Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att bryta oligopoltendenserna inom svenskt kreditväsen och ställa andra krav för nya tillstånd att starta bankrörelse.
Efter det tidiga 90-talets bankkris som slog sönder en bankstruktur som hade varit förhållandevis stabil under hela efterkrigstiden med en stark lokal sparbanksrörelse och en livaktig föreningsbanksrörelse verksam mycket nära folk och hushåll samt med några större nationella och provinsiella banker med omfattande kontorsnät så kan vi idag skåda rent oligopolliknande tendenser inom kreditväsendet. Fyra större banker, några ytterligt få provinsiella och några kvarvarande självständiga sparbanker utgör den kvarvarande stommen i svenskt kreditväsende. Därtill har Finansinspektionen givit några nya företag bankoktroj för att starta så kallade nischbanker, kreditgivare utan kontorsrörelse som gärna vill locka till sig inlåning men koncentrerar sin utlåning till privata konsumtionskrediter och enskilda hushåll som vill skaffa sig en bostad, gärna i "heta" områden med god värdetillväxt där förlustrisken är minimal.
Detta är bilden av Sveriges kreditmarknad tiotalet år efter den stora "bankslakten" på nittiotalet, som i sin tur kom av den "stora kreditavregleringen" och den "stora kreditanhopningen till fastigheter" pååttiotalet.
Det är hög tid att skapa sådana incitament att oligopoltendensen bryts och att nya bankoktrojer bara ges till dem som också utfäster kreditgivning till alla aktörer och inte bara till enskilda personer.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Kenth Högström (s) |