Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatteutjämning.
Under större delen av 1900-talet har kommuner och landsting fått någon form av bidrag i syfte att utjämna skillnader i ekonomiska förutsättningar. Men ett skatteutjämnings- system infördes först 1966 genom ett statligt utjämningsbidrag. Under perioden 1966-1993 modifierades skatteutjämningssystemet i omgångar men var hela tiden finansierat av staten, med undantag för en skatteutjämningsavgift som infördes 1986.
År 1993 och 1996 genomfördes radikala förändringar i det statliga bidragssystemet till kommuner och landsting. De specialdestinerade bidragen försvann och ersattes med ett generellt bidrag. Dessutom avskaffades skatteutjämningsavgifter och avräkningsskatt.
Både inkomst- och kostnadsutjämningen betalades fullt ut av kommunerna och landstingen själva. Små förändringar har därefter gjorts av 1996 års system både vad gäller kostnadsutjämningen och inkomstutjämningen. Det statsbidrag och de utjämningssystem som gäller från och med 1996 består av fyra delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, generellt statsbidrag och införanderegler.
Under senare år har hård kritik framförts mot det nuvarande systemet. Det är inte en kommunal uppgift att sköta utjämningen mellan kommunerna, det är statens ansvar. Vidare är det svåröverskådligt och det har en tydlig negativ marginaleffekt. Vissa kommuner och landsting har vid en ökning av skatteunderlaget fått lämna ifrån sig mer till utjämningen än vad de själva erhållit i skatteökning. Denna "pomperipossaeffekt" leder till att incitamenten för tillväxt förblir låga då effekten av ett ökat skatteunderlag blir väldigt liten eller t.o.m. negativ. Sverige behöver ett nytt utjämningssystem som bättre tar tillvara kommuners och landstings egna möjligheter till tillväxt.
Under många år har det förts en debatt om en s.k. vattenkraftsåterbäring till de kommuner där vattenkraftsresurser har exploaterats. Motivet har varit att vattenkraftsutbyggnaden förstört möjligheterna att utnyttja vattendragen för fiske och turistupplevelse och därmed bidragit till den stagnation, låga tillväxt och låga marknadsförsörjning som karakteriserar många Norrlandskommuner.
I en utredning av utjämningssystemet bör ett tilläggsdirektiv omfattande en s.k. vattenkraftsåterbäring finnas med.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Ola Sundell (m) |