Motion till riksdagen
2004/05:Ju423
av Viviann Gerdin och Sofia Larsen (c)

Kvinnoperspektiv i rättsväsendet


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att prioritera arbetet för att öka kvinnoperspektivet inom rättsväsendet.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagen skärps vid överträdelse av besöksförbud genom att gärningsmannen döms att bära elektronisk fotboja.

Motivering

Trots det pågående arbetet för att öka kunskaperna om de bakomliggande orsakerna till mäns våld mot kvinnor och skärpt lagstiftning så har samhället inte förmått att hejda den negativa våldsspiralen. Allt fler flickor/kvinnor utsätts för verbala kränkningar och förnedrande behandling. Allt fler kvinnor uppger att de utsätts för sextrakasserier, misshandel, våldtäkt och hotas till livet.

Kvinnor ifrågasätts och misstros i kontakterna med rättsväsendet. Kvinnors begäran om hjälp och skydd begränsas med hänvisning till att det saknas pengar, personal och handlingsplaner i kommunerna. Detta händer år 2004!

Många kvinnor som utsatts för övergrepp drar sig för att anmäla och är väl medvetna om de svårigheter de möter under rättsprocessen. Kvinnor skäms och avvaktar därför med sin anmälan (understödda av samhällets syn på kvinnor), vilket i sig ytterligare försvårar bevisföringen. Beskrivning och erfarenheter av hur kvinnor blir bemötta i dagens samhälle efter olika våldshändelser bygger upp hinder för att kvinnor ska orka och våga gå in i en rättsprocess efter en våldtäkt.

Inom domstolarna sker nästa övergrepp när våldtagna kvinnor får frågeställningar om sitt utseende, sin klädsel och alkoholkonsumtion vid våldstillfället! Våldsoffrets, dvs. kvinnans sexualliv analyseras och kraften av kvinnans motstånd vid övergreppen värderas inom rättsväsendet utifrån ett manligt perspektiv. Det är oerhört förnedrande för kvinnor som utsatts för våld att systematiskt åläggas skuld för våldtäkten eller det övergrepp som kvinnan utsatts för. Uppseendeväckande är att gärningsmannen som är misstänkt för övergreppet inte utsätts för samma granskning. Dessa häpnadsväckande förhörsmetoder bekräftar avsaknad av kvinnoperspektiv vid ett stort antal mål.Kvinnoperspektivet måste prioriteras inom rättsväsendet för att öka rättstryggheten för kvinnor. Detta ges regeringen tillkänna.

Våld mot kvinnor ett allvarligt brott

Att kvinnor kan hamna i ett hjälplöst tillstånd vid överfall förstås inte alltid inom domstolarna. Att kvinnor av biologiska skäl oftast har mindre kropp och muskelmassa och därmed mindre styrka att försvara sig, nonchaleras. Att kvinnors försvar vid övergrepp blir en ojämn kamp som leder till ökad rädsla och i förlängningen vanmakt som kan uttrycka sig i passivitet, tas det ingen hänsyn till. Rättsväsendets agerande mot kvinnor visar på en påfallande stor okunskap om kvinnors situation vid övergrepp. Denna ålderdomliga syn och fördomar som möter många kvinnor i samhället är oacceptabel.

Genom att skuldbelägga kvinnor som utsatts för övergrepp upprätthåller domstolarna den traditionella manliga maktstrukturen i samhället. Rättssamhällets företrädare ska enligt lagen företräda båda könen och vara könsneutrala, tolkningar av gällande lagstiftning får inte färgas av tradition och fördomar. Att bearbeta rådande attityder inom rättsväsendet är avgörande för att kvinnor ska känna att rättvisa ska skipas även för dem. Med hänsyn till kvinnors möjligheter att försvara sig i samband med mäns våld och övergrepp ska det betraktas som mycket allvarligt att begå brott mot någon som har små möjligheter att försvara sig.

Våld från nära anhörig

Enligt statistik från BRÅökar kvinnomisshandeln, även anmälningarna, men få män åtalas för misshandeln. Detta får till följd att kvinnorna tappar tilltron till samhället och drar slutsatsen att det är ingen idé att anmäla, de blir inte trodda.

I arbetet för att motverka våld mot kvinnor i nära relationer har flera åtgärder vidtagits i syfte att skydda kvinnan mot gärningsmannen, t.ex. larmpaket, mobiltelefoner med GPS-system kopplat till SOS-alarm, besöksförbud, byte av bostad och det mest drastiska, byte av identitet. Lösningarna på mäns våldsproblem har från samhällets sida varit inriktade på att låsa inne kvinnan och barnen med sin rädslor. När våld sker män emellan brukar fokus sättas på gärningsmannen utan större ifrågasättande av offrets agerande.

Förbluffande fååtgärder har riktats mot problemet, den våldsamme mannen, i syfte att begränsa gärningsmannens rörelsefrihet. Mer fokus måste nu riktas mot den våldsutövande i syfte att begränsa dennes rörelsefrihet. Män som döms till besöksförbud till kvinnans bostad och angränsande område och överträder ett utdömt besöksförbud skall omgående kunna dömas till övervakning med elektronisk fotboja med hänvisning till upprepning av brott mot kvinnan. Detta ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 4 oktober 2004

Viviann Gerdin (c)

Sofia Larsen (c)