Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medling skall vara ett fullgott och självständigt alternativ i den ordinarie rättsprocessen.
År 2002 fick vi en lag om medling i Sverige (lag 2002:445 om medling med anledning av brott). Medling innebär att gärningsman och brottsoffer möts tillsammans med en opartisk tredje person för att samtala om brottet och dess inverkan. Brotten ska vara polisanmälda och erkända. Deltagande i medling är frivilligt. Medlaren ska främja en överenskommelse som gottgör offret. Det handlar oftast om ursäkt, ekonomisk kompensation, att brottslingen ska arbeta för offret eller för samhället eller delta i rehabilitering.
I Sverige inriktas medling framförallt på unga brottslingar och ersätter inte domstolsprocessen utan är ett komplement till densamma. Medlingens ställning i den rättsliga processen eller medlingsverksamhetens organisering klargörs inte i lagen. Medling är främst kommunernas ansvar. Staten delar ut pengar till medlingsprojekt. Intresset har därmed varierat mycket och metoden är i sin linda ännu.
I många andra länder ersätter medlingen den ordinarie rättsprocessen. Framförallt gäller detta vid egendomsbrott, men medlingär också ett alternativ vid misshandelsbrott i flera länder. Medling förekommer också vid allvarligare brott i några länder, men då som ett komplement till rättsprocessen. Några av de länder som sedan 10-15 år använder sig av medling på rikstäckande nivåär Norge, Finland, Storbritannien, Österrike, Frankrike och Tyskland.
Erfarenheterna är goda. Många gärningsmän kommer till insikt om den skada de åsamkat, inte bara brottsoffret utan också dennes nätverk. Brottsoffret får möjlighet att ställa sina frågor och erhålla en gottgörelse.
Då man i svensk lag valt att enbart betrakta medling som ett komplement till domstolsprocessen, samt göra den frivillig, kommer medling med stor sannolikhet att få begränsad spridning och användning. Allt talar för att det vid ringa brott begångna av unga människor är den metod som kan ge mest positiva återverkningar för att förhindra fortsatt brottslighet hos en ung människa. Medling bör därför betraktas som en alternativ rättsprocess i de fall man ser det som rimligt. Skulle den överenskommelse som medlingen resulterat i inte hållas, träder den vanliga rättsprocessen in.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Maria Larsson (kd) |