Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 2005 anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt uppställning:
|
Anslag (tusen kronor) |
Regeringens förslag |
Anslagsförändring |
|
4:1 Polisorganisationen |
14 960 135 |
200 000 |
|
4:3 Åklagarorganisationen |
848 935 |
25 000 |
|
4:5 Domstolsväsendet m.m. |
4 046 980 |
190 000 |
|
4.6 Kriminalvården |
4 990 693 |
300 000 |
|
4:15 Brottsförebyggande arbete |
7 200 |
50 000 |
|
Summa utgiftsområdet |
24 853 943 |
765 000 |
En fungerande rättsordning är oumbärlig för ett gott samhälle. Rättsväsendet måste utvecklas så att det kan möta morgondagens behov och påfrestningar och garantera medborgarna rättstrygghet i ett internationaliserat samhälle. I ett gott samhälle överförs de demokratiska värdena och värderingarna från generation till generation. Utan dessa kommer relationerna mellan människor inte att fungera i vardagslivet. Tilliten och förtroendet måste utgå ifrån att respekten för varje människas unika värde är införlivad hos varje medmänniska. Rättsstatens uppgift är att ge en ram för dessa värden. Den skall syfta till att skapa en samlevnad med trygghet och respekt mellan människor och bidrar därmed också till att upprätthålla samhällets grundvärden.
Problemen inom rättsväsendet är så stora att många ifrågasätter om man kan lita på rättsväsendet, lagstiftningen och myndigheterna. Den hårda kritiken mot regeringens politik framför allt vad gäller polisbristen har inte passerat Justitiedepartementet obemärkt. Sedan budgetpropositionen 2000 talar regeringen om en stor satsning på polisen. I realiteten har de höjda anslagen inte inneburit någon nysatsning på polisväsendet utan de har behövts för att täcka underskotten. I föreliggande budgetproposition anslår regeringen 100 miljoner mer än tidigare till polisväsendet. Detta är ett steg i rätt riktning men långt ifrån tillräckligt. Av polisens budget går 72 procent till lönekostnader. Då besparingar skall göras måste dessa ske inom ramen för de återstående 28 procenten. När regeringen nu avsätter ytterligare 100 miljoner kronor skall dessa räcka till mycket.
Antalet poliser skall öka med 1 000 per år vilket innebär att utbildningstakten måste öka drastiskt. I det skenet framstår regeringens tillskott till polisen på 100 miljoner kronor som väl litet. För år 2003 ökade antalet poliser netto med 143. Bland landets poliser är nästan 25 procent 55 år eller äldre. Av hälsoskäl är 579 poliser befriade från nattjänst, att jämföra med 500 år 2002. Fem procent är sjukskrivna och pensionsavgångarna är stora. Under sommaren 2004 höll 56 polisstationer i landet stängt och runt om i polismyndigheterna är civilanställda varslade om uppsägning. För 2004 beräknas polisens underskott uppgå till 120 miljoner kronor. Den samlade bilden ger oss tydliga besked om att de 100 miljoner som regeringen nu utökar sin budget för polisväsendet med inte kommer att räcka.
Kriminalvården dras med lika stora problem som polisen. Detta har blivit uppenbart under sommaren 2004 då flera fritagningar och spektakulära rymningar ägt rum från några av Sveriges säkraste anstalter. Dessutom har kriminalvården stora budgetunderskott. År 2004 beräknas dessa uppgå till 528 miljoner kronor. Regeringen vill ge sken av att man nu satsar på kriminalvården. Vid en närmare granskning av siffrorna visar det sig dock att kriminalvården under 2004 kommer att ha fått sammanlagt 5 041 000 000 och att man för 2005 enbart aviserar 4 990 693 000, en minskning jämfört med föregående år således.
Kristdemokraterna menar att all brottslighet, inklusive vardagsbrottsligheten, måste bekämpas. När anmälningar av detta slag kommer in till polisen skrivs en anmälan för försäkringsbolagets räkning, sedan avskrivs ärendet om det inte finns klara bevis. Detta är mycket olyckligt eftersom det kan leda till att allmänheten förlorar sitt förtroende för polis och rättsväsende. Alla brott, inklusive bostadsinbrott, överfall, våld och hot, bilstölder, klotter och skadegörelse, skall snabbt utredas. Även den grova gränsöverskridande brottsligheten, den ekonomiska brottsligheten, mc-klubbar med grov kriminell belastning, den alltmer växande ungdomsbrottsligheten, brott med rasistiska inslag samt våld mot kvinnor och barn skall bekämpas kraftfullt. Nödvändiga åtgärder skall vidtas för att bekämpa barnpornografi- och narkotikabrott.
Brottsligheten måste mötas med både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Snabba insatser krävs exempelvis genom närpolisverksamhet, samarbete mellan polis och socialtjänst samt då det gäller unga människor mellan skola, föräldrar, väl fungerande ungdomsrotlar och narkotikarotlar.
Det viktigaste är det långsiktiga arbetet som handlar om förebyggande insatser: om internalisering, införlivandet av värden, värderingar och normer. Vi hävdar att de vuxnas insatser betyder mycket för att få barn och unga att avstå från att börja begå brott. Föräldrar och andra vuxna som har ansvar för barnuppfostran måste därför stöttas i sin uppgift. Det är de vuxna i familjen och i skolan som skall ge ungdomarna den sociala tryggheten inte, som i många förorter till storstäderna, gängmedlemmarna. Vi måste också kunna stötta de vuxna så att de kan vara närvarande och delaktiga i de ungas liv. Fasthet och konsekvens är viktiga signaler i detta preventiva arbete. Att de vuxna i familjen får mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet. Det är i sig brottsförebyggande. Familjestabilitet bör därför eftersträvas som ett grundläggande mål för samhället och även som en brottsförebyggande resurs.
Den ekonomiska situationen för rättsväsendet har under flera år varit mycket ansträngd. Detta har fått konsekvenser för verksamheten. Det är angeläget med ett fungerande rättsväsende som har resurser till sitt förfogande för att kunna garantera samhällsmedborgaren säkerhet och trygghet.
Kristdemokraterna anvisar därför till utgiftsområde 4 Rättsväsendet i förhållande till regeringens förslag ytterligare 765 miljoner kronor för år 2005.
Rikspolisstyrelsen (RPS) fungerar som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet för polisväsendet. Säkerhetspolisen, rikskriminalpolisen och polishögskolan hör till RPS. Det finns en polismyndighet i varje län och en polisstyrelse som har i uppgift att leda myndigheten.
Regeringen föreslår ett anslag för 4:1 Polisorganisationen på 14 960 135 000 kr. Kristdemokraterna föreslår en ramförstärkning på ytterligare 200 miljoner kronor för 2005.
Den nedrustning som tidigare skett inom rättsväsendet har fått allvarliga, svårreparerade konsekvenser. Trots förhållandevis stora anslagshöjningar till polisen har en mycket liten del av resursförstärkningen nått den faktiska verksamheten. Både på landsbygden och i storstäderna saknas resurser. Polisen har under sommaren 2004 tvingats hålla sommarstängt på 56 stationer i landet. Dessutom har många stationer haft begränsade öppettider på grund av personalbrist. Detta har lett till att man på sina håll anställt vaktbolag till att sköta de uppgifter som egentligen borde ligga på polisen. Samtidigt utför polisen uppgifter som kunde skötas av andra. Till exempel utför poliserna själva fordonsvård, man städar sina lokaler själva och man sköter administrativa uppgifter. I rationaliseringsivern har man dragit in på arrestantvakter. Detta leder till att poliser kan få köra långa sträckor bara för att lämna av en arresterad vilket gör att man inte kan delta i eventuella utryckningar under den tiden. Ouppklarade brott, lång väntetid hos polisen, stängda polisstationer, ökad oro för överfall och inbrott samt vetskapen om att närmaste polis finns många mil bort är den vardag många svenskar lever med. Kristdemokraterna anser att polisorganisationen måste ses över så att tilltron till rättsväsendet kan stärkas.
Orter som har färjetrafik till utlandet måste fåökade resurser annars riskeras att närpoliser kan komma att användas till passkontrollanter istället för att vara ute på gator och torg.
Ett reformeringsarbete måste göras inom närpolisen. Kristdemokraternas mål är att det ska finnas en närpolis per tusen innevånare. Närpoliserna är viktiga inte minst för det brottsförebyggande arbetet. Närpolisen ska arbeta brottsförebyggande i samverkan med andra aktörer som berörs av eller kan påverka brottsligheten i lokalsamhället.
Antalet poliser i Sverige är för litet. I slutet av år 2003 fanns 16 292 poliser. Enligt beräkningar som Rikspolisstyrelsen, RPS, gjort behövs 19 000 poliser för att klara de mål som statsmakterna ställt upp. Kristdemokraterna vill intensifiera polisutbildningen så att antalet poliser år 2009 uppgår till 19 000.
För närvarande bedrivs polisutbildning i Solna, Umeå och Växjö. För att ytterligare öka utbildningstakten bör man använda outnyttjade utbildningsplatser vid andra högskolor.
