Motion till riksdagen
2004/05:Ju15
av Beatrice Ask m.fl. (m)

med anledning av prop. 2004/05:26 En ny åklagarorganisation


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinje för åklagarväsendets organisation.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en central åklagarmyndighet med reformerade regionala instanser.

2 Inledning

Allt fler ärenden, nya brottstyper och mer internationellt samarbete innebär nya utmaningar för åklagarväsendet. Utvecklingen gör det angeläget att återkommande pröva frågor om organisation och ansvarsfördelning för att säkra hög kvalitet och effektivitet i verksamheten. Den senaste genomgripande åklagarreformen 1996 har fungerat väl.

Regeringen föreslår nu att den centrala myndigheten och sex regionala åklagarmyndigheter slås samman. Samtidigt skapas under ledning från den nya myndigheten så kallade kunskapscentra med överprövnings- och tillsynsverksamhet inom olika områden. Dessvärre är underlaget för delar av de föreslagna förändringarna inte övertygande.

3 En myndighet kan öka effektiviteten

Förslaget att skapa en sammanhållande myndighet kan medföra fördelar ur ett administrativt hänseende. Härvid kan nämnas personal- och ekonomiadministration samt viss planering och uppföljning som i många delar dubbelarbetas på de olika nivåerna. Att undvika onödig administration är angeläget och ger bättre resurser för den operativa verksamheten.

Däremot är vi tveksamma till förslaget om nationella utvecklingscenter på fyra orter i Sverige. Enligt regeringen skall dessa ledas av överåklagare och verksamheten kommer att koncentreras till rättslig utveckling, analys och uppföljning av rättstillämpningen, arbetsmetoder samt kunskapsuppbyggnad. Vidare nämns överprövningsverksamheten.

Om regeringens avsikt varit att minska antalet beslutsnivåer är det uppenbart att man ändock funnit skäl att behålla dessa tre vad gäller överprövningen. Det synes klokt. Någon uppenbar fördel med förslaget i övrigt finns inte.

I dag hanteras den beredande överprövningsverksamheten av kansliåklagare och åklagaraspiranter vid respektive myndighet. Deras arbete skall göras även vid de olika center som inrättas varför man kan anta att dessa tjänster förs över till dessa. Därmed kommer den huvudsakliga uppgiften att inskränkas till överprövningar om inte betydande resurser tillförs från de operativa åklagarkamrarna.

Trots att en del administrativa uppgifter centraliseras är det tveksamt om det blir mer tid och möjligheter till rättslig analys och metodutvecklingsarbete etc förutsatt att de operativa kamrarna inte skall förlora operativa åklagare. Det kan således befaras, i varje fall de närmaste åren, att rekryteringen för kunskapsuppbyggnad inom respektive centrum kommer att ske från de operativa kamrarna varvid kompetensen vid dessa urholkas ytterligare.

Förslaget kommer främst att ge förändringar på ledningsnivå då vissa administrativa uppgifter förs till respektive kammare. Det kommer att medföra att respektive chef kommer att få mindre tid till operativt åklagararbete, vilket från brottsbekämpningssynpunkt vore beklagligt. Skulle chefsåklagarnas operativa arbetstid minska med 25 procent innebär detta 10 ½ helårstjänster, vilket i sin tur motsvarar minst 15 kammaråklagartjänster på operativ kammarnivå. Då regeringens förslag saknar denna typ av analys kan de påstådda effektivitetsvinsterna med fog ifrågasättas.

4 Metodutveckling i samarbete med polisen

De centra som föreslås skall arbeta med bl.a. metodutveckling. Frågan är om det skall ankomma pååklagarväsendet att arbeta med denna typ av frågor. Åklagarens arbete går i mångt och mycket ut på att leda förundersökningar på ett sådant sätt att de åtgärder som vidtas under utredningen leder till att bevisningen blir god, vilket i sin tur ökar möjligheterna till lagföring. I komplicerade ärenden är det viktigt att de åtgärder som vidtas under förundersökningen sker i rätt ordning, på formellt rätt sätt och vid rätt tidpunkt. Detta förundersökningsledningsarbete sker i nära samarbete med utredande poliser. Det är i princip omöjligt att leda en förundersökning om inte utredande poliser är införstådda i tågordningen. Inom polisen pågår därför metodutvecklingsarbete för att förundersökningarna skall få en hög kvalité.

I anledning av detta torde stora samordningsvinster kunna förutses om i stället polisen, som har den operativa kunskapen om polisarbetet, i samverkan med åklagare leder metodutvecklingen. Fyra centra med specialinriktning spridda på varsin ort kan knappast fylla den uppgiften. Exempel på polisärt metodutvecklingsarbete finns inom grova våldsbrott där polisen tagit fram omfattande material som är till för att fungera som ledning för åklagare och polis då ett grovt våldsbrott inträffat. I sammanhanget skall nämnas att åklagaren ofta inträder i utredningen först när det finns en misstänkt person. Fram till dess leder polisen arbetet varför arbetsmetoderna inom polisverksamheten är avgörande för huruvida ett ärende kommer att leda till åtal eller ej. Vi moderater betonar vikten av att skapa förutsättningar för ett nära samarbete mellan åklagare och polis i samband med reformeringen och gör det igen (1995/96:Ju13).

5 Sammanfattande synpunkter

Regeringens förslag lämnar stora luckor i utredningen om huruvida de mål som satts upp verkligen kommer att nås. Någon redogörelse för hur många fler åklagare som kommer att arbete operativt på de 42 åklagarkamrarna ges inte. Den bild som målas upp är snarare att åklagare kommer att flyttas från operativ verksamhet till kanslitjänstgöring på de olika centra som skall byggas upp. Mot den bakgrunden anser vi att nu aktuella centra inte skall inrättas. I stället förordar vi att respektive överåklagares kansli kvarstår som en ledningsfunktion för respektive region. Vi menar att en ordning där 42 chefer skall rapportera direkt till Riksåklagaren är en sämre lösning än den nuvarande rapporteringsgången. En centralisering enligt regeringens modell innebär samtidigt risk för sämre personkännedom i organisationen med de problem som det medför.

Vid denna regionnivå skall även fortsättningsvis överprövningsverksamhet bedrivas. Överprövningsverksamheten bör samtidigt stadfästas i lag. Regionkansliet skall ledas av en överåklagare.

Rättsenheten vid Riksåklagaren skall ansvara för den rättsliga analys och uppföljning som är nödvändig, vilket torde kunna göras utan större resurstillskott.

Stockholm den 27 oktober 2004

Beatrice Ask (m)

Jeppe Johnsson (m)

Cecilia Magnusson (m)

Hillevi Engström (m)

Bengt-Anders Johansson (m)

Anita Sidén (m)

Bertil Kjellberg (m)