Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnors roll i försvaret.
Kvinnor har i dag rätten att frivilligt fullgöra värnplikt utan att behöva binda sig för en fortsatt officerskarriär och kvinnor som mönstrat kan numera också ingå i utbildningsreserven. Det är bra men det räcker inte. Den som i dag väljer att göra lumpen frivilligt, klassas redan på ett tidigt stadium som avvikande. I sämsta fall kan de kvinnor som frivilligt hörsammar försvarets uppmuntrande tillrop, försätta sig själva i en konfliktfylld situation. De blir redan från början avvikare i den meningen att de inte är män och dessutom är där frivilligt.
Den inventering som försvaret gjort av förekomster av sexuella trakasserier inom Försvarsmakten visar på anmärkningsvärda missförhållanden. Det kan inte uteslutas att mycket av detta har sin grund just i att kvinnorna är för få ute på regementena och därför blir avvikare från början. Samma grundkrav på deltagande av rikets totala försvar måste ställas på både kvinnor och män.
Vi måste nu likställa flickor med pojkar även inom Försvarsmaktens område. Vi måste som ett litet land tillvarata all den kompetens som vi förfogar över och inte välja bort halva nationen innan vi ens har prövat dugligheten. Därför menar jag att underlaget för värnpliktstjänstgöring skall utökas till att gälla såväl kvinnor som män.
Antalet värnpliktiga som kallas in till tjänstgöring påverkas inte, eftersom det är krigsorganisationens storlek som styr det årliga rekryteringsbehovet och inte ett fixerat antal. Den förändring det skulle innebära är att vi breddar rekryteringsunderlaget för försvaret och därmed ökar möjligheten till en kvalitativ förbättring. Det hittillsvarande talet om "allmän värnplikt" har ju i verkligheten varit en manlig värnplikt. Jag anser att det skall vara hela folkets försvar och inte halva folkets försvar. Förslaget att göra män och kvinnor lika skyldiga att på olika sätt vara med och försvara sitt land är alltså främst kvalitativt. Men det finns också en jämställdhetsaspekt som är väl värd att anföra.
Kvinnors rätt att försvara sig är något som man sällan talar om. Vi är mer vana vid att se kvinnan som ett försvarslöst offer, såväl i krig som i fred. Men som jag ser det är det alla kvinnors rätt att lära sig att försvara sig själva, sina barn och sitt land. Vad är det för gudomlig lag som säger att den rätten bara är mannens? Det hela handlar egentligen bara om traditioner och attityder, där vi politiker förväntas gå före och utmana systemen så att de utvecklas och förbättras i takt med tiden. Särskild vikt bör därför läggas vid hur Sverige som nation och statsmakt ser på sina unga kvinnor och män. Detta synsätt anger, som jag ser det, tonen för alla i samhället om hur kvinnor och män skall bemötas, bedömas och behandlas och synen på vad man duger till. Det är på detta, och tusen andra sätt, som attityder grundas och könsroller cementeras. Därför är det av yttersta vikt att staten behandlar alla lika.
Införandet av kvinnlig värnplikt kommer att bidra till en kompetenshöjning inom vårt totalförsvar och samtidigt bidra till den viktiga jämställdheten i vårt land. Hela lönen, halva makten och delat ansvar. Även i försvaret.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Eva Flyborg (fp) |