Polisens organisation har problem. Nedrustningen av rättsväsendet har lett till en utveckling som kräver politiska åtgärder. Både på landsbygd och i städer saknas resurser.
Antalet poliser i Sverige är för litet. I slutet av år 2003 fanns 16 292 poliser. Enligt beräkningar som Rikspolisstyrelsen, RPS, gjort behövs 19 000 poliser för att klara de mål som statsmakterna ställt upp. Kristdemokraterna vill intensifiera polisutbildningen så att man senast år 2009 uppnår antalet 19 000 poliser.
Kristdemokraterna anser att polisorganisationen måste ses över så att tilltron till rättsväsendet förbättras. Regeringen hänvisar till pågående utredningar. Kristdemokraterna menar att en utvärdering i första hand bör avse frågan om tillgängliga resurser står i rimlig proportion till åtagande och planer. Inga nya organisationsförändringar bör göras inom polisen innan en sådan utvärdering är färdig.
Polisen har under sommaren 2004 gjort kraftiga neddragningar med bland annat stängda stationer. Dessutom har flera stationer haft begränsade öppettider. Man har på sina håll anställt vaktbolag att sköta de uppgifter som egentligen borde ligga på polisen. Samtidigt utför polisen uppgifter som kunde skötas av andra. Till exempel utför poliserna själva fordonsvård, man städar själv sina lokaler och man sköter administrativa uppgifter.
Kristdemokraterna anser att arbetsmiljön inom polisen måste ses över med fokus på ledningsfrågor och kompetens.
Vi menar att det finns brister i ledarskap och att detta framför allt beror på att det under flera år inte har funnits central utbildning för chefer på olika nivåer inom polisorganisationen.
Kristdemokraterna anser att polisen behöver bättre utrustning, till exempel vapen som inte skadar så som en pistol gör men ändåär mer effektiva än batonger.
Kristdemokraternas mål är att det ska finnas en närpolis per tusen innevånare. Närpoliserna är viktiga inte minst i det brottsförebyggande arbetet och för den synlighet som fordras för medborgarens trygghet och rättsväsendets legitimitet.
I rationaliseringsivern har man dragit in på arrestantvakter, arrestlokaler och häktesplatser. Detta har medfört att polisen lägger ned mycket tid på långa körningar av frihetsberövade, vilket inkräktar påövrigt polisarbete. Dessutom har det som följd av reduktionerna uppstått en klart olämplig miljö för både häktade och personal.
Polisen bör få möjlighet till buggning för att komma åt den avancerade kriminaliteten. Ett beslut om buggning måste dock föregås av omsorgsfulla överväganden. Bland annat ska klargöras hur man kan undvika kränkning av integritet och hur man ska hantera inhämtat material som inte är relevant för undersökningen.
Av de 200 miljoner kronor som Kristdemokraterna avsätter till polisverksamheten är 50 miljoner kronor, motsvarande 100 nya polistjänster, reserverade speciellt för att bekämpa narkotikabrott och narkotikamissbruk bland ungdomar.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 3
Förslag till riksdagsbeslut 4
Inledning 4
Privatiseringen av polisens uppdrag 5
Polisens arbetssituation 6
Polisen och allmänheten 8
Riktlinjer för polisens rapportering till socialtjänsten 9
Utbildningsbehov och målsättningar 9
Långsiktighet och lyhördhet i den ekonomiska politiken 10
Etnisk och kulturell mångfald i polisen 10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av anmälningarna mot ordningsvakter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöka antalet arrestantvakter, arrestlokaler och häktesplatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förstärka resurserna för att utveckla närpolisarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta resurser motsvarande 100 nya polistjänster med speciell inriktning mot narkotikabrott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det akuta behovet av åtgärder mot arbetsmiljöproblemen inom polisen.
Riksdagen begär att regeringen omgående utvärderar det nya styrsystemet inom polisen samt ser över länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till alternativa vapen för polisen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett lagförslag med innebörden att tillåta buggning för att effektivare komma åt den avancerade kriminaliteten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka utbildningsvolymen så att antalet poliser år 2009 uppgår till 19 000.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nationella händelser liknande EU-toppmötet i Göteborg inte får belasta en enskild polismyndighet utan skall finansieras med specialdestinerade statliga medel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om värdet av etnisk och kulturell mångfald inom polisen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Rikspolisstyrelsen bör utarbeta riktlinjer för hur polisens rapportering till socialtjänsten skall gå till.
Polisen har en rad uppdrag av samhället. De viktigaste är att förebygga brott, upprätthålla ordningen samt att utreda och beivra brott och därmed skapa trygghet och säkerhet för medborgaren. Eftersom polisväsendet är en hörnpelare i rättssamhället är den rådande poliskrisen synnerligen allvarlig.
Regeringen har nedrustat polisväsendet så att det i dag saknas minst 3 000 poliser för att verksamhetsmålen ska uppnås. Det kommer att ta lång tid att reparera den skadan. Att så många medborgare känner otrygghet är en mycket allvarlig situation. Polisens bristande förmåga skapar samtidigt en grogrund för kriminalitet. Det urholkar allmänhetens förtroende för rättsväsendet och skapar klyftor mellan dem som kan betala privat för sin säkerhet och dem som inte kan det. I Sverige idag känner många medborgare en så stor otrygghet att den påverkar och inskränker det dagliga livet. Detta gäller inte minst kvinnor och äldre.
Under de senaste 72 åren har socialdemokratiska regeringar haft ansvaret i 63 år. Självklart måste Socialdemokraterna därför hållas ansvarig för dagens polisiära situation. Den nuvarande polissituationen är en direkt följd av Socialdemokraternas medvetna val. Endast två förklaringar kan finnas till rådande tillstånd. Antingen är det just så som Socialdemokraterna vill eller har man skändligen misslyckats i sin rättspolitik.
Sanningen är att andra partier, däribland Kristdemokraterna, sedan flera år prioriterat rättsväsendet i sina budgetalternativ. Under större delen av denna tid har regeringen förnekat att dessa satsningar skulle behövas.
Sedan budgetpropositionen 2000 talar Socialdemokraterna regelbundet om att det framöver ska bli större satsningar på polisen. I realiteten har de höjda anslagen inte inneburit någon nysatsning på polisväsendet utan de har gått åt till att täcka redan uppkomna underskott. När regeringen nu äntligen i årets budgetproposition avsätter ytterligare 100 miljoner kronor ska dessa räcka till mycket. Beloppet är fortfarande otillräckligt för att täcka alla uppdämda och nya behov.
Antalet poliser ska öka med 1 000 per år. Dessutom måste rehabiliteringsinsatser göras för att få de cirka 900 poliser som är sjukskrivna i arbete igen. Den samlade bilden ger tydliga besked om att de 100 miljoner kronor som regeringen nu utökar sin budget för polisväsendet med inte kommer att räcka. Kristdemokraterna beräknar att polisens behov motiverar större anslag, och anslår därför 200 miljoner kronor mer än regeringen till polisväsendet.
Regeringen är ansvarig för den situation som råder, nämligen att polisen inte klarar sina uppgifter. Detta har lett till att betydande delar av polisens tidigare verksamheter privatiserats. Säkerhetsbranschen (bevakning, konsulttjänster och säkerhetsutrustning) omsätter i dag ungefär 14 miljarder kronor per år, vilket är lika mycket som hela polisorganisationen. För 35 år sedan fanns det dubbelt så många poliser som väktare och ordningsvakter i Sverige. I dag har vi drygt 16 000 poliser, drygt 18 000 väktare och drygt 9 000 ordningsvakter. Vaktbolag som tillfrågats är eniga om att det är situationen inom polisväsendet som gör att marknaden för de privata bevakningsföretagen ökar. Vi går mot en allt mer privatiserad ordningsmakt. Väktare och ordningsvakter har en given roll som komplement till polisen, men det är inte bara den som kan betala ett vaktbolag som har rätt till trygghet och säkerhet. Nedrustningen av polisväsendet är ett hot mot rättssäkerheten.
Alla människor ska kunna känna sig säkra och trygga oavsett var i landet man bor. Det förutsätter att polisen tar ansvar för medborgarsäkerhet över hela den geografiska ytan. Att polisiära uppgifter sköts av poliser med fullgod utbildning är då en självklarhet. Situationen kräver att regeringen vidtar kraftfulla åtgärder mot polisbristen. Det ställer krav på närvaro och tillgänglighet, men också på hög kompetens.
Flera incidenter med ordningsvakter på senare år har markerat att rättssäkerheten är i fara. En enskild person som anmäler en ordningsvakt för misshandel har små möjligheter att hävda sin rätt. I dag leder de flesta anmälningar till att förundersökningen läggs ner eller att vakten gör en motanmälan. Eftersom våld mot tjänsteman anses som allvarligt i lagen får vakterna ett övertag i rättsprocessen. Det behövs en samlad bild av anmälningarna mot ordningsvakter. Samtidigt måste man förstå att vakter har ett farligt jobb och att många blir hotade och utsätts för svåra situationer.
Det faktum att polisiära uppgifter gradvis övertagits av andra aktörer är inte en utveckling som oroar justitieminister Bodström. Tvärtom har allvarliga diskussioner förts inom Regeringskansliet om att kompensera polisbristen genom att ge ordningsvakter en mer betydande roll inte minst i glest befolkade trakter. Socialdemokraterna har vidare resonerat om att bygga upp en organisation av reservpoliser bestående av exempelvis jakt- och fiskeritillsynsmän. Kristdemokraterna hävdar att polisiära uppgifter ska skötas av poliser som har föreskriven utbildning och står under demokratisk kontroll. Detta måste gälla såväl i stad som glesbygd.
Uniformerad polis har under de senaste tio åren fått allt fler arbetsuppgifter i takt med att den civilanställda personalen "sparats bort". Ett av de stora problemen inom polisens organisation är att poliser numera får utföra en stor mängd icke-polisiära uppgifter. Poliserna utför själva fordonsvård, städar lokaler, skriver ut bandförhör, sköter sekreteraruppgifter, distribuerar post etc. Det är uppenbart nödvändigt att öka antalet civilanställda så att utbildade poliser frigörs för polisiärt arbete. Bristen på arrestlokaler, häktesplatser och arrestantvakter får allvarliga konsekvenser för polisens dagliga arbete genom att polistid tas i anspråk för många och långa transporter av frihetsberövade. Sedan måste utredarna resa lika långt för att förhöra samma personer. Fler arrestantvakter krävs liksom ytterligare arrestlokaler och häktesplatser. Dessutom har det som följd av reduktionerna uppstått en klart olämplig miljö för både häktade och personal.
Polisbristen stör i hög grad närpoliserna eftersom närpoliserna överanvänds i utryckningsverksamheten. De hinner därmed inte med det brottsförebyggande arbetet. Det innebär att långsiktigheten i polisarbetet går förlorad. Närpolisreformens syfte är ökad trygghet genom en ökad närhet mellan polis och medborgare. Den ständiga resursbristen har medfört att närpolisen kommit att arbeta alltmer ad hoc. Kristdemokraterna vill slå vakt om närpolisreformen och målet är en närpolis per tusen invånare.
Antalet anmälda narkotikabrott ökade med sju procent under år 2003. Därför avsätter Kristdemokraterna 50 miljoner kronor för motsvarande 100 nya polistjänster med specialuppgift att bekämpa narkotikabrott och narkotikamissbruket bland ungdomar. Om polisen finner att man inte behöver 100 nya poliser utan istället vill satsa pengarna på till exempel narkotikahundar eller utrustning är det en sak för polisen att avgöra. Det viktiga är att polisen med Kristdemokraternas förslag tillförs pengar öronmärkta för narkotikabekämpning. Orter som har färjetrafik till utlandet måste fåökade resurser annars riskeras att närpoliser kan komma att användas till passkontrollanter istället för att vara ute på gator och torg.
När polisen inte hinner med sina arbetsuppgifter kommenderas övertidsarbete med åtföljande stressbelastning av personalen. Långtidssjukskrivningarna inom poliskåren ökar oroväckande. Idag är cirka 900 poliser sjukskrivna. Gällande arbetstidsavtal stipulerar att fler poliser ska vara i tjänst vid tider då flertalet brott begås. En relevant fråga är hur detta avtal ska kunna tillämpas då så många poliser har läkarintyg på att de inte kan arbeta skift eller att de inte klarar av yttre tjänst överhuvudtaget. Arbetet ska organiseras så att personalens hälsa kan bevaras. En enkät från våren 2001 visar att den psykosociala miljön enligt poliserna själva kraftigt försämrats de senaste tio åren. Vi anser att det psykosociala omhändertagandet inom polisens arbetsmiljö behöver utvecklas.
Det måste tas ett samlat grepp om arbetsmiljöfrågorna inom polisen. Regeringen bör initiera ett samarbete mellan länspolismyndigheterna i landet för att åtgärda arbetsmiljöproblemen. Alla polismyndigheter bör få tillgång till arbetsmiljöhandledning.
Kristdemokraterna förespråkar en stark regional polisverksamhet med större politiskt inflytande. Regeringen måste omedelbart tillsätta en utredning som utvärderar dagens styrsystem och ser över länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen. Innan en sådan utvärdering är klar bör inga genomgripande organisationsförändringar göras.
De problem som uppstått i samband med upplopp, kravaller och demonstrationer är uppenbart relaterade till brister i ledarskap och chefskompetens. Sedan flera år saknas central utbildning för chefer på olika nivåer. En systematiserad strategi om plan för chefsutveckling och kompetens är uppenbart nödvändig.
Polisens brist på modern utrustning är ytterligare en fråga som behöver lösas. Polisen behöver alternativa vapen som elpistol och pepparsprej samt tillgång till vattenkanon vid demonstrationer och större folksamlingar. Polisen måste också få tillgång till skyddade fordon för att kunna upplösa våldsamma folkmassor med så liten risk för skador som möjligt för både demonstranter och poliser.
För att komma åt den avancerade kriminaliteten bör polisen få möjlighet till buggning. Ett beslut om buggning måste föregås av omsorgsfulla överväganden. Bland annat måste klargöras hur man bäst hanterar risken för integritetskränkning och hur man ska hantera inhämtat material som inte är av intresse för undersökningen.
Det är otillfredsställande att hanteringen av överskottsinformation saknar lagreglering. Lagrådet bedömde år 2000 att buggning eller hemlig avlyssning kan godtas som ett straffprocessuellt tvångsmedel om behovet är starkt och om tvångsmedelsanvändningen är förenad med tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Lagrådet framhöll särskilt att frågan om lagreglering måste lösas. Fortfarande är rättsläget oklart. Buggning används i Stockholm, men inte i Malmö. Att möjligheterna att få bukt med den grövre brottsligheten begränsas av oklarheter i lagstiftningen är inte acceptabelt.
I dag är det omvittnat svårt för allmänheten att komma fram per telefon till polisen, och det tar ofta lång tid innan polisen kommer fram till brottsplatsen. Det kan ta över en timme innan polis är på plats vid grov misshandel och tre till fyra timmar vid inbrottslarm. I vissa delar av landet är det 20 mil till närmaste polisstation, som ofta är stängd på helger och kvällar. Polisen har under sommaren 2004 tvingats hålla stängt på 56 stationer; förutom dessa har 75 stationer haft reducerat öppethållande. De kriminella har stor kunskap om var och när det finns bemanning. Kristdemokraterna vill understryka vikten av att det finns poliser i hela landet. Likaså måste polisen vara tillgänglig dygnet om året om.
Även brottsuppklaringen lämnar mycket övrigt att önska. I början av 80-talet klarades ca 40 procent av alla anmälda brott upp. I dag klaras endast 29 procent upp. Att ett brott registreras som uppklarat innebär inte nödvändigtvis att en person döms som skyldig. Det görs efter att polis eller åklagare har fattat ett beslut i ärendet till exempel att det avskrivs för att hålla nere ärendebalansen, även när det finns misstänkta. I bara 15 procent av alla anmälda brott kan en gärningsman bindas till brottet.
Att brott inte reds upp urholkar den enskildes förtroende för rättsväsendet och samtidigt polisens professionalitet och yrkesstolthet. Till detta ska läggas att brottsoffrens trauma förvärras.
På kristdemokratiskt initiativ lämnade justitieutskottet ett uppdrag till Riksdagens revisorer att se över polisens avskrivningar. Revisorerna skriver att brister i polisens förundersökningskompetens och brister i samverkan mellan polis och åklagare är delar av förklaringen till den stora mängden avskrivningar. Riksdagens revisorer anser vidare att det är motiverat att granska hur och på vilka grunder polis och åklagare använder sig av möjligheten att skriva av brott. Man skriver att det saknas samlade kunskaper om hur brottsavskrivningarna förhåller sig till centrala mål och de mått som används för att bedöma måluppfyllelsen. Här föreligger ännu ett insett behov av snar åtgärd.
Efter riksdagens revisorers redogörelse har Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att redovisa och kommentera vilka åtgärder som vidtagits och vilka resultat som uppnåtts efter Riksdagens revisorers rapport. Syftet med översynen är bland annat att skapa gemensamma resultatmått för polis och åklagare avseende utredningsverksamheten samt klargöra kriterierna för när ett brott skall anses polisiärt uppklarat. Arbetet kommer att färdigställas och offentliggöras i månadsskiftet september/oktober 2004. Kristdemokraterna utgår från att arbetet är utfört och att åtgärder nu sätts in.
I en kartläggning av sex kommuner har Rädda Barnen undersökt vilken hjälp barnen fått sedan de tvingats uppleva att deras mamma misshandlats. Trots att polisen har skyldighet att anmäla till socialtjänsten när barn far illa och trots att socialtjänsten i sin tur har ansvar för att barnen får stöd och hjälp uppmärksammas bara en tredjedel av dem. Kartläggningen visar att endast 20 av 72 barn som upplevt våld i sin familj kom till socialtjänstens kännedom. Av dessa fick 18 barn skydd eller erbjöds att bearbeta sina upplevelser. Detta är oroväckande då vi vet att barn som växer upp i ett hem där våld när som helst kan bryta ut lever i ett förhöjt spänningstillstånd som kan hindra deras naturliga utveckling. Vi anser att Rikspolisstyrelsen bör utveckla riktlinjer för hur polisens rapportering till socialtjänsten ska gå till. Vi menar att polisen bör höra barnen om deras upplevelser och i alla polisanmälningar som avser hot och våld i familjen notera om det finns barn i familjen och i så fall låta detta styra fortsatt handläggning.
