Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av rättshjälpslagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsyn över sakkunnigläkarna.1
1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.
Officiella siffror från försäkringsbranschen talar om att ca 16 000 per år drabbas av s.k. whiplash-skada. Inofficiella siffror från bl.a. Länsförsäkringar indikerar däremot att ca 70 000 svenskar årligen drabbas av nackbesvär i samband med trafikolyckor. Av dessa utvecklar ca 17 000 personer per år whiplash-skador. De flesta läker ut, men årligen får ca 10 % av dessa, ca 1 500 personer, bestående whiplash-skador, och 200-300 sjukpensioneras p.g.a. sina symptom.
Whiplash-skadorna beräknas kosta samhället omkring 10 miljarder kronor varje år. Men det som är allvarligare är att många av dessa trafikskadade känner sig orättvist behandlade. Den trafikskadade är i dag nästan rättslös i och med att rättshjälpen har fått en annan utformning och att försäkringsbolagen har fört in begränsningar i rättsskyddet. Vissa försäkringsbolag har gått så långt att de själva avgör om den skadade behöver ett juridiskt ombud eller inte. Inom svensk försäkring råder den bakvända situationen att det är ditt eget försäkringsbolag som automatiskt blir din motpart om du råkar ut för en skada i trafiken. Det är då av största vikt att du - och ditt ombud i skaderegleringen - står oberoende gentemot din motpart, dvs. ditt eget försäkringsbolag.
Alla försäkringsbolag - utom Trygg-Hansa - medger därför att du via trafikförsäkringen får tillgång till juridiskt ombud. Trygg-Hansa har i sina villkor för trafikförsäkringen tilltvingat sig total kontroll över den skadades bevisföring och även den skadades ombud vid skaderegleringen. Detta strider mot allt rättstänkande.
Tyvärr finns det en risk att alla försäkringsbolag kommer att införa liknande regler som Trygg-Hansa i sina trafikförsäkringsvillkor om ingen protesterar.
Länsförsäkringar börjar nu också i allt högre grad neka skadelidande att anlita juridiskt ombud i samband med skadereglering av trafikskador. Detta strider mot den praxis som gällt vid personskador i samband med trafikolyckor.
Det står dessutom i strid med lagstiftarens intentioner och uttryckta åsikter när riksdagen avskaffade allmänna rättshjälpen. I prop. 1996/97:9 Rättshjälpslagen sägs det på sid 92: "Europarådets resolution (78) 8 om rättshjälp är allmänt hållen. Den innebär i stora drag att alla skall ha rätt till nödvändigt rättsligt bistånd vid förfaranden i domstol. Den del av kostnaden för det rättsliga biståndet som en rättssökande själv skall stå för får inte överstiga vad denne kan betala utan otillbörliga svårigheter. Staten skall enligt resolutionen ha ansvar för finansieringen av rättshjälpen. Resolutionen bör naturligtvis beaktas vid utformningen av reglerna om rättshjälp. En regel som innebär att rättsskyddet skall utnyttjas i första hand medför enligt regeringens mening inte att finansieringen av rättshjälpen överlåts, utan att statens ansvar kommer in först när en försäkringslösning inte står den rättssökande till buds."
I dag är det inte så i vardagen för trafikskadade. Hela grunden för den nya rättshjälpslagen från 1997 har fallit platt till marken och det finns ett stort behov av översyn av rättshjälpslagen. Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen tillkänna.
Det är många whiplash-skadade som kan berätta hur de har blivit misshandlade av försäkringsbolagen. De blir inte trodda, försäkringsbolaget letar och skyller eventuellt bestående skador efter ett whiplash-trauma på s.k. konkurrerande skadeorsaker. Och till sin hjälp har de försäkringsmedicinska sakkunnigläkare, arvoderade av försäkringsbolagen. Dessa läkare faller i dag utanför Socialstyrelsens tillsyn. Undersökningar har också visat att dessa "sakkunnigläkare" på sin höjd avsätter sex minuter per journal. De träffar inte den skadade för att de inte skall bli "emotionellt" påverkade. Undersökningar har också visat att dessa läkare tjänar mycket pengar på dessa bedömningar som sker på löpande band. Försäkringsbolagens läkare gör alltså sina egna bedömningar enbart på skriftliga handlingar. De står därför inte under Socialstyrelsens tillsyn. För att stå under Socialstyrelsens tillsyn krävs att det föreligger en patient-läkar-relation. Och i och med att sakkunnigläkaren inte träffar den skadade personligen så finns inte denna relation. Det innebär också att det står bolagens läkare fritt att framföra sina synpunkter hur denne vill. Innehållet kan inte underställas Socialstyrelsen eller andra myndigheters prövning. Den ende som har ansvar för bolagsläkarnas synpunkter är försäkringsbolagets verkställande direktör.
Det har också visat sig att sakkunnigläkaren som regel arbetar deltid för försäkringsbolagen, men vanligtvis också utövar verksamhet som praktiserande läkare. Ett stort antal av dessa läkare har tjänster vid landstingens sjukhus. Förhållandet att samme läkare upprätthåller dels en tjänst som är underställd ansvar inför Socialstyrelsen vid landstinget, dels en tjänst utan ansvar vid försäkringsbolaget i arbete som sakkunnigläkare kan troligen både vara vilseledande och skada förtroendet för sjukvården rent allmänt. Det rimliga är att Socialstyrelsen har ett klart tillsynsansvar även över sakkunnigläkarna. Men reglerna vad gäller tillsynen bör då förändras, varför Socialstyrelsen bör få i uppgift att föreslå regelförändring som gör att bolagens sakkunnigläkare kan vara under Socialstyrelsens tillsyn. Och med hänvisning till ovanstående anser vi att riksdagen som sin mening ger regeringen i uppdrag att bemyndiga Socialstyrelsen att utarbeta regler för tillsyn över sakkunnigläkarna.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |