Ett öppet, oberoende och effektivt domstolsväsende är en förutsättning för ett rättssäkert samhälle. Den socialdemokratiska regeringens åtstramning av domstolsorganisationens budget och ett starkt grepp om verksamheten genom Domstolsverket medför dock inte en önskvärd utveckling av det svenska domstolsväsendet. Regeringen har under en längre tid negligerat behovet av utökade resurser till följd av en kraftigt ökad måltillströmning både till tings- och länsrätter. Det har blivit medborgarna som kommit i kläm när domstolarnas handläggningstider ökat. Det pågående arbetet med att reformera tingsrättsorganisationen - med omfattande sammanläggningar av tingsrätter runt om i landet - sker utan en heltäckande analys av såväl ekonomiska konsekvenser som följderna för medborgarna gällande bl a tillgänglighet.
Åklagarväsendet utgör en central länk i rättskedjan och står inför allt större behov av fler åklagare och ökad specialisering. Den socialdemokratiska regeringens ryckiga budgetpolitik för åklagarväsendet har dock medfört stora brister i balansen mellan resurser och arbetsmängd med ökad sjukfrånvaro bland personalen som följd.
Folkpartiet liberalerna vill stärka domstols- och åklagarväsendet. Vi vill avvakta med ned- och sammanläggningarna av tingsrätter och tillsätta en parlamentarisk utredning av hela den framtida domstolsorganisationen. Vi vill ha ett öppnare förfarande vid tillsättningen av domare och stärka rätten till prövning i två instanser. Vi vill se en ökad specialisering inom både domstols- och åklagarväsendet och vi föreslår utökade ekonomiska resurser till dessa myndigheter för fler domare och åklagare.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Reformeringen av tingsrättsorganisationen 4
4.1 Bakgrund 4
4.2 Avvakta med vidare förändringar i tingsrättsorganisationen 4
4.3 Ekonomiska konsekvenser 6
4.4 Ny parlamentarisk domstolsutredning 6
5 Ökad måltillströmning - behov av utökade resurser 7
6 Specialistkompetens inom domarkåren 8
7 Ett oberoende och öppet domstolsväsende 9
7.1 Domstolsverkets ställning 9
7.2 Ett öppnare förfarande vid tillsättningen av domare 9
8 Inrätta en författningsdomstol 10
9 Rätt till prövning i två instanser 10
10 En enda högsta domstolsinstans 11
11 Avskaffa de partssammansatta domstolarna 11
12 Offentlighet vid rättegångar 12
13 Vittnesstöd 12
14 Öka användningen av videokonferens 13
15 Säkerheten i domstolarna 13
15.1 Brottsregisterkontroll även för domstolsanställda 13
16 Ersättningen till nämndemän 14
17 Ett stärkt åklagarväsende 14
17.1 Ökad specialisering 16
17.2 Stärk åklagarnas roll i förundersökningar 16
17.3 Avskaffa Ekobrottsmyndigheten 17
18 Intensifierat internationellt samarbete 18
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avvakta med vidare förändringar i tingsrättsorganisationen och övriga domstolsväsendet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om redovisning av de ekonomiska konsekvenserna av hittills gjorda och eventuella kommande förändringar i tingsrättsorganisationen
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en parlamentariskt tillsatt utredning av hela den framtida domstolsorganisationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda Domstolsverkets ställning och funktion för att åstadkomma ett mer oberoende domstolsväsende.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett öppnare förfarande vid tillsättningen av domare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätten till prövning i två instanser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning gällande en enda högsta domstolsinstans.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa de partssammansatta domstolarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning av huruvida antalet förhandlingar inom stängda dörrar har ökat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vittnesstödssamordnare och vittnesstödsrum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökad användning av videokonferens i domstolar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säkerheten i domstolarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om brottsregisterkontroll för domstolsanställda.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättningsnivåer för nämndemän.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad specialisering inom åklagarväsendet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fler särskilda samverkande enheter med åklagare och poliser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa Ekobrottsmyndigheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om intensifierat internationellt åklagarsamarbete.
Efter det att arbetet i 1995 års domstolskommitté om förslag till en ny organisation för domstolsväsendet havererat 1998, påbörjade regeringen en successiv reformering av den yttre tingsrättsorganisationen. Ett led i denna reform var att genom nedläggningar och sammanläggningar av tingsrätter skapa större domstolar. Ett annat led var att samlokalisera tingsrätter med länsrätter och att även göra dessa till en enda administrativ enhet, bl.a. genom att ha samma chef.
Under åren 1999-2001 genomfördes omfattande sammanläggningar av tingsrätter runt om i Sverige, liksom under 2002 och 2003. I betänkandet "Förändringar i tingsrättsorganisationen, en utvärdering av sammanläggningar av tingsrätter 1999-2001" (SOU 2003:5), sammanfattade utredaren sina synpunkter med att uttala att arbetet med att öka storleken på tingsrätterna och därmed skapa mindre sårbara tingsrätter bör fortsätta, även om de mål som regeringen har satt upp endast delvis hade uppfyllts.
Generaldirektören för Domstolsverket har i en skissöver ett reformerat domstolsväsende (PM den 22/8 2003) kommit fram till en domstolsorganisation med 37 underrätter, sex överrätter och en högsta domstol. Förutom de massiva sammanslagningarna av tingsrätter innehåller skissen en sammanslagning av de allmänna domstolarna med förvaltningsdomstolarna, integrering av hyres- och arrendenämnderna, ett mindre antal överrätter och förslag om hur prövningarna i andra instans ytterligare skall begränsas. Denna skiss från Domstolsverket verkar ha tillkommit i huvudsak av ekonomiska skäl och antaganden om att rättsväsendet inte kommer att tillföras mera resurser. Det kan också noteras att Domstolsverket är väl medvetet om att några samlade överväganden av reformarbetet inte har gjorts, beroende på att detta - som Domstolsverket uttrycker sig - tett sig meningslöst med hänsyn till det hårdnackade motstånd till reformer som finns i den politiska världen. Ändå kom Domstolsverket till slutsatsen att planen för den fortsatta organisatoriska reformeringen av domstolsväsendet borde läggas fast.
Folkpartiet liberalerna anser att det behövs en helhetssyn på domstolarnas och speciellt tingsrätternas framtida organisation. De förslag till - enligt vår mening - godtyckliga nedläggningar och sammanslagningar av tingsrätter som regeringen har presenterat är inte tillfredsställande. Vi kan konstatera att de av regeringen uppställda målen med bibehållen tillgänglighet och utrymme för en beredningsorganisation, specialisering, rekrytering och kompetensutveckling samt samordning med rättsväsendets övriga myndigheter hittills endast delvis uppnåtts. De kan därför inte utgöra tillräckliga skäl för de fortsatta sammanslagningar och nedläggningar av tingsrätter som regeringen genomför.
Folkpartiet liberalerna menar att en reformering av tingsrättsorganisationen är angelägen - både gällande lokalisering med eventuella sammanslagningar som följd och avseende den inre organisationen med rekrytering, kompetensutveckling och specialisering.
Tillgängligheten för medborgarna - oavsett om dessa bor i en region med långa eller korta avstånd - är central. Medborgarna måste ha tillgång till en domstol i den region de bor i eller i en närliggande region. Tillgängligheten till åklagare, polis och häkten på ett rimligt avstånd borgar för en helhet i rättskedjan. Detta förutsätter samordning mellan tingsrätternas, åklagarmyndigheternas och polismyndigheternas geografiska ansvarsområden. Utökad samverkan mellan de rättsvårdande myndigheterna är viktigt för effektiviteten i hela rättskedjan. Folkpartiet liberalerna anser inte att regeringens nuvarande form för reformering av tingsrättsorganisationen tillgodoser tillgängligheten för medborgarna och det saknas en heltäckande analys av hur reformen påverkar medborgarna i de orter som berörs.
Domstolsverkets planer om sammanslagningar av de allmänna domstolarna med förvaltningsdomstolarna kräver också noggranna överväganden liksom frågorna kring överrätternas framtida organisation. Om en sammanslagning av de allmänna domstolarna skall göras med förvaltningsdomstolarna måste detta självfallet beaktas vid beslut om framtida lokaliseringar. Det kan inte vara en absolut förutsättning att detta skulle medföra en domstol i varje län utan den situationen kan mycket väl tänkas att en länsrätts nuvarande verksamhet delas upp och att det på så vis blir fördelaktigt med flera domstolar i varje län. Med andra ord kan flera av de nedläggningshotade tingsrätterna bli tillräckligt stora om de tillförs delar av länsrätternas nuvarande verksamhet. Även en integrering av hyres- och arrendenämnderna kan ge denna effekt.
Det är - som Domstolsverket självt anger - hög tid att skapa en helhetssyn på hela den framtida domstolsorganisationen. Någon sådan har dock varken Domstolsverket eller regeringen hittills presenterat.
Det främsta målet för en reformering av domstolsorganisationen måste vara att inte bara bibehålla utan öka rättssäkerheten och effektiviteten i den dömande verksamheten. Detta kan uppnås genom att bibehålla en lokal förankring och satsa tillgängliga resurser på att effektivisera det inre arbetet i domstolarna. Det går att skapa flexibla lösningar när det gäller domarkarriären och att kompetensutveckla såväl domare som annan personal utan att skapa stora ohanterliga enheter. För att domstolspersonalen ska kunna verka effektivt och rättssäkert behöver de dock tydliga mål och långsiktighet. Personalen i domstolsorganisationen måste få tillgång till bra kompetensutveckling, och en process mot ökad specialisering inom olika rättsområden bör ske för att utveckla kompetensen hos domarkåren. Domarkarriären måste bli mer flexibel och attraktiv så att fler stannar kvar inom domstolsväsendet efter fullgjord notarietjänstgöring.
Rekryteringen måste breddas så att fler personer från olika delar av samhället och med utländsk bakgrund anställs. Detta gäller också arbetet med jämställdhet - bland ordinarie domare och domstolschefer är männen fortfarande i majoritet. Under 2002 tillsattes exempelvis 21 chefstjänster med män och tre med kvinnor.
Valet av nämndemän måste också på ett bättre sätt representera befolkningen i landet. Domstolarnas personella sammansättning måste spegla det samhälle vi lever i, vilket är långt ifrån dagens situationen i de svenska domstolarna.
De förändringar i tingsrätts- och domstolsorganisationen som regeringen har föreslagit i form av skrivelser till riksdagen har inte innehållit någon redovisning av de ekonomiska konsekvenserna av åtgärderna. I skrivelsen 2002/03:126 föreslog regeringen exempelvis en ny organisation för tingsrätterna i Stockholms län och gav samtidigt Domstolsverket i uppdrag att, utifrån en i skrivelsen angiven inriktning, lämna förslag till närmare lokalisering av och domkretsindelning för de tingsrätter som berörs av omorganisationen. Målsättningen är att förändringarna i tingsrättsorganisationen skall vara genomförda den 31 december 2005. I justitieutskottets betänkande (2003/04:JuU4) över skrivelsen påpekas att "Domstolsverket gör ingen närmare analys eller bedömning av kostnaderna för lokaler m.m. i samband med att verket tar fram förslag till förändringar i tingsrättsorganisationen. Däremot följer verket i efterhand upp effekterna av förändringarna."
Folkpartiet liberalerna anser att de beräknade ekonomiska konsekvenserna av de genomgripande förändringar i tingsrättsorganisationen som regeringen föreslår noga måste redovisas - innan förändringarna genomförs. Sammanslagningarna av tingsrätterna medför rimligtvis kostnader för nya lokaler, ombyggnad av befintliga lokaler, dubbla lokalhyror under en övergångsperiod, flyttkostnader, kostnader för förlorad arbetstid och torde som helhet ta resurser från den dömande verksamheten. Kostnaderna för de planerade förändringarna i form av nya domstolsbyggnader bör granskas särskilt liksom naturligtvis även de kostnadsbesparingar som en omorganisation förväntas medföra.
Folkpartiet liberalerna kan inte acceptera att ett så här väsentligt och ingripande reformarbete av tingsrättsorganisationen, som i högsta grad berör varje medborgare och hela samhället, fortgår utan tillräcklig politisk insyn och debatt - i synnerhet när man från regeringens och Domstolsverkets sida är väl medveten om att det inte bara finns stor tveksamhet utan även ett direkt motstånd till i vart fall vissa av de föreslagna förändringarna. Det verkar som att varken regeringen eller Domstolsverket har förståelse för vilket oerhört symbolvärde för hela rättsväsendet och rättssamhället som de lokalt verksamma domstolarna har. För demokratins skull måste därför frågan belysas i ett större perspektiv. Vi anser att detta bör ske genom en parlamentariskt tillsatt utredning av hela den framtida domstolsorganisationen. Utredningen bör även omfatta de ekonomiska konsekvenserna av omorganisationer för domstolsväsendet och rättsväsendet som helhet samt belysa följderna för de orter som drabbas av eventuella ned- och sammanläggningar.
I avvaktan på arbetet i den parlamentariska utredning som Folkpartiet liberalerna vill ha till stånd, måste de vidare framtagna förslagen om ytterligare sammanläggningar av tingsrätter skjutas på framtiden. Vi har vid flera tillfällen framfört krav på detta, se bl a Folkpartiet liberalernas motioner 2003/04:Ju477, 2003/04:Ju465 och 2002/03:Ju23.
Det pågår en ökning av antalet mål till alla domstolskategorier. Första halvåret 2004 hade målökningen uppgått till 6 procent jämfört med samma period förra året. Detta motsvarar ca 16 000 nya mål per år. Målökningen är störst till länsrätterna där antalet mål ökade med 11 procent, d v s med 5 200 nya mål det första halvåret 2004 jämfört med samma period 2003. För tingsrätterna ökade målen med 4 procent eller 2 500 mål. Målökningen har enligt Domstolsverket pågått under en längre tid men ökningstakten stiger nu, från tidigare 3 procent per år till nuvarande 6 procent per år.
Under 2003 var antalet tillsvidareanställd personal inom domstolsväsendet 5 109. Det genomsnittliga antalet anställda ökade med 0,6 % jämfört med föregående år. Ökningen är dock, som regeringen påpekar i budgetpropositionen för 2005, inte generell. "Antalet anställda inom överrätterna har fortsatt öka medan antalet anställda minskar på tingsrätterna. Domstolsväsendets åldersstruktur visar på en hög medelålder inom samtliga personalgrupper, vilket innebär att det kommer att bli stora pensionsavgångar från 2005 till 2011."
Domstolsverket har vid upprepade tillfällen uppmärksammat regeringen på att den ökande måltillströmningen medför att handläggningstiderna vid domstolarna blir längre. Till följd av den socialdemokratiska regeringens rättspolitik under tio år har dock domstolsväsendet tvingats till betydande besparingar och det finns därför knappa resurser för att kunna anställa fler domare eller tillsätta vikariat samt göra ersättningsrekryteringar vid pensionsavgångar. Det blir medborgarna som får betala priset för detta genom längre väntetider och risk för sämre kvalitet i den dömande verksamheten.
Domstolsverkets generaldirektör uttrycker sin oro för detta (Domstolsverkets skrivelse till Justitiedepartementet 16/8 2004, dnr 975-2004): "Domstolarna har under flera år haft krav på nedskärningar, och ytterligare besparingskrav har lagts ut t o m 2006. --- Det finns ingen möjlighet att fördela om resurserna i den takt som krävs, vilket bl a sammanhänger med de ordinarie domarnas anställningsförhållanden och det faktum att målfördelningen mellan domstolarna är låst genom forumreglerna. Dessa förhållanden innebär att det måste finnas medelsreserver, vilka saknas."
Det ekonomiska underskottet i domstolsväsendets verksamhet uppgick i början av 2004 till minus 112 miljoner kronor. För att komma tillrätta med underskottet har ett besparingskrav på 90 miljoner kronor under perioden 2004-2006 ålagts domstolarna, samtidigt som angelägna satsningar nedprioriterats. Under perioden 1998-2003 har den reella löneökningen för Domstolsverket varit 510 miljoner. Anslaget för lönekompensation har dock under motsvarande period varit 280 miljoner.
Domstolsverket självt uppskattar resursbehovet till följd av målökningarna under 2002-2004 till ca 200 miljoner kronor per år och påpekar att ytterligare resursförstärkningar behövs om målökningarna fortsätter under 2005 och framåt. I regeringens budgetproposition för 2005 anslås dock endast 110 miljoner kronor till den dömande verksamheten för 2005.
Folkpartiet liberalerna tar medborgarnas behov av en effektiv, snabb och rättssäker domstolsprocess på största allvar. Det är nödvändigt att politiska beslut som påverkar rättsväsendet och de dömande instanserna följs upp med motsvarande kostnadsberäkningar och således motsvarande anslag. För domstolsväsendets del har den socialdemokratiska regeringens politik dock inneburit stora hål i budgeten med en verksamhet som avstannar i viktig vidareutbildning av personalen och i flera fall inte kan leva upp till rimliga handläggningstider. Folkpartiet liberalerna vill säkra kvaliteten i den dömande verksamheten och ge domstolarna förutsättningar att kunna möta den ökande måltillströmningen utan att medborgarna kommer i kläm. För att kunna uppnå detta är det nödvändigt med utökade resurser.
Domare ställs ofta inför många olika svåra och komplexa rättsfrågor. Även inom domstolsväsendet torde det finnas ett behov av specialistkompetens inom vissa områden. Detta gäller både vid svåra tekniska eller ekonomiska mål och i mål som kräver särskild kunskap i bakomliggande psykologiska mekanismer, t ex brottsofferpsykologi, våldsprocessen gällande våld mot kvinnor i nära relationer och i mål om tvångsomhändertagande av barn och missbrukare.
Det pågående arbetet med att vidareutbilda polis och åklagare särskilt inom vissa områden, t ex gällande ekonomisk brottslighet, sexualbrott mot barn och våld mot kvinnor i nära relationer, borde även inbegripa de dömande instanserna. Det är naturligt att jurister som advokater och åklagare specialiserar sig inom något eller några avgränsade områden inom juridiken just p g a det komplexa system de arbetar med. Domarna arbetar naturligtvis på ett annat sätt och kan inte avgränsa sitt arbetsområde på det vis en advokat kan. För att garantera en bibehållen rättssäkerhet, bättre kvalitet i domskäl och domslut samt ett bättre bemötande av parterna - framför allt av brottsoffren i vissa typer av brottmål, ungdomsbrottslingar och i familjerättsmål - torde det dock vara viktigt med specialistkompetens även inom domstolsväsendet.
Flera år av socialdemokratisk rättspolitik har som ovan sagts urholkat de svenska domstolarnas ekonomi. En av följderna är också att flera viktiga utbildningsinsatser har lagts på is.Folkpartiet liberalerna menar därför att utökade resurser till domstolsväsendet är nödvändigt också för att säkerställa att utbildningsinsatser kan genomföras.
En grundläggande princip i ett demokratiskt rättssamhälle är rättsväsendets och domstolarnas oberoende ställning. Vi anser att den centrala domstolsorganisationen inte bör utformas på ett sätt som riskerar ett oberoende domstolsväsende. Den nuvarande konstruktionen med Domstolsverket underställt regeringen ger den senare ett alltför starkt grepp om domstolsorganisationen. Det visar inte minst förfarandet gällande de senaste årens nedläggningar och sammanslagningar av tingsrätter. Folkpartiet liberalerna menar att det finns skäl att överväga en annan ordning än den nu gällande. Om servicen till domstolarna sköttes utan att regeringen hade inflytande över den skulle också domstolarnas självständighet förstärkas.
I detta sammanhang vill vi därför peka på ett alternativ som det danska systemet utgör. I Danmark har man en domstolsmyndighet som ligger under motsvarande riksdagen - Folketinget - och vars verksamhet regleras i lag.
En annan lösning skulle också kunna vara att föra över Domstolsverkets uppgifter till domstolarna. Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att utreda frågan om Domstolsverkets ställning och funktion i förhållande till domstolarna utifrån ovan anförda resonemang.
I Sverige utses de högsta domartjänsterna av regeringen, ofta med lång tjänstgöring inom Regeringskansliet som bakgrund. Det är också endast domare eller f.d. domare i de högsta instanserna som kan förordnas till Lagrådet. Detta innebär att regeringen indirekt även utser juristerna i Lagrådet. Det rådande systemet, där regeringen direkt och indirekt utser domarna i de högsta instanserna och det högsta juridiska rådgivande organet, är inte acceptabelt i ett demokratiskt samhälle där domstolarna har ett grundlagsbefäst oberoende gentemot staten.
Utnämningen av domare borde präglas av en större öppenhet än idag. Medborgarnas förtroende för domstolsväsendet och rättstillämpningen förutsätter också att utnämningsförfarandet präglas av större insyn. Dagens system med det s k kallelseförfarandet får därför i allt väsentligt anses ha spelat ut sin roll. Domare till de högsta instanserna borde i stället tillsättas genom ett öppet ansökningsförfarande där tjänsteförslagsnämnden sedan bereder ärendena och regeringen tillsätter tjänsterna.
En författningsdomstol bör inrättas för att stärka domstolsprövningen av statsmakternas lagstiftning. Författningsdomstolen ska kunna pröva om en lag är förenlig med tillämpliga grundlagar.
Enligt nu gällande system har Lagrådet en granskande och rådgivande funktion, främst till regeringen men efter begäran även till riksdagen. På begäran av regeringen eller ett riksdagsutskott ska yttrande från Lagrådet inhämtas. Eftersom Lagrådets yttrande endast är rådgivande har detta på senare tid lett till att dess synpunkter allt oftare har negligerats. Detta förhållande är olyckligt och visar på ett behov av en förändring.
Folkpartiet liberalerna anser att statsmakterna alltför lätt kan stifta lagar vars förenlighet med författningen i högsta grad är diskutabel. Den statliga utredningen, "En uthållig demokrati" (SOU 2001:1), pekade också på behovet av att utveckla säkrare system för extern tillsyn och domstolskontroll till skydd för medborgarnas rättigheter och integritet. Den omfattande, nu pågående översynen av strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen som den parlamentariska kommittén Ansvarsutredningen arbetar med, innefattar även frågan om en författningsdomstol. Folkpartiet liberalerna är medvetna om att frågan därför tills vidare bör avvaktas. Vi vill dock ändå tydliggöra att vi anser att en övergripande reform av lagprövningssystemet är nödvändig och där inrättandet av en författningsdomstol utgör en central del.
Rätten till prövning i två instanser måste värnas. Under en följd av år har denna rätt successivt kommit att inskränkas. Detta har skett dels genom att allt fler avgöranden inte kan överklagas över huvud taget, dels genom att prövningstillstånd för prövning i andra instans har införts i allt fler situationer. Samtidigt med denna utveckling har förenklingar i underrättsförfarandet införts. Delgivningsförfarandet har förenklats och blivit mer summariskt. Möjligheterna att avgöra mål med ensamdomare eller utan huvudförhandling har ökat.
Rättssäkerheten främjas inte av att prövningen i första instans blir enklare och mer summarisk samtidigt som möjligheten att få till stånd en andra prövning minskar. Vid rationaliseringar i domstolsförfarandet kan en av dessa vägar väljas men inte båda. Mot bakgrund av detta vill Folkpartiet liberalerna att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om att utöka möjligheterna till överprövning av domstolsavgöranden i såväl tvistemål som brottmål.
Det bör utredas om det endast ska finnas en högsta domstolsinstans i landet. Det förhållandet att det finns två - Högsta domstolen och Regeringsrätten - har lett och kan leda till kompetenskonflikter. En högsta domstolsinstans skulle kunna leda till bättre stringens och säkerhet i utformandet av praxis.
Vi står fast vid det principiella synsättet att systemet med specialdomstolar, de s k partssammansatta domstolarna som t ex Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen, i möjligaste mån bör avvecklas och deras uppgifter i stället överföras till de allmänna domstolarna. Vi menar att objektiviteten, allsidigheten och opartiskheten i de partssammansatta domstolarnas avgöranden i vissa fall på goda grunder kan ifrågasättas. Den enskilde kan även uppleva att han eller hon inte får en rättvis rättegång när saken ska prövas av ledamöter som representerar intresseorganisationer. Även hyresnämnderna bör avskaffas och den verksamhet som idag bedrivs där bör föras över till allmän domstol. En sådan ordning skulle bättre kunna garantera en objektiv bedömning i ärenden om bl a hyressättningar än vad en partssammansatt hyresnämnd kan göra. Den enskildes skydd mot t ex oskäliga hyreshöjningar skulle enligt vår mening på detta sätt kunna stärkas.
Vid en överföring av specialdomstolarnas uppgifter till de allmänna domstolarna är det givetvis av stor vikt att man tar till vara den kompetens som utvecklats vid specialdomstolarna. Specialdomstolarna har inrättats eftersom det har ansetts kräva särskild sakkunskap att avgöra tvister inom vissa rättsområden. För att tillgodose nödvändigheten av denna speciella kompetens vid dylika mål torde ett system med rotlar, där domare med specialistkompetens ingår, kunna införas vid vissa domstolar. Till de specifika målen kan sedan utomstående expertis knytas och kunna höras vid behov.
Folkpartiet liberalerna vill således att ett utredningsarbete påbörjas med den ovan nämnda inriktningen. Kostnaderna och besparingarna för omorganisationen bör noga utredas och redovisas i samband med förslag till förändringar.
Det förefaller som om domstolarna i allt större utsträckning håller förhandling inom stängda dörrar. Utvecklingen riskerar att urholka förtroendet för domstolarna genom att möjligheterna till insyn minskar. Givetvis finns det ibland anledning att besluta om sådana åtgärder. För att bevara denna möjlighet får det inte finnas misstanke om att sådana beslut fattas slentrianmässigt - huvudregeln måste vara offentlighet. Beslut om stängda dörrar bör även fortsättningsvis föregås av noggrann prövning.
Folkpartiet liberalerna anser att frågan om huruvida antalet förhandlingar inom stängda dörrar ökat och vad det i så fall beror på måste utredas.
I Sverige inrättades den första vittnesstödsverksamheten 1995 och hela verksamheten bedrivs ideellt via lokala brottsofferjourer och med stöd från Brottsoffermyndigheten. Folkpartiet liberalerna anser att vittnesstödsverksamheten är mycket viktig och bidrar till en ökad chans att vittnen verkligen kommer till domstolarna, avlägger bättre vittnesmål och känner sig bättre till mods när de lämnar domstolen. De idag ca tusen personer som arbetar ideellt som vittnesstöd runt om i landet gör således en mycket viktig insats.
Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket slutredovisade i april 2004 sitt regeringsuppdrag att medverka till att vittnesstödsverksamhet inrättas vid landets domstolar. De båda myndigheternas rapport visar att vittnesstödsverksamheten idag är en utbredd och etablerad verksamhet som finns vid fem av landets sex hovrätter och i 76 av totalt 79 tingsrätter/kansliorter. Särskilt inrättade vittnesstödsrum, som gör att målsägare och vittnen slipper sitta i samma väntrum som de tilltalade, finns vid hälften av hovrätterna och på 50 av tingsrätterna/kansliorterna. De brister och problem som uppmärksammas i rapporten är enligt myndigheterna till stor del av praktisk karaktär och gäller samordning eller kommunikation mellan domstol och vittnesstödsverksamhet.
Några av åtgärdsförslagen i rapporten är att samordningen vid tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö bör få en enhetlig lösning genom heltidsanställda vittnesstödssamordnare och att "ideella föreningar som bedriver vittnesstödsverksamhet bör få ett årligt bidrag för att underlätta samordning och skapa gynnsammare förhållanden för verksamheten". Folkpartiet liberalerna anser att dessa åtgärder snarast bör vidtas och att vittnesstödsverksamheten permanentas. De domstolar som fortfarande saknar vittnesstödsrum bör snarast inrätta ett sådant.
Sedan 2001 pågår ett försök med videokonferens i de allmänna förvaltnings-domstolarna som innebär att en part i vissa fall kan delta i muntlig förhandling inför rätten genom videokonferens. Tekniken kan också användas för bevisupptagning, exempelvis för vittnesförhör. Denna möjlighet ska kunna medföra en effektivare och flexiblare handläggning av målen i domstolarna - vilket också kan leda till ökad tillgänglighet för medborgarna. Domstolsverkets utvärdering visar dock att användningen har varit låg men uppfattats som positiv.
Folkpartiet liberalerna anser att åtgärder som kan öka flexibiliteten i den dömande verksamheten - dock under förutsättning att det alltid sker med bibehållen eller ökad rättssäkerhet - bör prövas och användas i större utsträckning. Regeringen bör därför, bl a genom regleringsbrevet till Domstolsverket, verka för att användningen av videokonferens i domstolarna ökar.
Domstolspersonal, parterna och ombuden i en rättsprocess, vittnen m fl måste garanteras att ett väl utvecklat säkerhetstänkande och säkerhetsarbete föreligger i varje domstol. Domstolsverkets rapport "Framtida riktlinjer för säkerhetsarbete i domstolsväsendet" (DV-rapport 2002:6) visade att hot och våld i domstolarna ökat på senare tid och sannolikt även kommer att fortsätta öka. I rapporten redovisas ett flertal åtgärder som bör vidtas för att ytterligare öka säkerheten i landets domstolar. Arbetet med att förbättra säkerheten har påbörjats och omfattar främst åtgärder av praktisk art, t ex att upprätta säkerhetsplaner, ändrade rutiner och organisering av krisgrupper. Omdisponeringar inom befintliga lokaler och om- eller tillbyggnader sker också till viss del.
Folkpartiet liberalerna menar att det behövs en kontinuerlig, ordentlig översyn och uppföljning av säkerheten i landets domstolar. Många av byggnaderna är gamla och fortfarande inte anpassade efter dagens ökade behov av säkerhet, såväl i själva rättssalen som vid ingångarna till byggnaderna. Även arbetet med åtgärdsplaner och samverkan i säkerhetsfrågor med lokal polis och åklagare måste vara kontinuerligt och väl utvecklat vid samtliga landets domstolar.
Flertalet myndighetsanställda personalgrupper kontrolleras idag mot polisens brottsregister före anställning. Detta gäller exempelvis för lärare, poliser och värnpliktiga. Domstolsanställda kan dock inte kontrolleras, varken de som anställs av Domstolsverket som notarier eller de som tillsätts av regeringen som domare. Domstolsverket har dock upptäckt fall där notarier före anställning hade begått brott.
Folkpartiet liberalerna menar att det är viktigt att medborgarnas förtroende för rättsväsendet och särskilt den dömande makten är högt. Vi anser att frågan om möjlighet till brottsregisterkontroll även för domstolsanställda - såväl notarier som domare - snarast bör övervägas noggrant.
Idag erhåller nämndemän en ersättning om 300 kronor per förhandlingsdag i domstol. En viss ytterligare ersättning kan tillkomma för förlorad arbetsinkomst. Folkpartiet liberalerna kan konstatera att ersättningsbeloppet inte har ändrats sedan 1989. Beloppet kan jämföras med t ex vittnesersättningen som oftast uppgår till maximala 700 kronor per dag skattefritt. Det kan också jämföras med andra offentliga uppdrag, vilket visar att beloppet är lågt.
Redan i betänkandet "Framtidens nämndemän" (SOU 2002:61) föreslogs en höjning av beloppet till 500 kronor fr o m 2004. Folkpartiet liberalerna anser att nämndemännens ersättningsvillkor bör vara så utformade att ingen förlorar ekonomiskt på att åta sig uppdraget som nämndeman. Vi anser därför att en höjning av ersättningsnivån bör övervägas.
Åklagarväsendets huvuduppgifter är att leda brottsutredningar, besluta om åtal och föra talan vid domstol. Åklagarnas roll är central för en minskning av brottsligheten och för en effektiv och rättssäker lagföring av den som begått brott. Ett väl utvecklat nära samarbete med polisen är även av största vikt för bättre brottsutredningar och ökat antal lagföringar.
I Justitiedepartementets regleringsbrev för budgetåret 2004 avseende åklagarorganisationen, framgår bl a att fler brott ska leda till lagföring och att riksåklagaren (RÅ) ska verka för en långsiktig och god personalförsörjning. Det krävs också en förbättring av lagföringskapaciteten som under 1997-2002 har legat på 60 %. På kort sikt är åklagarorganisationens ekonomi i balans. Arbetsbelastningen är dock enligt RÅ fortfarande mycket hög - orsaken är enligt RÅ "att organisationen varit underdimensionerad från starten" (RÅ:s budgetunderlag för 2005-2007). Mot bakgrund av ett svårt ekonomiskt läge skedde en personalminskning i början av 2003 samt en minskning av utrymmet för utveckling och utbildning. Detta ledde till att Arbetsmiljöinspektionen rapporterade stora brister i balansen mellan resurser och arbetsmängd och att sjukfrånvaron ökade under 2003.
I regeringens budgetproposition för 2004 konstaterades att det ekonomiska läget för åklagarorganisationen har varit "ansträngt med en ohållbar personalsituation och stora neddragningar i utbildningsverksamheten." Regeringen anslog dock ingen ytterligare ökning i budgetpropositionen. Folkpartiet liberalerna anser att regeringens ambitioner för åklagarväsendet är motsägelsefulla: å ena sidan sätter de höga mål, å andra sidan inskränker de möjligheterna för åklagarna att uppfylla målen.
I slutet av 2003 hade åklagarväsendet 718 fast anställda åklagare och 319 administratörer. Av alla åklagare under 40 års ålder var 60 % kvinnor och totalt sett var andelen kvinnliga åklagare 47 %. Gällande cheferna inom åklagarorganisationen var andelen kvinnliga chefer endast 34 %. Folkpartiet liberalerna anser därför att åklagarväsendet, liksom domstolsväsendet, behöver bli bättre på att arbeta för en ökad andel kvinnliga chefer.
Nettoökningen av antalet fast anställda åklagare 2003 var 12 stycken och för 2004 beräknar RÅ att det totala antalet åklagare som kan rekryteras blir 40 stycken - vilket innebär en nettoökning med sex åklagare. I RÅ:s budgetunderlag för 2005-2007 begärs en ökning av anslaget med 50 miljoner kronor från 2005 - att användas främst till nya åklagare som ska arbeta med komplicerade ärenden på specialistnivå inom de av regeringen prioriterade kriminalpolitiska områdena samt för att öka antalet lagförda brottslingar. Det behövs även en förstärkning av utvecklings- och utbildningsverksamheten.
Några av de viktigaste kriminalpolitiska områdena för åklagarväsendet gäller internationellt samarbete och bekämpning av organiserad brottslighet, bekämpningen av familjerelaterat våld, mängdbrottslighet, ekonomisk brottslighet, vålds- och narkotikabrottslighet samt miljöbrott. En stor del av resurserna används till att bekämpa de tre sistnämnda brottstyperna - de utgjorde 29 % av den sammanlagda ärendemängden. Ändåär ärendetrycket hos exempelvis landets miljöbrottsåklagare mycket stort. I december 2003 och augusti 2004 ställde Folkpartiet liberalerna skriftliga frågor till justitieministern för att få svar på vad han tänkte göra för att komma tillrätta med ärendebalansen för landets miljöbrottsåklagare. Vi menade bl a att åklagarna behöver utökade resurser men också att det behövs fler poliser som arbetar med att utreda miljöbrott. I sitt svar (2003/04:1556) hänvisade ministern till en ny åtalsprövningsregel sedan september 2003 som har medfört minskad ärendebalans för miljöbrott. Balansen ligger dock fortfarande högt med ca 2 900 ärenden. Några verkningsfulla resursförstärkningar till åklagarväsendet kommer dock inte den socialdemokratiska regeringen att bidra med. I budgetpropositionen för 2005 tillförs åklagarorganisationen endast 25 miljoner kronor mer än för 2004. Det kommer inte att räcka till för de ytterligare specialiståklagare som skulle behövas.
Folkpartiet liberalerna anser att det är angeläget att åklagarväsendet förstärks för att kunna möta behovet av kortare handläggningstider, hög kvalitet och ökad kompetens inom hela åklagarorganisationen. Ett led i detta kan vara en mer sammanhållen åklagarorganisation. Åklagarväsendet organiserades senast om 1996 men i RÅ:s rapport "Organisation för en effektiv och hög lagföring" (den 31/3 2004) presenteras ett nytt förslag om att slå samman alla myndigheter inom åklagarorganisationen, d v s med undantag för Ekobrottsmyndigheten, till en enda myndighet. Fokus kommer att ligga på olika brottsområden där överåklagarna blir ansvariga för nationella utvecklingscentrum som samlar kompetens inom olika, särskilda brottsområden. Regeringen planerar att presentera ett lagförslag om ny åklagarorganisation för riksdagen i mitten av oktober. Folkpartiet liberalerna ställer sig i huvudsak bakom RÅ:s förslag och ser det önskvärt att regeringens kommande förslag ligger i linje med detta. Förslaget kan innebära en mer samlad kraft och kompetens gentemot kriminaliteten, vilket är angeläget mot bakgrund av den ökande våldsbrottsligheten och den allt mer organiserade gränsöverskridande brottsligheten. Förslaget kan också medföra en effektivare administration. Vi anser dock även att det behövs en resursförstärkning till åklagarväsendet i form av ett ökat anslag. Utan detta blir det mycket svårt för åklagarväsendet att kunna anställa flera välbehövliga specialiståklagare och att kunna korta handläggningstiderna.
Specialiseringen inom åklagarväsendet är viktig, inte enbart ur utvecklings- och kompetenssynpunkt utan även som ett karriärsteg. Drygt 40 % av åklagartjänsterna utgörs av specialisttjänster. De flesta specialisttjänster utgörs av ekobrottsåklagare. Andra större specialisttjänster är narkotikaåklagare och miljöbrottsåklagare. Folkpartiet liberalerna vill se en fortsatt specialisering för åklagarna med möjlighet till en gedigen vidareutbildning och kompetensutveckling genom specialistkurserna.
En omprioritering från statsmakternas sida måste ske med en minskning av antalet tjänster med specialinriktning på ekobrott till en ökning av antalet tjänster för bl a narkotikabrott, ungdomsbrott, mängdbrottslighet, sexualbrott mot barn samt våld mot kvinnor i nära relationer. Det bör utredas om de allmänna åklagare som arbetar särskilt med ungdomsbrottslighet även ska kunna genomgå en specialistutbildning och om antalet åklagare som är särskilt kunniga och erfarna gällande ungdomsbrottslighet behöver utökning. För att kunna möta de ökade krav som ställs på svenska åklagare när det gäller ett effektivt internationellt samarbete mot gränsöverskridande brottslighet - inte minst till följd av EU-utvidgningen med tio nya länder fr o m maj i år - behövs också fler specialiståklagare vid de internationella åklagarkamrarna runt om i landet. Åklagarväsendet måste således få utökade resurser för att kunna genomföra fortsatt specialisering och för att åklagarkarriären ska vara attraktiv för jurister.
De enheter i Malmö, Uppsala och Stockholm (söderort) där polis och åklagare samarbetar särskilt med att utreda brotten sexuella övergrepp mot barn och våld inom familjen har visat sig vara framgångsrika. Berörda myndigheter bör arbeta med att fler sådana samarbetsgrupper inrättas där polis och åklagare samt även i förekommande fall socialtjänst verkar i nära samarbete för ett effektivt och kompetent arbete inom olika brottsområden.
I vissa typer av brottsutredningar kan det vara viktigt att åklagarna i ett så tidigt skede som möjligt deltar i polisens brottsbekämpning. Detta gäller framför allt vid grov och komplicerad brottslighet. De tillgängliga utredningsresurserna skulle kunna disponeras bättre och de rent operativa åtgärderna och juridiska bedömningarna bli både bättre och snabbare. För att åklagare ska kunna delta i större omfattning i brottsutredningsverksamhet och koncentrera sina resurser till kvalificerade brottsutredningar, bör polisen i större utsträckning än idag vara förundersökningsledare i ärenden som gäller brott av mindre allvarligt slag. Detta förutsätter å andra sidan att renodlingen av polisens uppgifter fortsätter, att polisen blir effektivare och tillförs mer resurser så att inte ärenden med mindre allvarlig brottslighet ligger outredda. Regeringen konstaterar själv i budgetpropositionen att polis- och åklagarmyndigheternas arbete hittills inte har lett till några större förändringar i uppgifts- och ansvarsfördelningen gällande förundersökningar. Beredningen för rättsväsendets utveckling har därför fått i uppdrag att se över just detta (dir. 2003:145). Folkpartiet liberalerna menar att en ordning enligt ovan anförda resonemang är önskvärd för att kunna stärka det brottsutredande arbetet.
