Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändringar i brottsbalken.
Påföljdssystemet i brottsbalken måste ändras. Det måste finnas mer nyanser än att bli dömd till sluten psykiatrisk vård eller livstids fängelse. Det svär mot allmänt rättsmedvetande att en brottsling som blir dömd till psykiatrisk vård istället för livstids fängelse om vederbörande betraktats som frisk inte behöver fortsätta ett livstidsstraff för den händelse psykiatrisk vård inte längre anses nödvändig och brottslingen friskförklarats.
Dagens lagstiftning klassar brottslingar som antingen i princip helt friska eller allvarligt psykiskt störda. Däremellan finns ingenting. Det är inte rimligt. Verkligheten är en annan. I verkligheten finns både allvarligt psykiskt sjuka människor och mindre allvarligt psykiskt sjuka. Båda behöver vård. Innanför fängelsemurarna finns massor med fångar som har psykiska problem. De kan möjligen förvänta sig någon form av sporadisk vård och psykofarmaka. De flesta av dem som lämnar de svenska fängelserna gör det i samma skick som när de kom in.
Samtidigt satsas stora resurser på att behandla dem som klassats som allvarligt störda och dömts till psykiatrisk vård. Det föreligger således en stor skillnad mellan vård och fängelse. Detta trots att skillnaden mellan allvarligt sjuk och bara sjuk kan vara hårfin. Inte sällan är experterna till och med oense om bedömningen. Såär det t.ex. i rättegångsfallet efter mordet på utrikesminister Anna Lindh.
Det är inte rimligt att juridiken och kriminalvården ska vara blinda för mentala nyansskillnader. Vårdinsatserna borde rimligen stå i relation till verkliga sjukdomstillstånd och inte till hur lagboken kategoriserar dem.
Påföljdssystemet måste ändras. Antingen bör alla sjuka brottslingar dömas till vård eller så bör brottslingar med mindre allvarliga besvär, och som åtminstone till en del kan anses ansvariga för sina handlingar, när de tillfrisknat föras över till fängelserna. Det är det mest rimliga.
Det mindre rimliga är att domstolarna enbart tar ställning i skuldfrågan och dömer alla - sjuka som friska - efter samma måttstock och sedan är det upp till kriminalvården att avgöra vilka eventuella vårdinsatser som måste sättas in.
En förändrad lagstiftning med en mer nyanserad påföljd skulle betyda att mycket taktik i domstolarna mellan åklagare och advokat skulle undvikas. Det som i dag är en sport, snart sagt hos alla försvarare, att få klienterna dömda till vård i stället för fängelse skulle inte längre vara lika påfallande och intressant. Den verkliga skuldfrågan skulle sättas i fokus på ett riktigare sätt. Det skulle minska risken för att frisläppta fångar återfaller i brott. Lagstiftningen skulle på ett bättre sätt spegla det allmänna rättsmedvetandet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag där påföljden för ett brott bättre tar hänsyn till nyansskillnader i sjukdomstillstånd hos den dömde. En friskförklarad intern bör återgå till fängelse och fortsätta att avtjäna utdömt straff. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Agne Hansson (c) |