Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till vittnesstödsverksamheten.
Verksamheten med vittnesstöd sker oftast genom brottsofferjourerna i landet. De får ibland visst stöd av kommunerna men också från brottsofferfonden. Fonden finansierar också några lokala samordnare. I övrigt får denna verksamhet inte något ekonomiskt stöd utan bedrivs ideellt.
Den som skall fungera som vittnesstödjare måste genomgå en utbildning som sköts i samarbete mellan brottsofferjourerna och Brottsoffermyndigheten. Vi kan dock konstatera att de medel som finns hos Brottsofferfonden som hjälp till de lokala brottsofferjourerna och de som finns hos Brottsoffermyndigheten som hjälp i utbildningen för vittnesstödjare inte räcker till.
För att rättskipningen skall fungera är det nödvändigt att personer som skall höras i en rättegång verkligen vågar berätta vad de iakttagit. Ibland handlar det om att stå emot påtryckningar från den åtalade och att uthärda i vissa fall närgångna frågor, ibland är det hela förhörssituationen för den som skall höras som upplevs som plågsam. Det behövs enligt vår uppfattning flera åtgärder på området.
Vittnesstödsverksamheten måste ges erforderligt stöd. I grunden handlar detta om ekonomiska resurser. Finansieringen av verksamheten måste lösas. Domstolarna bör ges ekonomiska förutsättningar att låta en anställd vid varje domstol ha ansvar för vittnesstödsverksamhet. Dessutom måste själva utbildningen av vittnesstödjare säkerställas, antingen genom medel till Brottsoffermyndigheten eller på annat sätt.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Magdalena Andersson (m) |
Bengt-Anders Johansson (m) |