Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förstärkt arbete mot barnpornografibrott på Internet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etiska riktlinjer för information till barn som utsatts för publicering av barnpornografiska bilder på Internet och barnets vårdnadshavare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett Internetråd, i syfte att förebygga Internetrelaterad brottslighet mot barn, bör inrättas.
Publicering av barnpornografi på Internet är ett växande problem. Mängden ökar snabbt och volymen är idag i praktiken omöjlig att uppskatta. I Interpols bilddatabas finns
200 000 barnpornografiska bilder. Enligt forskningsprojektet Copine, vid universitet i Cork, dyker det varje vecka upp bilder på mellan fyra och fem nya barn. Endast en liten andel av barnen har hitintills kunnat identifieras. De riskerar att aldrig få hjälp att bearbeta sina upplevelser eller kunna få upprättelse för de kränkningar som de utsatts för. Det saknas dessutom i dag tillräckliga kunskaper, erfarenheter och rutiner för att ge stöd och hjälp till de barn som man får vetskap om.
Från dem som rör sig i denna miljöåterkommer ständigt krav på nytt material, samtidigt som äldre material fortsätter att cirkulera. Var och en av dessa bilder är ett dokumenterat övergrepp på ett barn. Riksdagens tvärpolitiska barngrupp anser därför att alla åtgärder som överhuvudtaget är möjliga måste vidtas för komma åt denna brottslighet.
Rikskriminalpolisen har under senare år byggt upp en central kompetens och utvecklat de polisiära metoderna för att bekämpa barnpornografibrott. De fungerar som en central resursenhet som också stödjer den lokala polisens arbete vid förundersökningar. De ansvarar även för kontakterna med andra länders polismyndigheter, Interpol och Europol. Under senare år har antalet ärenden vuxit dramatiskt och många fall innehåller stora barnpornografiska material. Den i maj 2004 genomförda riksomfattande aktionen mot ett hundratal svenska män misstänkta för barnpornografibrott visar på vikten av ett kvalificerat kriminalunderrättelsearbete och en effektiv samordning av landets polismyndigheter. Med förstärkta personella resurser skulle Rikskriminalpolisen kunna åstadkomma ännu mer i kampen mot barnpornografin. Rikskriminalpolisens arbete mot barnpornografi på Internet bör därför förstärkas.
När ett barn identifieras i barnpornografiskt material uppstår naturligtvis frågan om när, hur och i vilken utsträckning barnet ska informeras om att bilderna på det övergrepp barnet utsatts för har spritts över Internet. Det är angeläget att barnet och hans eller hennes vårdnadshavare erbjuds professionellt stöd i samband med att sådan information ges. Socialtjänsten, den utredande polismyndigheten, barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin är nyckelgrupper som gemensamt måste hantera dessa frågor i det enskilda ärendet.
Det finns fortfarande ingen praxis att luta sig emot. Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen bör därför ta fram etiska riktlinjer för information kring barnpornografibrott till det drabbade barnet och hans eller hennes vårdnadshavare. Information om hur detta har lösts i de ärenden, i Sverige och internationellt, som varit aktuella bör kunna vara vägledande i ett sådant arbete.
Regeringen bör skapa ett Internetråd, vars främsta uppgift skall vara att arbeta som en motpol till den Internetrelaterade brottsligheten mot barn. Ett Internetråd skulle t ex kunna bildas som en utvidgning av Våldsskildringsrådets nuvarande verksamhet och mandat. Frivilligorganisationer som Rädda Barnen och Ecpat, vilka redan idag har stor erfarenhet av arbetet med dessa frågor, bör självfallet ingå i rådet.
En viktig uppgift för ett Internetråd är att ge stöd och vägledning om hur barn kan använda Internet på ett säkert sätt. Oroliga lärare och annan skolpersonal, samt föräldrar, söker ofta vägledning om hur barn kan skyddas från faror på Internet. Det s k SAFT-projektet, som Våldsskildringsrådet ansvarar för från svensk sida, handlar just om detta och bör utvecklas inom ramen för ett Internetråd.
Ytterligare en uppgift för ett sådant Internetråd skulle vara att initiera, utveckla och stödja den självsanering som Internetbranschen ofta säger sig vara angelägen om. Det skulle kunna ske genom handfast utbildning, rådgivning och årliga konferenser med Internetbranschens aktörer.
Behovet av utbildning och forskning kring barnpornografi och barns utsatthet på Internet skulle också kunna stimuleras av ett Internetråd. Den samlade kunskapen på området är fortfarande ytterst begränsad. Det behövs vidare forskning kring barns och ungdomars generella Internetanvändande i ett land där hundratusentals barn och ungdomar tillbringar flera timmar dagligen åt att surfa på Internet.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Inger Davidson (kd) |
|
|
Magdalena Andersson (m) |
Marita Aronson (fp) |
|
Gunilla Wahlén (v) |
Birgitta Carlsson (c) |