Riksdagen begär att regeringen flyttar beslutanderätten över beredskapspolisen från regeringen till Rikspolisstyrelsen.
Möjligheten att använda beredskapspoliser med skriftliga avtal har öppnats genom ändring av 1§ i förordningen SFS 199:726. Beredskapspoliserna är numera utbildade och utrustade på ett ändamålsenligt sätt. De utgör en resurs i samhället som vid behov borde kunna tas i anspråk när ett uttalat behov finns. Exempelvis borde beredskapspolisen kunna användas när allvarliga störningar uppstår som kräver en omfattande polisinsats. Det kan gälla en insats vid hot om terroristattentat och behovet av personal för bevakning av tänkta angreppsmål som är prioriterade skyddsobjekt är stort (kärnkraftverk, skolor, ambassader etc.).
Beredskapspolisen bör också kunna utnyttjas när möjligheterna till polisförstärkning bedöms vara begränsade och Polisen behöver förstärkning för utrymning, bevakning eller ordningshållning i extrema lägen.
Enligt nuvarande regelverk kan beredskapspoliser som ingått avtal om sådan tjänstgöring på framställan från Rikspolisstyrelsen efter regeringsbeslut kallas in till polismyndigheterna. Det är exempelvis då samhället utsätts för större risker och svåra påfrestningar ur ordnings- och säkerhetssynpunkt.
Kopplingen till begreppet svår påfrestning på samhället i fred gör det tydligt att det krävs nationella katastrofsituationer eller risk för sådana för att beredskapspoliser skall få kallas in. För att utöka möjligheten och göra det enklare att ta in beredskapspoliser med avtal bör kravet på händelsens allvar sänkas.
Enligt nuvarande bestämmelser krävs i det närmaste nationella katastrofsituationer eller risk för sådana för att beredskapspoliser skall få kallas in. I det fallet är det logiskt att det är regeringen som gör bedömningen att en sådan situation är för handen.
Om man väljer att sänka kraven på händelsens allvar, talar inte lika starka skäl för att det är en regeringsuppgift att bestämma när beredskapspoliser kan kallas in. Bedömningen av behovet att sätta in ytterligare personal och var behovet är störst kan då enligt min mening bäst avgöras av Polisen själv. Jag menar att rätten att kalla in beredskapspolisen som ingått avtal bör flyttas från regeringen till Rikspolisstyrelsen.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Erling Wälivaara (kd) |