Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vardagsbrott och skärpning av påföljder.
I dag förekommer i samhället ett stort antal brott som stölder, inbrott och olovliga körningar. Dessa begås företrädesvis av missbrukare och återfallsbrottslingar. Genom polisens begränsade resurser ägnas dessa brott liten uppmärksamhet. Allmänhetens irritation är stor då brott mot egendom inte bara känns inkräktande för individen utan även är ekonomiskt kännbart. Utvecklingen i Sverige har gått mot ökad brottslighet och ökad otrygghet för medborgarna. Våldet har blivit råare och allt yngre människor begår brott. Inbrott hos gamla människor är tyvärr inte ovanligt i dag.
Polisen har under många år haft bristande rekrytering och minskande resurser, något som givit utslag i antalet uppklarade brott. Tre av fyra brott förblir ouppklarade. Det är inte bara i de större städerna som brottsligheten breder ut sig. Även på mindre orter med långa avstånd till polisen ser sig medborgarna tvingade att organisera skydd mot upprepad brottslighet. Byavakter och liknade har blivit vanligt i dagens Sverige. Skydd av medborgarna och deras egendom som polisen egentligen borde stå för utförs nu av civila personer där staten har misslyckats att klara sina grunduppgifter med att värna medborgarnas trygghet och bekämpa våld och brott. En djupt olycklig utveckling, där människors tro på rättssystemet försvagas.
En typ av brott som har den lägsta uppklarandeprocenten är vad som kan kallas mängdbrott eller vardagsbrott. Det rör sig om stölder av egendom som cyklar, bilar, inbrott i hus och trädgårdar. Av bostadsinbrotten förblev 89 procent ouppklarade förra året. Av bilstölder klarades bara tio procent upp. Endast ett fåtal av alla dessa brott ledde till åtal.
För att komma till rätta med "vardagsbrotten" måste nya vägar banas. Lagstiftningen måste skärpas så att polis och åklagare får möjlighet att stävja återfallsförbrytarna. Domstolarna måste använda straffskalan på ett mer effektivt sätt. I dag utdöms för det mesta bara minimistraff i stället för att utnyttja de strängare straff som lagutrymmet medger.
Ett sätt att stävja brottslighet kan vara att höja straffsatserna för t.ex. olovlig körning. I dag stadgas i lag (1951:649) 3 § lag om straff för vissa trafikbrott, "För någon uppsåtligt körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för olovlig körning till böter. Har han tidigare innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller är det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i högst sex månader ...". För den som kört ett fordon och förtärt alkoholhaltiga drycker är även där straffsatsen maximalt sex månaders fängelse. Tyvärr har det blivit praxis att för dessa typer av brott ofta döma till bara någon månads fängelse och detta efter många upprepade förseelser.
Att skärpa straffbestämmelserna för olovlig körning skulle ge rättsväsendet en möjlighet att bryta en pågående brottslighet för återfallsförbrukare en längre tid så att brottsligheten lättar inom det område där dessa härjar. Även annan lagstiftning borde skärpas så att straffen för upprepad brottslighet skärps genom en tydlig påföljdstrappa. Varje överträdelse borde leda till att reaktionerna gradvis skärps vid fortsatt brottslighet för dåöppnas möjligheter att betydligt minska brottsspiralen. Detta skulle vara ett sätt att visa att samhället inte ens tolererar små brott och kriminalitet. Ett fungerande påföljdssystem har också en brottsförebyggande verkan. Att brottslingar kan fortsätta att begå brott efter brott, utan några reaktioner från samhället eller rättsväsendet får förödande konsekvenser för både brottsoffer och gärningsmän.
Självklart är inte bara skärpning av straff och fler poliser den enda lösningen. Förebyggande verksamhet bland ungdomar, där tidig upptäckt är av största betydelse för att komma till rätta med ett begynnande missbruk bland unga, är viktigt. Alkohol- och narkotikamissbruk påverkar i hög grad ordningen i samhället. Därför måste fler insatser göras inom dessa områden för att återskapa förtroendet för rättsstaten. Skola och familjer måste ta ett större ansvar för att hjälpa ungdomar till respekt för ett rättssamhälle.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Patrik Norinder (m) |