Riksdagen beslutar i första hand att P 18 på Gotland skall finnas kvar i den framtida försvarsorganisationen.
Riksdagen beslutar, under förutsättning att avslag på första att-satsen ges, att militär verksamhet med värnpliktsutbildning skall finnas på Gotland även i framtiden.
Riksdagen beslutar att militära grupperingar skall finnas i varje län.
Riksdagen beslutar att Kalmargruppen skall finnas kvar i den framtida försvarsorganisationen.
I proposition 2004/05:5 lägger regeringen fram förslag om hur omriktningen av försvaret ska fortsätta. Försvaret ska inriktas efter den förändrade hotbild som inträffat efter det kalla krigets slut och inträffade terrorhot. Omriktningen ska ske från invasionsförsvar till insatsförsvar och internationell krishantering. Det är en inriktning som i allt väsentligt kan bedömas som rätt. En sådan inriktning kräver ett mindre antal förband och förändrad utbildningsverksamhet.
Den aviserade förändringen innebär att såväl P18 på Gotland som Kalmargruppen föreslås läggas ner. Enligt min uppfattning har såväl P18 på Gotland som Kalmargruppen sitt berättigande även i den förändrade försvarsorganisationen. Även om försvaret ska omriktas är det inte välbetänkt att utrangera all militär verksamhet på länsnivå. För samverkan med civila myndigheter och beredskap vid olika kriser bör det finnas militär verksamhet som en del i en sådan organisation.
För Gotland gäller speciella förhållanden. Gotland är en ö och det har i olika sammanhang lett fram till särskilda Gotlandslösningar från statsmakternas sida. Gotland är bl.a. fortfarande ett eget län eftersom en sammanslagning med fastlandslän skulle innebära stora nackdelar. Kommunikationerna har särskilda lösningar utifrån Gotlands ö-situation. Detta är enbart ett par av flera exempel. Inte minst när det gäller försvaret är en speciell Gotlandslösning särskilt påkallad.
Även om hotbilden mot Sverige förändrats konstateras i försvarsberedningens rapport att framtida militära hot mot Sverige inte kan uteslutas och att en långsiktig säkerhetspolitisk handlingsfrihet därför är fundamental. Därav följer att militär verksamhet fortsättningsvis bör finnas kvar på Gotland. Det ger vårt land den flexibilitet och handlingsfrihet som är nödvändig. Gotland är den yttersta utposten i Östersjön mot omvärlden. Det skulle skicka fel signal att helt radera ut försvarsverksamheten på Gotland. Gotlands läge mitt i Östersjön är dessutom lämpligt för att utveckla samarbete och samövningar med länderna runt Östersjön.
Gotlands ö-läge gör att försvaret är särskilt viktigt för det civila samhället genom samverkan av resurser vid svåra situationer och kriser av olika slag. Det är viktigt att gotlänningarna kan känna samma trygghet som andra genom möjligheten att snabbt samutnyttja både kunskap, personal och materiella resurser vid svåra situationer som t.ex. större olyckor, miljökatastrofer, oljeutsläpp, bränder m.m. Utan försvarets resurser kvar på Gotland ökar Gotlands sårbarhet drastiskt.
Gotland är en sårbar arbetsmarknadsregion ur både regionalpolitisk och arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Regionen har fått kännas vid stora förändringar de senaste åren. Försvaret sysselsätter idag ca 620 personer på Gotland och är näst största arbetsgivare. En eventuell nedläggning av P 18 skulle få stora negativa konsekvenser för hela Gotland. Riksdagen bör i första hand besluta att P18 på Gotland ska finnas kvar i den framtida försvarsorganisationen.
Försvarsmakten är en viktig del i uppbyggnaden av GOTSAM vars syfte är att bättre klara kriser både i det fredstida civilsamhället och under orostider. Med borttagande av tull och försvar har en stor del av Gotlands möjligheter att snabbt klara olika hot och kriser bortfallit. För den händelse en nedläggning av P18 ändåär aktuell föreslås i ett andrahandsalternativ att någon form av militär verksamhet ändå förläggs till Gotland. Lämpligen bör den bygga på någon form av värnpliktsutbildning. Som ovan anförts och som gäller nedan också för Kalmargruppen bör det av krisbekämpningsskäl finnas militär verksamhet i varje län. Undantag bör inte göras för vare sig Gotland eller Kalmar län som för övriga län. Riksdagen bör i andra hand besluta att militär verksamhet med värnpliktsutbildning ska finnas kvar på Gotland även i framtiden.
Som ovan anförts bör det finnas militär verksamhet i varje län. Samverkan mellan militär verksamhet och det civila samhället är en viktig faktor för att klara av samhället vid olika kriser. Av sådana beredskapsskäl finns anledning att ha militär verksamhet i varje län. För Kalmar läns vidkommande finns i dag den s.k. Kalmargruppen. Den bör finnas kvar även i fortsättningen.
Även för Kalmargruppen talar ett militärstrategiskt läge. Läggs Kalmargruppen ned lämnas Kalmar län utan någon som helst militär närvaro och förmåga till samverkan. Kalmargruppen leder i dag 1 500 hemvärnsmän. Det är en betydande uppgift som kräver en egen grupp. Kalmargruppens verksamhetsfält är ett utsatt geografiskt läge. Kalmar län har ca 260 km kuststräcka, med Öland tillkommer ytterligare 134 km att planera och genomföra verksamhet i. Kalmar län med en yta av 11 171 km2 är den näst största MD-gruppen till ytan inom nuvarande Södra militärdistriktet.
När det gäller det civila skyddet har Kalmar län betydande skyddsobjekt som kräver god och geografisk nära samverkan mellan militär och civila myndigheter. Där finns OKG med tre aktiva reaktorer samt CLAB med centrallager för reaktoravfall. Ölandsbron är av stor infrastrukturell vikt. I länet finns tre flygplatser också med internationella flyglinjer. Kalmar län har fem hamnar med stor kapacitet och internationell trafik. I Kalmar län finns två mycket viktiga knutpunkter vad avser elförsörjningen till Gotland och Öland.
Även en rad viktiga militära skyddsobjekt finns som av naturliga skäl inte specificeras här.
Det vore djupt olyckligt om ledning, utbildning och samordningen av den territoriella verksamheten försvinner totalt från Kalmar län. Inte minst är Kalmargruppen viktig för ledning och stöd för hemvärnsverksamheten. Inget hemvärn överlever utan ett lokalt stöd från fastanställd personal, såväl militär som civil. Det bör därför finnas militära grupperingar i samtliga län. Riksdagen bör därför besluta dels att militära grupperingar ska finnas i varje län, dels att Kalmargruppen ska finnas kvar i vårt framtida försvar.
|
Stockholm den 11 oktober 2004 |
|
|
Agne Hansson (c) |