Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ta bort preskriptionstiden för grova brott.
Utvecklingen inom DNA-tekniken har gjort att det blivit betydligt enklare att lösa brott som begåtts långt tillbaka i tiden. Vi har redan sett flera exempel där polisen lyckats lösa gamla brott, ett exempel är mordet på tioåriga Helén Nilsson. Detta är bara början. DNA-metoder kommer att bli alltmer utbredda i polisens arbete. Om något år kommer DNA-registret att utvidgas, vilket ytterligare ökar polisens möjligheter att använda tekniken i utredningar.
I Finland har polisen med hjälp av DNA kunnat spåra en misstänkt trippelmördare efter nästan 44 år. I ett av landets mest uppmärksammade mordfall genom tiderna mördades två femtonåriga flickor och en artonårig pojke, pingstafton 1960. Eftersom mord aldrig preskriberas i Finland har utredningen inte lagts ner.
Det hade den däremot gjorts om det hade varit i Sverige, eftersom preskriptionstiden för mord här är 25 år. Justitieministern har uttalat att en rimlig preskriptionstid borde vara mellan 30 och 40 år, men inte heller det hade räckt i ett fall som detta. Istället bör vi löpa linan ut och helt ta bort preskriptionstiderna för grova brott, såsom mord, våldtäkter och grova våldsbrott.
Som argument mot detta anförs ofta att ingen människa ska behöva vara rädd hela livet för att åka fast, att alla måste ha möjlighet att lämna en händelse bakom sig. Det argumentet är dock ytterst tveksamt. Varför ska någon som utsatt en annan människa för en grov kränkning som exempelvis en våldtäkt eller som berövat någon livet, en dag kunna andas ut, trots att han aldrig blivit dömd för sitt brott?
Ett borttagande av preskriptionstider för grova brott rimmar dessutom bättre med det allmänna rättsmedvetandet. Grundprincipen i en rättsstat är att människor som begår brott ska kunna dömas för sina gärningar.
|
Stockholm den 20 september 2004 |
|
|
Hans Hoff (s) |