Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av uppföljning och nya åtgärder med anledning av den s.k. knivlagen.
Riksdagen har antagit lagbestämmelser som bland annat förbjuder bärandet av kniv på offentlig plats.
Under senaste tid har allt fler knivdåd begåtts. Uppenbarligen har inte alla hörsammat de gällande bestämmelserna. När en lag inte följs trots att den haft majoritetens stöd, som i detta fall, så finns egentligen bara en åtgärd att vidtaga. Man måste se till att de rättsvårdande myndigheterna får de resurser som måste till för att få en avsevärt bättre efterföljd. Samtidigt måste en intensiv kampanj genomföras där föräldrar, föreningar och skola i samverkan med samhällsorganen vänder trenden. Det måste framgå som klart att envar som anser sig behöva kniv för att försvara sig ger uttryck för såväl misstro mot samhällets möjlighet att skydda som att man själv uppenbarligen visar prov på personlig feghet. Båda dess faktorer väcker tankar som måste leda till kraftfulla åtgärder.
Förutom regelrätta mord, är antalet skadade genom knivattacker eller motsvarande mycket stort. Dessutom anger till exempel Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, att mörkertalet i denna fråga är stort. Antalet vårdade knivskadade inom sjukvården är avsevärt större än de anmälda fallen. På samma sätt som sjukvårdspersonal är skyldiga att anmäla uppenbara fall av barnmisshandel, som de kommer i kontakt med så bör det övervägas om det även skall vara en skyldighet att rapportera knivskador, som inte är självorsakade. Möjligheten till detta bör därför utredas.
|
Stockholm den 23 september 2004 |
|
|
Anita Sidén (m) |
Magdalena Andersson (m) |