Antalet anmälda narkotikabrott har ökat under år 2003 med 7 procent jämfört med 2002. Enligt budgetpropositionen anger flera polismyndigheter att arbetet inom narkotikaområdet har fått stå tillbaka för annan verksamhet. Av de 200 miljoner kronor som Kristdemokraterna avsätter till polisverksamheten är 50 miljoner kronor motsvarande 100 nya polistjänster reserverade för att bekämpa narkotikabrott för att på så sätt förhindra narkotikamissbruket bland ungdomar.
Att polisen inte hinner med alla arbetsuppgifter leder till övertidsarbete och stress. Långtidssjukskrivningarna inom poliskåren ökar oroväckande. I slutet av 2003 var 900 poliser sjukskrivna. Det höga antalet sjukskrivningar orsakas av hög medelålder, stress, övertid, strukturförändringar och besparingar.Av hälsoskäl är 579 poliser befriade från nattjänst. Samtidigt som det enligt det nya arbetstidsavtalet ska vara fler poliser i tjänst vid sådana tider då flertalet brott begås. En enkät från 2001 visar att den psykosociala miljön enligt poliserna själva kraftigt försämrats de senaste tio åren. Vi anser att det psykosociala omhändertagandet inom polisen behöver utvecklas.
Det måste tas ett samlat grepp om arbetsmiljöfrågorna inom polisen. Regeringen bör initiera ett samarbete mellan länspolismyndigheterna i landet för att åtgärda arbetsmiljöfrågan. Alla polismyndigheter bör få tillgång till arbetsmiljöhandledning samt professionell hjälp för att förebygga stressrelaterade arbetsskador och rehabilitera dem som blivit sjuka till följd av arbetssituationen.
De problem som uppstått i samband med upplopp, kravaller och demonstrationer är uppenbart relaterade till brister i ledarskap och chefskompetens. Sedan flera år saknas central utbildning för chefer på olika nivåer. En systematiserad strategi om plan för chefsuteckling och kompetens är uppenbart nödvändig.
Bristen på modern utrustning är ännu en fråga som behöver lösas. Polisen behöver alternativa vapen samt tillgång till vattenkanon vid demonstrationer och större folksamlingar. Polisen måste också få tillgång till skyddade fordon för att kunna upplösa våldsamma folkmassor med så liten risk för skador som möjligt, för både demonstranter och poliser. Polisen bör också få möjlighet till buggning för att komma åt den avancerade kriminaliteten. Ett beslut om buggning måste dock föregås av ytterst omsorgsfulla överväganden. Bland annat ska klargöras hur man bäst hanterar risken för integritetskränkning och hur man ska hantera inhämtat material som inte är av intresse för undersökningen.
I kommittémotionen Polisen i medborgarnas tjänst redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör polisorganisationen.
Åklagarväsendet består av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås, Linköping, Malmö, Göteborg och Umeå. Vid varje myndighet finns en överåklagare. Riksåklagaren är den centrala förvaltningsmyndigheten för åklagarväsendet.
Ekobrottsmyndigheten har i uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet och är en myndighet inom åklagarväsendet. Ekobrottsmyndigheten (EBM) ansvarar för ekobrottsbekämpningen i Stockholms län, Skåne län, Västra Götalands län, Hallands län, Gotlands län samt nu även Blekinge län.
Regeringen föreslår ett anslag för 4:3 Åklagarorganisationen på 848 900 000 kr. Kristdemokraterna föreslår en ramförstärkning på ytterligare 25 miljoner kronor för 2005 för 4:3 Åklagarorganisationen.
Vid inledningen av år 2003 stod åklagarorganisationen inför flera slag av svårigheter. Andelen lagförda misstänkta personer var sjunkande och det ekonomiska läget minst sagt bekymmersamt. I slutet av 2003 hade dock läget förbättrats, framförallt genom insatser från lojala, engagerade och skickliga medarbetare. Den ekonomiska situationen hade förbättrats genom en god ekonomisk hushållning i kombination med särskilda beslut av statsmakterna under våren 2003 och en markant sänkning av premieavgiften för statens avtalsförsäkring. Det anställningsstopp man hade tvingats till i början av åren kunde hävas och nyrekryteringen återupptas. Utvecklings- och utbildningsinsatserna kunde återställas till planerade nivåer.
