Innehållsförteckning 1
Förslag till riksdagsbeslut 2
Motivering 2
Amf 4 - lika viktigt för Sverige som för Göteborg 2
Perfekta förutsättningar i Göteborg 3
Godsflödet 3
Nya hot 4
Öka säkerheten 5
Helikopterbataljonen på Säve 5
Propositionen 6
Dåligt underlag 8
Nya hot och nytt uppdrag 8
Marinen kan brytas ur försvarsbeslutet 9
Riksdagen avslår proposition 2004/05:5 och begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt förslag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksdagen även fortsättningsvis skall fatta beslut om Försvarsmaktens grundorganisation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten och placeringen av marina stridskrafter i Göteborg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bevarandet av Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) i Göteborg i minst nuvarande omfattning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bevarandet av helikopterbataljonen på Säve i minst nuvarande omfattning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksdagen skall undandra beslutet om Marinens organisation och lokalisering till dess att den fortsatta 11-septemberutredningen har lämnat sin rekommendation vad avser terroristbekämpning, om riksdagen avslår yrkandena 1-5.
Regeringen redovisar i proposition 2004/05:5 att Älvsborgs amfibieregemente (Amfibiebataljon 4) läggs ned och helikopterskvadronen flyttas från Säve i Göteborg. Oklart vart. Detta innebär att regeringen medvetet och aktivt lägger ner hela försvaret av Göteborg. Diskussioner förs om att förlägga några bevakningsbåtar i Göteborg. För vår del är det ofattbart att man blottställer hela Göteborg som är Sveriges näst största stad och med en infrastruktur med avgörande betydelse för hela landet. Blockeras Göteborg så stannar Sverige. Mot bakgrund av den omfattande förändring som skett på den säkerhetspolitiska kartan, är det orimligt att förlägga de marina resurserna enbart i Östersjön. Det är en kvarleva från det kalla krigets dagar. Detta undergräver också vårt förtroendet för den högsta ledningen av Försvarsmakten.
Genom Göteborgsregionen går Sveriges ekonomiska pulsåder. Den är utan jämförelse landets viktigaste och känsligaste försörjningslänk. Genom Göteborgsområdet fraktas nästan all vår olja, huvuddelen av vår mat och allt annat vi behöver för våra dagliga behov. Några beredskapslager av sådana förnödenheter finns inte längre - allt ligger ombord eller på lastbil och järnväg, i en ständig ström. Skulle denna ström brytas tar det bara några få dagar innan bristen blir total. Genom Göteborg kanaliseras också en huvuddel av den svenska exporten: fordon, skogsprodukter och allt annat som garanterar vår överlevnad, dag för dag.
I Göteborgsområdet finns också en mycket stor del av den viktigaste svenska industrin, inklusive den viktiga petrokemin. Importen av material till industrin är mycket stor. Här lever och arbetar nästan en miljon människor som på olika sätt bidrar till hela landets väl. Försvarspropositionen innebär att det militära skyddet av denna viktiga region helt utplånas.
Göteborgsregionen har speciella behov av säkerhet, viktiga för Sverige i sin helhet. I Göteborg finns därför redan i dag ett omfattande och väl utbyggt samarbete mellan alla olika myndigheter, med samhällets säkerhet i fokus. Detta är unikt i Sverige. På Käringberget inom regementsområdet finns i dag fem myndigheter (Försvarsmakten, Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Luftfartsverket och Polisen) lokaliserade i nära samverkan med säkerhet i fokus. Samhällsekonomiskt finns ingen lösning som är mer effektiv än den i Göteborg. Det är även självklart att värnpliktiga skall kunna göra värnplikten i Sveriges näst största storstadsregion. Det kräver ett förband i Göteborg som kan ta emot och utbilda värnpliktiga av alla kategorier. Försvarsmakten behöver även Göteborgsregionen för rekrytering.
Göteborg kan som ingen annan region svara mot behoven av en långsiktig lösning för Försvarsmaktens inriktning med internationella insatser i fokus.
