Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utförligare och tydligare redovisning av tillämpningen av de aktuella tvångsmedlen.
Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag till lagstiftning angående hur överskottsinformation skall hanteras i samband med tillämpning av aktuella tvångsmedel, enligt vad i motionen anförs.
Vid all användning av tvångsmedel måste en avvägning ske mellan nyttan och graden av intrång i den enskildes personliga integritet. Vidare krävs att rättsstatens möjligheter att använda sig av integritetskränkande medel är klara och tydliga så att man med en rimlig grad av säkerhet kan förutse vad som blir resultatet när de tillämpas. Kristdemokraterna menar att hemliga tvångsmedel ska vara användbara på grov brottslighet. De ska inte få användas slentrianmässigt. Brottsbekämpning måste intensifieras men det får aldrig bli ett alltför stort intrång i den enskildes integritet. En eventuell mindre vinst för brottsbekämpningen uppväger inte alltid det intrång som kan uppstå i den enskildes integritet. Integriteten är ett av rättssamhällets och rättsstatens fundament.
Regeringens skrivelse är en redogörelse för tillämpningen av bestämmelserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning samt om tillämpningen av bestämmelserna i lagen om hemlig kameraövervakning under år 2003. Den årliga redovisningen syftar bland annat till att ge underlag för bedömningen av berörda myndigheters och domstolars tillämpning av nu aktuella tvångsmedel.
I skrivelsen redovisar regeringen antalet meddelade tillstånd till hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning samt genomsnittlig avlyssnings- respektive övervakningstid. Även antalet fall där "åtgärden har haft betydelse för förundersökningen" anges i skrivelsen. Under 2003 uppskattades åtgärden ha haft betydelse för förundersökningen beträffande den misstänkte i drygt 46 procent av fallen med hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. För fallen med hemlig kameraövervakning var motsvarande siffra 39 procent. Vad som avses med att "åtgärden har haft betydelse för förundersökningen" preciseras emellertid inte. Det ges heller inte någon förklaring till varför åtgärden i mer än hälften av fallen inte haft någon betydelse för utredningen. Vidare saknas upplysning om i hur många fall berörd förundersökning lett till fällande dom eller i vilken mån brottsrubriceringen vid tillståndsgivning överensstämmer med brottsrubricering vid dom. I vilken utsträckning överskottsinformation använts av myndigheter och domstolar och hur den i så fall hanterats anges heller inte. Någon analys av den anmärkningsvärt låga andel avslag om mindre än 1 procent på ansökningar om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning har inte presenterats. Härtill ska det understrykas att uppgift saknas huruvida avslag skett på ansökan om tillstånd till hemlig kameraövervakning.
Hemliga tvångsmedel utgör ett allvarligt integritetsintrång varför det är av att yttersta vikt att riksdagen, som kontrollorgan, ges en tydlig och utförlig redovisning av hur reglerna tillämpats. Regeringens skrivelse kan inte anses leva upp till dessa krav, varför riksdagen bör begära att regeringen återkommer med en redogörelse som motsvarar den kvalitet man rimligen kan förvänta sig. Detta bör ges regeringen till känna.
Vid användning av hemliga tvångsmedel kan det komma fram uppgifter som inte har samband med det brott som legat till grund för tvångsmedlet. I vilken utsträckning sådan information, hädanefter benämnd som överskottsinformation, ska få utnyttjas är inte uttryckligt reglerat i lag.
Överskottsinformation är inget nytt fenomen. Redan 1942 uttalade bland annat konstitutionsutskottet att upptecknade och avlyssnade telefonsamtal ej fick utnyttjas i syfte att bereda staten som part i civil rättegång en förmånligare ställning. Frågan om överskottsinformation har därefter tagits upp i olika sammanhang men har till dags dato ännu inte lett till någon lagreglering, detta trots upprepade påtryckningar från Lagrådet om positivt lagstöd för brottsutredande myndigheters inhämtande och användning av information från hemlig övervakning.
Av 2 kap. 6 § regeringsformen följer att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Nämnda rättigheter får begränsas genom lag för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Lagrådet har tidigare med hänvisning till regeringsformens bestämmelser ifrågasatt om inte dessa uppställer krav på lagligt stöd för hur och i vilken omfattning överskottsinformation får utnyttjas (bet. 1976/77:JuU20). Lagrådet har vidare anfört att en användning av överskottsinformation utan lagstöd kan utgöra en kränkning av artikel 8 i Europakonventionen, genom vilken privat- och familjelivet skyddas. Högsta domstolen har i NJA 2003 sid. 323 uttalat att det enligt svensk processrätt har som huvudregel ansetts gälla att allt som har ett bevisvärde får förebringas som bevis och att bevisföringen således är fri. Samtidigt underströk domstolen att en oreglerad användning av information från hemligt avlyssnade samtal i vissa fall kan komma i konflikt med artikel 8 i Europakonventionen. I samband härmed anfördes att Europadomstolen vid sin bedömning av om rättegången stått i konflikt med artikel 6 i Europakonventionen med det uttryckta kravet på att förfarandet skall vara rättvist beaktat om domen grundats på en samlad bedömning av olika bevis eller om överskottsinformationen har varit den enda bevisning som legat till grund för en fällande dom.
I mars 2003 presenterade hovrättslagmannen Sigvard Helin förslag till reglering av användning av överskottsinformation (Ds 2003:13). I regeringens skrivelse nämns i förbigående att promemorian har remitterats och bereds inom Justitiedepartementet.
Avsaknaden av uttryckliga regler om hur överskottsinformation ska hanteras i samband med tillämpning av aktuella tvångsmedel medför nackdelar av olika slag. En praxis som är oklar torde med all sannolikhet innebära att omfattningen och hanteringen av överskottsinformation varierar mellan olika myndigheter och olika geografiska områden, vilket är en risk för godtyckliga och varierande bedömningar i konkreta fall. Detta kan inte anses tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Med anledning härav och av vad som ovan anförts förutsätter vi att beredningen inom Justitiedepartementet av promemorian utan onödig tidsutdräkt leder till en reglering av överskottsinformation.
|
Stockholm den 11 januari 2005 |
|
|
Peter Althin (kd) |
|
|
Olle Sandahl (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Helena Höij (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |