Motion till riksdagen
2004/05:Fi233
av Göran Hägglund m.fl. (kd)

Budgetpropositionen för 2005


1 Sammanfattning

1.1 God draghjälp utifrån - men den utnyttjas inte

Svensk exportindustri och svensk ekonomi har i år och förmodligen också nästa år god draghjälp av snabbväxande marknader i vår omvärld. Medan få länder vid sidan av Kina (tillväxt 9 procent) hotas av ekonomisk överhettning är det också få stora ekonomier som 2004 hamnar helt på efterkälken. Resultatet är, enligt Internationella valutafonden (IMF), att tillväxten i världen i år blir hela 5 procent. Det är den högsta på nära 30 år. Tillväxten mattas något år 2005 men når ändå goda 4,3 procent.

Den positiva utvecklingen väntas alltså beståäven om man måste räkna med att exempelvis den under 2004 snabba oljeprishöjningen kan sätta käppar i hjulen för en världskonjunktur på högvarv.

Draghjälpen utifrån har skapat nya möjligheter för Sverige och nya möjligheter för regering och riksdag att räta upp de offentliga finanserna. Draghjälpen skapar goda förutsättningar att ta itu med sedan länge försummade strukturella problem som lägger hinder i vägen för en hög och hållbar ekonomisk tillväxt. Draghjälpen bör även i det kortare perspektivet tas tillvara för att Sverige skall ha kraft att möta de chocker som vi vet kan komma snabbare än ett brev på (den svenska) posten.

Tyvärr har den socialdemokratiska regeringen och dess stödpartier istället begagnat sig av detta tillfälle att med lånade pengar och alarmerande försvagningar av statsbudgeten duka upp inför valåret 2006.

Om väljarna går på taktiken en gång till står ännu skrivet i stjärnorna. Kristdemokraterna gör det inte. Också vi kristdemokrater presenterar förslag som sammantaget vältrar över skuld på kommande generationer. Men helheten är ändå långt mindre ansvarslös gentemot barn och barnbarn än den tårta - med godbitar till var och en av stödpartierna - som regeringen serverar oss i god tid före valet. Det finansiella sparandet i statsbudgeten är i vårt förslag vid pass 30 miljarder kronor starkare än regeringens för treårsperioden 2005-2007.

Kristdemokraterna har också ambitioner, men har inte samvete att som regeringen och dess uppvaktning uppträda i rollen som alla goda gåvors givare. I syfte att ange en annan, och som vi menar mer ansvarsfull, kurs för den ekonomiska politiken, nödgas Kristdemokraterna därför säga nej till en del behjärtansvärda förslag i regeringens budget. De föreslagna barnbidragshöjningarna år 2006 är exempel på det. Däremot höjer vi golvet i föräldraförsäkringen från 60 till 230 kronor i vårt förslag medan regeringens föreslagna höjning stannar vid nivån 180 kronor per dag. Vi stöder regeringens förslag att höja taket i föräldraförsäkringen från 7,5 till i 10 prisbasbelopp.

Nytt på familjepolitikens område är vårt förslag om 300 barndagar och införande av kommunala "vårdnadsbidrag".

1.2 Övergripande skillnader mot regeringen

I tabell 1.1 nedan sammanfattas de övergripande skillnaderna mellan regeringens och Kristdemokraternas budgetförslag 2005-2007. Här framgår att vårt förslag till utgifter netto är drygt 36 miljarder lägre för 2005 och 58 miljarder lägre än regeringens år 2007. Det mesta av detta avsätter Kristdemokraterna till strukturellt viktiga skattesänkningar men vi förstärker alltså statens finansiella sparande jämfört med regeringen. I det ingår också den dryga miljard kronor som tillfaller Statsverket om vi återinför införselregler för alkohol i enlighet med Kristdemokraternas politik. Oräknade är däremot de miljarder i minskade kostnader för missbrukarvård etc. som vår mera restriktiva politik skulle innebära i förhållande till dagens låt-gå-politik på området.

På grund av en snabbare utförsäljning av statliga företag, eller delar därav, innebär Kristdemokraternas förlag att staten inte behöver låna utan tvärtom kan amortera på statsskulden. Statsskuldens andel av BNP blir i vårt alternativ 45,1 och i regeringens 47,6 procent 2005, för att år 2007 nå ner till 39,7 procent jämfört med regeringens 46,4.

Huvudmotivet till de föreslagna utförsäljningarna är dock framför allt principiella motiv. Medan vi ser det som en självklarhet att staten skall driva naturliga monopol av typen Svenska Kraftnät och monopol som tillkommit av folkhälsoskäl som Systembolaget, finns ingen som helst anledning att inte helt eller delvis privatisera företag som arbetar på en konkurrensutsatt marknad.

1.2.1 Sänkt utgiftstak

Av tabell 1.1 framgår vidare att Kristdemokraterna i sitt förslag sänkt utgiftstaket för staten med 20 miljarder kronor nästa år och 48 miljarder år 2007. Vi matchar också regeringsförslagets ynkliga budgeteringsmarginal på 200 miljoner kronor med dryga 15 miljarder kronor nästa år. En i praktiken obefintlig budgeteringsmarginal kan lätt leda till för myndigheterna mycket skadliga panikinbromsningar. Detta undviks med Kristdemokraternas alternativ.

1.2.2 Vinnare och förlorare sedan 1994

Socialdemokraterna har nu oavbrutet innehaft den politiska makten sedan valet 1994. Har svenskarna fått det bättre under den tiden? Många av den rätta läran har gynnats av regeringens utnämningspolitik. Men vid sidan av det har också ett nytt frälse tillkommit. En rad framgångsrika kapitalister slipper betala förmögenhetsskatt på aktieinnehav i mångmiljardklassen. Men som framgår av kapitel 3 i denna motion är bilden långt ifrån entydig. På flera områden kan man med fog tala om tio förlorade år med Socialdemokraterna vid makten. Antalet vårdplatser har minskat med 18 000 sedan år 1994. Sjukfrånvaron har ökat dramatiskt. Den totala kostnaden för arbetslöshet, sjukskrivning och den förtidspension som numera går under den motsägelsefulla beteckningen "aktivitetsersättning", sammanfattas i ett s.k. olyckstal. Talet, som mäts i miljarder kronor, har stigit med 80 sedan år 1994 och ligger nu på 190 miljarder kronor. Enbart för perioden 1997-2004 är den sammanlagda kostnaden 1 361 miljarder kronor vilket motsvarar halva Sveriges BNP. Bakom dessa "olyckstal" finns människor i hundratusental som inte fått det bättre utan många gånger avsevärt sämre under tio år av socialdemokratiskt styre. För att råda bot på detta föreslår Kristdemokraterna en rehabiliteringsförsäkring för att göra det möjligt för människor att kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna har en politik som går ut på att hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbetet i långt större utsträckning och i långt snabbare takt än i dag. Och vi ser inte mellan fingrarna med det missbruk av försäkringssystemen som förekommer.

1.3 Grunderna för vår ekonomiska politik

Grundläggande för vår politik och därmed också för vårt förslag är insikten att resurser måste skapas innan de kan fördelas och konsumeras.

Om Sverige från 1994 hängt med i tillväxttakten för de mindre OECD-länderna hade vår BNP nu tio år senare varit 115 miljarder kronor högre. Hade Sverige hängt med i Finlands tillväxttakt sedan dess skulle vår samlade produktion av varor och tjänster ligga 160 miljarder högre än i dag och skatteintäkterna minst 75 miljarder högre även med sänkta skattesatser.

Sverige halkade efter 1980-talets inflationspolitik snabbt ner i OECD:s s.k. välfärdsliga och låg på 13:e plats 1994. Med de mycket gynnsammare förhållanden som rått sedan dess borde Sverige ha klättrat men har istället halkat ännu längre ner för att möjligen 2004 åter ha intagit 13:e plats.

Det viktiga är inte placeringen utan att vi klarar att upprätthålla svensk konkurrenskraft på världsmarknaden och växa i den takt som krävs för att resurserna skall räcka till god välfärd, god miljö och till de investeringar i framför allt utbildning, forskning och utveckling som måste till.

1.4 Marknadsekonomi förutsätter god etik

Modern ekonomisk forskning pekar entydigt på att sänkta transaktionskostnader främjar hög tillväxt. Transaktionskostnaderna står inte bara i relation till skatter och byråkrati utan är också avhängiga av graden av tillit mellan aktörerna i samhällsekonomin. Tydliga exempel på dessa samband är den höga tillväxten och sysselsättningen i exempelvis Gnosjöregionen.

Kristdemokraterna vill stärka medvetenheten kring detta och föreslår att en värdekommission tillsätts för att initiera samtal om ett etiskt förhållningssätt mellan människor, i företag och på arbetsmarknaden.

1.4.1 För konkurrenskraftens skull måste värnskatt och förmögenhetsskatt avvecklas

Investeringarna måste öka väsentligt - inte minst i näringslivet som nu satsar klart mer i utlandet än vad utländsk företagsamhet satsar i Sverige. Att näringslivets investeringar gått ner under perioden 2001-2003 kan delvis förklaras av lågkonjunkturen. Men att investeringarna år efter år som andel av BNP ligger omkring 3 procentenheter under genomsnittet för EU-15 tyder inte på att företagsklimatet är det rätta för att locka investeringar till Sverige. Det vill Kristdemokraterna ändra på genom en avveckling av förmögenhetsskatten och en helhjärtad satsning på förenklingar och skattelättnader framför allt för mindre och medelstora företag. Men här ingår också Kristdemokraternas krav på en avveckling av den s.k. värnskatten, som sannerligen inte är ägnad att värna om svensk konkurrenskraft. Denna extra marginalskatt - ett brott mot 1991 års skattereform - utgör en straffskatt på utbildning och försvårar för Sverige att locka hit och behålla högt kvalificerade personer.

1.4.2 Antalet arbetade timmar måste öka

Det är inte för stressade heltidsarbetande föräldrar som antalet arbetade timmar måste öka, utan genom att många av den dryga miljon i arbetsför ålder som nu lever på olika sociala ersättningar kommer in på arbetsmarknaden.

I arbetsför ålderär inte ett lyckat begrepp i dessa sammanhang. Kristdemokraterna tror att många som fyllt 65 eller 67 år skulle vilja fortsätta i arbetslivet. För att ta tillvara den lusten och den erfarenhet som många äldre besitter föreslår vi att den som vill skall få rätt att arbeta till 72 års ålder och att inkomstskatten för förvärvsarbete halveras för personer som fyllt 65 år.

Att det måste löna sig att arbeta har varit ett ledmotiv i kristdemokratisk politik under lång, lång tid. Enligt vårt förslag sänks inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare med 200-400 kronor per månad mer än i regeringens förslag.

Det måste också löna sig mer att arbeta än att leva på olika former av bidrag. Men den skillnaden skall inte uppstå genom mer eller mindre drakoniska neddragningar av bidragsnivåer. Vi kristdemokrater vill använda oss av morötter för dem som vill in på arbetsmarknaden men som tycker att det inte blir något överskott kvar när bidragen trappats av efter ett återinträde på marknaden. Det är ett skäl till att vi föreslår skattesänkningar som främst tillfaller dem som förvärvsarbetar.

Kristdemokraterna har länge förespråkat att beskattningen på hushållstjänster sänks. Förslaget innebär konkret att en skattereduktion på 50 procent av arbetskostnaden inklusive moms införs för hushållens köp av hushållstjänster, inklusive s.k. ROT-arbeten upp till 50.000 kronor per år. Detta förslag täcker in alla typer av normala arbeten som utförs i det egna hushållet eller på den egna tomten. Både målning och städning skall bli möjligt att köpa för vanliga människor.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts om vikten av att inte bedriva en procyklisk finanspolitik och kraftigt underbalansera statsbudgeten i rådande högkonjunktur har vi inte endast tvingats spara på utgifter utan också skjuta upp vissa angelägna skattesänkningar. Det gäller sänkningen av arbetsgivaravgifterna, det gäller också avvecklingen av dubbelbeskattningen av fysiska personers utdelningsinkomster som enligt vårt förslag nu inleds först år 2007 med en halvering av skatten.

Skattesänkningar blir det däremot i Kristdemokraternas förslag inom bostadspolitikens område. Genom en skattereduktion föreslår vi att byggmomsen i praktiken halveras. Avsikten är naturligtvis att stimulera ett, speciellt i storstadsområdena, starkt eftersatt bostadsbyggande.

1.5 Slopad fastighetsskatt

Än viktigare för många människor är vårt förslag att avskaffa den i vårt tycke orättfärdiga fastighetsbeskattningen redan från årsskiftet 2004-2005. Finansieringen av reformen är som framgår av det följande fullt ut finansierad i Kristdemokraternas förslag. Det sker delvis över statsbudgeten men i huvudsak med hjälp en begränsad avgift som kommunerna skall ha rätt att ta ut för att bestrida sina kostnader för vägunderhåll, fysisk planering och räddningstjänst. Tillkommer gör en höjd reavinstskatt från 20 till 30 procent på försäljning av egnahem. Kritiken att detta skulle skapa inlåsningseffekter på marknaden tillbakavisas eftersom de som flyttar i arbetsför ålder oftast flyttar till en lika dyr eller dyrare bostad och kan skjuta upp reavinstbeskattningen enligt gällande uppskovsregler (se avsnitt 8).

1.6 Ökat stöd till och ökad valfrihet för familjen

Kristdemokraternas familjepolitik har alltid varit inriktad på att barnens behov, omsorg och trygghet måste tillgodoses. Vår grunduppfattning är att föräldrarna långt bättre än myndigheterna vet barnens bästa. Det offentliga familjestödet bör utformas därefter.

Som tidigare nämnts föreslår vi att golvet i föräldraförsäkringen höjs till 230 kronor per dag vilket ger omkring 6 000 i månaden. Vi välkomnar regeringens föreslagna höjning av taket till 10 prisbasbelopp vilket motsvarar en ersättningsgrundande månadsinkomst på strax över 30.000 kronor. Därigenom infriar i allt väsentligt regeringen ett krav som vi kristdemokrater haft. Förhoppningen är att fler fäder skall ta ut en större andel av föräldraledigheten. Men någon ytterligare lagstadgad kvotering mellan pappa och mamma är vi bestämda motståndare till.

Efter föräldraförsäkringstiden vill Kristdemokraterna införa ett nytt system med något som vi valt att kalla barndagar. För varje barn som fyllt ett år tilldelas barnets vårdnadshavare 300 barndagar. Varje barndag är värd 200 kronor och kan tas ut flexibelt. Syftet är att ge föräldrar möjlighet att vara mer med sina barn när de är små och behöver föräldrarnas tid och uppmärksamhet mer än senare i livet

Kostnaderna som efter uppbyggnadstiden kommer att kretsa kring 4,3 miljarder kronor per år finns med i vårt budgetalternativ och redovisas i tabell 8.2.

Förslaget kompletteras med s.k. kommunalt vårdnadsbidrag vilket innebär att kommunerna får en skyldighet att lämna ersättning direkt till de föräldrar som själva önskar ta hand om sina barn. Därmed ökar valfriheten. Ett bidrag på 1,5 miljarder kronor år 2006 och 1 miljard 2007 ger förutsättningar för kommunerna att erbjuda denna valfrihet efter föräldraförsäkring och barndagar.

1.7 Äldre måste fåökat stöd

Kristdemokraterna menar att det nu gäller att snabbt förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna. Garantipensionen och den övergångsvisa garantipensionen höjs med 100 kronor per månad. Alla pensionärer får sänkt skatt. Genom att grundavdraget höjs med 7 500 kronor vid kommunal beskattning kommer skattesänkningen för pensionärerna att bli 100 kronor per månad under 2006 och från år 2007 200 kronor per månad. Kommunerna kompenseras för skattebortfallet.

Inkomstprövningen av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastigheter.

1.8 Kd satsar på rehabilitering, psykvård och forskning

Av tabell 8.2 framgår att Kristdemokraterna - främst genom en mycket omfattande ny rehabiliteringsförsäkring - satsar omkring 5 miljarder kronor mer än regeringen föreslagit inom områdena vård, omsorg och utbildning. Här inryms en mycket stor satsning på psykiatrin som bygger på det förslag som regeringens egen psykiatrisamordnare Anders Milton föreslagit men som regeringen bara i begränsad utsträckning ställt sig bakom.

Med ett studiebidrag på 1 050 kronor per månad som föreslås för studerande i åldern 16-25 år tillmötesgår Kristdemokraterna delvis krav från landets studenter.

Inte minst viktigt i detta sammanhang är dock att också utöka satsningen på forskning och forskarutbildning. Här har regeringen visserligen ökat ambitionsgraden väsentligt, men först 2007, då man höjer anslagen för att någorlunda komma i paritet med ambitionerna.

1.9 Ett återupprättat rättsväsende

Regeringen tillför resurser till rättsväsendet men börjar försiktigt de första tvååren. Det tredje året är anslagen mer i nivå med ambitionerna.

Kristdemokraterna satsar i sitt budgetförslag mer pengar på polis, åklagare och domstolar redan nästa år. Att kriminalvården är mycket eftersatt har blivit tydligt under den våg av rymningar som kunnat äga rum under 2004. Kristdemokraterna vill satsa mer påökad säkerhet men i lika hög grad på bättre förhållanden och mindre trängsel på anstalterna.

1.10 Avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer

Många organisationer är i likhet med det kristdemokratiska partiet i vårt land uppbyggda på frivilliginsatser. Vi anser att ideellt arbete är viktigt inte minst inom det sociala området och bör stimuleras. Därför föreslår Kristdemokraterna en avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer upp till en fjärdedels prisbasbelopp dvs. omkring 10 000 kronor per år. Vi höjer också i vårt budgetalternativ stödet till trossamfund och till allmänna samlingslokaler.

1.11 Öppna landskap och alternativ till höjda energiskatter

Kristdemokraterna återför skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel till jordbruksnäringen för att höja konkurrenskraften och ge förutsättningar för en levande landsbygd med öppna odlingslandskap. Höjningen av skatterna på el, bensin och diesel samt fordon avvisas och satsningar görs istället på forskning om alternativa drivmedel och på stöd till utbyggnad av tankställen för dessa bränslen.

1.12 Finansiering

Kristdemokraterna har valt att avvisa en majoritet av de utgiftsökningar som den socialdemokratiska regeringen föreslår för år 2005. Samtidigt föreslås en höjning, ett införande av en andra karensdag, i sjukförsäkringen samt historisk sjukpenninggrundande inkomst (SGI) i arbetslöshetsförsäkringen, föräldraförsäkringen och i sjukförsäkringen. A-kasseavgiften föreslås också höjas till den grad att a-kassesystemet blir självfinansierat till 33 procent.

1.13 Helhjärtat stöd för Alliansen

Under sommaren 2004 har de fyra borgerliga partierna beslutat att samverka i Allians för Sverige och fram till valet söka nära samverkan på en lång rad politikområden. Kristdemokraterna kommer att gå in för den alliansen och för att ett sådant samarbete skall resultera i kraftfulla gemensamma ställningstaganden. Alla fyra partierna är naturligtvis medvetna om att arbetet fordrar en god portion kompromissvilja. Vi kommer lika självklart att driva våra förslag med stor beslutsamhet när det gäller ekonomins funktionssätt, behovet av ett etiskt förhållningssätt och familjens roll i samhällslivet.

Vår vision är ett Sverige som är öppet för förändringar men samtidigt präglat av sammanhållning och trygghet i förändringen. Partierna har en gemen­sam grundsyn om vilka värden som ska vara vägledande för politiken i stort:

Utifrån denna samsyn har Kristdemokraterna utformat sina förslag i den ekonomiska politiken

1.14 Kristdemokraternas budgetpolitik 2005-2007

Av tabell 1.1 framgår huvuddragen i Kristdemokraternas budgetpolitik för perioden 2005-2007. Ett minskat statligt ägande leder enligt förslaget till en långsiktig stabilisering av statens finanser. Statsskuldens andel av BNP minskar.

Strukturellt viktiga skattesänkningar föreslås för att stärka förutsättningarna för arbete och företagande i Sverige.

För att kunna möta oväntade händelser har en högre budgeteringsmarginal föreslagits än den regeringen föreslår i budgetpropositionen.

Tabell 1.1 Nyckeltal för Kristdemokraternas budgetpolitik 2005-2007

Miljarder kronor

2005

2006

2007

Minskade utgifter netto

36,4

48,7

58,2

Periodiserade skatteförändringar netto

-32,9

-39,0

-49,7

Övriga regleringar/inkomstförändringar

3,9

2,8

1,0

Förändring i statens finansiella sparande

7,4

12,5

9,5

Utförsäljningsinkomster

50,0

60,0

50,0

Kassamässig korrigering

1,7

-0,5

-3,3

Riksgäldskontorets nettoutlåning

0

0,15

0,3

Lånebehov (förändring) = minskad statsskuld

59,1

71,9

55,9

Utgiftstak för staten (Kristdemokraterna)

850,0

880,0

895,0

Socialdemokraterna

870,0

907,0

943,0

Skillnad i utgiftstak

-20,0

-27,0

-48,0

Budgeteringsmarginal (Kristdemokraterna)

15,2

17,5

11,6

Socialdemokraterna

0,2

1,4

10,0

BNP

2687,0

2821,0

2946,0

Statsskuld (Kristdemokraterna)

1 220,9

1 199,5

1 179,3

Socialdemokraterna

1280,0

1330,5

1366,6

Statsskuldens andel av BNP (Kd)

45,4%

42,6%

40,0%

Statsskuldens andel av BNP (S)

47,6%

47,2%

46,4%

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

1.1 God draghjälp utifrån - men den utnyttjas inte 1

1.2 Övergripande skillnader mot regeringen 2

1.2.1 Sänkt utgiftstak 2

1.2.2 Vinnare och förlorare sedan 1994 3

1.3 Grunderna för vår ekonomiska politik 3

1.4 Marknadsekonomi förutsätter god etik 4

1.4.1 För konkurrenskraftens skull måste värnskatt och förmögenhetsskatt avvecklas 4

1.4.2 Antalet arbetade timmar måste öka 4

1.5 Slopad fastighetsskatt 5

1.6 Ökat stöd till och ökad valfrihet för familjen 5

1.7 Äldre måste fåökat stöd 6

1.8 Kd satsar på rehabilitering, psykvård och forskning 6

1.9 Ett återupprättat rättsväsende 7

1.10 Avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer 7

1.11 Öppna landskap och alternativ till höjda energiskatter 7

1.12 Finansiering 7

1.13 Helhjärtat stöd för Alliansen 8

1.14 Kristdemokraternas budgetpolitik 2005-2007 8

Innehållsförteckning 10

2 Förslag till riksdagsbeslut 13

3 Tio förlorade år 14

3.1 Tio förlorade år för sjukvården 14

3.2 Tio förlorade år för skolan 17

3.3 Tio förlorade år för tillväxtpolitiken 18

3.4 Tio förlorade år för barnomsorgen 21

3.5 Tio förlorade år för företagandet 23

3.6 Tio förlorade år för rättstryggheten 24

3.7 Tio förlorade år för arbetslösheten och sjukfrånvaron 25

4 Budgetpropositionen 27

4.1 Den socialdemokratiska regeringen når inte sina egna mål 27

4.1.1 Målet för finansiellt sparande har övergivits för 2002-2007 27

4.1.2 Sysselsättningsmålet uppnås inte ens till år 2050 27

4.1.3 Målet om högst 4 procents öppen arbetslöshet ter sig alltmer avlägset 29

4.1.4 Målet om halverat antal socialbidragstagare nås inte 2004 30

4.1.5 Målet om halverade ohälsotal nås inte till 2008 30

4.2 Tillväxtpolitik - var god dröj 32

4.3 Tillväxtpolitik omöjlig i samverkan mellan s, v och mp 34

4.4 Svag växtkraft trots goda förutsättningar 35

4.5 Sönderkörda statsfinanser 36

4.5.1 Regeringen lånar 191,1 miljarder kronor 2003-2007 36

4.5.2 Stora underskott i statens finansiella sparande 37

4.5.3 Utgifterna för sjukpenning och förtidspensioner fortsätter att öka 37

4.6 Socialdemokraterna hanterar inte effekterna av ekonomins internationalisering 38

4.7 Fortsatt högt skattetryck drabbar Sverige 38

4.7.1 Fastighetsskatten ökar, fler kommer att tvingas flytta 39

4.8 Lönebildningen försummas liksom arbetsmarknaden 39

4.9 Kostnaderna för arbetslösheten och sjukfrånvaron ser ut att kulminera 2004 41

4.10 Revorna i välfärden består 43

4.10.1 Efterlyses: En marknad för "vita" hushållstjänster 45

5 Den ekonomiska utvecklingen 45

5.1 Återhämtning med frågetecken 45

5.2 Tillväxten och den svenska konjunkturutvecklingen 47

5.3 Offentliga sektorns sparande 48

5.4 Sysselsättning och arbetslöshet 48

5.5 Investeringar 49

5.6 Problemområden 49

5.6.1 Arbetslösheten tacklas bara kortsiktigt 49

5.6.2 Sverige tappar mark som investeringsland 49

5.6.3 Sjukskrivningstalen fortfarande alarmerande höga 50

5.6.4 Hushållen lånar 50

6 Kristdemokraternas alternativ 51

6.1 Grundläggande utgångspunkter 51

6.1.1 En socialt och ekologiskt hållbar marknadsekonomi 51

6.1.2 Företagarklimat för jobb och välstånd 53

6.1.3 Utbildningsnivån avgörande för tillväxten 54

6.1.4 Endast genom fler i arbete tryggas välfärden 56

6.1.5 Bryt bidragsberoendet - individer och familjer måste få bestämma mer själva 57

6.1.6 Minskad statsskuld lättar bördan för kommande generationer 58

6.1.7 En bättre fördelningspolitik skapar möjligheter för fler 59

6.2 Den ekonomiska politikens inriktning 59

6.2.1 Målet är 3 procents uthållig tillväxt 60

6.2.2 Sunda statsfinanser 62

6.2.3 Bättre villkor för arbete och företagande 63

6.3 Reformerad lönebildning och arbetsmarknad 71

6.4 Ökad konkurrens 73

6.4.1 Sjukskrivningar och förtidspensioner måste minska 76

7 Budgetpolitikens inriktning 80

7.1 Överskottsmål 80

7.1.1 Socialdemokraternas överskottsmål resulterar i ökad statsskuld 83

7.2 Nuvarande överskottsmål behöver kompletteras 84

7.3 Utgiftstaken 86

7.4 Sunda statsfinanser och långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi 86

7.5 Statens lånebehov och statsskuld 87

8 Prioriterade områden 87

8.1 Tillväxtpolitik för nya jobb och ökad välfärd 87

8.1.1 Omläggning av egendoms- och kapitalbeskattningen 89

8.1.2 Upprustad infrastruktur 90

8.1.3 Ökat bostadsbyggande 90

8.2 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön 91

8.2.1 Arbete måste löna sig bättre 91

8.2.2 Ålderspensionärer måste också få sänkt skatt 92

8.2.3 Avskaffad fastighetsskatt 92

8.2.4 Kommunal fastighetsavgift 93

8.3 Halvera priset på hushållstjänster 94

8.4 En reformerad familjepolitik för valfrihet och rättvisa 95

8.4.1 Förstärkt föräldraförsäkring 96

8.4.2 Barndagar - flexibelt och rättvist 97

8.4.3 Valfrihet och rättvisa inom barnomsorgen 98

8.5 Bättre pensioner 100

8.6 Vården, omsorgen och utbildningsväsendet 101

8.7 Ett återupprättat rättsväsende 103

9 Kommunsektorn 104

9.1 Tillskott på 4,2 miljarder kronor 2005-2007 104

9.1.1 Regleringar enligt finansieringsprincipen 104

9.2 Inriktningen på längre sikt 104

10 Statens inkomster 105

10.1 Sänkta skatter 2005-2007 105

10.2 Renodling av statens roll genom försäljning av statliga aktier 108

10.3 Skattepolitikens inriktning på längre sikt 108

11 Statens utgifter och utgiftstak 111

11.1 Fördelning av utgifter på utgiftsområden 2004-2006 111

11.2 Genomgång av utgiftsområden för 2005-2007 113

11.3 Statens utgifter på sikt 148

11.4 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 149

11.5 Budgeteringsmarginalen 149

11.6 Utgiftstak och budgeteringsmarginal för 2005 150

11.7 Utgiftstak för offentlig sektor 150

11.8 Förändring av Riksgäldskontorets nettoutlåning 151

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen godkänner de grundläggande utgångspunkter för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.1).

  2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderpensions­systemet vid sidan av statsbudgeten till 850 miljarder kronor år 2005, 885 miljarder kronor år 2006 och 895 miljarder kronor år 2007 (avsnitt 11.1 och 11.6).

  3. Riksdagen godkänner de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2, 6.2.2-6.2.6).

  4. Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för 2005, 2006 och 2007 (avsnitt 11.7).

  5. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter för 2005 på utgiftsområden i enlighet med vad Kristdemokraterna föreslår (avsnitt 11 tabell 11.1).

  6. Riksdagen godkänner beräkningen av Riksgäldskontorets förändrade nettoutlåning 2006 och 2007 (avsnitt 11.8).

  7. Riksdagen godkänner beräkningen av utgifter på utgiftsområden 2006 och 2007 (avsnitt 11 tabell 11.1).

  8. Riksdagen godkänner det övergripande mål för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2.1).

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skattekvoten och utgiftstakens andel av BNP på sikt (avsnitt 10 och 11).

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skuldkvotens andel av BNP (avsnitt 6.1.6).

  11. Riksdagen godkänner de prioriterade budgetområden för budgetpolitiken som Kristdemokraterna föreslår (avsnitt 8.1-8.7).

  12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett kompletterande balansmål för statens finansiella sparande över en konjunkturcykel i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.1.2).

  13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.4).

3 Tio förlorade år

Trots draghjälp från en god internationell konjunktur under större delen av de två mandatperioderna 1994 till 2002 är resultatet för den socialdemokratiska regeringen uselt på viktiga välfärdsområden. Utvecklingen har gått åt fel håll för sjukvården, skolan, tillväxtpolitiken, barnomsorgen, företagandet, rättsväsendet samt den totala arbetslösheten och sjukfrånvaron. Siffrorna i statistiken talar sitt tydliga språk.

I det följande redovisas kortfattat utvecklingen för perioden 1994-2003 på de nämnda områdena som det finns definitiv statistik för. I några fall finns statistik för år 2003 inte tillgänglig ännu. I vissa fall har även prognoserna för år 2004 tagits med.

3.1 Tio förlorade år för sjukvården

Antalet vårdplatser i Sverige har minskat med 18 205 sedan 1994. Det motsvarar en minskning med hela 40 procent. Se diagram 3.1. På längre sikt är det naturligt att det till följd av nya behandlingsmetoder och bättre läkemedel inte behövs lika många vårdplatser som tidigare. Detta återspeglas i att medelvårdtiden har sjunkit. Men den mycket kraftiga minskningen av antalet vårdplatser sedan 1994 kan inte tillnärmelsevis uppvägas av sådana faktorer. En minskning av antalet vårdplatser med 40 procent innebär, allt annat lika, att den totala produktiviteten måste öka med 67 procent för att samma standard ska behållas. Produktivitetsutvecklingen har knappast varit så positiv sedan 1994. Vi vet också att antalet patienter inte har minskat i denna takt. Snarare kan resultatet av platsneddragningarna avläsas i de vårdköer som finns runt hela landet.

Antalet landstingsanställda, undersköterskor och vårdbiträden m.fl., har minskat med totalt 19 600 sedan 1994. Den minskningen uppvägs inte av att antalet läkare och sjuksköterskor ökat något under senare år. Särskilt inte med tanke på att den ökade sjukfrånvaron år 2002 motsvarade ett bortfall av 570 läkare, 3370 årsarbetare sjuksköterskor och 2500 undersköterskor 1 .

Diagram 3 . 1 Antal vårdplatser i Sverige 1994-2003

Image: Fi233_5-2.jpg

Källa: Statistisk årsbok 2002 och Landstingsförbundet 2004.

Minskningen av det totala antalet vårdplatser avspeglar sig också inom den landstingsdrivna psykiatrin. Där är minskningen sedan 1994 ännu större. Antalet platser har mer än halverats, från 9 797 platser 1994 till 4 606 platser 2003, en minskning med 53 procent. Se diagram 3.2.

Diagram 3 . 2 Antal vårdplatser inom landstingsdriven psykiatri 1994 till 2003

Image: Fi233_5-4.jpg

Källa: Landstingsförbundet

Anm.: Psykiatrireformen trädde i kraft den 1 januari 1995.

Antalet vårdplatser per 1000 invånare är mycket lågt i Sverige vid en internationell jämförelse. Sedan 1995 har denna andel minskat från 3 platser till 2,4. Ungern, ett land som ligger långt efter Sverige ekonomiskt sett, har mer än dubbelt så många platser - 6,3 per 1000 invånare. Enligt OECD:s senaste statistik (2003) är det bara Turkiet och Mexiko bland medlemsländerna som har en lägre andel vårdplatser i korttidsvården per 1000 invånare än Sverige. Se diagram 3.3.

Diagram 3 . 3 Antal vårdplatser i korttidsvård (akutplatser) per 1000 invånare i 24 OECD-länder

Image: Fi233_5-6.jpg

Källa: OECD 2003, Health at a Glance.

3.2 Tio förlorade år för skolan

Mer än var fjärde elev i grundskolan uppnår inte kunskapsmålen. Andelen underkända elever har ökat varje år sedan det nya betygssystemet infördes, även om en marginell minskning kunnat noteras för de två senaste läsåren. Även i det tidigare betygssystemet försämrades resultaten varje år från 1994.

Diagram 3 . 4 Andel underkända elever

Procent

Image: Fi233_5-8.jpg

Anm.: Statistiken avser elever som saknade ämnesbetyg eller slutbetyg 1993/94-1996/97 och elever som ej nått målen av dem som fått eller skulle ha fått mål- eller kunskapsrelaterade betyg 1997/98-2002/03.

Källa: Skolverket.

Om man betraktar andelen elever som saknar ämnesbetyg eller slutbetyg i högst ett ämne, eller som i det nya systemet inte fått mål- eller kunskapsrelaterade slutbetyg i ett ämne, är utvecklingen entydigt negativ sedan 1994. År 2003 bibehölls samma höga nivå som 2002. Se diagram 3.5 nedan.

Diagram 3 . 5 Andel elever som saknar slutbetyg i ett ämne

Procent

Image: Fi233_5-10.jpg

Källa: Skolverket.

Den svenska skolan är därtill en av de stökigaste i världen, enligt OECD:s undersökningar. Den svenska skolan hamnade senast på 26:e plats bland de 30 OECD-länderna. Vidare har antalet lärare per 100 elever minskat från 8,3 läsåret 1993/94 till 7,9 läsåret 2002/03.

3.3 Tio förlorade år för tillväxtpolitiken

Om Sverige från 1994 hade hängt med i tillväxttakten för de mindre OECD-länderna hade vår bruttonationalprodukt (BNP), dvs. värdet av vår samlade produktion av varor och tjänster, i år varit ca 115 miljarder kronor högre. Hade Sverige hängt med tillväxttakten i Finland sedan 1994, skulle vår BNP i år vara ca 160 miljarder kronor högre och skatteintäkterna över 75 miljarder kronor högre även med sänkta skattesatser. Om Sverige hängt med i Irlands tillväxt sedan 1994 skulle vår BNP i år vara nästan 60 procent, eller 1 380 miljarder kronor, högre. Se diagram 3.6.

Diagram 3 . 6 Sveriges eftersläpning i BNP-tillväxt sedan 1994

Miljarder kronor

Image: Fi233_5-11.jpg

Källa: OECD 2004, SCB 2004 och egna beräkningar.

Ett ytterligare tecken på Socialdemokraternas misslyckande när det gäller tillväxtpolitiken är att Sverige från en 13:e plats i OECD:s välfärdsliga 1994, halkat ner till en 14:e plats år 2002 enligt senast tillgänglig statistik (juli 2004).Statistiken för år 2003 är fortfarande preliminär, men indikerar att Sverige även år 2003 ligger någonstans kring en 13-14:e plats.Det är också värt att notera att det stora raset i välfärdsligan var det som följde på 1980-talets släpphänta ekonomiska politik 2 . Det största fallet var det som Socialdemokraterna lämnade över hösten 1991, då Sverige från 1990 till 1992 föll från en sjunde till en 13:e plats i välfärdsligan, ett tapp på sex placeringar. Under den borgerliga regeringsperioden 1992-1994 bromsades det kraftiga fallet upp, och Sverige sjönk aldrig lägre än till 14:e plats 1993 trots de dåliga yttre förutsättningarna. År 1994 hade utvecklingen vänts och Sverige steg till en 13:e plats.Det är också värt att notera att de revideringar som gjorts av Sveriges och andra länders statistik, visar att fallet i den svenska ekonomin i början av 1990-talet inte var fullt så kraftigt som den äldre statistiken visat.

Den internationella konjunkturen har större delen av de senaste tio åren varit gynnsam för svensk ekonomi. Ändå har vi alltså inte tagit igen något av det vi tidigare förlorat, utan ligger kvar på en 13-14:e plats när alla 30 OECD-länder rankas.

Sverige som är ett litet land bör kanske inte i första hand jämföra sig med stora ekonomier som t.ex. USA, Japan, Storbritannien, Tyskland och Frankrike utgör. Om Sverige jämförs med de mindre OECD-länderna (OECD23 där de sju största länderna, Major 7, inte ingår) framgår det att vi halkat efter trendmässigt sedan 1995 och att vi kommer att fortsätta att göra det enligt de prognoser som nu finns tillgängliga till år 2005. Se diagram 3.7.

Diagram 3 . 7 Sveriges BNP-tillväxt 1994-2005 relativt de mindre OECD-länderna (OECD23)

Index: OECD23=100

Image: Fi233_5-12.jpg

Källa: OECD, juni 2004.

Anm.: Åren 2004 och 2005 är prognoser. För Sveriges del är prognosen den som regeringen räknar med i budgetpropositionen för 2005.

3.4 Tio förlorade år för barnomsorgen

Barngrupperna på dagis har ökat med i genomsnitt två barn per grupp, från 15,5 år 1993/94 till 17,4 år 2002. Det motsvarar en ökning med 13 procent. Men så många som vart fjärde barn finns nu i en grupp med 20 barn eller fler. Sedan maxtaxan införts har trycket på förskolan ökat ytterligare, vilket på många håll leder till allt större grupper. Hela 89 procent av kommunerna anger att efterfrågan på barnomsorg ökat sedan maxtaxan infördes.

Någon valfrihet existerar inte när det gäller det offentliga stödet till barnomsorg, i stället har Socialdemokraterna ökat centralstyrningen och försämrat kvaliteten genom den ensidiga satsningen på en enda barnomsorgsform.

Diagram 3 . 8 Barngruppernas genomsnittliga storlek i förskolan

Antal barn

Image: Fi233_5-14.jpg

Källa: Skolverket. Senast tillgänglig statistik avser år 2002.

Spegelbilden av att barngrupperna blivit större i förskolan är att både öppna förskolor och familjedaghem har minskat drastiskt. Antalet öppna förskolor har minskat med nästan 50 procent under Socialdemokraternas regeringstid. Från 1340 till 708 stycken.

Diagram 3 . 9 Antalet öppna förskolor 1994-2002

Image: Fi233_5-16.jpg

Källa: Skolverket.

Vidare har antalet familjedaghem (kommunala dagbarnvårdare) minskat från 129 000 till 45 000, eller med 65 procent sedan 1994. Detta är resultatet av den ensidiga styrning av resurser till förskolan som Socialdemokraterna konsekvent ägnar sig åt. Genom maxtaxans införande försämrades familjedaghemmens möjligheter att konkurrera med förskolan.

Antal inskrivna barn i familjedaghem 1994-2002

Image: Fi233_5-18.jpg

Källa: Skolverket.

Det minskande antalet barn i familjedaghemmen och i öppna förskolor är inte en effekt av ATT barnkullarna varit små under 1990-talet. Även andelen barn i familjedaghem och öppna förskolor har minskat i samma utsträckning som antalet barn har gjort.

3.5 Tio förlorade år för företagandet

Antalet företagare har minskat med 28 000 sedan 1994 enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar. Sverige har bland den lägsta andelen nyföretagare bland OECD-länderna. Trots sex års utredande i Näringsdepartementets s.k. Simplex-grupp har enbart en handfull perifera regelförenklingar kommit till stånd. Den socialdemokratiska regeringen framhåller själv bl.a. följande förslag i den senaste redogörelsen till riksdagen (skr. 2003/04:8) om regelförenklingsarbetet:

Det kommer inte som någon överraskning att nyföretagandet minskat och antalet konkurser ökat de senaste åren. Antalet nyregistrerade företag minskade med nästan 9000 stycken mellan 2001 och 2002. Antalet aktiebolag har minskat med 7 procent mellan 1995 och 2001. Enligt Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) minskade antalet sysselsatta i de nystartade företagen med drygt 25 procent år 2001. Det första halvåret år 2002 uppgick antalet anställda i företag i konkurs till 14 029 personer, en ökning med 35 procent jämfört med motsvarande period föregående år. "Antalet nyanmälda lediga platser till landets arbetsförmedlingar tycks ha stabiliserats på en låg nivå. Under 2003 varslades sammanlagt 74 000 personer om uppsägning, vilket är det högsta antalet på tio år och en ökning med nästan 7 000 jämfört med 2002 års redan höga nivå", kunde man läsa i 2004 års vårproposition (bilaga 1, s. 42).

Diagram 3 . 10 Antal egna företagare

Tusental

Image: Fi233_5-20.jpg

Källa: SCB, Arbetskraftsundersökningarna.

3.6 Tio förlorade år för rättstryggheten

Antalet poliser i Sverige har medvetet skurits ner med nästan 2 000 sedan 1994, från 18 162 till 16 292 år 2003. Det motsvarar en minskning med drygt 10 procent. Annorlunda uttryckt har det sedan 1994 i genomsnitt försvunnit drygt 17 poliser per månad. Antalet civilanställda inom polisen har under samma period minskats med ca 1 100, eller 14 procent. Detta har givetvis ytterligare försämrat polisens möjligheter att utreda brott och bidra till att skapa trygghet på gator och torg.

Diagram 3 . 11 Antal anställda poliser

Image: Fi233_5-22.jpg

Källor: Rikspolisstyrelsens årsredovisningar.

3.7 Tio förlorade år för arbetslösheten och sjukfrånvaron

Arbetslöshet, sjukdom och förtidspensionering av medicinska skäl innebär ett svårt mänskligt lidande. Men det innebär också stora samhällskostnader. De offentliga budgetarna belastas, och ett produktionsbortfall uppstår. Därför måste det betecknas som ett misslyckande av gigantiska mått att den sammanlagda kostnaden för arbetslöshet, sjukpenning inklusive rehabilitering samt förtidspension - "olyckstalet" - har ökat med nästan 80 miljarder kronor sedan 1994 och i år uppgår till 190 miljarder kronor.

Den öppna arbetslösheten sjönk till ca 4 procent åren 2001 och 2002, men steg till 4,9 procent år 2003 och beräknas stiga ytterligare till 5,6 procent under 2004. För år 2005 väntas den öppna arbetslösheten ligga på 5,1 procent. Den tidigare minskningen av arbetslösheten uppvägs dock mer än väl av ökade sjukskrivningar, förtidspensioner (aktivitets- och sjukersättningar) och att arbetslösa flyttats till andra kolumner i statistiken.

För närvarande är det drygt 800 000 helårsarbetskrafter som uteblir i Sverige på grund av sjukskrivning samt aktivitets- och sjukersättning (förtidspension). Därtill ska läggas de ca 250 000 öppet arbetslösa, de drygt 100 000 som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt de drygt 270 000 undersysselsatta personer som uppger att de vill arbeta mer men inte kan av arbetsmarknadsskäl (SCB:s Arbetskraftsundersökning för 2:a kvartalet 2004).

Enligt Socialdemokraternas prognoser i budgetpropositionen för 2005 kommer den samlade kostnaden för olyckstalet att fortsätta öka fram till prognosperiodens slut år 2007. Kostnaden beräknas dåöverskrida 200 miljarder kronor. Det motsvarar drygt 22 000 kronor per invånare.

Enbart för perioden 1997-2004 är den sammanlagda kostnaden för olyckstalet hela 1361 miljarder kronor. Det motsvarar värdet av drygt halva årets BNP, eller kostnaden för 65 års barnbidragsutbetalningar.

Diagram 3 . 12 "Olyckstalet" 1994-2004. Total kostnad för arbetslöshet, sjukskrivning och förtidspension (aktivitetsersättning)

Miljarder kronor

Image: Fi233_5-24.jpg

Källor: Prop 2003/04:100 för åren 1998-2002 (utgiftsområde 10 och 13) och för år 1994: Riksrevisionsverket, Budgetprognos nr 5, 1994/95, samt Statens finanser 1995. Beloppen för år 2004 är regeringens prognos i budgetpropositionen för 2005.

4 Budgetpropositionen

4.1 Den socialdemokratiska regeringen når inte sina egna mål

Socialdemokraterna har satt upp ett antal mål inom politikområden av stor vikt för budgetpolitiken. Det gäller mål för den offentliga sektorns finansiella sparande och för andelen reguljärt sysselsatta. Välkänt är målet om högst 4 procents öppen arbetslöshet och ambitionen att halvera ohälsotalet till år 2008 och kraftigt reducera antalet socialdbidragstagare.

Det står nu klart att Socialdemokraterna inte kommer att lyckas med fyra av de här uppräknade fem målen i tid. Det femte, att halvera ohälsotalet, kommer sannolikhet inte heller att nås. Förklaringen till detta misslyckande är avsaknaden av kraftfulla åtgärder och en verkningsfull tillväxtpolitik.

4.1.1 Målet för finansiellt sparande har övergivits för 2002-2007

Målet för det finansiella sparandet i offentlig sektor är 2 procent av BNP över en konjunkturcykel. Genomsnittet för det finansiella sparandet ligger långt under det målet för femårsperioden 2002-2007.

Tabell 4 . 1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 2002-2007 enligt budgetpropositionen. Även det strukturella sparandet understiger sparmålet.

Procent av BNP

2002

2003

2004

2005

2006

2007

Snitt 02-07

Finansiellt sparande

-0,3

0,5

0,7

0,6

0,4

0,9

0,5

Strukturellt sparande

(justerat för konjunkturläge)

-0,2

1,5

1,7

1,0

0,6

0,9

0,9

Källa: Budgetpropositionen för 2005.

Det svaga finansiella sparandet i offentlig sektor kan delvis förklaras av den svaga konjunkturen. Mer anmärkningsvärt är däremot att sparandet långsiktigt underskrider 2 procent även sedan det justerats för konjunktursvackan 2001-2003.

Överskottsmålet innebär att det strukturella sparandet - där konjunktur- och engångseffekter räknas bort - skall nå 2 procent varje år. Då målet inte nåtts (eller väntas nås) något år under perioden 2002-2007 har det i praktiken övergivits oavsett vad regeringen hävdar i budgetpropositionen.

4.1.2 Sysselsättningsmålet uppnås inte ens till år 2050

Socialdemokraternas mål är att 80 procent av befolkningen i åldrarna mellan 20 och 64 år ska vara reguljärt sysselsatt senast år 2004. Som reguljärt sysselsatta räknas inte de personer som omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder (dock inte de som har anställningsstöd).

År 2003 var ungefär 4,14 miljoner personer i åldern 20-64 år reguljärt sysselsatta. Det motsvarar en sysselsättningsgrad på 77,6 procent. Försämringen jämfört med 2002 förklarar regeringen med att ett ökat arbetsutbud inte motsvarats av en lika stark efterfrågeökning. Under 2004 bedöms sysselsättningsgraden enligt budgetpropositionen minska till 77,0 procent. Denna andel kommer att vara oförändrad under 2005 enligt regeringens egen prognos. I budgetpropositionen redovisades också en översiktlig långsiktskalkyl ända till år 2050. Den bygger i stora drag på den förväntade befolkningsutvecklingen och oförändrad sysselsättningsgrad bland olika grupper i befolkningen efter år 2006. En beräkning görs också av effekten av en antagen förbättrad integration av utrikesfödda på den svenska arbetsmarknaden.

Inte ens i denna mer optimistiska långsiktskalkyl nås sysselsättningsmålet till år 2050.

Både de kortsiktiga bedömningarna fram till år 2007 och de mer långsiktiga kalkylerna visar att den nuvarande politiken inte håller. En ökad sysselsättning (fler arbetade timmar) är helt avgörande för den framtida välfärdsutvecklingen. Det är hög tid för en kursändring med kraftfulla åtgärder för att öka drivkrafterna för arbete och företagande.

Diagram 4 . 1 Reguljär sysselsättningsgrad 2000-2050 enligt regeringens scenario

I procent av befolkningen i åldern 20-64 år

Image: Fi233_5-25.jpg

Källa: budgetpropositionen för 2005, bilaga 2.

4.1.3 Målet om högst 4 procents öppen arbetslöshet ter sig alltmer avlägset

Finansministern räknar i budgetpropositionen med en öppen arbetslöshet på 5,6 procent 2004, 5,1 procent år 2005. Detta är en kraftig försämring jämfört med de prognoser som gjordes i förra budgetpropositionen.

Arbetslösheten bedöms stiga successivt i år, framför allt beroende på att syssel­sättningen minskar med 23 000 personer.

Detta betyder att Socialdemokraternas mål om "högst fyra procents öppen arbetslöshet och därefter full sysselsättning" inte på långa vägar är uppfyllt, trots en rad manipulationer av statistiken (t.ex. fler i kunskapslyft).

Även för den öppna arbetslösheten finns en långsiktskalkyl till år 2050 i budgetpropositionen för 2004 som bygger på de antaganden som kortfattat redovisas i avsnitt 4.1.2 ovan. Vid ett oförändrat beteende väntas den öppna arbetslösheten inte komma lägre än till 4,6 procent. Vid ett antagande om en mer positiv integration på arbetsmarknaden stannar den öppna arbetslösheten på 4,3 procent av arbetskraften år 2050.

Diagram 4 . 2 Öppen arbetslöshet

Procent av arbetskraften

Image: Fi233_5-26.jpg

Källa: Statistiska centralbyrån och budgetpropositionen för 2005.

4.1.4 Målet om halverat antal socialbidragstagare nås inte 2004

I 2001 års vårproposition föreslog regeringen ett mål om att halvera antalet socialbidragstagare mellan 1999 och 2004 och riksdagen beslutade i enlighet med förslaget. Målet är formulerat så att det är antalet "helårs-ekvivalenter" mellan 20 och 64 år som ska halveras. En helårsekvivalent motsvarar en individ som får fullt socialbidrag under ett år (exempelvis bildar två personer med socialbidrag under ett halvår vardera tillsammans en helårsekvivalent).