Arbetsmiljön för åklagarna är dock fortfarande mycket ansträngd. En viss förbättring skedde under år 2003, men åklagarnas arbetsbelastning är för orimlig för att man på lång sikt skall kunna upprätthålla en god arbetsmiljö. Nyrekrytering, både av åklagare och av administrativ personal, är av största vikt för att komma till rätta med den ohållbara arbetssituationen. Det är angeläget att åklagarorganisationen har resurser att i tid planera för sitt behov av nyrekrytering. Det är dessutom viktigt att åklagarväsendet kan behålla sina nuvarande anställda. Med ökad ärendemängd och alltmer komplicerade mål är specialisering och utvecklad kompetens nödvändig för ett effektivt arbete, i synnerhet vad gäller brott mot barn. Ett annat område där utbildning efterlysts från åklagarhåll är internationell brottslighet. Vidare anser man att kompetensutveckling gärna skulle kunna ske tillsammans med domarna. Kristdemokraterna anser således att det är hög tid att på allvar satsa på nyrekrytering av framtida åklagare och administrativ personal. Återkommande kompetensutveckling för de anställda är nödvändig.
Kampen mot våldsbrottsligheten har varit en av åklagarnas prioriterade uppgifter under 2003. Vad gäller våld mot barn har antalet inkomna brottsmisstankar ökat, men lagföringsandelen har varit oförändrad. Ännu sämre ser det ut för det uppmärksammade området sexualbrott mot barn. Där minskade lagföringsandelen kraftigt under 2003, trots utvecklingsinsatser under de senaste åren och viss satsning på utbildning av specialister. Kristdemokraterna anser att brott mot barn måste vara det mest prioriterade området för åklagarna. Det krävs uppenbarligen ytterligare kompetens- och kvalitetsutveckling samt förbättrat samarbete med polisen, men också vissa mer strukturella åtgärder. Åklagarna måste få tillräckliga resurser för att komma till rätta med problemen inom detta område.
För att åklagarna i större utsträckning än idag ska kunna koncentrera sig på de mest kvalificerade brottsutredningarna och utöva en aktiv förundersökningsledning i dessa fordras insatser av flera olika slag. Polisen måste framgent ta ett större ansvar för förundersökningsledning än i dag. Detta förutsätter ökad kompetens inom polisen. Vissa åtgärder har hittills kunnat vidtas, trots den alltför låga takten i polisens kompetensutveckling för förundersökningsledare. Arbetsformen med så kallade åklagarteam har vunnit mark och på vissa håll har man valt att överföra förundersökningsledningen till polisen i flera brottstyper av enklare beskaffenhet. Kristdemokraterna stödjer samarbetsprojekt mellan polis och åklagare. Det är dock viktigt att polis och åklagare behåller sina skilda funktioner. Det är nödvändigt att fastställa ett regelverk för hur samarbetet ska bedrivas. Det är också viktigt att uppmärksamma att ett ökat samarbete innebär en ökad arbetsbelastning för framför allt åklagarna, åtminstone inledningsvis. Kristdemokraterna menar att detta måste beaktas när behovet av åklagare ska bedömas. Sammantaget innebär samverkansprojekt att åklagarorganisationens resurser på kort sikt måste öka. På lång sikt medför det sannolikt effektivitetsvinster.
Ekobrottsmyndigheten (EBM) har stora svårigheter att uppfylla kraven som ställts av riksdag och regering. Trots att EBM under 2003 avslutade omkring 60 procent fler ärenden än för fyra år sedan är utvecklingen oroande. Resursläget har varit i princip oförändrat efter den första uppbyggnadsperioden och situationen ställer stora krav på metod- och kompetensutvecklingen. Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt att förändra EBM:s ansvarsområde. En geografisk fördelning av ekobrottsbekämpning är inte lämplig. I stället bör man under EBM:s tak lägga bekämpning av avancerad ekobrottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna. På så sätt frigörs resurser i den lokala polis- och åklagarorganisationen som därmed får möjlighet att utreda övriga ekobrott.
Kristdemokraterna vill för år 2005 avsätta tillräckliga resurser för att det inom åklagarväsendet ska finnas beredskap för ett ökat antal ärenden till följd av att fler poliser kommer i tjänst, förbättra arbetssituationen inom åklagarorganisationen och behålla den personal som finns idag, locka nyutexaminerade jurister till yrket samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram som påbörjats. Kristdemokraterna menar att åklagarorganisationen måste förstärkas och budgeterar för 2005 resurser motsvarande ytterligare 25 åklagartjänster.
I kommittémotionen Åklagarväsendet och Ekobrottsmyndigheten redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör åklagarorganisationen.
Tingsrätterna, de sex hovrätterna och Högsta domstolen tillhör de allmänna domstolarna, länsrätterna, de fyra kammarrätterna och Regeringsrätten tillhör de allmänna förvaltningsdomstolarna. Domstolsverket fungerar som central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna och Rättshjälpsmyndigheten.
Regeringen föreslår ett anslag för 4:5 Domstolsväsendet m.m. på 4 046 000 kr. Kristdemokraterna föreslår en ramförstärkning på ytterligare 190miljoner kronor för 2005.
Ett rättssamhälle kräver fungerande domstolar. Deras uppgifter är att handlägga mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt samt att avkunna dom inom rimlig tid. Regeringens målsättning är att skapa större domkretsar men Kristdemokraterna motsätter sig att små tingsrätter läggs ned. Om nedläggningarna fortskrider i enlighet med regeringens inriktning är risken stor att rättssäkerheten äventyras.
Kristdemokraterna anser att fortsatt omorganisering inom domstolsväsendet ska avbrytas tills ytterligare konsekvensanalyser genomförts av hittills genomförda nedläggningar. Regeringen fortsätter dock nedläggningsplanen med ytterligare nedläggningar som presenteras i budgetpropositionen. Vi godtar inte dessa.
Kristdemokraterna har under flera år föreslagit att tingsrätterna ska sammanläggas med länsrätterna. Bakgrunden till vårt ställningstagande har varit ambitionen att skapa möjligheter för de mindre tingsrätterna att överleva. En sådan process bör nu inledas.
Nämndemännens situation måste ses över. Att rekrytera nämndemän är idag ett svårt arbete. Det kan bero på den låga ersättning som utgår. Kristdemokraterna vill höja nämndemännens arvoden och förändra rekryteringssättet. I en utredning, där även Kristdemokraterna varit representerade, föreslås förändringar i linje med kristdemokratisk politik.
Kristdemokraterna anser att Domstolsverkets roll bör utredas. Domstolsverket är idag ett centralt ämbetsverk och lyder under regeringen. Kristdemokraterna förespråkar i stället en modell liknande den som finns i Danmark. Den danska lagen om domstolsstyrelsens syfte är att värna om domstolarnas oavhängighet. Domstolsorganisationen i Sverige borde konstrueras om i enlighet med den danska modellen. Domstolsverket skulle genom denna förändring ligga direkt under riksdagen. På detta sätt skulle konflikten mellan den administrativa styrningen och domstolarnas självständighet undvikas.
En rapport från Domstolsverket visar att antalet komplicerade mål blir alltfler och att förhandlingstiderna i domstolarna ökar drastiskt. Arbetsbelastningen måste därför skyndsamt ses över. Kristdemokraterna menar också att det är angeläget att miljöfrågorna behandlas på ett adekvat sätt av domstolarna och att domstolarnas ledamöter får miljöutbildning för att de ska klara miljöbrottsfrågorna.
Som lagstiftningen ser ut idag krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrättsdom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter. Vidare förordar regeringen ett generellt krav på prövningstillstånd vid överklagande till hovrätt. Detta tycker Kristdemokraterna är fel. Därför anser Kristdemokraterna att lagen bör ses över så att kravet på särskilt prövningstillstånd avskaffas vid bötesdomar samt att ett generellt krav på prövningstillstånd vid överklagande till hovrätt inte införs.
Alltför många tingsrätter saknar anpassade lokaler för målsägande och vittnen. Vi har tidigare krävt att lokalerna i domstolarna bör vara så utformade att de brottsdrabbade, under ett förhandlingsuppehåll, erbjuds möjlighet att vistas i rum som är avskilda från den misstänkte och dennes släktingar och vänner. Detta bör även omfatta de vittnen som har kallats för att styrka målsägandens berättelse. Tingshusvärdar bör finnas för att underlätta ett sådant förfarande.
Brottsofferjourerna gör en fantastisk insats vad gäller vittnesstöd. Målsättningen är att det på varje tingsrätt ska finnas en frivillig stödperson. Uppgiften för denna person är att ge vittnen och brottsoffer ett humant mottagande i domstolen, vara ett moraliskt stöd före och efter rättegången samt kunna svara på frågor och hänvisa vidare.
I kommittémotionerna Domstolsorganisationen samt Brottsoffer och kvinnofrid redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör Domstolsväsendet.
Kriminalvårdsstyrelsen är chefsmyndighet för 36 lokala kriminalvårdsmyndigheterna och för transporttjänsten. Styrelsen är också central förvaltningsverksamhet för all kriminalvårdsverksamhet. I rent administrativt hänseende är Kriminalvårdsstyrelsen även chefsmyndighet för Kriminalvårdsnämnden och de 30 lokala övervakningsnämnderna.
Regeringen föreslår ett anslag för 4:6 Kriminalvården på 4 990 693 000 kr. Kristdemokraterna föreslår en ramförstärkning på ytterligare 300 miljoner kronor för 2005.
Kriminalvården är en del av rättsväsendet. Målet med kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Tyvärr klarar inte svensk kriminalvård i dagsläget att leva upp till dettamål. Kristdemokraterna kräver att kriminalvården får en ny inriktning. Vi anser att kriminalvården måste utveckla mätmetoder som kan användas för att beskriva olika resultat som uppnås med behandlings- och vårdarbetet. Kriminalvården bör också utveckla och förstärka sin analyskapacitet.
Ett utvecklat forskningsarbete som kan belysa sambanden mellan kriminalvård och de frigivnas återfall i brottslighet är nödvändigt. Tre år efter avtjänat straff har 35 procent återfallit i brott. Detta visar att kriminalvården misslyckats med sin målsättning att rehabilitera människor och få dem att bryta en kriminell livsstil. Undersökningar med fokus på internernas bakgrund och sociala förhållanden visar inte helt oväntat att de intagna har en omfattande problematisk bakgrund, utöver den rent brottsliga. Därför borde kriminalvårdens möjligheter att förebygga brott tillvaratas bättre och verksamheten inriktas på att den dömde ska få hjälp att komma tillrätta med sitt problematiska levnadsmönster. Kriminalvårdens arbete bör utvärderas och goda exempel bör tas tillvara i förändringsarbetet. Det är en angelägen uppgift att på olika sätt försöka förändra det faktum att många av dem som avtjänar fängelsestraff idag återfaller i brott.
Idag får vårdpersonalen i svensk kriminalvård betydligt mindre utbildning än personalen inom dansk, norsk och finsk kriminalvård. Kristdemokraterna anser att en betydande utbildningssatsning ska genomföras för att höja kompetensen, framför allt hos den personal som arbetar nära de intagna. Utbildningstiden bör förlängas och statusen på vårdaryrket måste höjas. Det är nödvändigt för att öka rekryteringen av unga som söker arbete inom kriminalvården. Kriminalvården måste kunna erbjuda utvecklingsmöjligheter så att ambitionen att bli kvar inom yrket ökar. I oktober 2001 var medelåldern inom kriminalvården 44 år. När 40-talisterna närmar sig pensionering väntar stora problem.
De omfattande besparingar som tidigare genomförts inom kriminalvården har även påverkat häktessituationen. Häkten har stängts eller inte haft tillräckligt med platser. Anstalter har stängt avdelningar, vilket visserligen har lett till att man på vissa håll lyckats sänka kostnaderna, men samtidigt har problem uppkommit med för få häktesplatser och orimligt lång väntan i häkte innan överföring till anstalt kunnat ske. Under år 2002 vistades i genomsnitt 350 verkställighetsfall på häkten. Ingen ny statistik har ännu i september 2004 presenterats av kriminalvården.
Att väntetiderna för anstaltsplacering har ökat har kritiserats av JO, men de rekommendationer JO utfärdat följs inte i praktiken. Riksdagen har behandlat frågan om häktesplatser i ett antal betänkanden. Där har framhållits att målsättningen ska vara, att ingen fängelsedömd ska förvaras i häkte längre än sju dagar efter det att dom blivit verkställbar. Denna målsättning går alltså inte att uppnå med nuvarande resursbrist. Kristdemokraterna anser att reglerna för genomströmningen på svenska häkten omedelbart måste ses över. Kriminalvården behöver resurser för att kunna uppfylla målsättningarna.
Det är ett angeläget mål att hålla anstalterna och häktena fria från droger och att personalen får resurser och möjligheter att på ett effektivt sätt kontrollera att drogfriheten efterlevs. Den intagne och den häktade ska erbjudas behandling vid alkohol- och narkotikamissbruk. Drogtester bör användas i större utsträckning när personalen misstänker missbruk. Kriminalvårdsstyrelsen konstaterar att omfattningen av kontrollåtgärder i anstalter och häkten i form av grundliga visitationer och urinprovstagningar har minskat. Det vill Kristdemokraterna ändra på genom att tillföra resurser så att personalen hinner med och har instrument för att på ett effektivt sätt få kontroll över narkotikan på anstalterna. Vi anser också att man på anstalterna bör införa en sektionering och ett smågruppssystem, vilket är resurskrävande men verkningsfullt. I och med att de intagna endast får umgås i mindre grupper ökar förutsättningarna för att narkotikamarknaden på anstalten ska försvinna.
En väl utbyggd programverksamhet för intagna är en helt avgörande faktor om man ska lyckas vända de intagnas intresse från droger och kriminell livsstil till eget ansvarstagande för sin verkställighet och ytterst sitt liv. Väl fungerande motivationsavdelningar som kan genomföra kognitiva program är nödvändigt.
Kristdemokraterna anser att man också bör överväga att införa generella regler för övervakade besök den inledande tiden av ett fängelsestraff, exempelvis 1-3 månader. Det skulle ge narkotikamissbrukare en rimlig chans att komma ifrån sitt missbruk.
Kristdemokraterna anser att man bör bygga om och bygga till de fängelser som finns i stället för att bygga ny bunker eller storfängelse. Vi anser att det är bättre att bygga om och bygga till de fängelser som redan finns. De nuvarande anstalterna ges olika inriktning. Vårt förslag skulle också innebära fler platser men med en indelning i motivationsavdelningar och utslussningsboenden. Flera anstalter i Sverige skulle kunna ha liknande inriktning. Steg ett och två skulle vara olika stadier i motivationsutvecklingen. Steg tre skulle vara ett utslussningsboende i anslutning till anstalten. Där skulle större frihet råda men den intagne fortfarande vara frihetsberövad och inriktningen skulle handla mycket om förberedelse för livet utanför anstalt. Permissioner och kontaktskapande verksamhet skulle få större utrymme. Ett grundläggande krav måste vara absolut drogfrihet.
Lekmannaövervakare har en viktig uppgift i samhället. Framtiden för en frigiven brottsling är beroende av vad som händer den närmaste tiden efter frigivningen. Därför är det angeläget med en övervakare som kan stödja den frigivne och visa vägen till en normal livssituation, till ett liv utan kriminalitet. Lekmannaövervakaren är en positiv förebild som finns tillgänglig dygnet runt och därför är det viktigt, anser Kristdemokraterna, att statusen och arvodet för uppgiften höjs.
Många som sitter på anstalt och som verkligen har en vilja att börja ett nytt liv utan droger och kriminalitet vänder sig till KRIS, Kriminellas revansch i samhället. KRIS syfte är att hjälpa dem som friges från våra fängelser så att de får en reell möjlighet att leva ett liv utan brott och droger. Ett annat mål är att hjälpa ungdomar så att de inte ska fastna i kriminalitet. De får hjälp till insikt om vilka konsekvenser en kriminell livsstil får. Verksamheter liknande KRIS måste få samhällets stöd att arbeta effektivt.
På svenska anstalter finns idag fler livstidsdömda än någon gång under 1900-talet. Härtill har framför allt bidragit att regeringens nådepraxis blivit mera restriktiv, vilket medfört att den faktiska strafftiden blivit längre. Det kan enligt vår mening ifrågasättas om livstidsstraffet är tillfredsställande från förutsägbarhetssynpunkt, eftersom straffet regelmässigt genom nåd omvandlas till ett långt men tidsbestämt straff. Denna ordning innebär dessutom att det är regeringen och inte domstolen som bestämmer om straffets längd, vilket är diskutabelt från konstitutionell utgångspunkt. Nådepraxis idag innebär att ett livstidsstraff omvandlas till ett tidsbestämt straff på omkring 20 år. Genom ett tidsbestämt straff blir påföljden förutsägbar och politiskt neutral. Kristdemokraterna anser att frågan om att livstidsstraffet bör ersättas av ett tidsbestämt straff ska utredas.
I kommittémotionen En reformerad kriminalvård redogör Kristdemokraterna i detalj för förslag som rör kriminalvården.
Regeringen föreslår ett anslag för 4:15 Bidrag till lokalt brottsförebyggande arbete på 7 200 000 kr.
Om brott förhindras undviks mycket lidande. Det brottsförebyggande arbetet måste därför prioriteras. Kristdemokraterna föreslår en ramförstärkning på ytterligare 50 miljoner kronor för 2005.
Kristdemokraternas mål är att det ska finnas en närpolis per tusen innevånare. Närpoliserna är viktiga inte minst i det brottsförebyggande arbetet och för den synlighet som fordras för medborgarens trygghet och rättsväsendets legitimitet.
Mycket kan göras för att bygga bort brottslighet och skapa tryggare miljöer. Vi ger här några exempel på brottsförebyggande stads- och bostadsplanering. Polis, försäkringsbolag och brottsofferjourer ska tillfrågas när bostadsområden planeras och renoveras. Belysningen i parker och bostadsområden måste förbättras. Befolkade, offentliga och gemensamma områden som stimulerar till socialt liv ska främjas. Bilgarage med särskilda tjejparkeringar på upplysta platser nära utgångarna kan skapas. Säkerheten i bostadsområden kan förbättras genom att man förhindrar insyn, att entrédörrar och fönster på bottenvåningar förses med brytbleck och genom att man undviker att lägga tvättstugor i källarplanet. Det bör också finnas nattliga kollektivbussar med flexibla stopp. Inget förslag är generellt. Det viktiga är att ta vara på kunskap och erfarenhet om vilka brott som begås var, samt göra det möjligt förmänniskor att se och synas och på så sätt skapa trygga miljöer.
I september 1998 presenterade Boverket rapporten Brott, bebyggelse och planering. Rapporten hade tagits fram på uppdrag av regeringen. Syftet var att inspirera kommunerna att i sina översiktsplaner ta hänsyn till invånarnas säkerhet genom att planera och bygga bort brott. Boverket vill också att varje bygglov ska prövas med tanke på om det riskerar att underlätta kriminalitet. Få kommuner har arbetat på det här sättet och ännu färre har gjort konsekvensbeskrivningar om säkerheten vid ny- eller ombyggnationer. I andra nordiska länder som t.ex. Danmark har man länge arbetat med brottsförebyggande miljöer. I Europa pågår för närvarande ett standardiseringsarbete på det här området. Från Sverige har bl.a. Brottsförebyggande rådet, Boverket, Byggstandardiseringen, representanter från Rikspolisstyrelsen och forskare deltagit i arbetet. Standardiseringsarbetet omfattar stadsplanering och byggnadsutformning för distriktsplanering, bostadsområden samt butiker och kontor. Kristdemokraterna har tidigare påpekat att det är viktigt att Boverkets tankar tillämpas praktiskt ute i kommunerna. Vi anser att det vore lämpligt att ge Boverket i uppdrag att för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott.
Brå har sedan 1998 fördelat startbidragen till brottsförebyggande råd. Det är bra att kommunerna utformar brottsförebyggande program och trygghetsplaner. Med ansträngd kommunal ekonomi riskerar annars det brottsförebyggande arbetet att prioriteras bort. Kristdemokraterna anser dock att kommuner i högre grad måste få del av det stöd som anslagits till brottsförebyggande arbete så att de lokala brottsförebyggande råden kan utvecklas så att verksamheten kommer närmare brottsoffret.Kristdemokraterna anser att det brottsförebyggande arbetet måste intensifieras och en helhetssyn tillämpas. Erfarenheter från andra myndigheter måste tas tillvara. Brås uppgift ska vara att samla in brottsförebyggande förslag som kan användas direkt i kommunerna. Kommunernas ansvar i dessa frågor måste klargöras och medel skjutas till för att prioritera de brottsförebyggande åtgärderna. Kristdemokraterna anslår 30 miljoner kronor för år 2005 utöver regeringen till arbetet med brottsförebyggande miljöer. Av dessa medel ska de tidigare nämnda 3 miljoner kronorna tillfalla Boverket som även får i uppdrag att utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott samt ansvara för ett standardiseringsarbete ute i kommunerna. De resterande 27 miljoner kronorna ska tillfalla det brottsförebyggande arbetet i kommunerna.
Familjens roll i det brottsförebyggande arbetet är central. Professor Leif G.W. Persson som var ordförande i Våldsutredningen, SOU 1990:92, har tillsammans med ledamöterna i utredningen hävdat:
"Barnomsorg, skola och kommunala fritidsaktiviteter har under efterkrigstiden kommit att ta över delar av föräldrarnas ansvar för barnens uppfostran. Barnuppfostran har, kan man säga, professionaliserats. Det har emellertid visat sig att varken personalen inom skolan eller barn- och ungdomsorganisationer kan ersätta föräldrarnas roll när det gäller att skapa en gynnsam utveckling av de unga.
Ungdomsbrottsligheten ligger på en oroväckande hög nivå. Det är därför viktigt att föräldrarna mobiliseras och att deras ansvar och betydelse för barnens utveckling lyfts fram även i lagstiftningen. Föräldrarna är den största brottsförebyggande resurs samhället har."
En god familjepolitik är alltså i sin helhet en grundläggande förutsättning för ett fungerande brottsförebyggande arbete. Kristdemokraterna vill därför lyfta fram behovet aven förändrad brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med informationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar och andra som har tillsyn över barn om värdeöverföringens betydelse och om stärkande av barns inre kontroll. Till detta arbete avsätter vi 20 miljoner kronor.
Kristdemokraternas förslag inom detta område berörs i detalj i kommittémotionen Brottsförebyggande arbete.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Göran Hägglund (kd) |
|
|
Stefan Attefall (kd) |
Maria Larsson (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Johnny Gylling (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Peter Althin (kd) |