Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att språktest som en förutsättning för intagning till Polisskolan snarast skall avskaffas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs att rekryteringen till Polisskolan skall ses över.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förutsättningarna för att göra polisutbildningen till en högskoleutbildning skall utredas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att gemensamma krav för polisens vapenträning och vapenhantering skall införas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att handledning skall vara en obligatorisk del av polisarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att polisens kunskaper om de strukturer som ligger bakom mäns våld mot kvinnor måste öka.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att polisens interna utbildning i frågor som rör etik och moral måste utvecklas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en central inköpsfunktion för polisen skall skapas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kompetensen hos de civilanställda inom polisen skall användas på ett effektivt sätt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förslag skall tas fram som även ger glesbygden tillgång till rimlig polisnärvaro.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att polisens arbete med miljöbrott skall ses över.
Polisväsendet i en demokratisk stat som Sverige är en mycket central samhällsfunktion.
Polisväsendet måste på alla sätt präglas av demokratiska värderingar och en folkligt förankrad legitimitet, då polisen har extraordinära befogenheter. Debatten kring polisen har i mycket präglats av krav på mer resurser och det har varit berättigade krav som också lett till betydande resursförstärkningar under senare år. Det har satsats stora resurser på en nödvändig utbyggnad av utbildningskapaciteten och nyanställningar av poliser runtom i landet.
Även på utrustningssidan sker en successiv uppdatering. Till bilden hör givetvis också att polisens arbete förändras och blir mer komplicerat och krävande till följd av internationalisering, öppna gränser och en delvis annan struktur när det gäller brottsligheten.
Vänsterpartiet står aktivt bakom de stora förstärkningar som skett av rättskedjan, inte minst polisen, och där ytterligare satsningar tillkommer under de närmaste åren. Det räcker dock inte med att enbart tillskjuta nya resurser. Vi vill samtidigt peka på att det finns viktiga delar av polisens verksamhet som behöver förbättras och utvecklas och några sådana områden berörs i denna motion.
Ett av poliskårens mål måste vara att spegla landets befolkning i så stor utsträckning som möjligt. Detta innebär att antalet kvinnor som antas till Polishögskolan måste öka. En viktig del av detta arbete är att göra yrket som sådant attraktivt för kvinnor. Kraven för intagning till skolan måste anpassas till den verklighet som poliserna förväntas arbeta i. Många kvinnor inom polisen vittnar i dag om svårigheter när det gäller möjligheter till avancemang inom myndigheten. Att möjligheter ges till utveckling i arbetet genom vidareutbildningar och karriärvägar är viktigt för att skapa attraktiva arbetsplatser. De insatser som nämns i årets budget är en början, men dessa måste följas upp och utvecklas.
När det gäller rekrytering av personer med annan etnisk bakgrund än svensk är situationen katastrofal. Det antal personer ur denna kategori som söker sig till Polishögskolan är litet och de som kommer in är ännu färre. Den diskriminering som sker genom det s.k. språktestet torde vara en verksam förklaring till varför många som skulle vilja söka inte gör det. Vi kan inte se någon anledning till att detta test skall finnas kvar. Då kravet för att söka är godkänd gymnasiesvenska finns ingen anledning att ett sådant test ytterligare skall gallra bland de sökande. Språktest genomförs inte till någon annan högskoleutbildning, vare sig juridisk utbildning eller annan. Kraven på språktest skall avskaffas vid intagningen till Polishögskolan.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
När det gäller rekryteringen till Polishögskolan i stort sköts denna i dag av Pliktverket. Genom den utredning som gjorts av Gunno Gunnmo för att skapa en handlingsplan för ökad mångfald inom polisen torde den profil som sätts upp för rekrytering vara ett aktivt hinder för att förändra intagningen. Den profil som används skapar en likriktning bland polisen som inte är modern. Antagningen bör, i enlighet med den gjorda utredningen, ses över och så snart som möjligt bör rekryteringen till polisutbildningen flyttas till Polishögskolan.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Polishögskolan har de senaste åren genomgått en drastisk förändring. Två nya skolor har öppnat, utbildningen har utvecklats och en integrering med högskoleverksamhet har inletts. Alla förändringar är positiva men det återstår mycket att göra. Fortfarande finns anledning att ifrågasätta delar av utbildningens innehåll. Eftersom polisverksamheten ständigt förändras och blir mer och mer komplex måste det också finnas bättre möjligheter till såväl kontinuerlig vidareutbildning som forskning inom polisverksamhet.