För att uppnå målet om halverade socialbidrag till 2004 krävs en ytterligare minskning med minst 20 000 helårsekvivalenter. Den vikande sysselsättningen kommer knappast att innebära att målet om halverade socialbidrag uppnås om inte åtgärder vidtas.

Det skulle mot denna bakgrund, och mot bakgrund av 4-procentsmålet för den öppna arbetslösheten, inte vara förvånande om Socialdemokraterna lät antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder öka igen framöver.

Diagram 4 . 3 Socialbidragstagare: helårsekvivalenter 2001-2006

Tusental

Image: Fi233_5-27.jpg

Källa: Konjunkturinstitutet, augusti 2004 .

4.1.5 Målet om halverade ohälsotal nås inte till 2008

Socialdemokraterna har satt som mål att ohälsotalen ska halveras till 2008. Konkret innebär det att antalet nettodagar med sjuklön eller sjukpenning ska halveras mellan 2002 och 2008. Även karensdagen inkluderas i beräkningen. Samtidigt ska antalet nybeviljade aktivitets- och sjukersättningar (som tidigare kallades förtidspension) i snitt 2003-2007 vara lägre än 2002.

Ökningen av antalet nettodagar med sjukpenning har avtagit de senaste tvååren sedan trenden vände i slutet av 2002 till en minskning, vilket delvis beror på en förskjutning från heltids- till deltidssjukskrivningar.

Kostnaderna för sjukskrivningarna, som beror både på antalet sjukskrivna och på ersättningsnivån, ökade oavbrutet från 1997 till 2003 och väntas plana ut under 2004, enligt regeringens bedömningar. Enligt Ekonomistyrningsverkets senaste prognos (augusti 2004) kommer dock kostnadsnivån för framför allt aktivitets- och sjukersättningar (förtidspension) att öka. I år beräknas det tillkomma 77 000 personer med sådan ersättning, vilket är det högsta antalet tillkommande någonsin. Sammantaget har antalet personer som försörjs med ohälsorelaterade ersättningar planat ut och uppgår nu till 690 000, översatt till heltid.

Målet om halverad ohälsa till år 2008 är ambitiöst. Det kommer, som bl.a. Konjunkturinstitutet framfört i remissyttrande till promemorian Ds 2002:63, att kräva förändrade incitament för såväl arbetsgivare, läkare som de försäkrade för att uppfyllas. Det förefaller inte troligt att de åtgärder som hittills presenterats kommer att kunna ge den önskade utvecklingen. Särskilt inte med tanke på att antalet sjukersättningar (f.d. förtidspensioner) hela tiden ökar.

Diagram 4 . 4 Ersatta sjukdagar 2001-2006

Tusental dagar

Image: Fi233_5-28.jpg

Källor: Riksförsäkringsverket och Konjunkturinstitutet mars 2004.

Den nedgång som kan skönjas i antalet ersatta dagar för sjukskrivning och rehabilitering uppvägs helt och hållet av en ökning av antalet förtidspensioner.

4.2 Tillväxtpolitik - var god dröj

Sveriges långsiktiga tillväxtproblem kvarstår. Det framgår tydligt av regeringens budgetproposition för 2005. Den långsiktiga BNP-tillväxten bedöms även vid en ökad integration på arbetsmarknaden uppgå till i genomsnitt 1,7 procent per år till år 2050. BNP per capita växer långsammare, med ca 1,4 procent per år i genomsnitt. Det framgår av bilaga 2 i höstens budgetproposition som är framtagen av Finansdepartementets experter. Trots detta föreslås inga verkningsfulla åtgärder för ökad långsiktig tillväxt. I stället presenteras tillfälliga "satsningar" i uppenbara försök att få bort människor från arbetsmarknaden för att i stället få in arbetslösa och på så sätt "förbättra" statistiken. Det sker exempelvis genom utökade möjligheter till friår och försök med arbetstidsförkortning.

Regeringens dokumenterade ovilja eller oförmåga att på allvar genomföra verkningsfulla tillväxtåtgärder avspeglas i de dystra långsiktskalkylerna. Socialdemokraterna ägnar sig i stället åt att bortförklara Sveriges tillväxtproblem med svagheter i omvärldens ekonomier. När å andra sidan omvärldskonjunkturen är god bortförklaras de svenska strukturproblemen med att "tillväxten" (just då) är god. Socialdemokraterna blandar således medvetet ihop tillväxtpolitik med de svängningar i BNP som konjunkturen åstadkommer. Men tillväxtpolitik handlar om att förändra ekonomins långsiktiga, trendmässiga, tillväxttakt och produktionsförmåga oavsett konjunktur. Brister på detta område har lett till att Sverige sjunkit allt djupare ner i OECD:s tillväxt- och välståndsligor.

Kristdemokraterna vill därför koncentrera uppmärksamheten på de strukturproblem som regering och riksdag kan göra något åt och som oavsett konjunkturläge kan öka Sveriges potentiella tillväxt.

Den ekonomiska tillväxten i Sverige påverkas framför allt av konjunkturen i Europa och USA. Det gäller särskilt på kort sikt. Men vad kan regering och riksdag göra åt den? Ingenting. Men den kan genom finanspolitiken i någon mån parera den internationella konjunkturen. Här spelar också Riksbanken, som har räntevapnet i sin hand, en viktig roll.

Även om vi kristdemokrater tycks mer oroade än regeringen av de risker som bland annat de höga oljepriserna för med sig ligger vår bedömning av den internationella konjunkturutvecklingen nära regeringens. Det är en positiv utveckling inte minst för svensk exportindustri som vi måste ta till vara. Men det gör vi inte genom att gasa på med en procyklisk finanspolitik utan genom att utnyttja högkonjunkturen till strukturella reformer. Med den av Socialdemokraterna presenterade politiken ser vi dock ingen möjlighet att Sverige på allvar ska kunna återhämta det tapp i välståndsligan som fortgått allt sedan början av 1970-talet. Det krävs helt visst strukturella reformer och ett närings- och tillväxtvänligare politiskt klimat för att så skall ske.

Att budgetpropositionen saknar en djupgående diskussion om tillväxtbefrämjande åtgärder är den största - men långt ifrån den enda - bristen i politiken för 2005 och framåt. Bland de akuta problemen framstår de alltfort alarmerande kostnaderna för sjukpenning och förtidspensioner som särskilt angelägna att lösa. Socialdemokraterna har mött problemen med helhjärtade förhoppningar om lösningar men tyvärr bara med knappt halvhjärtade insatser.

Tillväxtåtgärderna lyser åter med sin frånvaro. Budgetpropositionen för år 2005 har det gemensamt med de tjugo budget-, vår-, sysselsättnings- eller s.k. tillväxtpropositioner som socialdemokratiska regeringar lagt på riksdagens bord sedan hösten 1994, nämligen att konkreta tillväxtförslag saknas.

Även föreliggande proposition saknar verkningsfulla tillväxtåtgärder för att trygga den svenska välfärden.

I stället presenteras förslag som hämmar aktiviteten i ekonomin, som stopplagar och skattehöjningar för företag och hushåll.

Regelförenklingsarbetet har kört fast i flera omgångar. Regeringens egen utvärdering visar att Simplexförordningen hittills inte efterlevts varken av myndigheter eller - vilket är mest anmärkningsvärt - av Regeringskansliet självt. Av totalt 77 myndigheter som avgett rapport om sitt regelförenklingsarbete var det förra året endast åtta som hade genomfört särskilda konsekvensanalyser. Se även avsnitt 3.5. Att regelförenklingsarbetet är angeläget framgår av följande tabell som visar företagens kostnader per anställd för att administrera de olika regelverken.

Diagram 4 . 5 Företagens kostnader per anställdoch år för regeladministration

Image: Fi233_5-29.jpg

Källa: OECD

Tyvärr har Socialdemokraterna, som tidigare framhållits, inte tagit chansen att i ett gynnsamt ekonomiskt läge rätta till de djupgående strukturella problem som bl.a. gör att kommuner och landsting, även under högkonjunktur och trots världens högsta skatter, lider av svår resursbrist.

Socialdemokraterna har tidigare befriat 17 av landets 18 aktiemiljardärer från förmögenhetsskatt på sina aktieinnehav. Totalt handlar det om en skattebefrielse på ca 240 miljoner kronor för dessa personer. Men fortfarande drabbas främst vanliga pensionärer som har nedamorterade villor i attraktiva lägen av förmögenhetsskatten. Resultatet av Socialdemokraternas skattepolitik blir att företag, kunskap och kapital fortsätter att fly landet.

För drygt sex år sedan lade småföretagsdelegationen fram 81 konkreta förslag till en uppröjning i den byråkrati- och regeldjungel som just nu håller på att kväva hårt kämpande småföretagare. Regeringen har hittills bara orkat genomföra cirka en tredjedel av förslagen, vilket sänder tydliga och illavarslande signaler till Företagssverige. På detta område är man inte lika rapp som när det gäller att slå till med nya stopplagar och skattehöjningar mot åkare, bönder och boende.

4.3 Tillväxtpolitik omöjlig i samverkan mellan s, v och mp

Valet 1998 innebar ett bakslag för Socialdemokraterna men bäddade genom en uppgörelse med v och mp för en tillväxtskeptisk regim. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har av tradition varit negativa till ekonomisk tillväxt och håller i det hänseendet på traditionerna. Socialdemokraterna vill ha tillväxt men tar sällan en debatt i den egna rörelsen om tillväxthämmande problem som en dåligt fungerande lönebildning, dåligt fungerande arbetsmarknad och tillväxthämmande skatter på arbete, sparande och företagande. Socialdemokraternas s.k. tillväxtkongress våren 2004 blev en ny besvikelse. Budskapet där präglades av självgodhet parad med bristande idérikedom inom det område kongressen hade att behandla.

Efter 1998 års val slogs flera departement samman till vad som var avsett att bli ett tillväxtdepartement. Några förslag från detta "superdepartement" som i grunden kunnat påverka företagsklimat och tillväxtförutsättningar har dock inte synts till. Sverige har under år av svag tillväxt halkat efter flertalet övriga OECD-länder de senaste 30 åren. Den konjunkturuppgång 1998-2000 som av Socialdemokraterna beskrivits som rekordår för Sveriges räkning har enbart inneburit att vi sedan dess inte halkat efter ytterligare. Men någon återhämtning i förhållande till omvärlden är det inte fråga om.

Av diagram 4.6 nedan framgår att Sverige sedan 1970 har halkat efter ca 30 procent i BNP-utvecklingen jämfört med samtliga OECD-länder. Jämfört med de mindre OECD-länderna har Sverige tappat drygt 40 procent sedan 1970.

Irland har under perioden 1970-2003 vuxit dubbelt så snabbt som OECD-genomsnittet. Denna fantastiska tillväxtkraft har gjort att Irland klättrat snabbt i välståndsligan de senaste åren, från en 20:e plats 1994 till en 6:e plats år 2000 och en 4:e plats år 2002.

Diagram 4 . 6 Relativ BNP-utveckling, Sverige/OECD/Irland

Index 1978=100

Image: Fi233_5-30.jpg

Källa: OECD

Data för 2004-2006 är prognoser.

4.4 Svag växtkraft trots goda förutsättningar

Sveriges BNP väntas under fyraårsperioden 2004-2007 utvecklas klart sämre än genomsnittet för världen i stort och sämre än snittet för USA. Detta trots goda förutsättningar för exportindustrin genom en relativt svag krona. Sveriges ekonomiska tillväxt väntas dock de närmaste åren bli starkare än genomsnittet för de 25 EU-länderna. Detsamma gäller vid jämförelse med Norden. Detta innebär att Sverige har möjligheter att ta igen något av vad som tidigare förlorats gentemot jämförbara EU-länder. Slår prognoserna in halkar vi samtidigt än mer efter USA och andra industriländer med god tillväxt.

Tabell 4 . 2 BNP-utveckling i Sverige och i omvärlden 2004-2007 enligt budgetpropositionen

BNP-utveckling, procent

2004

2005

2006

2007

snitt 04-07

Världen

4,7

4,1

4

3,9

4,2

USA

4,4

3,5

3,5

3,5

3,7

Sverige

3,5(2,9)

3

2,5

2,3

2,8

Storbritannien

3,2

2,7

2,4

2,4

2,7

Norden

2,7

2,7

2,2

2,1

2,4

EU25

2,3

2,4

2,5

2,5

2,4

Finland

2,9

3,1

1,8

1,8

2,4

Källa: Prop. 2004/05:1. Anm.: År 2004 påverkas den svenska bruttonationalprodukten av 4 extra arbetsdagar när fler helgdagar än vanligt infaller på lördagar och söndagar. Utan denna kalendereffekt skulle BNP bli 2,9 procent.

4.5 Sönderkörda statsfinanser

4.5.1 Regeringen lånar 191,1 miljarder kronor 2003-2007

De nya utgifter och skattesänkningar som föreslås i budgetpropositionen försämrar de offentliga finanserna med 19, 27 respektive 32 miljarder kronor åren 2005-2007. Redan de "reformer" som presenterats i tidigare budgetpropositioner har finansierats med ökad upplåning. Nu ökar Socialdemokraterna och samarbetspartierna upplåningen ytterligare.

Statsskulden ökar hela perioden 2004-2007 med drygt 120 miljoner kronor per dygn. Som andel av BNP beräknas statsskulden "stabiliseras" kring 47 procent av BNP de närmsta åren. Det är 700 miljarder kronor mer räknat på den nivå, ca 45 procent av BNP, som rådde vid ingången av lågkonjunkturen 1990-1991.

Tabell 4 . 3 Statens budgetsaldo 2003-2006 i regeringens tre senaste

bedömningar

2003

2004

2005

2006

Summa

VP2003 (april 2003)

-21

-27

-8,5

-1,2

-57

BP2004 (september 2003)

-44

-42

-14

-13

-113

VP2004 (april 2004)

-46

-62

-36

-33

-178

BP2005 (september 2004)

-46

-62

-36

-33

-178

Försämring sedan april 2003

-25

-35

-27

-32

-120

Statsbudgetens underliggande saldo 3 beräknas enligt ESV bli 159,6 miljarder i underskott 2004-2007. Statsbudgetens underliggande saldo beräknas alltså uppgåtill -61,6, -32,7, -40,8 respektive -24,5 miljarder kronor åren 2004-2007.

Diagram 4 . 7 Statsbudgetens underliggande saldo 1997-2006

Miljarder kronor

Image: Fi233_5-31.jpg

Källor: ESV.

Anm.: Det underliggande saldot är det budgetunderskott/överskott som uppstår när man räknar bort sådant som tillfälligt under enskilda år påverkar budgeten, t.ex. indragningen från Riksbanken på 20 miljarder kronor år 2002.

4.5.2 Stora underskott i statens finansiella sparande

Den underliggande utvecklingen av statsbudgeten, mätt som finansiellt sparande, beräknas till ett samlat underskott på 166 miljarder kronor till år 2007. Statens finansiella sparande är kraftigt negativt och beräknas till -33, 

-47, -50 och -36 miljarder kronor åren 2004-2007.

4.5.3 Utgifterna för sjukpenning och förtidspensioner fortsätter att öka

Utgifterna för ohälsan (Utgiftsområde 10 i statsbudgeten) upptar enligt preliminära beräkningar ca 17 procent av statsbudgetens utgiftssida. De beräknas öka från 77 miljarder kronor år 1997 till 122 miljarder kronor år 2004 och hela 138 miljarder kronor år 2007. Även om takten i utgiftsökningen har hejdats något så förväntas ohälsoutgifterna i genomsnitt öka med ca 15 miljoner kronor per arbetsdag under hela fyraårsperioden 2004-2007.

4.6 Socialdemokraterna hanterar inte effekterna av ekonomins internationalisering

Ekonomin blir allt mer internationaliserad. Människor, kapital och företag rör sig enkelt över nationsgränserna på jakt efter goda tillväxtbetingelser. Detta förhållande ställer stora krav på Sverige. Erbjuder vi en jordmån som gör att nya företag startas? Finns Sverige med på listan över attraktiva länder när etableringar planeras? Kan skatterna för företagen konkurrera med omvärldens? Är inkomstskatterna utformade så att de attraherar snarare än stöter bort människor med expertkunskaper? Har vi i Sverige stabila spelregler för företagen?

Tyvärr blir svaren på flertalet frågor av den arten nedslående. Nedslående med tanke på den fortsatt höga arbetslösheten och på möjligheterna att långsiktigt finansiera angelägna åtaganden när det gäller t.ex. vården och omsorgen. Globaliseringens effekter tycks Socialdemokraterna inte beakta trots att de efter lång tvekan tillsatt en utredning i ämnet och lämnat ett betänkande (Skattebasutredningen, SOU 2002:47). Resultat i form av verkningsfulla förslag har inte lagts fram. Istället har Socialdemokraternas politik bäddat för ett snabbt utländskt övertagande av det svenska näringslivets pärlor.

På något decennium har ägarförhållandena i Sveriges 15 största verkstadsföretag förändrats dramatiskt. Det utländska ägandet har fyrdubblats sedan 1992 i de svenska storföretagen. Majoriteten av de utländska ägarna är okända till namnet och ägandet är spritt på många små innehav. Utvecklingen under 1990-talet har inneburit att många svenska storföretag är mer utländska än svenska när faktorer som andel anställda i utlandet, andel av fakturering i utlandet, andelen utländska ägare, etc. vägs samman.

I och med PPM-valet och AP-fondernas nya placeringsregler har många miljarder kronor placerats i utländska fonder. Dessa portföljjusteringar är en av orsakerna till att kronan försvagats. Dessutom har utländska investerare sålt svenska värdepapper i ökad utsträckning. Det allvarliga är att alla dessa aktörer oberoende av varandra gör bedömningen att investeringar lönar sig bättre i andra länder än i Sverige. Investeringarna som andel av BNP ligger sedan ett antal år tillbaka omkring tre procentenheter under genomsnittsnivån för EU-15.

Allt detta visar en globaliserad världs villkor vad gäller investeringar, sparande och företagande. De statliga AP-fondernas styrelser och svenska folket inser detta. Men det gör uppenbarligen inte landets socialdemokratiska regering.

4.7 Fortsatt högt skattetryck drabbar Sverige

Det svenska näringslivet övertas successivt av utländska ägare samtidigt som svenskarnas direktägande minskar. Dubbelbeskattningen på risksparande driver företag och arbetstillfällen ur landet.

Bakgrunden till de ökande utförsäljningarna är att svenskt ägande straffbeskattas. Svenska ägare har drabbats av den nästan unika svenska förmögenhetsskatten och av en konfiskatorisk arvs- och gåvobeskattning som gjort det hart när omöjligt för nästa generation att ta över. Att arvs- och gåvobeskattningen slopas enligt regeringens förslag välkomnas av Kristdemokraterna och av många andra som länge krävt samma sak. Förmögenhetsskatten lindras också, men helt otillräckligt sett ur den synvinkel som här diskuteras.

Förmögenhetsskatt och dubbelbeskattning driver kapitalet ur landet. Endast de allra rikaste slipper betala förmögenhetsskatt för sina aktiemiljarder. Kapitalflykten kan enligt RSV snabbt få allvarliga välfärdseffekter. Från 1997 till 2000 flyttade 47 tidigare svenskbaserade koncernhuvudkontor från Sverige. Det är ännu ett symptom på att Socialdemokraterna bedriver en verklighetsfrämmande politik som Sverige inte har råd med. Slutsatsen blir att det höga svenska skattetrycket bidrar till att hämma Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar.

4.7.1 Fastighetsskatten ökar, fler kommer att tvingas flytta

Regeringen har vid ett flertal tillfällen hävdat att skatteuttaget på boende hålls oförändrat. Såär inte fallet. Statens intäkter från fastighetsskatten beräknas öka med totalt 1,2 miljarder kronor (6,5 %) mellan 2004 och 2007 till 26,9 miljarder kronor. Räknat från år 2001 blir ökningen 6 miljarder kronor, eller 29 procent. Fler kommer att tvingas sälja sina hus på grund av fastighets- och förmögenhetsskatterna.

4.8 Lönebildningen försummas liksom arbetsmarknaden

Mot bakgrund av lönebildningens helt centrala roll för fortsatt god välfärdsutveckling, är det förvånande att Socialdemokraterna underlåter att ens diskutera de konkreta reformförslag som framförs av internationella organisationer som EU, OECD och IMF.

Priset är att den höga arbetslösheten består, liksom grundproblemet bakom arbetslösheten: de strukturella problemen i svensk ekonomi. Fortsatt passivitet från regeringens sida riskerar att leda till att en kombination av löneinflation och flaskhalsproblem på arbetsmarknaden ytterligare bromsar den ekonomiska utvecklingen och skapar ökad arbetslöshet. De förändringar i ramarna för lönebildningen som riksdagen antagit är långt ifrån tillräckliga.

Under de senaste 20 åren har den svenska lönebildningen inte fungerat tillfredsställande. Lönerna i Sverige har ökat snabbare än i våra viktigaste konkurrentländer. Tidigare har detta "rättats till" genom ständigt återkommande devalveringar med försvagad köpkraft som följd. Även om kronan fortfarande flyter och alltså kan depreciera (och appreciera) torde den vägen genom en etablerad låginflationspolitik i praktiken vara stängd.

Att Sverige efter folkomröstningen under lång tid kommer att stå utanför EMU:s tredje steg gör det än mer angeläget att lönebildningen fungerar och leder till avtal i samklang med de i konkurrentländerna. I annat fall får vi svårt att mer beständigt få ned arbetslösheten.

Regeringen har beställt ett årligt återkommande underlag från Konjunkturinstitutet (KI) om lönebildningens betydelse för samhällsekonomin. Hösten 2001 redovisade KI den första upplagan, därefter har ytterligare två redogörelser lämnats. I dessa framgår vilken avgörande betydelse lönebildningen har för den svenska ekonomin. I diagram 4.8 framgår lönebildningens betydelse för sysselsättningen från KI:s rapport år 2001. Sedan den rapporten lämnades ser vi att den svenska lönebildningen inte bidragit till att sysselsättningsmålet uppnås.

Diagram 4 . 8 Lönebildningens betydelse för sysselsättningsutvecklingen

Reguljär sysselsättningsgrad i procent av befolkningen 20-64 år.

Image: Fi233_5-32.png Image: Fi233_5-33.jpg

Källor: Konjunkturinstitutet 2001.

Enligt Konjunkturinstitutet (augusti 2003) väntas de svenska arbetskraftskostnaderna i genomsnitt öka med 4 procent de kommande åren. Detta kan låta måttligt, men det innebär att vi tappar i konkurrenskraft mot våra viktigaste konkurrentländer.

Om regeringen genomfört bättre spelregler på arbetsmarknaden och förmått skapa det "företagarklimat i världsklass" som f.d. näringsminister Björn Rosengren förespeglat väljarna, hade förutsättningarna att nå sysselsättningsmålet varit långt bättre. Men nu skylls misslyckanden beträffande sysselsättning och tillväxt på omvärlden.

När den internationella konjunkturen är stark och det går bra för svensk ekonomi tar Socialdemokraterna åt sig äran. Men när det går sämre har samma gäng lämnat kommandobryggan för att från åskådarplats skylla på omvärlden.

Konjunkturinstitutets slutsats av sina framskrivningar av den svenska ekonomin till år 2008 är att en bättre fungerande lönebildning skulle gynna hushållen inte enbart genom lägre arbetslöshet utan även genom högre kommunal konsumtion och högre privat konsumtion.

Men den socialdemokratiska regeringen gör ingenting för att uppnå denna bättre situation av högre sysselsättning, lägre arbetslöshet och starkare tillväxt. Det kan inte betecknas som annat än ett svek mot den svenska befolkningen.

4.9 Kostnaderna för arbetslösheten och sjukfrånvaron ser ut att kulminera 2004

Kostnaderna för arbetslösheten väntas även år 2005 tillhöra en av statsbudgetens största poster. Men en svag förbättring blir det likafullt; 2004 ser nämligen ut att bli det sämsta året på mycket länge.

Det totala olyckstalet förväntas nu sjunka något. Samtidigt är det nästan säkert att antalet förtidspensioner kommer att öka också framöver. Denna kategori hör till de svåraste att hjälpa tillbaka till ett fungerande arbetsliv.

För närvarande är det drygt 800 000 helårsarbetskrafter som uteblir i Sverige på grund av sjukskrivning samt aktivitets- och sjukersättning (förtidspension). Därtill ska läggas de ca 250 000 öppet arbetslösa, de drygt 100 000 som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt de drygt 270 000 undersysselsatta personer som uppger att de vill arbeta mer men inte kan av arbetsmarknadsskäl (SCB:s Arbetskraftsundersökning för 2:a kvartalet 2004).

Diagram 4 . 9 "Olyckstalet" historiskt 2004. Tusental helårsekvivalenter som försörjs av sociala ersättningar 2001-2006

Miljarder kronor

Image: Fi233_5-34.jpg

Källa: Konjunkturinstitutet (augusti 2004).

Den skenande sjukfrånvaron avspeglar också att endast ca 70 procent av befolkningen i åldern 20-64 år faktiskt befinner sig i arbete, medan ca 8 procent i samma grupp är frånvarande på grund av sjukdom. Som sysselsatt räknas i den officiella statistiken både den som faktiskt arbetar och den som är tillfälligt frånvarande från arbetet.

Regeringens utredare Jan Rydh har i sitt utredningsmaterial visat att den faktiska andelen människor (20-64 år) i arbete endast ökade med 8 promille mellan 1997 och 2000. Då räknade han med de människor som deltar i vissa arbetsmarknadsåtgärder, men som ändå räknas som sysselsatta i den officiella statistiken. I diagrammet nedan har detta korrigerats, så att det är andelen reguljärt sysselsatta som redovisas i enlighet med det sysselsättningsmål som regeringen har satt upp. Därtill redovisas andelen människor som faktiskt befinner sig i arbete. Dessutom har materialet uppdaterats med förhållandena under 2001.

Som framgår av diagrammet ökade den faktiska sysselsättningen med endast 5 promille av befolkningen mellan 1997 och 2001. På grund av den skenande sjukfrånvaron minskade t.o.m. andelen människor i arbete från år 2000 till 2001. Sysselsättningen, som den traditionellt mäts, väntas i år minska enligt regeringen.

Diagram 4 . 10 Sysselsättningsbubblan. Andelen reguljärt sysselsatta mellan 20 och 64 år. Officiella tal och faktisk andel människor i arbete

Image: Fi233_5-35.jpg

Källor: Budgetpropositionen för 2005, SCB AM 12 SM 0401.

Det är sammantaget fråga om extremt stora resurser som går förlorade. Det medför också förlorad självkänsla för de arbetslösa, undersysselsatta och/eller latent arbetssökande. Därtill kommer den allvarliga samhällsekonomiska effekt som uppstår när ca 800 000 personer i arbetskraften är sjukskrivna eller förtidspensionerade. Detta skapar en brist på arbetskraft - massarbetslösheten till trots. Härigenom försvåras möjligheterna att bemästra den svenska löneinflationen. Den ligger redan trendmässigt ca en procentenhet över löneutvecklingen i våra viktigaste konkurrentländer. Om Riksbanken till följd av löneinflationen tvingas höja räntan bidrar det till att hämma eller till och med kväva en eventuell konjunkturförbättring i sin linda.

4.10 Revorna i välfärden består

Vårdköerna är på många håll fullständigt oacceptabla. Antalet vårdplatser har med Socialdemokraterna vid makten minskat med hela 39 procent, eller 17 600 platser färre år 2002 jämfört med år 1994 (se avsnitt 3.1). Nu behövs både nytt kapital, nytt företagande och de vårdanställdas kreativitet för att få ordning, framtidstro och entusiasm i vården. Socialdemokraternas försök att lagstiftningsvägen utestänga privat sparkapital från t.ex. aktiefonder från investeringar i sjukvården och därmed för kortare vårdköer är cyniskt och kontraproduktivt.

Varför ska gamla människor behöva vänta så länge på en trygg och bra omsorg om de offentliga finanserna är så bra som regeringen hävdar? Hur kunde sjukförsäkringskostnaderna öka med 50 procent på tvåår i Sverige? Hur kan rättssamhället få förfalla i ett land med så goda ekonomiska förutsättningar? Hur uppfattar vanligt folk en växande otrygghet på gator och torg, ständiga bil- och cykelstölder, bilinbrott och lägenhetsinbrott. De senare avskrivs redan på polisstationen medan tusentals icke avgjorda mål köande i Regeringsrätten. Hur kan regeringen lättvindigt vifta bort Skolverkets larmrapporter om tillståndet i den svenska skolan? Varför lider ca 20 procent av barnen i Sverige av depression? Bristerna i den svenska välfärden tycks bestå och till dels förvärras. Men Socialdemokraterna är tydligen stolta över vad de åstadkommit.

Fortfarande pågår en avfolkning av stora delar av landet. Därmed hotas trygghet och livskvalitet för allt fler utanför storstadsregionerna. Vad kunde statsmakterna gjort åt det? Ett par exempel: Sverige har under senare år missat minst 3,5 miljarder kronor av EU-medel till lantbruk och glesbygd. Den nu föreslagna höjningen av dieselskatten hjälper föga och har sin udd riktad mot glesbygd.

Regeringens familjepolitik trampar på i samma banor som tidigare. Socialdemokraterna vill styra föräldrarna. Deras egna önskemål om barnomsorg duger inte. Maxtaxan är en gökunge i den kommunala ekonomin som riskerar att tränga ut andra viktiga behov, samtidigt som den driver fram allt större barngrupper i förskolan. Familjepolitik och barnomsorg måste handla mer om valfrihet, rättvisa och mer tid för barnen. Den familjepolitik Kristdemokraterna föreslår främjar valfrihet för småbarnsfamiljerna och skapar möjligheter till mer tid för barnen.

Fram till 2004 har Socialdemokraterna satt som mål att halvera socialbidragsberoendet, vilket ju förstås är vällovligt (se avsnitt 4.1.4). Problemet är att de inte på något sätt preciserar hur man ska nå detta mål. Receptet lyder: "Rätten till arbete och en god nivå på den generella välfärden är de viktigaste insatserna för att minska socialbidragsberoendet." Men det som istället krävs är en målmedveten tillväxtpolitik. De svenska låginkomsttagarna, som tillhör de högst beskattade i världen, måste få sänkt skatt. Det skulle radikalt minska bidragsberoendet.

När konjunkturen försämras riskerar det att främst drabba svaga grupper i samhället. Inte minst från denna utgångspunkt är det allvarligt att Socialdemokraterna inte vårdar grunden för en långsiktigt hållbar välfärd. Det är oacceptabelt att gamla fortsätter att fara illa, barnen inte får en trygg och bra skola, rättssamhället förfaller och företag, kapital och kunskap flyr landet. Den välfärd blir otrygg som vilar på världens högsta skattesatser och till dels på lättflyktiga och flyende skattebaser.

4.10.1 Efterlyses: En marknad för "vita" hushållstjänster

Ett ytterligare exempel på fortsatt handlingsförlamning är att Socialdemokraterna ännu inte har kunnat samla sig till ett förslag som öppnar en laglig och vit tjänstemarknad riktad till hushållen. Både efterfrågan och tillgång på den arbetskraften finns, och statsfinansiellt skulle en reform kosta väldigt lite. Den skulle göra svarta jobb vita. Det är viktigt i ett läge där vi vet att svartjobb blir allt vanligare i vårt land.

5 Den ekonomiska utvecklingen

5.1 Återhämtning med frågetecken

Återhämtningen i världsekonomin är fortsatt god. Varken rekordhöga oljepriser eller likaledes rekordstora amerikanska budget- och bytesbalansunderskott har fått Internationella valutafondens (IMF) eller OECD att hösten 2004 revidera ned de prognoser för tillväxten i världsekonomin som man skrev upp så sent som i våras. För 2004 skriver Valutafonden tvärtom upp prognosen. Enligt IMF:s World Economic Outlook (september 2004) blir nämligen tillväxten i världen i år den högsta på nästan 30 år. Den väntas öka till 5,0 procent i år, att jämföras med 3,9 procent år 2003 och 4,6 i prognosen från april. Nästa år minskar tillväxttakten dock till 4,3 procent enligt IMF.

De svenska prognosinstitutens genomsnittliga beräkningar för tillväxten i världen har också reviderats upp sedan våren 2004 men stannar på något blygsammare 4,7 procent för i år och 4,1 procent år 2005. Då har de svenska instituten ändå räknat med ett i stort sett oförändrat oljepris kring 35-40 dollar per fat trots att priserna mot slutet av september låg vid eller alldeles under 50-dollarstrecket.

Den starka återhämtningen som kunde märkas mot slutet av 2003 och början av 2004 har setts som en nytändning efter Irakkriget och SARS-epidemin. Den effekten har nu klingat av sedan det visat sig hopplöst svårt att i Irak skapa lag och ordning. Men tillväxten har också hållits uppe av en expansiv finanspolitik i USA med stora (ofinansierade) skattesänkningar beslutade och godkända av kongressen ända till kort före presidentvalet den 2 november 2004.

Det amerikanska loket, med en prognostiserad tillväxt kring 4,3 procent i år, kommer sannolikt att sakta farten. Enligt IMF blir BNP-tillväxten i USA 3,5 procent 2005. Tillväxten i Japan och Kina väntas också avta - i Kinas fall från en hög nivå på 9,0 procent i år till 7,5 nästa. Återhämtningen i euroländerna blir tydligare men är ändå fortsatt svag. IMF förutspår nämligen en måttlig tillväxt på 2,2 procent för både 2004 och 2005. EMU-ländernas tillväxt hänger mycket på en fortsatt stark efterfrågan utifrån. Särskilt Tyskland, vars ekonomi utgör en tredjedel av euroområdets, är beroende av exportledd tillväxt då utrymme för ytterligare finanspolitiska stimulanser saknas. Det beroendet tillfredsställs ännu av en kraftigt växande världshandel. Enligt IMF väntas den öka med hela 8,8 procent i år och 7,2 procent 2005 - något mer i utvecklingsländerna och något mindre i industriländerna. Till den positiva bilden hör att prisökningarna inom OECD-området väntas ligga kvar kring årets 2 procent också nästa år medan inflationen som vanligt blir högre i utvecklingsländerna - 6,0 respektive 5,5 procent i år och nästa.

Trots höga tillväxtsiffror är huvudbudskapet till de politiska beslutsfattarna i World Economi Outlook inte glättat. IMF manar de ansvariga politikerna att utnyttja uppgången i konjunkturen för att åtgärda mer tillväxthämmande strukturella svagheter och rådande budget- och/eller bytesbalansunderskott. Det handlar, enligt IMF, dels om att rusta sig för de chocker som obeveklingen kommer, dels att möta mer förutsägbara utmaningar.

Även om pekpinnarna vad gäller budgetunderskott nog riktas i första hand mot Washington finns det skäl även för Stockholm att ta varningarna på allvar. Den svenska regeringen hör till dem som inför ett kommande val lånar stora belopp för att stimulera ekonomin i en högkonjunktur då man - enligt nationalekonomisk teori och beprövad erfarenhet - istället bör samla i ladorna.

Det finns uppenbart goda skäl att inte i hög takt öka på statsskulden när man väger in riskerna för att den goda tillväxttakten får ett abrupt slut eller till och med förbyts i sin motsats.

Det mest akuta hotet mot världsekonomin torde vara oljepriset som steg med ett tiotal dollar per fat under sommaren för att sent i september kretsa kring 50 dollar. Det är sant att oljepriserna bara nått rekordnivåer mätt i nominella termer. Realt låg priset betydligt högre i slutet av 70- och början av 1980-talet. Men det är ändå oroande med tanke på att en bestående uppgång av oljepriset med fem dollar per fat beräknas hämma världens tillväxt med 0,3 procentenheter. Skulle oljepriserna under lång tid hamna 15-20 dollar över de 30-35 dollar som instituten standardmässigt räknar med minskar dragkraften i världsekonomin märkbart. Av betydelse i sammanhanget är dock om priserna drivs upp av ökad efterfrågan eller genom att utbudet sjunker. I det förra fallet finns mindre skäl för oro eftersom det i så fall är ett tecken på fortsatt god tillväxt. Men om oljepriserna sjunker till följd av att utvinningen i oroshärdar som Irak, Nigeria och kanske Venezuela minskar blir det mer bekymmersamt. Till nyligen var ju också stora delar av den ryska oljeexporten hotad. Skulle betydande kvantiteter falla bort kan paniken snabbt sprida sig. USA är nämligen ganska ensamt om att ha byggt upp stora oljelager.

Det finns andra potentiellt hämmande faktorer på andra sidan det amerikanska presidentvalet den 2 november 2004.

Enligt prognoser från den amerikansk kongressens budgetkontor (Congressional Budget Office) kommer underskottet i den federala budgeten att uppgå till 422 miljarder dollar i år. Det motsvarar över 5 procent av BNP och är liksom det rekordartade handels- och bytesbalansunderskottet ohållbart på längre sikt. En korrigering via en penning- eller finanspolitisk åtstramning eller ett ytterligare starkt dollarfall skulle kunna slå hårt mot tillväxten i världsekonomin.

En tredje faktor som kan hota tillväxten är de fastighetsbubblor som blåst upp i en rad rika länder och som nu hotar att spricka. Som IMF visar i en studie som ingår i World Economic Outlookär fastighetspriserna inte - som man tidigare trott - främst beroende av inhemska faktorer. Priserna är istället starkt korrelerade över gränserna. Skulle det bli ett stort fall - kanske som följd av höjda räntor - kan det få spridningseffekter världen över.

Trots uppgången är inflationsimpulserna ganska svaga. Men i USA har centralbanken Federal Reserve successivt ändå börjat hissa upp de tidigare rekordlåga räntorna från bottennivån 1,0 procent till 1,75. Räntehöjningar blir det också i euroområdet och Sverige nästa år - om inte förr. Skulle oljepriserna komma upp ytterligare kan den processen påskyndas och slå så hårt mot fastighetsmarknaden att "bubblan" spricker. Det är inget huvudscenario men ändå en risk att ta med i beräkningen.

På längre sikt har en hel värld börjat uppmärksamma den demografiska utvecklingen som i många i-länder innebär att en allt större andel pensionärer skall försörjas och vårdas av allt färre aktiva. Somliga länder är inte rustade för att möta den utvecklingen. Sverige tillhör, sedan fem partier enats om att reformera pensionssystemet, inte de värst utsatta. Men utmaningarna på det här området är ändå stora och kräver för att mötas utan kriser en framsynt och långsiktig politik. En sådan saknas för närvarande.

