Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en uppföljning och utvärdering görs av Rikspolisstyrelsens nationella handlingsplan rörande brottsoffrens situation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samtliga polisdistrikt skall uppmanas att ge den information om stöd och hjälp till brottsoffer som lagen föreskriver.
Runt om i Sverige finns det ett antal brottsofferjourer som erbjuder stöd. En rad åtgärder och reformer har genomförts för att förbättra brottsoffrens situation på senare år. Bättre ersättning och utökad rätt till målsägandebiträde har införts.
Sedan 2001 skall polisen informera brottsoffret och ställa frågan om han eller hon önskar hjälp med till exempel att få kontakt med den lokala brottsofferjouren.
En nyligen genomförd enkätundersökning visar att det i vissa polisdistrikt endast är ett fåtal brottsoffer som tillfrågas. En anmärkningsvärd siffra med tanke på att plikten att informera om hjälp och stöd finns lagstadgad. Skillnaderna mellan polisdistrikten är stora och därför avgör ofta bostadsorten om brottsoffren får någon hjälp.
Det finns även en nationell handlingsplan som Rikspolisstyrelsen upprättat. Den innebär bl.a. att polisen själv skall ta reda på hur brottsoffer upplever att de blir bemötta av polisen. Handlingsplanen har inte lett till någon genomgripande förändring. Endast enstaka polisdistikt har ändrat på rutiner för att bli bättre på hot- och riskbedömningar eller för att förbättra för människor som lever under hot.
Polisen sätter oftast fokus på gärningsmannaperspektivet och glömmer offrens, målsägarnas och vittnenas rättigheter. Medborgarperspektivet skall alltid finnas med i det polisiära arbetet.
Det krävs en uppföljning och utvärdering av Rikspolisstyrelsens nationella handlingsplan och att samtliga polisdistrikt uppmanas ge information om hjälp och stöd till brottsoffer.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Else-Marie Lindgren (kd) |