om befolkningens deltagande och insyn i rättsskipningen genom nämndemannauppdraget. Kompetensen inom domstolarna ska säkerställa rättvisa domar. Lagfarna domare samt nämndemän ska därför få möjlighet till fortbildning. Nämndemännens närvaro i rättegången har stor betydelse. Antalet nämndemän ska alltså inte reduceras. Att rekrytera nämndemän är idag svårt, därför vill vi höja nämndemännens arvoden och förändra rekryteringssättet. Den parlamentariska nämndemannautredningen (SOU 2002:61 Framtidens nämndemän) har kommit med förslag på förändringar som ligger helt i linje med kristdemokratisk politik. Exempelvis föreslås att nämndemännens arvoden höjs till 500 kr per dag. Utredningen föreslår vidare att nämndemännen också ska kunna väljas ur en kvot på 25 procent dit allmänheten själva kan anmäla personer, förutom de partivalda, utan att de behöver ha politisk bakgrund. Det är angeläget att nämndemännen representerar hela befolkningen. Såär det inte idag. Det bör också vara en självklarhet att nämndemän av båda könen finns med i rätten när mål som rör våldtäkter, sexuella övergrepp och vårdnadstvister ska avgöras.
En grupp i samhället som helt har förbisetts är hemarbetande föräldrar. En hemarbetande förälder som får ett nämndemannauppdrag kan inte få någon ersättning för förlorad arbetsinkomst eftersom han eller hon inte har någon inkomst av tjänst. För att kunna utföra sitt nämndemannauppdrag måste dessutom barnomsorg ordnas. Idag täcker inte det låga arvodet kostnaderna för barnomsorgen. Kristdemokraterna vill att hemarbetande föräldrar, utöver ett arvode för nämndemannauppdraget, ska få ersättning för styrkta barnomsorgskostnader. I den nämnda utredningen har Kristdemokraternas representant fått utredningen att stå bakom ett förslag att ersättningen ses över så att en generell ersättning för barnomsorgskostnader till hemarbetande föräldrar kan införas.
Vid resa med egen bil får nämndemän och vittnen idag 12 kronor per mil i ersättning. Detta ska jämföras med domare och advokater som har rätt till 27 kronor exklusive mervärdesskatt. Reseersättningen har också setts över av den parlamentariska utredningen och förslag lagts om ökad ersättning för nämndemännens resor så att inte resekostnaderna blir ett hinder, med de långa resvägar som nedläggningarna av tingsrätten innebär.
Enligt budgetpropositionen avser regeringen att under våren 2005 lägga fram en lagrådsremiss som har nämndemannakommitténs betänkande som grund.
Kristdemokraterna vill att all fortsatt omorganisation inom domstolsväsendet ska avbrytas tills ytterligare konsekvensanalyser genomförts av hittills genomförda nedläggningar. Innan en sådan utvärdering gjorts måste tingsrättsnedläggningarna omedelbart avstanna.
Kristdemokraterna är för att tingsrätterna ska läggas samman med länsrätterna. Bakgrunden till vårt ställningstagande har varit ambitionen att skapa möjligheter för de mindre tingsrätterna att överleva. Justitieutskottet har i betänkande 2003/04:JuU4 uttalat att det finns fördelar med en sådan organisation, både för att det blir lättare för enskilda att överblicka och att medborgarperspektivet skulle tjäna på det. Däremot menar utskottet att allmänhetens berättigade krav på en kompetent rättskipning kräver specialisering och att en sammanläggning av domstolsslagen skulle kunna leda till att specialiseringen tunnas ut.
Kristdemokraterna kan inte se hur en sammanläggning av länsrätter och tingsrätter på något sätt skulle kunna leda till en uttunnad specialisering. Kristdemokraterna föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att inleda en process med syfte att allmänna domstolarna sammanslås med förvaltningsdomstolarna.
Det svenska Domstolsverket inrättades den 1 juli 1975. Syftet var att föra domstolsorganisationen från det arbetstyngda Justitiedepartementet till en förvaltningsmyndighet. Det fanns redan då de som var kritiska och såg förändringen som ett uttryck för regeringens vilja att utöka sitt inflytande över domstolarna.
Den 1 juli 1999 genomförde Danmark samma process. Domstolsorganisationen flyttades från Justitiedepartementet. I Danmark inrättades Domstolsstyrelsen som kan ses som en motsvarighet till Domstolsverket. Bakgrunden till den danska omorganisationen skilde sig dock avsevärt från de skäl som låg bakom inrättandet av det svenska Domstolsverket.
