Riksdagen beslutar att militärdistriktsgruppen Kalmargruppen skall vara kvar.
Regeringen anför under 7.7 Försvarsmaktens grundorganisation på sidan 169 i propositionen att "vissa förändringar inom MD-organisationen bör genomföras redan nu. Inom respektive militärdistrikt har de olika MD-grupperna värderats inbördes med följande urvalsfaktorer: rekrytering, förutsättningar för ledning, territoriell närvaro, personalförsörjning, antal hemvärnsmän samt områdets storlek."
Mot bakgrund av de angivna urvalsfaktorerna framstår förslaget att lägga ned Kalmargruppen som föga välbetänkt av flera skäl:
Rekryteringsgrunden är bättre i Kalmar län än i Kronobergs län då invånarantalet är drygt 234 000 mot drygt 177 000. Kalmar kommun har en högskola, en sjöbefälsskola samt ett flertal gymnasier som grund för den kommande rekryteringen.
Läggs Kalmargruppen ned lämnas länet utan någon som helst militär närvaro och förmåga till samverkan.
Organisationen Kalmargruppen har 1 500 hemvärnsmän att leda, Kronoberg endast cirka 600.
Det geografiska läget talar också för Kalmar län, som har en cirka 260 kilometer lång kuststräcka längs fastlandet vartill kommer Öland med en kuststräcka på ytterligare 134 kilometer. Det kan tilläggas att Kalmar län till ytan är den näst största inom nuvarande Södra militärdistriktet.
Det finns mycket viktiga skyddsobjekt på den civila sidan inom Kalmar län, såsom Oskarshamns kraftgrupp med tre aktiva reaktorer samt CLAB med centrallager för reaktoravfall.
Vidare finns det tre flygplatser i länet med internationella rutter och fem hamnar med stor kapacitet för internationell trafik. Ölandsbron är också av infrastrukturell vikt.
I Kalmar län finns två mycket viktiga knutpunkter för elförsörjning till Gotland och Öland.
Bland de militära skyddsobjekten av vikt för riket kan nämnas fem PS 870, en radar som är gemensam för flygvapnet och marinen, samt flera andra kommunikations- och ledningsfunktioner.
|
Stockholm den 11 oktober 2004 |
|
|
Chatrine Pålsson (kd) |