Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rekryteringen av poliser till glesbygdsområdena måste säkerställas.
Det är statens uppgift att säkerställa säkerheten för samhällsmedborgare även i en region med stor markareal.
Såär det inte idag. Polisstationer stänger och ett fåtal kvarvarande poliser har mycket långa sträckor att köra vid akuta lägen.
Polisen är i grunden till för innevånarna men verkligheten idag är att besluten fattas långt borta från innevånarnas vardag. Det som sker idag är att verksamheten måste anpassas efter budgeten, vilket innebär att stora delar av landet står utan polis kvälls- och nattetid och med många polisstationer som tvingats hålla sommarstängt. Detta kan inte vara acceptabelt. I vissa fall finns en polis helt ensam i tjänst och skall fungera som utryckningspolis. Dennes arbete ska anpassas efter verkligheten och hjälp vid ett ingripande från närmaste utryckningspolis kan dröja upp till ett par timmar. I Västerbottens inland kan det förekomma att tjänstgörande polis har upp till 25-30 mil att förflytta sig när hjälp påkallas. Den som är i nöd kan tvingas vänta i flera timmar innan hjälpen kommer fram.
Konsekvensen av detta blir att många känner sig utlämnade och otrygga. En del tar lagen i egna händer, de som har råd betalar sitt skydd genom vaktbolag. Glesbygden är särskilt drabbad där det är lång väntan på polisut-
ryckning, om det över huvud taget kommer någon polis.
Fördelningen av pengar till de olika polisområdena görs av Rikspolisstyrelsen under ledning av rikspolischefen. Det finns kritik från glesbygdsområdena att alltför mycket pengar går till storstadsregionerna. De mindre länspolisområdena får svårt att rekrytera poliser. Det finns poliser som uppger att det är tryggare att arbeta i Stockholm än i glesbygd. Det är angeläget att kunna rekrytera poliser även till områden som Västerbotten och andra glesbygdsområden.
Jag menar att den rådande utvecklingen måste brytas.
Hotbild Västerbottens län:
Den hotbild som polismyndighetens underrättelserotel beskriver, visar en förhållandevis stabil utveckling. De hot som har förekommit under året (2003) är i huvudsak koncentrerade till Umeå kommun. Den oro som finns inför framtiden gäller framför allt drogsituationen, liga- och gängbrottslighet samt den öststatsrelaterade brottsligheten.
I brottsstatistiken för Västerbottens län kan man avläsa:
En 68-procentig ökning av narkotikabrott sedan 2001 samt en 33-procentig ökning av grov kvinnofridskränkning och fullbordade grova våldtäkter inomhus på kvinnor under 15 år.
En ansenlig ökning (92 %) av brott rubricerade allmänfarlig vårdslöshet och brand. (Källa: Polismyndighetens egen statistik för AC-län.)
Krisen inom polisen är uppenbar och har så varit under en längre tid. Både på landsbygden och i storstäderna saknas poliser. Länspolisstyrelsernas uppgift blir allt svårare. Resurserna räcker inte för att leva upp till målsättningarna, nämligen att prioritera brottsbekämpning genom att utveckla det problemorienterade arbetssättet och närpolisorganisationen. Denna urholkning av rättsväsendet är ett direkt hot mot demokratin. När otryggheten breder ut sig och laglösheten tilltar förlorar samhällsmedborgaren tilltron till rättssamhället.
|
Stockholm den 20 september 2004 |
|
|
Gunilla Tjernberg (kd) |