I förarbetena till den nya danska lagen om Domstolsstyrelsen står: "Ändamålet med lagförslaget är att etablera en självständig domstolsstyrelse, som ska ha till uppgift att handha de anslagsmässiga och administrativa frågor som är knutna till domstolarnas verksamhet. Ändamålet med att inrätta Domstolsstyrelsen är att i synnerhet markera domstolarnas självständiga och oavhängiga ställning." De danska domstolarna var redan tidigare självständiga och oavhängiga då det gällde deras dömande verksamhet, men reformen innebar att de fick samma självständighet i administrativa frågor.
Den tydligaste skillnaden mellan de båda länderna gäller det sätt på vilket administrationen författningsreglerats. I Danmark är Domstolsstyrelsen inrättad genom lag som antagits av Folketinget. Domstolsverket i Sverige är ett centralt ämbetsverk och lyder under regeringen. Med de begränsningar som följer av 11 kap. 7 § regeringsformen har regeringen således rätt att styra Domstolsverkets verksamhet.
De senaste åren har man sett ett alltmer växande missnöje från domstolarnas sida mot Domstolsverkets fördelning av resurserna till domstolarna. Domstolsverkets uppgift är att sörja för en ändamålsenlig drift av domstolarna och ta de initiativ som behövs för detta. Domstolarna har de senaste åren drabbats av stora nedskärningar. Relationen mellan domstolarna och Domstolsverket har blivit alltmer spänd och budgetprocessen har upplevts som en utsvältningsmanöver som ska kamouflera den egentliga målsättningen - att lägga ned fler tingsrätter. Det är ingen tvekan om att Domstolsverket och dess generaldirektör gått i regeringens ledband vad gäller omorganisationen av Sveriges tingsrätter. Inte förrän hela Domstolsverket hotas av besparingsbetingen opponerar sig generaldirektören.
Regeringen har uttalat sig gång på gång om att Domstolsverkets verksamhet inte i något hänseende får inkräkta på domstolarnas självständighet och att strävan efter effektivitet inte får gå ut över rättssäkerheten. Kristdemokraterna känner dock stor oro över utvecklingen av domstolsorganisationen. Nedläggningar av tingsrätter är ett exempel på Domstolsverkets underordnade ställning till regeringen. Regeringens ambitioner med långtgående samverkan mellan rättsväsendets myndigheter måste ske med stor försiktighet, särskilt då det gäller mellan domstolar och andra myndigheter. Domstolarnas självständiga ställning får inte riskeras. Domstolarnas oavhängighet är av stor betydelse för en rimlig maktfördelning i en demokrati. Därför vore det logiskt att det förvaltande organet över domstolarna låg direkt under riksdagen, i likhet med till exempel den nyligen beslutade förändringen av den statliga revisionen. Det finns alltså konstitutionella skäl till att utreda om den danska modellen skulle kunna användas även här i Sverige.
Om och när domstolarna får styra sig själva får de också axla det fulla ansvaret för verksamheten. Detta skulle leda till att administrativa beslut, även om de är obekväma, skulle få en annan acceptans inom domstolarna. Vi anser att en domstolsorganisation uppbyggd enligt den danska modellen därmed också skulle bli mer effektiv än den svenska modellen. Det skulle bli betydligt lättare att genomföra rationaliseringar och effektiviseringar när verksamheten själv får ta ansvar för reformerna. Mot bakgrund av ovanstående anser vi att Domstolsverkets roll genast bör ses över. Kristdemokraterna vill att regeringen ska få i uppdrag att utreda huvudmannaskapet för domstolarna i syfte att ge riksdagen rätt att fastställa domstolsorganisationen.
Den socialdemokratiska regeringen har poängterat att tyngdpunkten i den dömande verksamheten ska läggas i första instans. Detta har varit en vägledande princip vid reformeringen av domstolsväsendet. Kristdemokraterna vill uttrycka oro över att detta förhållningssätt banar vägen för införandet av alltfler prövningstillstånd för överklagande från tingsrätt till hovrätt. Detta innebär att rättssäkerheten åsidosätts. Mot bakgrund av det ovanstående bör lagen ses över så att kravet på särskilt prövningstillstånd avskaffas vid bötesdomar. Kristdemokraterna avvisar införandet av ett generellt krav på prövningstillstånd vid överklagande till hovrätt.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Peter Althin (kd) |
|
|
Olle Sandahl (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Yvonne Andersson (kd) |
Ingemar Vänerlöv (kd) |