Riksdagen avslår förslaget till begränsning av rätten att använda överskottsinformation.
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag till reglering av hur överskottsinformation som åtkommits genom öppna tvångsmedel skall användas.
Vid användandet av bland annat hemliga tvångsmedel framkommer ibland uppgifter som rör andra brott - så kallad överskottsinformation - än det som legat till grund för beslut om tvångsmedel. Dessa uppgifter kan användas för att förebygga eller utreda annan brottslighet.
Det har rått delade meningar om hur sådan information skall få användas. Den grundläggande principen om fri bevisprövning samt gällande praxis ger vid handen att rättsläget är klart även utan lagreglering. Ett förtydligande av rättsläget skulle dock undanröja oklarheter och tillgodose kraven på rättssäkerhet. Vi har därför ställt krav på en lagreglering av rätten att använda överskottsinformationen i brottsutredningar.
I förevarande proposition föreslås bland annat en uttrycklig lagreglering av överskottsinformation. Vi välkomnar detta men har anledning att kritisera andra delar av propositionen. Vi återkommer till denna kritik i det följande.
Regeringen föreslår att förundersökning eller motsvarande utredning som grundar sig påöverskottsinformation endast får inledas om brottet kan leda till fängelse i ett år eller däröver, samt om det kan antas att brottet inte föranleder endast böter, eller om det finns särskilda skäl.
Det finns allvarliga invändningar mot en begränsning av detta slag. För det första strider det mot principen om fri bevisprövning. Det torde krävas tunga skäl för att inskränka denna princip och de skäl regeringen presenterar är inte helt övertygande. För det andra har polis och åklagare en skyldighet att inleda förundersökning så snart det finns misstanke om att ett brott har begåtts. Det ter sig märkligt att denna utredningsplikt skulle åsidosättas i vissa fall men inte i andra.
Ett av de tyngsta skälen att avslå förslaget till begränsning är hänsynen till allmänhetens intresse av att brott utreds. Begränsningen torde slå hårdast mot de brott som drabbar flest människor i deras vardag, de så kallade mängdbrotten. Dessa är redan nu de brott som har den allra lägsta uppklarandegraden: Inbrott och stölder klaras bara upp i några få procent av fallen. Det skulle vara direkt stötande om det hos polis och åklagare skulle finnas information om brott som skulle kunna leda till lagföring men som inte får användas.
Som Lagrådet påpekar finns det anledning att anta att begränsningen har samband med att polisen i nuläget inte har resurser att utreda mindre allvarliga brott. Socialdemokraternas misslyckande att rusta rättsväsendet får dock aldrig utgöra en ursäkt för att i praktiken tolerera tusentals vardagsbrott.
Vi anser att brottsoffrens behov skall stå i centrum för rättspolitiken. Förslaget om begränsning skulle skapa ett irrationellt och ur mångas perspektiv orättvist rättsväsende. Vi hemställer därför att riksdagen skall avslå förslaget.
Regeringens förslag rör endast de hemliga tvångsmedlen. Det utelämnar all den information som kan dyka upp vid exempelvis brevöppning eller husrannsakan. Det är otillfredsställande att helt utelämna de öppna tvångsmedlen, vilket också påpekas av flera remissinstanser.
Regeringen anför att den inte har tillräckligt underlag för en generell reglering. Denna invändning är inte acceptabel. Det arbete som legat till grund för en lagreglering av överskottsinformation skulle naturligen ha inkluderat samtliga tvångsmedel. Såväl rättstillämpningen som lagstiftningen blir nu ofullständig och haltande. Regeringen bör snarast reparera bristen genom att initiera en utredning.
Vi hemställer därför att regeringen snarast återkommer med förslag till en generell reglering av överskottsinformation.