Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av möjligheten till alkoholtest vid omhändertaganden enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer (LOB).
Den som anträffas så berusad av alkoholdrycker eller annat berusningsmedel att han inte kan ta hand om sig själv eller som annars utgör en fara för sig själv eller för någon annan får omhändertas av en polisman enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer (LOB). Om det behövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd, ska han så snart det kan ske undersökas av läkare. Om den omhändertagne inte bereds vård på sjukhus eller annan vårdinrättning och inte heller tas om hand på annat sätt eller annars kan friges, får han hållas kvar hos polisen. Den omhändertagne ska så snart som möjligt underrättas om anledningen till omhändertagandet. Den omhändertagne ska friges så snart det finnes kunna ske. Enligt huvudregeln är det senast inom åtta timmar efter omhändertagandet.
Ett ställningstagande till om ett omhändertagande enligt LOB ska bestå grundas på iakttagbara förhållanden hänförliga till den omhändertagnes person. Någon tillgång till mera objektiv information, exempelvis promillehalt, finns ofta inte. Detta kan leda till att en person oriktigt framstår som berusad när hans uppträdande beror på sjukdom. Det kan också leda till att en promillehalt med risk för alkoholförgiftning inte uppmärksammas i tid. I departementspromemorian Omhändertagande av personer enligt LOB (Ds 2001:31) nämns att alkoholutandningsprov skulle vara av betydelse vid bedömningen hos polisen av den omhändertagnes tillstånd ur medicinsk synpunkt. Det skulle också ha ett värde ur rättssäkerhetssynpunkt, exempelvis i de fall där det berättigade i ett omhändertagande ifrågasätts. En del av de personer som omhändertas är så svåra att få kontakt med att det inte är möjligt att göra ett alkoholutandningsprov. Frågan om det finns godtagbara alternativ till sådana prov borde, enligt departementspromemorian, ocksåövervägas.
Vad gäller utandningsprover så finns det givetvis en integritetsaspekt. Varje medborgare har enligt regeringsformen ett skydd för den kroppsliga integriteten avseende påtvingade ingrepp från det allmännas sida. En förpliktelse att behöva lämna alkoholutandningsprov utgör ett sådant påtvingat kroppsligt ingrepp och regler om sådana prov måste därför utformas på ett sådant sätt att de inte strider mot grundlagen. Regler om påtvingade kroppsliga ingrepp finns också i ett flertal lagar. Frågan vilken betydelse som ska tillmätas den enskildes integritet i samband med ett påtvingat kroppsligt ingrepp får bedömas utifrån behovet av ett sådant ingrepp och hur pass allvarligt och långtgående ingreppet eller dess resultat är.
Ett problem som nyligen har uppmärksammats är i det fall där den omhändertagne själv vill genomgå ett alkoholtest för att på så vis kunna visa graden eller frånvaron av alkohol i blod. Detta har då vägrats den omhändertagne, vilket gör att han i efterhand inte har någon möjlighet att styrka sitt påstående att omhändertagandet av honom var felaktigt. Denna ordning finner vi oacceptabel och klart integritetskränkande.
Vad gäller rattfylleri så finns det två godkända sätt att mäta alkoholhalten hos misstänkta personer - antingen genom att blåsa i ett bevisinstrument (Intoxilyzer eller Evidenzer) eller genom att lämna ett blodprov. Halten alkohol i utandningsluften är direkt proportionell mot halten i blodet. Årligen tas runt 15 000 prov vid misstanke om rattfylleri, varav cirka 30 procent är blodprov. Enligt droganalysenheten vid Statens kriminaltekniska laboratorium är en av anledningarna till att utandningsprover inte alltid används vid misstänkta rattfyllerier att bevisinstrumentet så gott som alltid finns på en polisstation, och i glesbygd, kan det vara långt till stationen. Då kan det vara enklare att ta ett blodprov. Detta visar att alkoholtester redan tas i stor omfattning. Att införa en ordning med rätt till alkoholtest vid omhändertagande enligt LOB skulle såldes inte leda till några ökade kostnader. Tekniken finns redan tillgänglig på polisstationerna.
Enligt ovan nämnda departementspromemoria fanns det anledning att se över frågan om alkoholutandningsprov. Utredningens förslag var att alkoholutandningsprov skulle få tas på en person som omhändertagits enligt LOB, om det behövdes för att bedöma hans tillstånd. Någon sådan ändring av lagen har dock inte skett och inte heller har något sådant förslag tagits upp i den påföljande utredningen Polisverksamhet i förändring - del 2 (SOU 2002:117). Kristdemokraterna anser att möjligheten till alkoholtest vid omhändertagande enligt LOB återigen bör ses över, så att den omhändertagne ska ha rätt till blodalkoholanalys i någon form, när han eller hon så kräver.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Olle Sandahl (kd) |
|
|
Peter Althin (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Yvonne Andersson (kd) |
Ingemar Vänerlöv (kd) |