Isfria, årstidsoberoende marina närövningsområden med möjligheter att öva stora förband i land och till sjöss nationellt och internationellt, året runt
Civil infrastruktur som klarar underhåll och logistik, inklusive varv
Världsledande försvarsindustri
Befolkningsunderlag som medger stor lokal rekrytering (särskilt viktigt för invandrargrupper)
En mycket bra bas på Käringberget med stor potential för utveckling
Nära kontinenten - lätt att samöva internationellt, snabbt att sätta in styrkor internationellt.
Göteborg erbjuder utmärkta förutsättningar för utbildning av marina förband. Att då ensidigt förlägga den militära tyngdpunkten till Östersjön är fullkomligt oacceptabelt. Göteborg behöver en garnison med ett tydligt marint fokus.
Nittiofem procent av världens samlade godsmängder transporteras med sjöfart. Riktigt lika höga siffror gäller inte för Sverige, men nästan. Landet har i dag, på grund av sin relativa litenhet, endast en hamn med storhamnskapacitet. Det är Göteborgs hamn. Göteborgs hamn är Nordens största hamn med en kapacitet att ta emot de absolut största fartygen och med en mycket rationell godshantering och välutvecklad "feedertrafik" vidare till andra hamnar i Norden. Det är dessutom vår enda hamn som uppfyller kraven på kontroll av containergods för transport direkt till destinationer i USA. Göteborgs hamn är den enda i Norden som klarar transoceana direktanlöp.
I procent räknat står västkusten för över hälften av det totala godsflödet av den totala godsmängden i Sverige. Västra Sveriges farvatten är den helt dominerande sjöfartsregionen och därmed den i särklass viktigaste infrastrukturella regionen för oss som nation.
Sveriges geografiska läge innebär dessutom att ett stort antal andra länders rutter går nära våra kuster. Ungefär 75 000 fartyg per år passerar västkusten för vidare färd mot svenska eller utländska hamnar via passagerna Öresund och Bälten. Det innebär att våra farvatten är livsviktiga för ett antal andra länder, som liksom vi själva bygger sin välfärd och sitt nationella oberoende på just sjöfarten. Där finns till exempel de nya Nato/EU-staterna runt Östersjön samt Tyskland och Ryssland.
Efter den 11 september har en ny typ av hot aktualiserats, nämligen terrorism och asymmetrisk krigföring. Att det är fullt möjligt med terrordåd tror vi ingen tvekar över och att dessutom planer påträffats som beskriver dylika operationer mot sjöfart hos nätverk som al-Qaida gör inte saken bättre. Till detta skall läggas den moderna piratverksamheten som faktiskt existerar än i våra dagar.
Från samhällsekonomisk synpunkt blir effekterna stora redan vid uttalat eller upplevt hot mot västkustens sjöfart. Skulle hotet verkställas kommer det svenska samhället riskera att lamslås med en nationell kris som följd då varken eldningsolja eller bensin räcker särskilt länge. Det handlar om ett par dagars frist, sedan står Sverige stilla. Under vinterhalvåret blir uppvärmningen av bostäder och arbetsplatser snabbt ett problem.
Vi såg då hur flygnäringen runt hela jorden nära nog kollapsade efter den 11 september. Londons flygplatser bevakades av militära förband och känsliga områden kring planens inflygningar fick sökas av och klareras för att därefter bevakas. Håll då i minnet att flygfarten är svårare att störa eller sabotera än sjöfarten. Flygplatser och flighterna har säkerhetskontroller vid inpassage och ombordstigning. Detta saknas helt inom sjöfarten.
Vilka förband och enheter finns gripbara för att genomföra minjakt, genomsökning av öar samt för att kontrollera hamnar, leder, skärgårdar och öppet hav för att därefter utöva kontroll under fortsatt trafik?
Svaret är troligen noll enheter, med undantag av enstaka tillfällen då slumpen fört marina enheter till västkusten samt de veckor då amfibiekårens enheter är utbildade och gripbara.
Det viktigaste är att Sverige med tillgängliga resurser gör allt för att öka säkerheten och minska effekterna om det värsta skulle inträffa. Med tillgängliga resurser menar vi Försvarsmakten, främst marinen, samt kustbevakningen (KBV), polis och andra myndigheter samt den nybildade Krisberedskapsmyndigheten (KBM). Vi tycker att vi ska ta den möjlighet till paradigmskifte som faktiskt yppat sig i och med den totala avspänning som skett i och kring Östersjöländerna, med Östersjön som Natoinnanhav och med ett utvidgat EU. Detta tillsammans med Rysslands välutvecklade samarbete med USA/Nato och EU är grunden till det gynnsamma läget.