Vänsterpartiet har också uppmärksammat de önskemål som finns inom polisutbildningen till en större andel praktik inom grundutbildningen och givetvis också integrering av andra typer av ämnen såsom psykologi, sociologi, språk och mycket annat. Med anledning av dessa ökade krav anser vi att det är dags att se över polisutbildningens organisationsform. För att öka flexibiliteten och möjliggöra forskning och utveckling anser vi att Polishögskolan bör göras om till en högskoleutbildning.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
När det gäller att kunna agera i våldssituationer är kunskap om vapenhantering nödvändig för den svenska polisen. Oroande uppgifter har visat att antalet poliser som blir av med sina vapenlicenser på grund av för lite träning ökar. Även här skiljer sig förutsättningarna åt mellan olika polismyndigheter.
Inom vissa myndigheter ges alla poliser möjlighet till kostnadsfri träning medan det inom andra myndigheter är upp till den enskilde polisen att bekosta träningen. I Stockholms län har det rapporterats att under de senaste 18 månaderna (juli 2004) har 215 poliser underkänts vid vapenprov men får ändå fortsätta bära sina vapen, medan man i Malmö kan bli av med sina vapen för att sättas på en annan tjänst. I ytterligare andra myndigheter görs skillnad på om polisen är anställd som närpolis, piketpolis eller någon annan kategori. Oftast är det då kostnadsfritt för piketpolisen att övningsskjuta medan det för närpolisen kan handla om stora kostnader.
Detta är enligt Vänsterpartiet en märklig ordning. Givetvis måste alla poliser ges samma möjlighet till kontinuerlig och kostnadsfri träning i vapenhantering. Detta är inte minst viktigt i ljuset av att polisens vapenarsenal utvecklas och tyvärr också utökas. Enhetliga regler för vapenträning skall således införas där stor vikt läggs vid att proven genomförs framgångsrikt.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Polisen är fortfarande en av de yrkeskategorier som drabbas av flest antal arbetsrelaterade skador. Detta gäller både kvinnor och män. Polisen är också en yrkeskår som i sin dagliga gärning har att möta människor i kris. Stressrelaterade skador och sjukdomar är vanliga liksom rena olyckor. En del av dessa skador borde kunna förebyggas genom aktivt arbetsmiljöarbete och en bättre uppbackning från arbetsledningens sida.
I många andra yrkeskårer där arbetet går ut på att dagligen möta människor i kris vore det i dag otänkbart att inte tillhandahålla handledning. Inom polisen är det dock fortfarande så att den vanligaste formen av handledning är s.k. krishandledning som kan erbjudas efter större händelser. Att ständigt möta människor i kris och att ständigt utsättas för mycket stressande arbetssituationer kräver dock fler insatser. För att förbättra polisens arbetsmiljö anser Vänsterpartiet att handledning skall vara en obligatorisk del av polisens verksamhet.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Att polisen möts av allmänhetens förtroende är viktigt dels ur verksamhetsperspektiv, dels också ur arbetsmiljöperspektiv. Förtroendet för polisen har alltid varit högt i Sverige, men på senare tid har det dock sjunkit. Det finns flera skäl till att så sker. Att polisen inte är representativ för befolkningen är ett skäl, och därför måste polisen förbättra sin rekryteringspolicy enligt ovan nämnda förslag. I den nya polisutbildningen är etik- och moralfrågor en bärande del av utbildningen, en annan del är mental träning.
I delar av poliskåren synes det finnas problem med att handskas med denna typ av frågor. Erfarenheter från de senaste åren tyder på att delar av den äldre poliskåren har särskilda problem att handskas med vissa grupper. Exempel på sådana grupper är unga kvinnor som demonstrerat mot porrbutiker och liknande. Personer med invandrarbakgrund vittnar också om ett ovärdigt beteende riktat mot dem av poliser i olika situationer, vilket resulterat i att många är både rädda och besvikna.
Genomgående vittnas om exempel på språkbruk som inte hör hemma hos den demokratiska polis som vi vill se. Bland människor finns bilden av en anda inom polisen som i mångt och mycket bygger på en norm där polisen kan använda uttryck som i andra sammanhang inte skulle accepteras. Denna norm byggs upp och existerar i det vardagliga samtalet, och kårandan drabbar även poliskåren själv. Det är därför viktigt att även den del av poliskåren som inte tagit del av den nya utbildningen får del av dessa kunskaper.
I detta sammanhang kan det vara lämpligt att nämna det glädjande faktum att regeringen aviserat att man avser att utreda skapandet av en särskild myndighet för utredningar av brott som poliser misstänks för. Detta är en fråga som Vänsterpartiet med kraft drivit de senaste åren. I dagarna har det också kommit en undersökning som visar att en del poliser avstår från att anmäla kolleger som begått brott. Kanske kommer en fristående myndighet att göra det lättare för dessa att göra sådana anmälningar.
