Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsekvenser av rymning från fängelse.
Att avvika från fängelse eller anstalt genom rymning leder inte till att strafftiden påverkas. Rymning från anstalt eller avvikelse från permission är således inget brott.
Sommarens stora antal rymningar aktualiserar åter frågan om påföljden. Det faktum att den dömde enbart behöver avtjäna 2/3 av strafftiden oavsett antal rymningar eller avvikelser under strafftiden ger utrymme för förlängd faktisk strafftid. Kriminalvårdens uppgift måste vara att förbereda den intagne under anstaltstiden för ett liv utanför fängelsemurarna så att brottsbenägenheten minskar eller helst upphör. Detta innebär att uppgiften ligger hos myndigheten att organisera verksamheten därefter.
För den intagne skall rymning och avvikelse alltid innebära konsekvenser. Straffpåföljden vid rymning skall vara känd och reglerad i lag. Om rymningen dessutom förenas med andra brott adderas påföljdstiden.
En situation där själva rymningen inte innebär någon direkt påverkan på strafftiden inbjuder till försök. Varför inte bryta av tristessen med en rymning, resoneras säkert bland de intagna. Det kostar ju så litet.
Dåligt beteende i vardagen, som i fängelsemiljö, skall leda till personliga konsekvenser. Gott uppförande å andra sidan skall också få konsekvenser för strafftidens längd. Ett gott uppförande under vistelsetiden, inställelse, deltagande i rehabiliteringsprogram etc. skall kunna leda till att strafftiden kan kortas av mot den ursprungliga. Vid det motsatta, d.v.s. dåligt uppträdande och rymning förverkas den villkorliga frigivningen helt eller delvis.
|
Stockholm den 20 september 2004 |
|
|
Anders Sjölund (m) |