Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att DNA-prov rutinmässigt bör tas på personer som häktas och döms, på samma sätt som fingeravtryck.
Teknikutvecklingen har öppnat nya oanade möjligheter för polisen att lösa fler brott. Detta förutsätter att de nya möjligheterna utnyttjas fullt ut.
Tidigare fick polisen nöja sig med att främst söka fingeravtryck på brottsplatsen i jakt på gärningsmannen. En brottsling med någorlunda framförhållning kunde lätt försvåra för polisen genom att använda handskar och torka bort eventuella fingeravtryck.
I dag öppnar sig nya möjligheter genom DNA-tekniken. Ett hårstrå, en droppe saliv eller ett mikroskopiskt hudfragment räcker för att en unik DNA-struktur ska kunna fastställas, och därmed möjliggöra identifiering av gärningsman.
Det är ytterst svårt för en brottsling att undvika att lämna spår efter sig i form av saliv, hårstrån och hudpartiklar som kan efterlämna tillräckliga mängder DNA. I praktiken måste man ikläda sig en heltäckande gummidräkt för att vara på den säkra sidan.
Problemet är dock att endast c:a 2 500 dömda brottslingar finns i polisens DNA-register. Det är bara de som dömts för de grövsta brotten som får sitt DNA lagrat i registret. Det innebär att polisen i de flesta fall famlar i blindo.
Det är onödigt att DNA bara lagras för grova brottslingar. Fingeravtryck tas ju rutinmässigt redan i samband med normalt polisarbete. Samhällsintresset gör att DNA-register och fingeravtrycksregister bör jämställas.
Integritetsskyddet för den enskilde är på intet sätt hotat. Det finns idag ett befintligt DNA-register som omges med stor sekretess. Att detta register utvidgas innebär ingen risk eftersom registret skyddas så att utomstående inte kan komma över uppgifterna. Fingeravtrycksregistret är redan skyddat på samma sätt.
Med tanke på att endast vart tredje anmält brott klaras upp är det ytterst angeläget att polisen får full tillgång till de tekniska hjälpmedel som idag finns för att spåra brottslingen och förhoppningsvis höja frekvensen uppklarade brott. Den ouppklarade brottsligheten utgör redan ett av våra allra största samhällsproblem. Den sammanlagda integritetskränkning som brottsoffren i vårt land utsätts för måste bekämpas med högsta prioritet. Det handlar både om att förebygga nya brott och att ge brottsoffer upprättelse genom att fler brottslingar grips och ställs till svars. Ett viktigt led i bekämpningen av brottsligheten är att ge polisen resurser att till fullo utnyttja de tekniska möjligheter som nu finns.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Hillevi Larsson (s) |
Kerstin Engle (s) |