Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om brottsbalkens 29 kap. 5 §.
I brottsbalkens 29 kap. 5 § finns en bestämmelse som säger att vid straffmätningen skall rätten utöver brottets straffvärde i skälig omfattning beakta bl.a. om den tilltalade förorsakas men genom att han på grund av brottet utvisas ur riket. Föreligger sådan omständighet får rätten, om särskilda skäl påkallar det, döma till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet.
I vår lagstiftning betraktas det alltså som "men" att inte få bo i Sverige. Statistik för åren 2001-2003 visar att ca 15 procent av de utvisningsdömda får utvisningsbeslutet upphävt och slipper utvisning. I dessa fall har domstolen dömt till lägre straff för att domen innebar utvisning samtidigt som slutresultatet blir att de ändå får stanna i Sverige.
Vi anser att möjligheten att utdöma lägre straff då domen även innebär utvisning bör tas bort. Det är inte rimligt att betrakta det som ett straff att bo i annat land än Sverige.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Elizabeth Nyström (m) |
Maud Ekendahl (m) |