I dag finns drygt 16 000 poliser. Det skulle behövas minst 19 000 för att klara verksamhetsmålen, enligt Rikspolisstyrelsen. Fram till 2010 kommer minst 5 500 poliser att pensioneras. Hög medelålder och pensionsavgångar innebär att behovet av nyrekrytering är mycket större än vad den politiska majoriteten medger. Kristdemokraterna vill utöka polisutbildningen med syfte att antalet poliser år 2009 ska uppgå till 19 000 och vi anser att det behövs en närpolis per 1 000 invånare.
Socialdemokraternas egentliga mål förefaller alltmer höljda i dunkel. Förnågra år sedan föreslog Socialdemokraterna 18 500 poliser år 2010. I 2002 års valrörelse utlovade Socialdemokraterna 20 000 poliser senast 2010. Under 2003 tillkom ett netto på 143 poliser.
Om polisväsendet ska kunna byggas upp igen krävs långsiktighet i den ekonomiska planeringen och lyhördhet för de verkliga behoven. Av polisens budget avgår 72 procent till lönekostnader. För att klara bland annat en stor utbildningssatsning anslår Kristdemokraterna utöver regeringens förslag 200 miljoner kronor för 2004 till polisväsendet. Vi satsar totalt, på hela rättsväsendet, 765 miljoner kronor mer än regeringen för år 2004.
I lagom tid före valet 2002 började regeringen tala om en stor satsning på polisen. En granskning visar att de pengar regeringen sedan anslagit i namn av resursförstärkning behövts för att sanera polismyndighetens skulder. Någon verklig nysatsning kan man därför inte tala om. Även om antalet poliser sakta kan börja stiga återstår stora bekymmer. På många håll i landet är polismyndigheternas ekonomi så dålig att man inte kommer att ha råd att anställa de poliser som behövs även om de vore tillgängliga. Enligt Rikspolisstyrelsens beräkningar hade polisen 2003 ett underskott på 73 miljoner kronor och man har ett beräknat underskott för 2004 på 120 miljoner kronor.
När budgeten är mindre än polisens behov måste efterjusteringar göras genom tilldelning av extramedel. Denna politik gör det svårt för polisen att planera verksamheten på lång sikt.
Slutligen vill vi beröra den problematik som större enstaka händelser innebär för ekonomin. Vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 genomfördes den största polisinsatsen någonsin i Sverige, då poliser från hela landet medverkade. Kostnaderna för bevakningen av EU-toppmötet hade beräknats till 46 miljoner kronor. Slutnotan blev ca 145 miljoner kronor. År 2004 har Västra Götaland kompenserats med 116 miljoner kronor. Trots detta beräknas underskotten öka och år 2007 uppgå till närmare 200 miljoner kronor. Vi anser att händelser av det här slaget inte kan betraktas som lokala angelägenheter. Därför måste regeringen ge förslag till systematisk hantering av denna typ av nationella insatser. En enskild polismyndighet får inte drabbas.
I det svenska samhället finns människor med olika etnisk och kulturell bakgrund. För att klara sina uppgifter måste myndigheterna inom rättsväsendet ha goda kunskaper om den etniska och kulturella mångfalden i samhället och vad detta innebär inom respektive verksamhetsområden. All diskriminering skall bekämpas, såväl på den egna arbetsplatsen som i mötet med människor som av olika anledningar kommer i kontakt med myndigheten. En viktig del av arbetet är att verka för etnisk mångfald bland personalen. Den etniska och kulturella mångfalden i samhället måste beaktas i det dagliga arbetet. Inom polisen är det av särskilt stor vikt att bredda kåren eftersom förståelsen och acceptansen för rättsväsendet då kan öka. Av betydande vikt är också att polisen kan ha stor nytta av bland annat de språkliga och kulturella kunskaper som människor från andra länder än Sverige besitter. Ett exempel på behovet på denna brist hos polisen är att Säpo hösten 2004 blivit fört bakom ljuset av sina informatörer där bristande kompetens inom etnisk och kulturella frågor är en avgörande förklaring.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Olle Sandahl (kd) |
|
|
Peter Althin (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |