Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att kriminalisera rymningar och rymningsförsök från fängelsestraff.
Under den allra senaste tiden har det skett flera uppmärksammade rymningar från svenska fängelser. Förutom att rymlingarna ej sällan utgör fara och säkerhetsrisker för allmänheten kostar det mycket resurstid för de polismän som deltar i arbetet med att fånga rymlingarna. Till det ska läggas samhällets kostnad i form av det polisarbete som p g a rymningarna inte blir utfört, vilket givetvis är svårare att beräkna, men som säkert är betydande.
Mot den bakgrunden bör i lagen införas en regel som kriminaliserar rymningar och rymningsförsök från fängelsestraff. Det är vanligt att såär fallet i de flesta andra länder, som t ex i våra nordiska grannländer. I Norge är straffet fängelse i upp till sex månader, i Finland böter eller fängelse i upp till ett år och i Danmark böter eller fängelse i upp till tvåår. Det vanligaste straffet är böter eller fängelse i upp till ett eller tvåår, vilket gäller t ex i Italien, Polen, Portugal, Spanien och Storbritannien. Litauen har fängelse i upp till tre år, medan i Tjeckien, Slovakien och Slovenien gäller böter eller fängelse i upp till fem år.
I Frankrike kan straffet för att rymma bli mycket kännbart. "Grundstraffet" är tre års fängelse samt 45 000 euro i böter. Om rymningen inkluderar planerat uppror eller hot om användning av vapen eller brandfarliga eller giftiga ämnen ökas straffet till sju års fängelse samt 100 000 euro i böter. Om användning av vapen eller brandfarliga eller giftiga ämnen förekommer ökas straffet till tio års fängelse samt 150 000 euro i böter.
I Belgien och Tyskland är det liksom i Sverige inte straffbelagt att rymma från ett fängelsestraff.
Med tanke på de konsekvenser som rymningar medför bör det inte längre vara fritt fram att rymma från ådömda straff. Regeringen bör låta utreda vilka påföljder som kan anses vara rimliga vid rymning eller försök till rymning från ett fängelsestraff. Det synes inte helt onaturligt att lägga sig på en nivå jämförbar med våra nordiska grannländers.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |