Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör genomföra en noggrann analys av frågan om bristande samtycke som grund för straffansvar vid våldtäktsbrott i relation till Europakonventionen och återkomma till riksdagen i ärendet.
Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen av 6 kap. 1 § andra stycket brottsbalken så att uttrycket "hjälplöst tillstånd" ersätts av "särskilt utsatt situation", enligt vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag till ny lagstiftning enligt vad i motionen anförs om preskriptionstiden avseende barnpornografibrott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den vidare beredningen av lydelsen av 6 kap. 7 § första stycket brottsbalken så att detta omfattar alla samlag eller motsvarande sexuella handlingar med eget barn, dess avkomling eller med adoptivbarn.
Den kristdemokratiska ideologin sätter människan i centrum. Detta synsätt ligger till grund för hur vi vill att ett rättssamhälle skall vara uppbyggt. De värderingar som råder i ett samhälle avspeglas i samhällets rättssystem. Varje människa har ett okränkbart, unikt och ett i förhållande till andra människor likställt värde. Ett sexuellt övergrepp är ett extremt uttryck för bristande respekt för en annan människas självklara rätt till personlig integritet och självbestämmande. Det får inte råda någon som helst tvekan om att varje människa har en ovillkorlig rätt att vara fredad från oönskade angrepp som kränker dessa rättigheter.
I regeringens proposition presenteras ett förslag till ändrad sexualbrottslagstiftning. De föreslagna ändringarna rör såväl avgränsningen av det kriminaliserade området och straffskalor som regler om domsrätt och preskription. Enligt propositionen föreslås att våldtäktsbestämmelsen utvidgas genom att kravet på tvång sätts lägre och genom att vissa fall av sexuellt utnyttjande arbetas in i bestämmelsen. Vidare föreslås särskilda bestämmelser som syftar till att förstärka skyddet för barn och ungdomar. Höjda straffmaximum föreslås för vissa brott, bland annat för grovt barnpornografibrott.
En utgångspunkt för lagstiftningen om våldtäkt är att varje individs rätt till sexuellt självbestämmande skall skyddas. För att den svenska sexualbrottsregleringen ska uppfylla de krav som följer av Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna krävs en noggrann analysav Europadomstolens dom den 4 december 2003 (M.C. mot Bulgarien; ansökan nr 39272/98). Lagrådet anser att de av regeringen föreslagna bestämmelserna om våldtäkt och andra sexuella övergrepp bör övervägas ytterligare efter en närmare analys av Bulgariendomens tolkning av Europakonventionen. Lagrådet konstaterar att denna dom "ger . vid handen att Sverige, för att inte bryta mot Europakonventionen, är skyldigt att införa en lagstiftning som medför att varje 'sexual act' som inte bygger på samtycke utan är 'non-consensual' skall vara straffbar." Emellertid påpekar Lagrådet att de krav som följer av Bulgariendomen kan bli uppfyllda även om den aktuella gärningen inte rubriceras som våldtäkt. Enligt de tidigare citerade uttalandena i domen är det tillräckligt att en "non-consensual sexual act" är straffbar, eventuellt som "sexual abuse".
Regeringens förslag har likvälinte ändrats efter Lagrådets yttrande. För ansvar förutsätts, enligt den föreslagna lagtexten i 6 kap. 1 § första stycket brottsbalken, att den sexuella handlingen utförts med våld eller hot om brottslig gärningom inte någonav de i andra stycket uppräknade situationerna föreligger, nämligen om offret är medvetslöst, sover, är drogpåverkad, sjuk, skadad, psykiskt störd eller annars i ett hjälplöst tillstånd.
Svensk straffrätt bygger på legalitetsprincipen. Den innebär att straffbestämmelsernas ordalydelse ska tolkas restriktivt. Att i formuleringen "hjälplöst tillstånd" läsa in alla de situationer där en person utsätts för sexuella handlingar mot sin vilja är inte förenligt med legalitetsprincipen. Lagstiftaren kan alltså inte, som regeringen här vill hävda, lägga ansvaret för svensk rätts anpassning till Europakonventionen i det aktuella hänseendet på rättstillämpningen. Ansvaret är lagstiftarens.
Lagrådet har alltså uttryckt att regeringens förslag kan behöva kompletteras för att inte strida mot våra åtaganden enligt Europakonventionen. Något beredningsunderlag för en sådan lagstiftning föreligger inte. Kristdemokraterna anser därför att regeringen bör genomföra en noggrann analys av frågan om bristande samtycke som grund för straffansvar och återkomma till riksdagen i ärendet. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen föreslår en utvidgning av våldtäktsbrottet på så sätt att för våldtäkt döms den som genomför ett samlag eller en sexuell handling jämförlig härmed genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.
Av regeringens proposition framgår emellertid att kriminaliseringens räckvidd i stora drag är avsedd att vara densamma som enligt gällande lagstiftning. Lagförslaget innebär att den praxis som utarbetats angående begreppet "hjälplöst tillstånd" står fast. Regeringen frångår således den uppmjukning som Lagrådet förordat genom att låta straffbestämmelsen omfatta även det fallet att en person har befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Detta anser Kristdemokraterna vara både anmärkningsvärt och felaktigt då man inte uppfyller de krav som får anses följa av Bulgariendomen.
Kristdemokraterna välkomnar regeringens förslag att utvidga våldtäktsbestämmelsen till att även omfatta de så kallade utnyttjandefallen men finner att lokutionen "hjälplöst tillstånd" uppenbarligen inte är tillräckligt långtgående. Regeringens förslag leder till att kvinnan inte skyddas i tillräckligt stor utsträckning. I likhet med Lagrådet anser Kristdemokraterna därför att "hjälplöst tillstånd" i stället bör bytas ut mot "särskilt utsatt situation".
Kristdemokraterna har aktivt medverkat till att vi i Sverige sedan den 1 januari 1999 har ett förbud mot innehav av barnpornografi. Innehavsförbudet täcker innehav av såväl fysiska som virtuella barnpornografiska bilder och filmer. Vad gäller virtuella barnpornografiska bilder och filmer från Internet, är dessa kriminaliserade bara om man laddar ner dem och sparar dem på hårddisk, diskett eller cd-rom. Lagen kom till efter en lång och hätsk debatt där vi, som förespråkade lagen, anklagades för att inte inse konsekvenserna för tryckfrihetslagstiftningen. Idag är det dessbättre få som ifrågasätter värdet av lagen. Men lagen är fortfarande inte heltäckande. Att enbart titta på barnpornografiskt material, det vill säga att titta på de bilder eller se de filmsekvenser där barn utsätts för sexuella övergrepp, är fortfarande fullt tillåtet. Kristdemokraterna har därför motionerat om att en utredning bör tillsättas i syfte att utvidga de legala möjligheterna att bekämpa barnpornografi via Internet.
Barnpornografiska filmer och bilder är inte något annat än dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Exploateringen av barn ökar och bilder sprids genom utnyttjande av ny teknik och via Internet. Ingen vet med säkerhet hur mycket barnpornografi som finns ute på nätet men utan tvivel är det en betydande mängd. Med hänsyn till brottets karaktär och de identifikationssvårigheter av brottsoffer som kan uppståär det inte ovanligt att brottet uppdagas långt senare, kanske inte förrän barnet nått vuxen ålder. För att säkerställa möjligheterna för barnet att erhålla någon form av upprättelse måste preskriptionsreglerna för barnpornografibrott ändras så att preskriptionstiden börjar löpa från det att barnet fyllt 18 år. För barnpornografibrott gäller idag en femårig preskriptionstid som enligt huvudregeln börjar löpa från den dag gärningen begicks. Härav följer att om ett barn var fyra år när gärningen företogs preskriberas brottet redan när barnet fyllt nio år.
I en dom meddelad av Huddinge tingsrätt den 19 november 2003 identifierades 37 barn från cirka 1 600 bilder som offentliggjorts på Internet. En 41-årig man dömdes för sexuella övergrepp och grovt barnpornografibrott riktat mot totalt 9 flickor i låg ålder. Gärningsmannen kunde inte dömas för barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § första stycket första punkten brottsbalken när det gällde 28 av de identifierade barnen eftersom brottet redan var preskriberat. Detta trots att barnen utsatts för en stor integritetskränkning och brotten hade ett högt straffvärde.
Bilder som sprids på Internet finns tillgängliga för användare globalt och kommer med stor sannolikhet att finnas på nätet för all framtid. I enlighet med Rädda Barnens förslag hävdar Kristdemokraterna att även barnpornografibrottet skall omfattas av den särskilda preskriptionsbestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket brottsbalken, såsom den är föreslagen av regeringen i propositionen. Regeringen menar att beredningsunderlag saknas för ställningstagande i sakfrågan, vilket med hänsyn till den anmärkningsvärt långa utredningstiden får anses som stötande. Kristdemokraterna begär därför att regeringen skyndsamt kommer med förslag till lagstiftning med innebörden att även barnpornografibrott skall omfattas av den särskilda preskriptionsbestämmelsen.
Med den av Kristdemokraterna föreslagna ordningen skulle alltså preskriptionstiden för barnpornografibrott börja löpa då barnet fyller 18 år. För barnpornografibrott av normalgraden skulle det innebära att brottet inte preskriberas förrän barnet fyllt 23 år. Vid grovt barnpornografibrott skulle detta innebära att brottet inte preskriberas förrän barnet fyllt 28 år.
I dagsläget döms den som har vaginalt samlag med sitt biologiska barn eller barnbarn för sexuellt umgänge med avkomling. Enligt regeringens förslag ska den nuvarande bestämmelsen om sexuellt umgänge med avkomling respektive sexuellt umgänge med syskon behållas oförändrad. Den enda skillnaden är att brottet ska rubriceras som samlag med avkomling respektive samlag med syskon.
Kriminaliseringen har tidigare motiverats med hänsyn till såväl socialetiska som arvsgenetiska skäl. När det gäller de socialetiska skälen har det hävdats att sexuella förbindelser mellan nära anförvanter i regel hindrar en sund och naturlig sammanlevnad mellan medlemmarna i en familj eller annan krets av närstående. Arvsgenetiska hänsynstaganden har angivits som skäl för regleringen då sådant nära släktskap som avses torde innebära särskild risk för att ogynnsamma arvsanlag överförs till ett barn. Det har även hävdats att ett slopande av förbudet mot vuxenincest skulle kunna undergräva en allmän tabuföreställning och därigenom medföra att antalet incestuösa förbindelser med unga personer ökar.
Kristdemokraterna anser att både arvsgenetiska och socialetiska skäl även fortsättningsvis ska vara grunden för en kriminalisering av samlag med avkomling eller syskon. Men när det gäller skälen bakom bestämmelsen som förbjuder samlag med avkomling finns, förutom de skäl som redan angivits, även den arvsrättsliga aspekten. Avkomlingen kan på grund av sin arvsrätt stå i en beroendeställning till en förälder eller far- och morförälder. Detta gäller givetvis alla barn, såväl adopterade som biologiska.
Som rättsläget är idag, och som regeringen föreslagit att det även ska se ut i framtiden, är det inte straffbart när en adoptant och dennes adoptivbarn som fyllt 18 år har samlag med varandra eller om exempelvis fadern och den vuxne sonen har sexuellt umgänge med varandra. Även om inte de arvsgenetiska skälen gör sig gällande i dessa fall anser Kristdemokraterna att samlag eller motsvarande sexuella handlingar med eget barn, dess avkomling eller med adoptivbarn ska straffbeläggas. Denna utvidgning saknar dock beredningsunderlag varför lagstiftning inte kan genomföras i anslutning till lagändringen enligt regeringens proposition. Regeringen bör återkomma efter beredning i frågan. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 december 2004 |
|
|
Peter Althin (kd) |
|
|
Olle Sandahl (kd) |
Helena Höij (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Yvonne Andersson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |