Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om nedläggningen av tingsrätterna i Ljungby och Värnamo.
I årets budgetproposition - utgiftsområde 4 angående rättsväsendet - redovisar bl.a. regeringen överväganden och förslag avseende fortsatt reformering av tingsrättsorganisationen i Småland.
Regeringens förslag berör Jönköpings och Kronobergs län och innebär, som de nu redovisas, att tingsrätten i Ljungby läggs ner och verksamheten överförs till Växjö tingsrätt. Likaså läggs Värnamo tingsrätt ner och dess verksamhet förs över till Jönköping.
Regeringens förslag följer det förslag som Domstolsverket lämnat till regeringen med samma huvudprincip att endast en tingsrätt skall finnas i samma län oaktat de goda skäl som flera remissinstanser framfört.
Förslaget avseende Jönköpings och Kronobergs län utgör inget undantag i detta avseende. Domstolsverkets utredning som haft till uppgift att få fram underlag för regeringens överväganden och förslag till beslut har av många - på goda grunder - uppfattats som ensidigt styrd mot ett redan fastlagt mål att lägga ner mindre tingsrätter, detta oaktat att de fungerat väl inom domstolsväsendet men också, nog så viktigt, i kontakterna med det omgivande samhället i skilda avseenden.
Remissinstanserna har på ett närmast kompakt sett avvisat argumenten till förmån för denna centralisering och på ett konsekvent och pedagogiskt sätt pekat på de fördelar som den befintliga organisationen besitter.
Ingen kan förneka det faktum att såväl Ljungby som Värnamo tingsrätter är små sådana som var för sig i vissa situationer kan vara sårbara för störningar exempelvis vid personals sjukdom etc. De två småländska tingsrätterna har sedan länge identifierat dessa svagheter och har därför organiserat ett samarbete över länsgränsen dem emellan som torde vara unikt i Sverige. På ett föredömligt, faktiskt ganska typiskt småländskt sätt, har de på så sätt kunnat förena litenhetens förtjänster - närhet, personkännedom m.m. - med samverkans styrka och ömsesidiga stimulans i arbetet.
Det hade, enligt vår och många andras mening, varit både möjligt och faktiskt lämpligt att denna innovationskraft hade kunnat belönas med annat än Domstolsverkets "avrättning" och regeringens nedläggningsförslag.
Svenskt rättsväsende befinner sig i dag i en mycket allvarlig situation. En rad händelser under denna sommar har brutalt illustrerat detta. Allmänhetens sviktande tilltro till rättsväsendets förmåga att säkra den rättstrygghet som man med all rätt efterfrågar måste rimligtvis även av regeringen tas på allvar. Det är då viktigt för varje regering att de reformer och förändringar av rättsväsendet man presenterar också har ett, låt oss kalla det, positivt signalvärde.
Vi kan svårligen tänka oss att förslagen att nu sätta stopp för ett framgångsrikt och unikt samverkansprojekt mellan tingsrätterna i Ljungby och Värnamo har detta positiva signalvärde.
Med stigande förvåning kommer medborgarna i Småland med stor säkerhet att ställa sig frågan om nedläggning av tingsrätter är regeringens svar på den oro som dessa människor känner efter ett år med ett antal mord ute på den småländska landsbygden och ett ökat inslag av allt grövre våld. En illustration av denna oro men också vrede över att laglöshet och allt grövre våld sprider sig är de över 10.000 namnunderskrifter som den numera riksbekanta Sjöbodagruppen samlat in för att överlämna till justitieministern.
Förmodligen känner dessa människor att det finns viktigare saker att göra inom rättsväsendet, för att återskapa rättstryggheten, än att lägga ner två väl fungerande positivt samarbetande tingsrätter i Småland. Det är många som på goda grunder kan dela denna förundran över att regeringen presenterar ett sådant dåligt förslag.
Riksdagen bör därför, enligt vår mening, avvisa detta förslag.
|
Stockholm den 22 september 2004 |
|
|
Anders G Högmark (m) |
Bengt-Anders Johansson (m) |