Den särskilda Ekobrottsmyndigheten startade sin verksamhet 1998. I slutet av 2003 var totalt 396 personer anställda eller inkommenderade vid Ekobrottsmyndigheten. Av dessa var 72 åklagare och 173 poliser.
Den särskilda Ekobrottsmyndigheten handlägger enbart ärenden som gäller ekonomisk brottslighet. Det finns dock ingen grund för att just den ekonomiska brottsligheten skulle ha ökat särskilt i förhållande till andra brottstyper. Folkpartiet liberalerna anser som ovan sagts att det är önskvärt att åklagare skaffar sig speciell kompetens för att bättre kunna driva vissa typer av mål, t ex miljöbrottmål och ekobrottmål, men det saknas anledning att ha en egen, särskild åklagarmyndighet för bekämpandet av ekonomisk brottslighet. Det förhållandet att en åklagare kan behöva sakkunnigt biträde vid utredningen är inte unikt för ekobrottmål utan gäller för flera andra brottstyper, särskilt inom specialstraffrätten.
Vi i Folkpartiet liberalerna motsatte oss bildandet av Ekobrottsmyndigheten och ansåg redan från början att den nya myndighetsstrukturen riskerade att äventyra både regeringens mål och åklagarväsendets möjligheter att uppnå uppställda mål inom ekobrottsområdet. De analyser och utvärderingar av Ekobrottsmyndigheten som har genomförts av bl a Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer har till stor del bekräftat de farhågor vi hade - där framkommer brister såväl i fråga om samordning och styrning som i fråga om hantering av ekonomi och prioriteringar i verksamheten. Systemet med den särskilda Ekobrottsmyndigheten medför stora kostnader och en onödigt omfattande administrativ apparat. Det bör därför övervägas om Ekobrottsmyndigheten ska avskaffas. Regeringskansliets styrning av ekobrottsfrågorna bör också ses över.
Ekobrottmål är dock ofta omfattande och komplicerade och kräver därmed åklagare med speciell kompetens. Ekobrottmålen bör därför kunna hanteras inom riksåklagarens organisation på samma sätt som miljöbrottmålen idag administreras, d v s genom en central enhet vid Riksåklagarens kansli och av specialiståklagare vid landets sex åklagarmyndigheter. Inriktningen av ekobrottshanteringen bör ske genom samråd mellan Riksåklagaren och de centrala myndigheterna inom ekobrottsområdet. På detta vis torde förutsättningarna för en helhet och effektivitet i organisationen öka.
Folkpartiet liberalerna vill i detta sammanhang också betona vikten av att fler poliser med rätt kompetens arbetar med ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyndigheten ansvarar idag för bekämpningen av ekobrott i vissa delar av landet. De delar av landet som ligger utanför myndighetens område handläggs av den vanliga polisen. Hos flera av dessa polismyndigheter är ekonomisk brottslighet i praktiken lågt prioriterad. Följden blir att många komplicerade och grova ekobrott förblir outredda. Från både polis och åklagare framkommer önskemål om fler specialister och mindre arbetsgrupper med utredare och åklagare tillsammans. Vikten av fler poliser och en breddad rekrytering lyfts även fram i Förtroendekommissionens betänkande (SOU 2004:47).
Den organiserade brottsligheten känner inga gränser och medför rubbad tilltro till demokratiska rättssystem. I takt med att det blir lättare att resa och verka i olika medlemsländer och i takt med att den elektroniska utvecklingen underlättar kommunikationen mellan människor runt om i hela världen, ökar också den internationella, organiserade kriminalitetens möjligheter att begå brott.
Bekämpningen av den internationella organiserade brottsligheten har blivit en allt större uppgift för de nationella rättsväsendena. Inom EU och genom Östersjösamarbetet utvecklas samarbetet inom detta område allt mer.
Det svenska åklagarväsendet har inom varje distrikt en åklagarkammare som är inriktad mot organiserad och gränsöverskridande brottslighet. Riksåklagaren har en central och samordnande funktion då det gäller det internationella rättsliga samarbetet för åklagarväsendets del, bl a genom huvudansvaret för den svenska delen av Eurojust, d v s åklagarsamarbetet mellan EU:s medlemsstater gällande brottsutredningar. Folkpartiet liberalerna anser att det är nödvändigt att det internationella samarbetet mellan åklagarmyndigheterna inom Eurojust intensifieras. Utökat samarbete och till viss del harmoniserade rättsmedel är några av de centralaste medlen för att bekämpa den internationella organiserade brottsligheten.
Under 2003 hänvisades sammanlagt ca 300 ärenden till Eurojust från EU:s medlemsstater. Enligt Eurojust har nu många nationella myndigheter upptäckt dess förmåga att se till att framställningar om rättslig hjälp, bl a bevisupptagning, snabbt kan verkställas i det internationella rättsliga samarbetet. Folkpartiet liberalerna anser att det gemensamma åklagarsamarbetet Eurojust bör utvecklas. Det ska även fortsättningsvis bestå av representanter för motsvarigheten till Riksåklagaren i varje medlemsland men dessa åklagare/representanter ska ha ett långtgående och likartat mandat från sina hemländer - såär det inte idag. Vi vill att Eurojust ska kunna beordra - inte bara uppmana - medlemsländerna att vidta åtgärder som tillstånd till s k kontrollerad leverans vid narkotikabrottslighet och att se till att berörda länder genomför koordinerade förundersökningar med hjälp av ett utbyggt polissamarbete via den europeiska polisbyrån Europol - åtgärder som ett medlemsland får neka bara om särskilda skäl saknas. Folkpartiet liberalerna anser således att Sverige bör verka i denna riktning inom EU.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Johan Pehrson (fp) |
|
|
Torkild Strandberg (fp) |
Karin Granbom (fp) |
|
Jan Ertsborn (fp) |
Helena Bargholtz (fp) |
|
Cecilia Wigström (fp) |