Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av en samlad bedömning av samhällets totala behov av räddningshelikoptrar och deras geografiska basering.
Sjöräddning är i stor utsträckning kopplad till modern helikopterverksamhet. Inte minst i våra sjöfartstäta storstadsregioner som Göteborg och Stockholm är god och snabb tillgång till räddningshelikoptrar av central betydelse. Den totala tillgången till räddningshelikoptrar inom samhällets olika sektorer är av kostnadsskäl rätt begränsad. Från både samhällets och skattebetalarnas synpunkt är det orimligt att inte i största möjliga utsträckning samordna samhällets totala innehav av räddningshelikoptrar, så att största möjliga samlade samhällsnytta uppnås vid användningen. Detta har också riksdagen och dess försvarsutskott vid flera tillfällen gett uttryck för.
I det kommande försvarsbeslutet tycks den av riksdagen flera gånger tillskyndade lokaliseringen av Försvarsmaktens räddningshelikoptrar på Sävebasen slutligen omintetgöras genom att flyttas till Såtenäs. Göteborgsregionen, med Nordens i särklass viktigaste hamn för både gods- och persontrafik, kommer fortsatt att ha starkt behov av fungerande räddningsinsatser i form av helikopterverksamhet. Hur detta skall kunna tillgodoses om lokaliseringen till Säve upphör är svårt att se. På samma sätt kommer försvarets helikopterverksamhet vid Berga/Haninge vid Stockholmskusten nu också att flyttas, vilket sker samtidigt som t ex landstinget skär ned sin egen helikopterverksamhet av besparingsskäl.
I Försvarsmaktens interna underlag för det kommande beslutet tas endast hänsyn till Försvarsmaktens interna räddningsbehov, främst avseende stridsflygspiloter som hamnat i vattnet. Till detta kommer att uppgifterna om kommande investeringsbehov avseende hangarer m.m. på Säve respektive Såtenäs förefaller oriktiga och därmed inte ens i ett internt försvarsperspektiv rättvisande.
Regeringen och försvarsministern är ytterst ansvariga för samhällets samlade förmåga till skydd och räddningstjänst vid olyckor och naturkatastrofer. Räddningshelikoptrar fyller som angivits ofta en livsviktig funktion. För det samlade räddningsbehovet och för skattebetalarna som finansierar samhällets samlade resurser är det inte relevant vilken sektorshuvudman som råder över befintliga helikopterresurser - det är förmågan till snabb och säker insats som räknas. De samlade helikopterresurserna måste därför kunna användas och lokaliseras efter en samlad bedömning av samhällets behov. Det gäller i Göteborgsregionen med Sävebasen, men självfallet också i Stockholmsregionen med Bergabasen.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Erling Bager (fp) |
Mia Franzén (fp) |