Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att riksdagen skall besluta om Försvarsmaktens grundorganisation.
Riksdagen begär att regeringen låter en oberoende instans granska kostnaderna för de i propositionen föreslagna flyttningarna av verksamhet från en ort och i stället bygga upp samma verksamhet på en annan ort.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett nytt förslag till grundorganisation skall tas fram.
Enligt regeringens direktiv till Arbetsgruppen Grundorganisation (AG GRO) i augusti 2003 skulle arbetet med Försvarsmaktens framtida grundorganisation inriktas på rationella produktionsförutsättningar, på större och integrerade enheter, garnisoner. I direktiven ingick också att AG GRO skulle väga in regionalpolitiska aspekter som att de berörda lokala arbetsmarknadsregionernas sårbarhet ur regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska synvinklar skulle beaktas. Särskild hänsyn skulle tas till försvarsmaktsberoendet, d v s andelen sysselsatta i Försvarsmakten i förhållande till det totala antalet sysselsatta. Vidare angavs i riktlinjerna att vikt skulle läggas vid god arbetsmiljö och miljöhänsyn i övrigt. Kostnader för nyinvesteringar och omlokaliseringar skulle minimeras.
Arbetet inom AG GRO har bedrivits under uppseendeväckande sekretess och utan insyn. Inte minsta remissbehandling av det material gruppen har utarbetat tycks ha skett. Kvalitetssäkringen av materialet måste betecknas som undermålig. När det hävdas att alla förbandschefer skulle ha "kvitterat" rapporten och därmed vara delaktiga i slutsatserna såär det felaktigt. Vad förbandscheferna har "kvitterat" eller kvalitetssäkrat gäller enbart de fakta och uppfattningar om det egna förbandets möjligheter som de lämnat till AG GRO. De överväganden och slutsatser som gruppen har dragit har förbandscheferna inte kunnat påverka.
I propositionen föreslår regeringen: Beslut om Försvarsmaktens grundorganisation skall inte fattas av riksdagen. Det är mycket anmärkningsvärt att regeringen kommer med en sådan inskränkning i det demokratiska beslutsfattandet mitt i en process inför ett försvarsbeslut och utan föregående debatt. Förslaget bör därför avslås. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen har i propositionens skrivningar om Försvarsmaktens grundorganisation helt följt förslaget från AG GRO, trots att detta på en rad punkter strider mot de direktiv regeringen själv gett och dessutom innehåller felaktigheter. Intrycket är att gruppen tvärtemot sina uttryckliga direktiv har valt att koncentrera grundorganisationen till befolkningstäta områden och att en förutfattad mening för arbetet redan från början var att lägga ned den sammanhållna, effektiva och väl fungerande garnisonen i Östersund med F4, I5 och de militära skolorna, vilka är lokaliserade inom en radie på 8 kilometer. Detta måste, enligt min mening, vara en helt oacceptabel tolkning av de direktiv som getts.
Ett exempel på de felaktigheter som finns såväl i AG GRO:s underlagsmaterial som i propositionen är påståendet att det skulle finnas begränsningar när det gäller skjutmål nära F4-flottiljen på Frösön. Såär det inte alls. Det finns tvärtom goda möjligheter att använda Grytans skjutfält, 15 kilometer från Frösön, vilket inte hindrar att man även använder Älvdalens skjutfält för sådana ändamål. Felaktiga påståenden av den här typen i propositionen, liksom utelämnande av relevanta fakta, försvagar självfallet trovärdigheten i förslaget.
Förslagen i propositionen innebär stora omlokaliseringar, onödiga investeringar och därmed också högre drifts- och hyreskostnader. Detta gäller inte minst förslaget om att ägga ned de militära skolorna i Östersund för att koncentrera Försvarets tekniska skolor och militärhögskolorna på andra orter. Genom att bygga på Arméns Tekniska skola (ATS) i Östersund som grund beräknas investeringarna för den försvarsgemensamma skolan bli ungefär 400 miljoner kronor lägre än i regeringens förslag och hyreskostnaderna ca 50 miljoner kronor lägre per år. Initierade bedömare hävdar att ostnaderna för den föreslagna omlokaliseringen skulle bli långt större än så, att det handlar om miljardbelopp. Stora omflyttningar av enheter som i det här fallet är kostnadsdrivande.
Det bör i sammanhanget påpekas att ATS och övriga militära skolor i Östersund utgör en toppmodern utbildningsanläggning, belägen i anslutning till Mitthögskolan, det blivande Mittuniversitetet. Tillsammans bildar de militära skolorna och Mitthögskolan Campus Östersund. De militära skolorna och Mitthögskolan har utvecklat ett föredömligt nära samarbete och Campus Östersund utgör idag ett dynamiskt kompetens-, kunskaps- och utvecklingscentrum, där högre utbildning inom såväl det militära som det civila samhället och näringsliv möts. I dag bedöms ATS vara en av Europas bästa utbildningsplattformar för teknisk utbildning. Att lägga ned denna verksamhet måste betecknas som ett stort slöseri med gjorda investeringar sedan 1980-talet. De ekonomiska beräkningarna i propositionen när det gäller förslaget att flytta skolverksamheten från Östersund, liksom övriga föreslagna omflyttningar i propositionen, måste kritiskt granskas av en oberoende instans. Detta bör ges regeringen till känna.
Vid Östersundsgarnisonen beräknas ungefär 450 miljoner kronor ha investerats bara sedan det senaste försvarsbeslutet år 2000. I dag har såväl F4, 15 som de militära skolorna en hög standard och det måste betraktas som ett slöseri med investerade medel om den väl fungerande verksamheten avvecklas. För Östersunds kommun och Jämtlands län har försvarets verksamhet stor betydelse. De ungefär 1 670 anställda och 1 250 värnpliktiga betyder mycket för arbetsmarknaden i en kommun med 58 000 invånare och ett län med 127 000 invånare. Att i detta läge avveckla garnisonens väl fungerande verksamhet skulle orsaka svåra arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska problem, som skulle kräva mycket stora insatser från statens sida för att på något sätt kunna kompensera. Några övertygande skäl för att lägga ned Östersundsgarnisonen har inte presenterats.
För att utbilda och upprätthålla en internationell beredskapsstyrka på 1 500 personer krävs tillräcklig kapacitet inom Försvarsmakten. Eftersom det främst är lättrörliga marktrupper, utbildade för strid, som efterfrågas bör ytterligare ett förband av denna typ finnas med i grundorganisationen. Det mekaniserade regementet i Östersund (vid I5), som utbildar såväl mekaniserat infanteri som logistikförband, har de bästa förutsättningarna och bör tillföras grundorganisationen. Denna utökning bör kunna finansieras genom att något eller några av funktionsförbanden inordnas i befintliga garnisoner och samordnas med de mekaniserade förbanden. Ett annat alternativ kan vara att välja bort vissa förmågor/system.
De mekaniserade arméförband som i regeringens proposition föreslås vara kvar har i allmänhet övningsfält, som inte är miljöprövade, där prövning pågår eller som har tillstånd som är överklagade. Utvecklingen gör också att övningsmöjligheterna för såväl mark- som flygförband blir allt mer begränsade i södra Sverige. I Jämtland kan däremot konflikter med civila intressen lättare undvikas. Inom Östersundsgarnisonen är dessutom samtliga övnings- och skjutfält miljöprövade och godkända. Intrycket är att regeringen i sin proposition inte har tagit hänsyn till sitt eget direktiv om ekologisk hållbarhet. Det vore allvarligt om regeringen skulle köra över kommuner, länsstyrelser och miljödomstolar som har kritiska synpunkter på flera av de övnings- och skjutfält som föreslås finnas kvar.
De framtida uppgifterna för försvaret förutsätter väl samövade förband. Försvarets grundorganisation bör därför byggas upp kring väl sammansatta garnisoner, som är kostnadseffektiva, har stor flexibilitet och kan växla mellan olika uppdrag. Östersunds garnison uppfyller dessa krav och skall därför vara en av dessa garnisoner.
Om regeringens förslag till grundorganisation i proposition 2004/05:5 skulle bli verklighet innebär detta att Sverige kommer att sakna regementen och militära utbildningsplattformar mellan Uppsala och Boden/Luleå. Skulle halva Sverige på detta sätt tömmas på militär verksamhet kommer detta utan tvekan att påverka såväl försvarsviljan som rekryteringen av personal till försvaret mycket negativt.
Mot denna bakgrund måste ett nytt förslag till Försvarsmaktens grundorganisation utarbetas, ett förslag som bygger på sammansatta garnisoner och där nedlagda investeringar tas till vara. Även regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska hänsyn måste vägas in i förslaget. I ett sådant förslag bör Östersunds garnison vara ett självklart val, dels med hänsyn till de förstklassiga utbildnings- och övningsförutsättningarna, dels för att ge en militär närvaro i hela Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 7 oktober 2004 |
|
|
Håkan Larsson (c) |