Kunskaperna måste ocksåöka om olika grupper som polisen kommer i kontakt med. Detta gäller inte minst våldsutsatta kvinnor. Det är viktigt att kunskaperna om de mekanismer som ligger bakom mäns våld mot kvinnor ökar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Dessutom måste den interna utbildningen i fråga om etik, moral och mental träning öka. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Polisen har de senaste åren fått stora resurstillskott. Detta till trots är den ekonomiska situationen ansträngd. Resurserna måste tas bättre till vara. Poliser inom de olika myndigheterna vittnar om bristande samordning så att t.ex. närpolis och kriminalpolis använder olika utrustning så som ficklampor och liknande trots att de delar samma lokaler.
Enskilda enheter skaffar datasystem som inte är kompatibla med andra myndigheter eller ens inom den egna myndigheten, vilket är ett stort resursslöseri. Inte heller finns det samordning vad gäller skyddsutrustning, vilket innebär olika standard för olika poliser. Detta gör inköpen dyrare och effektiviteten sämre. Vi anser att en gemensam inköpsfunktion för alla myndigheter skulle förenkla och bättre utnyttja polisens resurser.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
När det gäller civilanställd personal fyller dessa mycket viktiga funktioner i polisens arbete. Dels finns det civilanställda som genomgått utbildning för att delta i brottsutredningar, dels är det viktigt att det administrativa stödet till polisen fungerar för att medborgarperspektivet skall tas till vara i polisverksamheten. De civilanställda skall således inte användas som en konjunkturtermostat. Arbetsledningen måste se det som en prioriterad uppgift att personalresurserna fullt ut skall komma till användning. De lokala polisstyrelserna har en mycket viktig uppgift när det gäller myndigheternas ekonomi och verksamhetsplanering.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Polisen är en av de viktigaste aktörerna i det brottsförebyggande arbetet. Polisen utgör en brottsförebyggande kraft bl.a. genom att utreda brott men framför allt genom att vara synlig i gatumiljöer och i samhället i övrigt.
De senaste årens resurstillskott har inneburit att fler poliser har utbildats och att fler har anställs inom myndigheterna. Detta till trots synes polisbristen aldrig ha varit så stor som nu. Enligt en genomgång har dock antalet anställda ökat i alla myndigheter utom några få. Det är en märklig situation att den ökande budgetramen inte leder till fler synliga poliser på gator och torg. Två fotpatrullerande poliser kanske är mer effektiva ur brottsförebyggande perspektiv än två radiobilar med två poliser i varje. Kanske finns också anledning att se över antalet chefsbefattningar i förhållande till antalet poliser inom de olika myndigheterna.
En viktig fråga när det gäller polisen är också fördelningen av resurser över landet. En diskussion som förs är att minska antalet myndigheter och på så sätt öka effektiviteten i resursutnyttjandet. Vänsterpartiet anser att vi alltid måste se på polisen som en nationell resurs, oavsett antalet myndigheter. I arbetet att förverkliga detta är polisens utvecklingsavtal ett viktigt och verksamt redskap. Personer som lever i glesbygd måste ha samma rätt till trygghet och samhällelig service som de som bor i mer tätbefolkade områden. Det handlar bl.a. om den faktiska tillgången till polis, och även här är utvecklingsavtalet en förutsättning för att förbättra verksamheten. Tillgång till polisiära resurser över hela landet skall vara en prioriterad uppgift.
Detta bör riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Ett område där det enligt Vänsterpartiets mening måste ske förbättringar av polisens arbete är miljöbrottsområdet. I andra delar av rättskedjan har insatser förstärkts och kompetens tillförts, bl.a. genom tillkomsten av miljöåklagare. Att även dessa behöver mer utrymme och resurser är otvetydigt, men för att lagföringsandelen ska kunna öka krävs i första hand att utredningskompetens tillförs i tydligt ökad utsträckning hos polisen.
Det är inte rimligt att mycket allvarliga miljöbrott som drabbar framtida generationer och som bevisligen handlar om stora ekonomiska värden ska preskriberas på grund av att utredningarna inte hunnits utföras. I vissa polismyndigheter är miljöbrott en prioriterad uppgift, och dessa måste användas som det goda exemplet. Det finns anledning att se över polisens arbete när det gäller miljöbrott bl.a. vad avser möjligheterna till specialisering och prioritering.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 26 september 2004 |
|
|
Rolf Olsson (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Peter Pedersen (v) |
|
Per Rosengren (v) |
Tasso Stafilidis (v) |
|
Alice Åström (v) |