Riksdagen avslår regeringens förslag om att riksdagen inte skall besluta om förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förtydliga marinbasens uppgifter i Karlskrona vad gäller utbildningsinnehåll samt placering av stridsfartyg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i nationella nischer för försvarsmaterielprojekt skall ingå ytstridsfartygssystem, ubåtssystem och undervattenssystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sjöstridssystem och undervattenssystem i grunda vatten för spaning och verkan räknas till områden som skall utvecklas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fartygssystem, ubåtssystem eller ytfartygssystem, skall kunna utvecklas som nationellt projekt.
Regeringens försvarsproposition har föregåtts av ett grundligt arbete i Försvarsberedningen samt en utredning av grundorganisationen (Ag Gro). Kristdemokraterna har aktivt medverkat i Försvarsberedningen till att forma en ny inriktning för det svenska försvaret, en inriktning från invasionsförsvar till insatsförsvar med stor internationell samverkan. Efter Försvarsberedningens rapport som tre partier (s, kd, c) stod bakom har regeringen tyvärr gjort upp budgetramarna med två andra partier (v, mp) trots att regeringen hela tiden hävdat att dessa båda stödpartier inte skulle påverka utrikes- och säkerhetspolitiken.
Regeringen föreslår nu att riksdagen inte ska besluta om förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation. Det är ett märkligt förslag sett ur demokratisk synvinkel. På sikt kan det vara rimligt att Försvarsmakten själv beslutar om sin omorganisation utan detaljstyrning av riksdagen. Men vid en stor omläggning av försvaret som nu ska ske, och med de omfattande nedläggningar och omflyttningar av förband som regeringen föreslår, så bör riksdagen ta sitt ansvar för omläggningen.
Vid en genomgripande förändring av Försvarsmaktens grundorganisation är det inte konstigt om olika krafter drar åt olika håll för att bevara enheterna där de finns idag. Det förra försvarsbeslutet visar också att om besluten är otydliga så finns stor risk att energi läggs ned hos försvarsanställda på att omtolka och kanske till och med misstolka besluten för att gynna sin egen enhet. Därför bör riksdagen slå fast och förtydliga vissa brister i regeringens förslag vad avser marinens roll i det nya försvaret.
Regeringen föreslår att dagens två "likvärdiga" marinbaser skall ersättas av en marinbas lokaliserad i Karlskrona. Sidoverksamhet skall finnas i Berga/Muskö. Fördelarna med att lokalisera marinbasen i Karlskrona är flera: personalförsörjning, infrastruktur, kompetens, ekonomi samt goda övningsområden (miljön). Karlskrona grundades 1680 och kom till genom ett försvarsbeslut. Blekingeregionens strategiska placering är lika aktuell idag. Det finns alltså en långvarig och stark tradition av värdskap för marinen och acceptans hos lokalbefolkningen av Försvarsmaktens närvaro.
Ett internationellt samarbete och nätverk har genom åren byggts upp. Kockums/HDWär en viktig aktör för nybyggnad, underhåll och högteknologisk utveckling av den marina verksamheten. Blekinge Tekniska Högskola med tillämpad IT som nisch bidrar med forskning och producerar doktorer i ämnen som är viktiga för framtidens försvar. Flygflottiljen F 17 i Ronneby samt Helikopterverksamhetenär också två viktiga verksamheter som tillsammans med marinbasen utgör en omistlig pusselbit i framtidens moderna försvar. Kort sagt är det ett bra beslut att Sveriges marinbas ska ligga i Karlskrona.
Desto viktigare är det att detta uttalas tydligt av riksdagen för att undvika interna slitningar mellan Stockholm och Karlskrona. Antalet fartyg i ytstridsflottiljen ska exempelvis reduceras från sjutton till sju. I pågående process förläggs enligt tidningsuppgifter en stor del av de kvalificerade stridsfartygen fortfarande till Stockholmsområdet. Riksdagen bör slå fast att den stora merparten av de kvalificerade stridsfartygen förläggs till Karlskrona, marinens huvudbas.
Den marina delen av säkerhetsbataljonsutbildningen bedrivs idag på Kungsholms fort i Karlskrona där stora investeringar är gjorda. Där finns även säkerhetsutbildning för Flygvapnets egna piloter samt för utländska JAS-piloter vilket innebär samverkan och kostnadseffektivitet. Därför bör det av riksdagen tydliggöras att såväl den marina delen av säkerhetsbataljonsutbildningen samt utbildningen av besättningar för bevakningsbåtar ska bedrivas i Karlskrona.
Dagens två sjöinformationsbataljoner föreslås bli en. Marininspektören har uttalat att den bör placeras i Muskö i framtiden. Möjligheterna till samverkan mellan Försvarsmakten och annan statlig verksamhet på en ort skall beaktas för att åstadkomma en för staten sammantaget rationell verksamhet. Denna inriktning formulerade regeringen till AG Gro:s uppdrag. Om man nu flyttar Sjöinformationsbataljonen från Karlskrona så avviker man från uppdraget. Både faktumet att Marinbasen med ledningsfunktioner skall placeras i Karlskrona samt att Kustbevakningen finns med sin ledning i Karlskrona pekar ju på att samverkansvinster finns att hämta. Sedan den 1 juli i år är ju dessutom Kustbevakningen ansvarig för den Marina underrättelseverksamheten i hela landet. Centralen samordnar underrättelser för såväl Kustbevakningen som Tullen och Polisen. Behovet av sådan information kommer att öka, men genom att placera Sjöinformationsbataljonens ledning i Stockholm kommer ett framtida samarbete och utvecklingsarbete att försvåras och fördyras. Riksdagen bör därför tydliggöra att Sjöinformationsbataljonen skall finnas i Karlskrona.
Svensk teknologi inom den nisch som den svenska försvarsindustrin skapat är efterfrågad av alla andra kvalificerade marina nationer. Det framgår av att andra nationer är mycket intresserade av att besöka och få del av utvecklingen i de svenska materielprojekten. De är också intresserade av att använda svensk materiel som referens och för att utveckla sin egen förmåga. Särskilt tydligt är det när det gäller ubåtsteknologi och ubåtskompetens för konventionella ubåtar. I samband med övningar och i andra kontakter har stort intresse också visats svensk minröjningsförmåga och även svensk undervattensteknologi. Svenska enheter har, grundat på sin förmåga, till och med lett operationer som genomförts gemensamt med fartyg från bl.a. Natonationer. Motsvarande intresse har visats den svenska utvecklingen av ytstridsfartyg.
De stora nationerna prioriterar sin egen försvarsindustri och det är också naturligt att försvarsindustri koncentreras till den största hemmamarknaden. USA har t.o.m. en lag som anger att försvarsmaterielen skall produceras inom det egna landet. Svensk försvarsindustri har haft stora kommersiella framgångar, och att Sverige och svensk försvarsindustri inte lyckats ännu bättre beror på att man sent har insett vikten av att samverka med andra nationer och deras industri.
Försvarsindustrin håller en hög teknisk nivå och kräver kompetens som är den absolut bästa. Det innebär att den utveckling som genomförs där är i teknikens framkant inom de områden försvarsindustrin verkar. Försvarsindustrin har stor betydelse för såväl landets tekniska utveckling som de orter där man utvecklar och producerar materielen. På det marina området är svensk försvarsindustri ledande inom i stort sett alla de områden där Sverige utvecklar och producerar materiel. Den marina försvarsindustrin har också lyckats genomföra denna utveckling till kostnader som bedöms vara lägre eller jämförbara med de bästa av konkurrenterna.
De marina områden som försvarsindustrin verkar i är system som krävs för grunda vatten, dvs. konventionella ubåtar i storleken ca 1 200-1 500 ton, ytfartyg i moderna material upp till ca 1 500 ton, undervattensvapen och sensorer samt tillhörande ledningssystem.
Utvecklingen i omvärlden tyder på att den nisch som svensk marin försvarsindustri verkar inom och de materielsystem som man utvecklar blir allt viktigare i värderingen av möjliga hotbilder och i det internationella samarbetet.
Området bör därför utvecklas och stärkas enligt följande:
I nationella nischer som skall prioriteras vad gäller resurser för kompetensuppbyggnad och materielprojekt bör därför ingå ytstridsfartygssystem, ubåtssystem och undervattensystem.
Till områden som skall utvecklas räknas sjöstridssystem och undervattenssystem i grunda vatten för spaning och verkan.
Fartygssystem, ubåtssystem eller ytfartygssystem, skall kunna utvecklas som nationellt projekt.
|
Stockholm den 11 oktober 2004 |
|
|
Johnny Gylling (kd) |