Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredning skall tillsättas med uppdrag att utreda hur de totalförsvarspliktigas bostadsförmåner kan förbättras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pröva möjligheten att höja nivåerna för de totalförsvarspliktigas pensionsgrundande inkomst.
Riksdagen begär att för regeringen snarats tillsätter en utredning i syfte att få till stånd de eventuella lagändringar som krävs för att värnpliktiga skall kunna omfattas av slumpvisa drogtester inom Försvarsmakten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Försvarsmakten åläggs fullt rehabiliteringsansvar för värnpliktiga som under utbildning uppvisar alkohol- och drogproblem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samtliga förband som bedriver värnpliktsutbildning åläggs att upprätta kort- och långsiktiga handlingsplaner i syfte att minska förtida avgångar under värnplikten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen ålägger Försvarsmakten att upprätta en central policy som stöd för förbandens arbete med att minska förtida avgångar under värnplikten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att komplettera förordningen (1995:808) om medinflytande för totalförsvarspliktiga samt föreskrift (FFS 1998:6) om medinflytande för totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt i syfte att dessa även skall innefatta kontaktkvinnan för Nätverket kvinnliga värnpliktiga (NKV).
1 Yrkande 2 hänvisad till SfU.
Vänsterpartiet anser att det är viktigt med en allmän värnplikt som grund i rekryteringen till Försvarsmakten. Det är därför med viss oro som vi kan konstatera att det i regeringens försvarsproposition "Vårt framtida försvar" (prop. 2004/05:5) talas om att den framtida utbildningen i större mån ska bygga på frivillighet. Vi kan se att en positiv inställning till utbildningen kan vara ett av de kriterier som Pliktverket bör använda sig av när det tar ut de unga kvinnor och män som ska göra värnplikten. Men det får inte vara en utslagsgivande fråga. De som är bäst lämpade ska tas ut till utbildning.
Vänsterpartiet har vid flera tillfällen, bland annat i motioner till riksdagen, pekat på att Sverige borde ha en könsneutral pliktlag, alltså en verkligt allmän värnplikt.
I ovannämnda försvarsproposition håller regeringen i princip med om det, men kommer till slutsatsen att det vore olämpligt att genomföra en könsneutral värnplikt i dagsläget p.g.a. att behovet av värnpliktiga de närmaste åren kommer att vara så litet. En argumentation som vi anser vara ytterst tveksam.
Men det finns även glädjeämnen i årets försvarsproposition. Ett av dessa är att man överväger att pröva en princip med årlig omräkning av de totalförsvarspliktigas ersättningar, något som Vänsterpartiet tidigare påtalat nödvändigheten av.
Vidare är Vänsterpartiet positivt inställt till det som står i propositionen om att anpassa värnpliktsutbildningen efter de civila utbildningssystemen. Det är positivt att samordna terminerna på så sätt, enär det kan innebära att de värnpliktiga slipper perioder av sysslolöshet som ofta varit fallet i samband med in- och utryckning.
Kompensation spelar en nyckelroll för kvaliteten i den framtida Försvarsmakten. En god kompensation ökar viljan hos människor att genomföra sin värnplikt, det ökar motivationen samt medför i längden en mer kvalitativ utbildning, vilket i sin tur leder till en bättre och mer effektiv Försvarsmakt på sikt.
Bostadsbidraget utgår i dag från den hyra man betalar, dock högst med ett schablonmässigt tak som grundar sig på den generella bostadskostnaden i regionen. Storleken på schablontaket är olika beroende på i vilken region man bor. I vissa regioner är detta bidragstak så lågt satt att det inte täcker hyran.
Förutom bostadsbidraget utgår ett hyrestillägg på, i dagsläget, 350 kronor per månad för att täcka kringkostnader utöver hyran. Detta gäller t.ex. fasta telefonavgifter, el, TV-licens och hemförsäkring m.m. Enligt Värnpliktsrådets beräkningar krävs en höjning av bidraget till 700 kronor per månad för att täcka de ovannämnda kostnaderna. Det kan finnas särskilda skäl till att bostadsbidrag kan utgå om man skaffat lägenhet efter inryckning. I dag utgår inte bostadsbidrag i dessa fall. På grund av bostadsbrist i många kommuner tvingas bostadssökande att ta en lägenhet om man får erbjudande om det.
Tiden direkt efter utryckning har de värnpliktiga idag ett begränsat ekonomiskt skyddsnät att luta sig tillbaka mot ifall dessa inte får ett arbete eller börjar studera direkt efter avslutad utbildning. Något bostadsbidrag för tiden efter utryckning, till exempel under två månader, finns inte i reglerna idag.
Vänsterpartiet vill att regeringen tillsätter en utredning som får i uppdrag att utreda hur de totalförsvarspliktigas bostadsförmåner kan förbättras.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En värnpliktig som blir inkallad till grundutbildning förlorar, bara genom att tjänstgöra, minst ett år av förvärvsinkomst eller studier. I båda fallen får tjänstgöringen en negativ inverkan på den värnpliktiges slutliga pension, dels genom den kortare tiden avtalspensionen får växa, av dels genom den kortare tid man klarar att uppbära de privata pensionsförsäkringarna.
Till den dag värnplikten fullt ut erkänns som civilt meriterande på alla plan och i realiteten blir ett konkurrenskraftigt alternativ till fortsatta studier eller arbete kommer denna inställning finnas kvar hos de kommande unga generationer som utgör basen i vårt gemensamma framtida försvar.
I dagsläget är det pensionsgrundande att göra värnplikt. Regeln gäller från 1995 och plikttjänstgöringen måste pågå minst 120 dagar i följd. De värnpliktigas pensionsgrundande belopp är i dag endast 50 % av svenska folkets genomsnittliga pensionsgrundande inkomst per dag. Att värnpliktigas pensionsgrundande belopp skull motsvara 100 % av svenska folkets genomsnittliga pensionsgrundande inkomst per dag skulle vara rimligare. Regeringen bör därför undersöka möjligheten av att höja nivån för de totalförsvarspliktigas pensionsgrundande inkomst.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sedan 2001 har Värnpliktsrörelsen och Försvarsmakten varit överens om att även värnpliktiga bör omfattas av de slumpvisa drogtester som i dag genomförs på den anställda personalen, detta för att de värnpliktiga är Försvarsmaktens största enskilda personalgrupp och tillika den grupp som i störst utsträckning handhar farlig materiel såsom vapen, skarp ammunition och tunga fordon.
Försvarsmakten fick i uppdrag att utreda hur snabbt arbetet med slumpvisa drogtester kunde påbörjas och svarade den 30 april 2004 att pliktlagen ej medger slumpvis drogtestning av värnpliktiga. Då berörda parter sedan tre år har varit överens i frågan är det av yttersta vikt att en utredning tillsätts för att identifiera vilka eventuella lagändringar som kan komma att behövas, i syfte att arbetet med slumpvis drogtestning skall kunna påbörjas snarast möjligt.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vidare måste personer som under sin värnplikt visar sig lida av alkohol- och drogproblem tas om hand och erbjudas rehabilitering. De värnpliktiga är Försvarsmaktens ansvar och skall på intet sätt ställas utan hjälp när problem av denna art påträffas. Erfarenheter från förband som erbjudit och genomfört rehabilitering visar också att individer som med Försvarsmaktens hjälp sluppit från sitt beroende har blivit mer positivt inställda till Försvarsmakten och dess verksamhet och klarat av sin plikttjänstgöring med högsta vitsord.
Av yttersta vikt för genomförandet av rehabilitering är att den värnpliktiges personliga integritet värnas om och att högsta möjliga grad av diskretion iakttas.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Försvarsmaktens målsättning avseende förtida avgångar är att dessa ej skall uppgå till mer än 7 % av den årliga värnpliktskullen. Trots att arbete bedrivs med att minska avgångarna är målsättningen i dag långt ifrån uppnådd. Exempel på enskilda förband som effektivt har minskat sina avgångar finns dock, vilket då har uppnåtts genom lokala handlingsplaner som verkat på kort och på lång sikt.
Statistiken visar dock att de förband som själva tagit initiativ till forskning, handlingsplaner och förändrad metodik har lyckats sänka sina avgångar. Enligt Vänsterpartiet bör samtliga förband åläggas att upprätta handlingsplaner som, med både kort och långt perspektiv, syftar till att minska avgångarna under värnplikten.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I dag existerar ingen central policy för att följa upp förbandens arbete med att minska förtida avgångar under värnplikten. För att uppnå bättre resultat bör en sådan policy upprättas, med uppgift att kontrollera och följa upp förbandens arbete genom det verktyg som tidigare nämnda handlingsplaner innebär.
Men en sådan policy ska inte ha till uppgift att centralstyra de åtgärder som bedrivs på de olika förbanden enär det är så skiftande utbildningar och förhållanden i övrigt på de olika militära förbanden.
Genom en central policy kan Försvarsmakten på ett bättre sätt åskådliggöra vilka åtgärder som har gett goda resultat, beroende på förband, samt identifiera åtgärder som kan, respektive inte kan, tillämpas på andra förband.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Förordningen om medinflytande för totalförsvarspliktiga har funnits i sin nuvarande form i nio år. Inför dess tionde år är det tillbörligt att nödvändiga kompletteringar genomförs, detta för att stärka ytterligare en förtroenderolls plats i det formella medinflytandet för totalförsvarspliktiga, nämligen kontaktkvinnan för Nätverket kvinnliga värnpliktiga.
I förordningen, liksom författningen, kan man läsa att förtroendemannen och skyddsassistenten är de mest betydande förtroendeposterna. De båda texterna beskriver vidare hur dessa två skall väljas på alla nivåer från pluton till förband, när de skall utbildas i medinflytande samt vilka rättigheter de har i sitt agerande. Förtroendemän och skyddsassistenter omnämns också som de värnpliktiga som skall närvara vid kompani- och förbandsnämnder.
Nätverket kvinnliga värnpliktiga är ett viktigt medel för att låta de kvinnliga värnpliktiga mötas och för en gångs skull vara i majoritet i en annars mansdominerad miljö. Kontaktkvinnan för Nätverket kvinnliga värnpliktiga har således en ytterst viktig roll att fylla. Trots detta ser både befäl och värnpliktiga stundtals kontaktkvinnan som en mindre viktig förtroenderoll, vilket är en attityd som måste förändras.
I syfte att ge kontaktkvinnan den status hon förtjänar bör de två ovannämnda texterna kompletteras på sådant sätt att de fortsättningsvis rymmer även kontaktkvinnan för Nätverket kvinnliga värnpliktiga, och beskriver hennes rättigheter. Kontaktkvinnan skall, liksom förtroendemannen och skyddsassistenten, utbildas i medinflytande och ges en plats i de olika nämnderna på alla nivåer.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
|
|
Karin Thorborg (v) |
Alice Åström (v) |
|
Sermin Özürküt (v) |
Sven-Erik Sjöstrand (v) |