Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett utvidgat DNA-register skall innehålla uppgifter som avser personer som är misstänkta för eller har dömts för brott på vilket fängelse kan följa eller för försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till sådant brott om gärningen är belagd med straff.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta bort tioårsgränsen för DNA-register.
Polisen ska inrätta en ny avdelning i Stockholm som enbart kommer att ägna sig åt gamla ouppklarade brott. Avdelningen ska framför allt använda sig av DNA-teknik som i många fall gör det möjligt att lösa brott i fall där polisen tidigare misslyckats. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet klaras mellan 30 till 40 procent av alla brott med dödlig utgång aldrig upp. Om Sverige så småningom också kommer att införa en lagstiftning där preskriptionstiden för mord tas bort kommer det att öppna dörrar för att avslöja brottslingar många decennier efter det att brottet begåtts.
Ett exempel med framgångsrikt resultat av DNA-test är den man som greps sommaren år 2003, misstänkt för över 100 villainbrott begångna under ett års tid. DNA-prov kunde koppla mannen till över 100 inbrott eller inbrottsförsök i södra Sverige. Spåren fanns att hitta på cigarettfimpar, blod och sperma.
Något som ofta förbigås i debatten om DNA-registrering är det faktum att ett DNA-prov inte bara kan fälla personer utan också fria från misstanke om brott. Detta är framför allt mycket viktigt för den person som oskyldigt misstänkliggjorts, men också för att spara resurser genom att onödigt sökande efter bevis kan undvikas.
DNA-tekniken har använts i brottsutredningar i Sverige sedan slutet av 1980-talet och har revolutionerat delar av polisens arbete. Till en början var tekniken dyr och komplicerad men idag kostar en vanlig DNA-analys bara omkring 2 000 kronor.
DNA-analyser används idag i allt från enklare vardagsbrott som inbrott och bilstöld som utgör huvuddelen av ärendena, till grova brott som våldtäkt, rån och mord.
I Sverige idag finns inte något utvecklat DNA-register. I England finns ett register med över två miljoner registrerade medan det svenska registret bara innehåller ungefär 2 800 registrerade. I England blir man kvar i registret om man en gång hamnat där. I Sverige tas man bort inom tio år efter avtjänat straff. Detta vill Kristdemokraterna ändra på, så att den som en gång registrerats ska kvarstå i registret.
Flera utredningar visar idag att DNA-registren är säkra och till mycket stor hjälp i polisarbetet. Polisen kan som en del i brottsutredningen se om eventuella DNA-spår kan matchas mot registrerat DNA i registret. Några starka skäl till att ställa större krav för att registrera DNA än att registrera fingeravtryck eller fotografier kan vi inte se.
Ett tydligt reglemente måste beakta DNA-registret ur både säkerhets- och integritetsaspekt. Från integritetssynpunkt är ett införande inte speciellt komplicerat eftersom registerade DNA endast är fragment och inte kan vara grund för bedömning av egenskaper, genetiska dispositioner eller andra arvslanlag. Det finns anledning till varsamhet och mycket noggrant regelverk i hanteringen eftersom DNA-analyser har extremt hög sensitivitet. Detta gör att det kan överföras DNA till annan plats via tredjepartstransport.
En person som har dömts till mer än tvåårs fängelse idag får enligt ovan läggas in i DNA-registret (personregistret), men detta görs inte i någon större utsträckning och idag finns enbart omkring 2 800 personer registrerade i Sverige.
Vi menar att det är angeläget mot bakgrund av teknikutvecklingen att registrering av DNA görs standardmässigt enligt förslag från utredningen Ds 2004:35, Genetiska fingeravtryck. Det skulle innebära att personer som är misstänkta för eller har dömts för brott på vilket fängelse kan följa eller för försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till sådant brott om gärningen är belagd med straff kan införas i DNA-registret. Det innebär till skillnad från idag att även misstänkta personer registreras. Även de som överlämnas till rättspsykiatrisk vård ska registreras i DNA-registret.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Olle Sandahl (kd) |
|
|
Peter Althin (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |