Riksdagen avslår proposition 2004/05:46 i de delar som rör avtalet av den 25 juni 2003 mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om utlämning av brottsling.
Riksdagen begär att regeringen omförhandlar instrumentet av den 16 december 2004 mellan Sverige och Amerikas förenta stater som avses i artikel 3.2 i avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.
Redan genom nuvarande bilaterala utlämningskonvention finns det möjlighet att vägra utlämning från Sverige till Förenta staterna om det brott som utlämningen avser kan medföra dödsstraff, om inte Förenta staterna före utlämningen försäkrar att sådant straff inte kommer att verkställas (artikel VIII).
Artikel 13 i EU-avtalet, artikel VII i den konsoliderade versionen, behandlar denna fråga. Enligt EU-avtalet får respektive medlemsstat och Förenta staterna avgöra om artikeln skall tillämpas dem emellan. Sverige och Förenta staterna har valt att tillämpa bestämmelsen. Detta innebär en större trygghet för personer som utlämnas från Sverige för brott där Förenta staterna tillämpar dödsstraff. Artikeln kan enligt sin lydelse tillämpas både när Sverige är ansökande stat och när utlämning begärs av Förenta staterna, men i praktiken är det bara Sverige som kommer att utnyttja möjligheten enligt artikeln. Enligt huvudregeln får utlämning från Sverige för ett brott som är belagt med dödsstraff beviljas på villkor att den eftersökte inte ens skall ådömas dödsstraff. I artikeln finns dock en möjlighet att i vissa fall tillämpa den nuvarande regeln, som alltså visserligen hindrar att dödsstraffet verkställs men inte att det döms ut. Om det nya och i förhållande till dagens reglering mer långtgående villkor av formella skäl inte kan uppfyllas, kan utlämning beviljas på villkor att ett utdömt dödsstraff inte skall verkställas. I förhandlingarna framhöll Förenta staterna att det processuella regelsystemet i några delstater tvingar åklagaren att yrka dödsstraff för vissa brott och domstolen att välja den påföljden om den misstänkte fälls till ansvar för brottet. Undantaget är till för sådana situationer, men hindrar alltså - liksom i dag - att dödsstraffet verkställs.
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har avstyrkt att möjligheten att utdöma dödsstraff accepteras i utlämningsavtalet. Det starka fördömandet av dödsstraff som numera också framgår ur tilläggsprotokoll 12 till Europeiska människorättskonventionen förutsätter enligt fakultetsstyrelsen ett klart avståndstagande också från möjligheten att en person som utlämnas från Sverige kan utsättas för att bli dömd till dödsstraff. Kristdemokraterna håller med Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet om detta.
Den nya formuleringen om dödsstraffets betydelse ger vid prövning av frågan om utlämning i och för sig ett starkare skydd för den som utlämnas från Sverige. En utlämnad skall alltså enligt huvudregeln inte riskera att dömas till dödsstraff. I de undantagssituationer där dödsstraffet får utdömas kommer ändå dagens skydd mot verkställighet att gälla. Enligt 12 § första stycket 3 utlämningslagen skall vid beviljande av utlämning, i tillämpliga delar, ställas upp villkor att den som utlämnas inte får straffas med döden för brottet.
Dödsstraffet är en principiellt viktig fråga för Kristdemokraterna. Dödsstraff är inte förenligt med synen på människolivets okränkbarhet och ska därför inte kunna komma ifråga, ens som påföljd. Kristdemokraterna menar därför att ingen människa med Sveriges goda minne ska riskera att dömas till dödsstraff, även om detta inte betyder att straffet kommer att verkställas. Kristdemokraterna vill verka för att dödstraff bekämpas och inte accepteras på något sätt eller i någon situation.