Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om trafikövervakningen skulle kunna föras över till annan myndighet.
Det är med växande oro som vi ser att polisen får allt mindre möjligheter att bekämpa vardagsbrottsligheten. Allmänhetens förtroende för polisen har nått bottennivåer. Att det offentliga inte kan garantera medborgarnas trygghet är mycket allvarligt av flera skäl. Det skapar en grogrund för kriminalitet, det urholkar allmänhetens förtroende för rättsväsendet och det skapar klyftor mellan dem som kan betala privat för sin säkerhet och dem som inte kan göra det.
Varje dag möts vi av larmrapporter om svensk polis. Enbart 16 procent av brotten klaras upp såtillvida att en gärningsman kan bindas till brottet. Polisens arbetsmetoder diskuteras, ekonomin är konstant bekymmersam, organisationens effektivitet ifrågasätts och allt regeringen kan komma med är en rad av beredningar och kommittéer i Regeringskansliet. Regeringen har uppenbara problem att få fram konkreta förslag till förändringar.
I dag har vi i Sverige en säkerhetsbransch med bevakning, konsulttjänster och säkerhetsutrustning som omsätter mycket mer än polisbudgeten, cirka 18 miljarder kronor. Det är en ökning med 3 miljarder kronor på tre år. Polisorganisationens får ungefär 14 miljarder kronor.
För 35 år sedan hade vi dubbelt så många poliser som väktare och ordningsvakter i Sverige, trots att kriminaliteten såg helt annorlunda ut. I dag är det precis tvärtom. I dag har vi drygt 16 000 poliser, drygt 18 000 väktare och drygt 10 000 ordningsvakter. Vaktbolag som har tillfrågats är eniga om att det är situationen inom polisväsendet som gör att marknaden för de privata bevakningsföretagen ökar. Det är uppenbart att vi går mot en privatiserad ordningsmakt. Man köper sig med andra ord trygghet - om man har råd. Detta är en oroande utveckling.
Nedrustningen av polisväsendet är ett hot mot rättssäkerheten. Det behövs en renodling av polisens arbetsuppgifter. Polisens speciella kunskaper måste tas till vara bättre. Jag har i flera år i olika motioner krävt att man ska se över vad poliser enligt lag ska syssla med. Mot bakgrund av den situation som poliskåren befinner sig i, med alltför få poliser samt en hög medelålder, anser jag att man bör lägga över trafikövervakningen på annan myndighet. För att kontrollera hastigheter och nykterhet på vägarna krävs inte en fullständig polisutbildning. I stället skulle polisen kunna anställa särskilt utbildade trafikövervakare som verkar i kommunerna, jämförbart med dagens parkeringsvakter. Motivet till detta är dels att renodla polisens uppgifter, dels att tillse att trafikövervakningen prioriteras. I tider med nedskärningar inom polisen är det viktigt att polisen i första hand sysslar med att lösa vardagsbrottsligheten samt grövre brott. Detta skulle vara möjligt om man tar ifrån polisen uppgifter som andra aktörer kan sköta, så att polisen får ägna sig åt de uppgifter som enbart polisen kan sköta. Både trafiksäkerheten och polisens brottsförebyggande samt brottsutredande verksamhet skulle vinna på detta.
Många små insatser i trafikövervakning ger stora effekter för trafiksäkerheten:
Nykterhetskontroller - Mellan 100 och 150 trafikanter dör varje år i trafikolyckor som är alkoholrelaterade. 15 till 20 procent av de dödade bilförarna är onyktra, det vill säga har en alkoholkoncentration i blodet som överskrider den straffbara gränsen.
Bälteskontroller - Ännu fler skulle slippa mer eller mindre svåra skador och lidande.
Hastighetskontroller - En sänkning av medelhastigheten innebär också stora vinster i ökad trafiksäkerhet.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |