Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda en utvidgning av de legala möjligheterna att bekämpa barnpornografi via Internet.
Barnpornografiska filmer och bilder är inte något annat än dokumenterade sexuella övergrepp på barn.
Ingen vet med säkerhet hur mycket barnpornografi som finns ute på Internet, men det är utan tvivel så att det är en betydande mängd bilder och filmer det rör sig om. Hittills har Internet fördubblat sin informationsmängd var artonde månad och det är därför troligt att mängden barnpornografi ökar i samma utsträckning. Under en tvåårsperiod samlade en forskargrupp vid universitetet i Cork, Irland, in ca 50 000 bilder och filmsekvenser från Internet. Drygt 2 000 barn fanns med på bilder och i filmer. Forskargruppen menar att det tillkommer minst två tidigare okända barn i barnpornografiska sammanhang på Internet varje vecka. Samma forskning visar också att åldern på de utnyttjade barnen blir allt lägre.
I Sverige avkunnades endast en dom under hela 1980-talet rörande barnpornografibrott. Under 2002 dömdes 65 personer för barnpornografibrott. Detta är en markant ökning, med det är också viktigt att vara medveten om att mörkertalet för den här typen av brott är stort.
Kristdemokraterna har aktivt medverkat till att vi i Sverige sedan den 1 januari 1999 har ett förbud mot innehav av barnpornografi. Innehavsförbudet täcker såväl innehav av fysiska som virtuella barnpornografiska bilder och filmer. Vad gäller virtuella barnpornografiska bilder och filmer från Internet, är dessa kriminaliserade bara om man laddar ner dem och sparar dem på hårddisk, diskett eller CD-ROM. Lagen kom till efter en lång och hätsk debatt där vi, som förespråkade lagen, anklagades för att inte inse konsekvenserna för tryckfrihetslagstiftningen. Idag är det dessbättre få som ifrågasätter värdet av lagen. Men lagen är fortfarande inte heltäckande. Att enbart titta på barnpornografiskt material, det vill säga att titta på de bilder eller se de filmsekvenser där barn utsätts för sexuella övergrepp, är fortfarande fullt tillåtet.
Ett mycket allvarligt, unikt och särskiljande drag som uppstår när Internet används som medium för barnpornografi är att kränkningen av barnet inte upphör även i de fall då förövaren fälls och offret identifieras. Så länge materialet finns tillgängligt på Internet fortsätter kränkningen av offret. Material som en gång placerats och tillgängliggjorts på Internet är i princip omöjligt att utrota med nationell lag. Kvalitetsmässigt skiljer sig inte heller digitala kopior från originalet och det är enkelt, snabbt och billigt att mångdubbla antalet kopior. Idag sker i stort sett all handel med och all konsumtion av barnpornografi på Internet.
I Sverige är det inte olagligt att titta på barnpornografi på Internet. Eftersom materialet inte lagras på datorns hårddisk anses man inte inneha det och man kan därför inte fällas enligt svensk lag. Detta innebär att man kan ta del av det barnpornografiska utbudet som finns tillgängligt på Internet så länge man inte laddar ner det till sin egen hårddisk. Den här luckan i lagstiftningen gjorde sig nyligen påmind vid en stor polisaktion mot misstänkta pedofiler. Många av de misstänkta hade använt sina kontokort på Internet för att få tillgång till barnpornografiskt material online och kunde därmed spåras, men eftersom de inte har laddat ner något material anses de inte ha gjort sig skyldiga till innehav av barnpornografi.
Det finns också sidor där man kan byta filer med varandra. Man måste själv ha ett antal bilder eller filmer att tillhandahålla för att få tillgång till ett sådant nätverk. Det inkluderar alltså också "spridning" av barnpornografi men eftersom man i juridisk mening inte innehar den, enligt svensk lag, kan man inte heller åtalas för spridning. I flera andra länder har man redan en lagstiftning som täcker denna teknik att lagra datafiler med barnpornografiskt innehåll. Det är hög tid att vi får det i Sverige också. Om den luckan i lagen täpps till skulle det underlätta polisens arbete betydligt. Som det ser ut nu har Sverige svårt att vara med när internationella barnpornografiringar sprängs, eftersom många pedofiler känner till luckan i den svenska lagstiftningen. Såväl Interpol och Rikskriminalen som Rädda Barnen, Ecpat och Riksdagens tvärpolitiska barngrupp har försökt få en ändring till stånd. Men regeringen har hittills inte agerat. Ingenting borde ha högre prioritet än att med alla medel försöka skydda de mest utsatta av alla. Kristdemokraterna anser att dessa kryphål i lagstiftningen skyndsamt måste ses över.
Storbritanniens största bredbandsbolag British Telecoms (BT) genomför nu ett aktuellt och intressant försök att reducera tillgången av barnpornografiskt material på Internet genom att introducera ett filtreringsprogram som kallas Cleanfeed. Cleanfeed blockerar åtkomsten av ett stort antal barnpornografiska webbsajter tillgängliga via Internet.
Det finns dock problem med sådan blockering. Blockering av webbsajter har hittills främst associerats med förtryckande regimer såsom Saudiarabien och Kina. Det finns dock många som anser att det är berättigat med den här typen av blockering då det reducerar tillgängligheten av barnpornografiskt material. Blockering utgör ett intressant exempel på vad en privat aktör kan göra i en viktig samhällsfråga men det är viktigt att poängtera att marknadskrafterna inte själva kan lösa detta växande problem.
Sveriges position emot barnpornografi är inte så stark som man skulle vilja tro. Det är nödvändigt att Sveriges existerande barnpornografilagstiftning utreds och anpassas till dagens teknologiska verklighet.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Peter Althin (kd) |
|
|
Olle Sandahl (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Inger Davidson (kd) |