Östersjön behöver nu polisiära enheter och miljöenheter, som i samverkan med övriga strandstater och den rådande militära huvudaktören Nato kan ge miljön i och kring detta nya "fredens hav" en hållbar utveckling.
Låt i stället en stor del av den svenska marina verksamheten bedrivas där sjöfart och marina intressen är som störst, nämligen Göteborg och västkusten. Med en sådan tyngdpunktsförskjutning skulle vi ge det svenska samhället en avsevärd ökning av skyddseffekten för samma skattepengar som i dag. Detta betonas även i den rapport som Räddningsverket lämnat med förslag till en kraftigt utökad sjöinformationskapacitet för militära och civila syften, med sitt centrum i Göteborg.
Helikopterbataljonen på Säve är en del av de marina stridskrafterna i Göteborg. Med tanke på att det även i propositionen talas om att de marina stridskrafterna också skall kunna användas operativt och samordnat med civila myndigheter. Det är utmärkt och det sker redan idag på ett mycket bra sätt i Göteborg. Här samarbetar man över gränserna på ett unikt sätt, precis som statsmakterna vill se det i framtiden. Vi kan dock ingenstans finna att verksamheten vid Säve skall flyttas till Såtenäs, utan bara att den skall avvecklas. Däremot står det på ett ställe att det bör finnas helikoptrar för flygräddning baserade på flottiljerna. Detta behöver inte innebära att det etableras någon fast basering på Såtenäs, utan det kan lika gärna vara tillfälligt baserade helikoptrar från Linköping eller Ronneby som löser den uppgiften. Underlaget är bristfälligt, situationen är oklar.
Hangaren på Säve är i utmärkt skick efter de åtgärder och stora investeringar som vidtagits. Hangarerna kan härbärgera helikoptrar under lång tid framöver utan ytterligare behov av investeringar. De klarar de nya systemen av helikoptrar, såväl 14 som 15.
I underlaget redovisas en besparing på 10 mnkr i hyreskostnader vid avveckling av Säve. Den beräknade hyreskostnaden för Säve 2005 är ca 5,5 mnkr. Flytt- och etableringskostnader på ny plats (Såtenäs?) redovisas ej, men lär väl knappast bli sådana att det tar annat än mycket lång tid att räkna hem den eventuella besparingen. Det finns även faktorer som talar för att driftkostnaderna på Såtenäs i vissa fall kommer att bli avsevärt högre än på Säve.
Ett argument som framförs för att minska antalet verksamhetsplatser inom helikopterflottiljen är att antalet helikoptrar halveras från 100 till 50. Av de tidigare 100 helikoptrarna var 75 små okvalificerade transport- och utbildningshelikoptrar. En annan sida av det myntet är sådeles att antalet kvalificerade helikoptrar fördubblats från 25 till 50!
Säve är en öppen trafikflygplats dygnet runt. Här finns flygtrafikledning och basräddning (flygplatsbrandkår) för deras behov till en fast kostnad. Såtenäs stänger kl. 16.00. För varje timma med behov av ökat öppethållande måste flygplatsens öppethållande ökas med ett tiotal personer extra i tjänst/övertid. Vid beredskap utanför ordinarie flygövningstid måste ett antal extra befattningshavare utanför besättningen hållas i jour till en ökad kostnad. Koncession för verksamheten finns på Säve utan begränsningar.
Den fråga som till slut måste ställas är om vi skall använda försvarets kvalificerade tunga helikoptrar till att även stödja samhället med räddningstjänst eller inte. Att inte samutnyttja statliga resurser är att slösa med skattemedel. Propositionen talar om att öka samordningen med civila myndigheter, ändå agerar man tvärt emot sin egen bedömning. Det är vår övertygelse att så länge Försvarsmakten har denna typ av helikoptrar måste de merutnyttjas även till räddningstjänst åt det civila samhället. Allt annat är ekonomiskt slöseri eftersom det kräver att man bygger upp två parallella mycket kostnadskrävande skattefinansierade organisationer med samma förmåga.
Det är av största vikt att detta uttrycks mycket tydligt, och utan utrymme för tolkningar, som en uppgift till Försvarsmakten. Försvarsmaktens skattefinansierade helikoptrar skall inte bara användas vardagar mellan 08.00 och 16.00.
Den 24 september lade regeringen sin proposition om det svenska försvaret. I detta förslag ingår den framtida baseringen av marinen. Amfibieförband utbildas och baseras idag på två platser: Stockholm och Göteborg. I dagarna görs gällande att den väg man håller på att välja är en koncentration av all marin verksamhet till Östersjön, vilket skulle innebära att försvaret av Göteborgsregionen utplånas. Detta vore förödande på flera sätt, också näringspolitiskt.
Två aspekter måste dominera i valet av basering: Kostnadseffektiv utbildning och närheten till viktigaste uppgiften. Marininspektören har uttalat att utbildningen skulle vinna på att koncentreras, vilket för amfibieförbandens del skulle innebära en basering till antingen Göteborg eller Stockholm, istället för som idag till båda orterna. Vi vill inte invända i detta, även om det också finns goda argument för den delade förbandsproduktionen av idag. Däremot vill vi hävda att det i Göteborg finns minst lika goda utbildningsförutsättningar som i Stockholm, troligen bättre. En viktig resurs i sammanhanget är öppet vatten. En normalvinter är Stockholms skärgård och närliggande vattenområden frusna och av den anledningen har Amf 1/KA 1 under nästan alla år förlagt sin båtutbildning till Göteborg vintertid. Detta är något som aldrig nämns i debatten. Kostnaden för en sådan omgruppering är ganska stor.
Det är inte rimligt att basera alla våra marina stridskrafter i ett "nästan" EU/Nato-innanhav när våra internationella åtaganden blir viktigare och viktigare. Det verkar som om traditioner och kalla krigets tankar fortfarande blockerar logiskt tänkande.
Försvarsmakten är enligt underlaget beredd att betala minst 165 miljoner kronor för att flytta Amf 1 från Vaxholm till Berga. Samtidigt finns det redan ett regemente i Göteborg där i stort sett inga investeringar behövs, förutom den pir som skall byggas för Flottan, oavsett om Amf 4 finns kvar eller ej. Erfarenheten visar också att alla förbandsflyttar har kostat mycket mer än de första kalkylerna anger. Att flytta har visat sig vara ett dyrt och kortsiktigt alternativ inom Försvarsmakten.
I de riktlinjer som man skulle följa vid framtagningen av förslaget till ny grundorganisation, enligt propositionen, sade man att man förutom utbildningsrationalitet och ekonomi även skulle väga in hotbilden mot landet idag och i framtiden. I den lösning man valt för amfibieförbanden har man brutit mot alla och sagt mot sig själv i punkt efter punkt.
I och med valet man gjort att förlägga all amfibieutbildning till Berga tvingas man till nyinvesteringar på minst 165 miljoner och därefter en årlig hyreskostnad på 85 miljoner för anläggningen, om kalkylen håller. Då får man ett stort överskott på kaserner i Göteborg som kommer att stå outnyttjade stora delar av året, trots FSC:s eventuella flytt dit, till en total hyreskostnad av 40 miljoner kronor. Konsekvensen blir en lägre nationell säkerhet i Göteborgs och västkustens hamnar, sämre sjösäkerhet på västkusten, tomma kaserner på Amf 4:s område och ett amfibieförband i Berga som under vintermånaderna inte kan öva (båtburet) i sitt eget övningsområde.
Att istället flytta amfibieutbildningen till Göteborg och lägga ner Berga skulle ge en total hyreskostnad i Göteborg på 40 miljoner och en årlig hyresminskning på 70 miljoner när man lämnar Berga. Behovet av de 165 miljonerna i nyinvesteringar skulle i stort sett försvinna och därmed gör man avsevärda besparingar. Bonusen i denna lösning är att man får ett bättre nyttjande av de resurser man har, man ökar säkerheten på västkusten och man får ett förband som alltid kan öva, oavsett årstid eller väderlek.
Det skulle också vara i linje med de direktiv som givits till utredarna avseende samlokaliseringar, lägre hyreskostnader och litet behov av nyinvesteringar. I propositionen föreslår man dessutom att riksdagen skall avhända sig rättigheten att besluta om organisationen. Förslaget innebär att riksdagen i så fall inte längre skulle ha den demokratiska beslutanderätten över rikets försvar. Att bara godkänna ekonomiska ramar utan att kunna påverka innehållet är inte acceptabelt. Förslaget i sig visar på en häpnadsväckande brist på insikt och förståelse för de demokratiska spelreglerna. Förslaget avslås därmed. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi kan heller inte acceptera att försvarsbeslutet 2004 skall tas på ett underlag som saknar spårbarhet, grundlighet och inte är objektivt. I underlaget från Ag Gro hänvisar man till att Göteborgs säkerhet skall lösas av enheter från SSG (K 3) och ett stridsvagnskompani från P 4. Det är att kraftigt nedvärdera Marinen att påstå att detta skulle kunna göra någon skillnad för en hamnstad som Göteborg. Trots att vi är många som läst underlaget är det oklart vilka faktorer som avgör valet av amfibieregemente. Det är fullständigt oacceptabelt med bristande och ofullständigt underlag inför det kommande riksdagsbeslutet. Beslutet är av stor vikt för hela riket och är dessutom förknippat med mycket stora kostnader.
Riksdagsledamöter har tagit upp frågan om att Riksrevisionen borde granska underlaget som nu underställs riksdagen. Även Göteborgs kommunstyrelse har i full enighet begärt att en sådan utredning görs. Underlaget till beslut är sammanfattningsvis undermåligt.
Försvarets uppdrag idag är ett helt annat än tidigare. Förr innebar det en ständig och omfattande förberedelse inför den stora invasionen från öst, med en massiv och tidskrävande mobilisering över hela landet, från norr till söder. Dagens hotbild ställer istället helt andra krav, krav på snabba insatser av hög kvalitet inom och utom landets gränser, riktade mot en ny hotbild - den internationella terrorismen. Denna nya angripare ockuperar inte territorier utan slår istället när som helst mot samhällets mest känsliga system, infrastrukturen. I ett svenskt perspektiv måste alltså skyddet av infrastrukturen, kommunikationerna och flödet av samhällsviktiga varor och tjänster vara av högsta prioritet.
Genom Göteborgsregionen går Sveriges ekonomiska pulsåder. Den är utan jämförelse landets viktigaste och känsligaste försörjningslänk. Genom Göteborgsområdet fraktas nästan all vår olja, huvuddelen av vår mat och allt annat vi behöver för våra dagliga behov. Genom Göteborg kanaliseras också en huvuddel av den svenska exporten: fordon, skogsprodukter och allt annat som är så viktigt för landet. I Göteborgsområdet finns också en mycket stor del av den viktigaste svenska industrin. Här lever och arbetar nästan en miljon människor som på olika sätt bidrar till hela landets väl.
Försvarsbeslutet kan komma att innebära att det militära skyddet av denna viktiga region helt utplånas. Att arbeta och finnas på västkusten är mycket viktigt ur flera aspekter. Dels behövs kunskap avseende arbetet i saltare vatten, dels måste man ständigt uppdatera sin kännedom om lokala förhållanden. Göteborg och Brofjorden är nav i försörjningskedjan till Sverige och kräver en mycket god förmåga av ovanstående.
Göteborgs hamn är också en av EU:s prioriteter. I hård konkurrens med hamnstäder som Rotterdam och Hamburg är Göteborg en huvuddestination för transatlantisk och annan internationell sjöfart, för vidare transporter till Norden, Baltikum och hela övriga Nordeuropa. För att få vara kvar i denna stora marknad måste Göteborgs hamn kunna leva upp till de särskilda krav som ställs i EU:s sjö- och hamnsäkerhetsdirektiv, direktiv som blir alltmer krävande. Dessa nya direktiv ställer stora krav på såväl räddningskapacitet med helikoptrar som bevakning och skydd av farleder och anläggningar. Förlorar vi den kapaciteten så förlorar vi också i förtroende, och då går trafiken till andra europeiska hamnar istället för till Göteborg.
Allt sammantaget gör en fortsatt basering i Göteborg av marina stridskrafter, amfibieregementet Amf 4 tillsammans med räddningshelikoptrarna på Säve, helt nödvändig. Frågan gäller mycket mer än Göteborg. Den gäller landets trygghet och försörjning. Marinen måste finnas där den gör mest nytta - i Göteborg.
Göteborg är Sveriges näst största stad. I Göteborg behövs försvaret - och försvaret behöver Göteborg. Försvarsmakten behövs ständigt i Göteborg - inte bara under kortare övningstillfällen. Amfibieregementet och helikopterförbandet utgör tillsammans en unik del i samhällsförsvaret i Västsverige. De har utbildning, materiel och ledningssystem som saknas i samhället i övrigt och som behövs under kriser och katastrofer. Både befäl och värnpliktiga har den nödvändiga lokalkännedomen för att kunna stödja samhällets övriga resurser på ett effektivt sätt. Utan den lokalkännedomen blir försvarets del av eventuella insatser ineffektiva. En förutsättning för att kunna bidra till samhällets säkerhet i Göteborgsregionen är att det finns den nödvändiga lokalkännedomen.
Regeringen har beslutat om en ny utredning rörande samhällets skydd mot bl a terrorism, en fördjupning av den s k 11-septemberutredningen. I försvarspropositionen aviserar regeringen att försvarets roll att stödja bl a polisen kan aktualiseras nästa höst. Om försvaret får en mer tydlig roll än idag att stödja polisen och bidra till bl a skydd och bevakning av samhällets infrastruktur då kommer amfibieregementets och helikopterförbandets betydelse att avsevärt öka. Det är därför inte rimligt att nu besluta om att avveckla dessa enheter. Beslutet om Göteborgsgarnisonens framtida sammansättning bör därför anstå tills vi vinner klarhet om dess framtida roll i samhällsförsvaret i stort i Sveriges näst största stad.
Försvarsmakten och marinen behöver Göteborg som rekryteringskälla. Försvaret behöver Sveriges näst största stad för att kunna locka unga göteborgare att göra sin värnplikt, inte minst göteborgare med invandrarbakgrund. Om försvaret lämnar Göteborg blir värnplikten inte ett tänkbart alternativ för stora kategorier av invandrare. Om regeringen menar allvar med att stimulera unga kvinnor och unga män med invandrarbakgrund att göra sin värnplikt måste Försvarsmakten vara rejält etablerad i regionen. Inte minst för att främja ungdomsverksamhet, Hemvärnet och den frivilliga försvarsverksamheten vilket är nödvändigt för att intressera ungdomar för värnpliktstjänstgöringen, inte minst i ett nytt system med en tredje frivillig termin och för många en tvåårig anställning för utlandsstyrkan. Göteborg borde vara en ytterst attraktiv ort att förlägga sådan utbildning och tjänstgöring i. Vi saknar dessa utgångspunkter i propositionens överväganden.
Vi anser att ovanstående aspekter inte har beaktats i övervägandena. Det behövs därför ett omtag när det gäller utformningen av marinens organisation som beaktar den roll som Försvarsmakten skall ha i försvaret av medborgarna samt av Göteborgs betydelse för försvarets rekrytering av värnpliktiga och av visstidsanställda soldater. Något ställningstagande till marinens organisation - varken av riksdagen eller regeringen - bör således inte göras nu. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 11 oktober 2004 |
|
|
Eva Flyborg (fp) |
|
|
Anita Sidén (m) |
Annelie Enochson (kd) |
|
Annika Qarlsson (c) |
Cecilia Magnusson (m) |
|
Axel Darvik (fp) |
Per Landgren (kd) |
|
Erling Bager (fp) |
Göran Lindblad (m) |
|
Lars Tysklind (fp) |
Elizabeth Nyström (m) |
|
Lennart Kollmats (fp) |
Marita Aronson (fp) |
|
Rosita Runegrund (kd) |