Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om viss brottsförebyggande verksamhet.
Instrumentet används uteslutande i kontroller ute i trafiken och i sin funktion att vara ett sållningsinstrument vid trafikbrott.
Hur används då instrumentet? Instrumentet används i dag på så sätt att polismannen tar instrumentet med sig ut på fältet. I bästa fall kan man inleda en kontroll på en plats där polisen av erfarenhet vet att det finns rattfyllerister men trafikintensiteten är låg. I sämsta fall blir kontrollplatsen sådan att det är hög trafikintensitet men få rattfyllerister. Statistiskt kommer kanske dessa platsval att "ta ut varandra". Detta visar på skillnaden mellan kvantitet och kvalitet.
Polisen är enligt överenskommelse med Vägverket skyldig att göra ett visst antal prov. Det kan vara ett bra ingångsvärde, men ändå krävs det att resurser finns för att göra kontroller på såväl låg som högtrafikerat vägsystem.
Hur fungerar detta sofistikerade instrumentet? Jo, helt i enlighet med gällande lagstiftning får instrumentet bara visa om påverkan är högre eller lika med straffbart värde. Sållningsinstrumentet anger milligram per liter utandningsluft, och 0,10 mg/liter utandningsluft motsvarar 0,2 promille alkohol i blodet.
Om föraren har en alkoholpåverkan 0,09 mg/l utandningsluft - vilket är så nära straffbar påverkan som detta instrument kan mäta - är svaret NEG, ingen straffbar mängd alkohol i utandningsluften. Vid straffbar påverkan visar instrumentet POS, dvs. 0,10 mg/l eller mer. Denna påverkansgrad medför "bevisprov", vilket betyder blodprov eller att blåsa i bevisinstrumentet "Evidenzer".
Sållningsinstrumentet borde visa alkoholpåverkan direkt i siffror, exempelvis 0,09 mg/l. Detta är för att det för polismannen i yttre tjänst vore av stort pedagogiskt värde att tidigt kunna informera personer, särskilt unga förare, om att de faktiskt har en alkoholmängd i blodet och att detta visas av instrumentet. I dag kan personer som har druckit alkohol men som inte syns i instrumenten förledas tro att det gick bra, och de tror sig kunna dricka lite mer nästa gång. Att visa den verkliga alkoholmängden i kroppen vid provtagning kan faktiskt hjälpa personer att i framtiden inte inledas till en felaktig syn om alkoholintaget och därmed slippa att hamna i klammeri med rättvisan.
Nuvarande lagstiftning tillåter inte att sållningsinstrumenten vid alkoholkontroll visar nivåer under 0,10 mg/l. Tidigare instrument som användes visade rött, gult och grönt. Därmed hade man då information om alkoholintag och kunde därmed informera trafikanten om detta. Väl att märka är att man använde samma lagstiftning då som nu, vilket kanske innebar att man tidigare överträdde sina befogenheter. Inte desto mindre viktigt är det att i dag ändra lagstiftningen så att det åter blir möjligt att informera trafikanterna om alkoholnivåäven om den ligger under straffskalan.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Jan-Evert Rådhström (m) |
Elizabeth Nyström (m) |