5.2 Tillväxten och den svenska konjunkturutvecklingen

Konjunkturen har vänt uppåt även i Sverige. Regeringen och etablerade prognosinstitut har alla skrivit upp vårens prognoser för 2004 och 2005 med i genomsnitt 1 respektive 0,5 procentenheter. Regeringen, Konjunkturinstitutet (KI) och Handelsbanken är mest positiva för 2004 och förutspår ett BNP-lyft på 3,5 procent medan Svenskt Näringsliv (SN) stannar på 3,0. Det är, vid sidan av SN, en mycket samlad bild som bankerna och instituten förmedlar. Det kan i bästa fall förklaras med att analysinstrumenten är väl vässade och i sämsta fall med att följa John-beteendet slagit igenom på allvar.

Den tydligaste skillnaden jämfört med vårens bedömningar är att prognoserna för den svenska exporten kraftigt justerats upp jämfört med vårens förutsägelser. Instituten räknar, enligt en sammanställning från riksdagens finansutskott, i genomsnitt med att exporten stiger med 8,5 procent i år - två procentenheter högre än i våras.

Samtidigt räknar man med en betydligt lägre ökning av importen. Regeringen räknar med att utrikeshandeln i år ger ett tillväxtbidrag på 1,7 procent. Också hushållens konsumtion förväntas utgöra en stark drivkraft bakom årets tillväxtsiffror som för övrigt hjälps upp omkring en halv procentenhet av att vi i år har färre lediga helgdagar och alltså arbetar fler timmar än normalt.

Instituten förväntar sig att investeringarna 2004 stiger för första gången på tre år. De bedöms öka med 3,3 procent, vilket är ett par tiondelar mer än de genomsnittliga bedömningarna från våren.

Med en tillväxt i världsekonomin påöver 4 procent också nästa år får också den svenska ekonomin draghjälp att hålla sig kvar kring 3-procents­strecket. Återigen är institutens prognoser väl samlade och hamnar i genomsnitt på 3,0 procents BNP-tillväxt 2005 - exakt densamma som i finansplanen och i praktiken exakt densamma som för 2004 när hänsyn tagits till antalet helgdagar. Föreningssparbanken och SN är pessimisterna i klassen och anger 2,5 procent som trolig tillväxt 2005.

Blickar vi sedan fram mot valåret 2006 är det inte längre exporten utan framför allt den inhemska efterfrågan som väntas driva upp tillväxten. Hushållens konsumtion väntas då - enligt genomsnittsprognosen - stiga med 2,9 procent jämfört med 2,4 innevarande år. Intressant är att bruttoinvesteringarna väntas ta fart 2006. Regeringen räknar med 5,2 procent och KI hela 8,4 medan Nordea stannar på 4,6 procent.

5.3 Offentliga sektorns sparande

Sedan år 2000 gäller ett överskottsmål för de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Syftet är att statsskulden skall kunna minska som andel av BNP samtidigt som nödvändiga tillgångar byggs upp som en viktig buffert inom det allmänna pensionssystemet. Det finansiella sparandet var 2002 negativt (-0,3 procent). Det är rimligt och till och med bra ett lågkonjunkturår. Men sedan har det fortsatt med ett överskott på bara 0,5 procent år 2003 och 0,7 procent i år. Prognosen i budgeten är 0,6, 0,4 och 0,9 för de kommande tre åren. Då skall man betänka att statsbudgeten visar upp ett mycket kraftigt underskott och hela - det otillräckliga - överskottet finns i pensionssystemet där pengarna är avsedda för dagens och morgondagens pensionärer.

5.4 Sysselsättning och arbetslöshet

Full sysselsättning är målet, skriver regeringen som vanligt i finansplanen. Ett etappmål är att 80 procent av befolkningen i åldern 20-64 år skall vara reguljärt sysselsatta år 2004. Det målet nås inte. Enligt budgetpropositionen sjunker sysselsättningsgraden från 77,6 procent år 2003 till 77,0 år 2004 och förblir på den nivån också 2005 för att öka till 77,2 under valåret 2006. Antalet sysselsatta som sjunker med 0,6 procent i år börjar enligt regeringens prognoser att stiga med 0,8 procentenheter både 2005 och 2006. Det är en följd av inkomstskattesänkningar och höjda statsbidrag till kommunsektorn och ökade arbetsmarknadspolitiska satsningar som regeringen nu föreslår i syfte att pressa ned den mycket höga öppna arbetslösheten.

För den ligger målet om högst 4 procents öppen arbetslöshet fast - fast man missar det år från år. För 2004 räknar regeringen med att den öppna arbetslösheten blir 5,6 procent för att minska till 5,1 och 4,4 under de närmaste tvååren. Vid sidan av statliga KI har inget prognosinstitut så optimistiska antaganden om nedgången i den öppna arbetslösheten. Men det är kanske inte så underligt då man inte gjort sina prognoser med beaktande av regeringens sysselsättningspaket.

5.5 Investeringar

De totala investeringarna föll under åren 2001-2003 men väntas enligt regeringen stiga i år med 3,2 procent följt av 4,0 och 5,2 procents uppgång under åren 2005 och 2006. Medan en del andra bedömare ligger under har KI stor tilltro till att bruttoinvesteringarna kommer att ta fart framöver. Dess prognos ligger på hela 8,4 procent för år 2006. Dåär det främst inom industrin och dess tjänstebranscher som investeringarna väntas öka.

En kraftig investeringsökning i näringslivet i stil med den KI förutspår skulle bli ett tecken på att misstron mot Sverige som investeringsland minskar och förbyts i tilltro. Kristdemokraterna tvivlar dock på att en vändning redan inträffat och redovisar sin syn i det följande.

5.6 Problemområden

5.6.1 Arbetslösheten tacklas bara kortsiktigt

Världskonjunkturen har äntligen vänt uppåt. Kristdemokraterna delar IMF:s syn att denna glädjande uppgång - skör som den ändå kan visa sig vara - bör utnyttjas för att genom strukturella reformer och finansiellt sparande göra ekonomin bättre rustad för chocker som kan komma och för den demografiska utveckling som vi har att motse.

Den höga öppna och dolda arbetslösheten och den alltför låga sysselsättningsgraden mitt i en högkonjunktur med hygglig tillväxt är stora problem i sig men också det tydligaste symptomet på att ekonomin inte fungerar väl.

Regeringen möter problemen med kraftiga stimulansåtgärder som man lånar till. På så sätt kan den öppna arbetslösheten tvingas ned ett antal procentenheter. Men man löser inte några långsiktiga problem den vägen. För samtidigt som regeringen satsar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och sysselsättning i offentlig sektor pågår en utflyttning och en utslagning av jobb inom det privata näringslivet utan vilken välfärden inte kan finansieras.

5.6.2 Sverige tappar mark som investeringsland

För att nå framgång måste Sverige åter bli ett attraktivt investeringsland. Här har vi tappat mark - inte minst under senare år. Investeringarna ligger på en lägre nivå som andel av BNP än genomsnittet för EU-15, år efter år. Att exportframgångarna är stora skall vi alla glädjas åt. Men importen växer inte alls i samma takt, vilket bland annat beror på att vi inte köper investeringsvaror från utlandet i någon större utsträckning. Svenskt näringsliv tar inte hem exportinkomsterna och investerar dem i Sverige i önskvärd utsträckning. Man investerar mer i utlandet än utländska företag investerar i Sverige. Ny statistik från FN-organet Unctad tyder på att Sverige tappar mark som investeringsland.

Mot detta skall ställas KI:s prognos om kraftigt ökade investeringar i näringslivet de kommande åren. Kristdemokraterna hoppas att det inte är fråga om en allvarlig prognosmiss, men skulle känna större säkerhet om något gjordes för att öka förtroendet för Sverige som investeringsland. Det kunde exempelvis göras genom att avveckla förmögenhetsskatten och på så sätt öppna för att en stor del av de 500-1 500 miljarder kronor som svenskar placerat i utlandet kan tas hem och bl.a. fungera som riskkapital i nya satsningar.

Att exporttillväxten är god kan till dels tillskrivas svensk industri och svenska industriarbetares skicklighet och höga produktivitet. Men det handlar också om en svagt värderad (enligt många undervärderad) krona och successivt försämrade utbytesförhållanden (terms of trade). Våra exportvaror blir relativt billigare i förhållande till importvarorna, vilket i praktiken översätts i press nedåt på våra reallöner.

5.6.3 Sjukskrivningstalen fortfarande alarmerande höga

Sjukskrivningstalen har nått en skrämmande nivå och är sedan några år tillbaka en farlig gökunge i statens budget. Trots att 2004 är ett högkonjunkturår har vi i Sverige ungefär lika många personer i arbetsför ålder försörjda av socialförsäkringssystemet som i slutet av krisåret 1993.

Kristdemokraterna satsar i sitt budgetförslag därför stort på rehabilitering av långtidssjukskrivna. Utformningen framgår av kapitel 6 i motionen. Vi har också i flera år uppmärksammat att det förekommer ett icke oväsentligt missbruk av sjukförsäkringen - ett missbruk som måste beivras genom kontroll men också genom upplysning.

5.6.4 Hushållen lånar

Hushållens skulder som andel av den disponibla inkomsten ökar i snabb takt. Upplåningen börjar närma sig den nivå som rådde i slutet av 1980-talet vilket vi tycker är oroväckande. Ränteläget är visserligen mycket lågt varför många tycker sig klara både dem och amorteringarna. Kostnaderna som andel av disponibel inkomst är också avsevärt lägre än under slutet av 1980-talet. Men räntan kommer att stiga och det är dags att se upp för många som står i begrepp att köpa hus och lägenheter i s.k. attraktiva områden.

Kristdemokraterna har i denna budget förslag på halvering av byggmomsen och naturligtvis en sedan tidigare väl känd reform - avskaffande av fastighetsskatten finansierad i huvudsak genom ökad reavinstskatt på fastigheter och en låg årlig avgift som skall bestrida kommunernas kostnader för infrastruktur och underhåll.

6 Kristdemokraternas alternativ

6.1 Grundläggande utgångspunkter

6.1.1 En socialt och ekologiskt hållbar marknadsekonomi

Kristdemokraterna bygger sin politik på tvåöverideologier, nämligen demokrati och marknadsekonomi. Grundläggande är också ett förhållningssätt som hämtar sin inspiration från kristen etik och västerländsk humanism.

Det finns diktaturländer med starka inslag av marknadsekonomi. Dagens Kina är det mest utmärkande exemplet. Ändå vill vi se demokratin och marknadsekonomin som nödvändiga komplement för att skapa väl fungerande och humana samhällen. Lägg märke till att det i världen inte finns något demokratiskt land som inte också bygger på marknadsekonomi.

Genom historien har ingen kommandoekonomi eller annat ekonomiskt system - annat än högst tillfälligt - kunnat tävla i tillväxt och välstånd med marknadsekonomin. Den kan långt bättre än exempelvis den i Sovjetunionen praktiserade planekonomin skapa och faktiskt också fördela välstånd och frigöra skaparkraft. Det blev uppenbart för en hel värld när Berlinmuren föll och Sovjetimperiet bröt samman.

Många utvecklingsländer som försökt sig på planekonomiska experiment tog till sig marknadsekonomiska principer. Det skedde till och med i länder som fortfarande är eller kallar sig kommunistiska.

Den helt otyglade marknadsekonomin (laisser-faire) finns bara i läroböckerna. I alla länder är marknadsekonomin mer eller mindre tyglad. Medan de flesta torde dela uppfattningen att marknadsekonomin - för att fungera tillfredsställande - förutsätter en rättsstat som fastställer spelregler och ser till att de följs finns det många olika uppfattningar om hur det bör ske och hur långt den demokratiska staten skall eller bör ingripa i marknadsekonomins funktionssätt.

Vid sidan av ett rättssystem med klara och förutsägbara regler - och förbud mot tillbakaverkande (t.ex. post)lagar - krävs god affärsetik och hederligt uppträdande parat med personligt ansvarstagande för att även marknadsekonomin skall fungera väl och kunna tjäna människor i gemen. Med fungerande lagar och god affärsmoral minskar transaktionskostnaderna i ekonomin vilket, som alla förstår, är tillväxtfrämjande. Ekonomisk brottslighet verkar i motsatt riktning och skall därför med kraft beivras. Den juridik och den etik vi här syftar på har sina rötter i religionen - i vår del av världen huvudsakligen i det kristna och klassiska kulturarvet.

Kristdemokraterna anser att marknadsekonomin måste kombineras med en socialt ansvarsfull politik, som ger alla människor likartade förutsättningar och ser till att ett meningsfullt socialt skyddsnät finns att tillgå i olika skeden av livet.

Marknadsekonomin bygger på fri konkurrens och fri rörlighet för varor och tjänster. Kristdemokraterna bejakar detta och vill medverka till att sänka och i långa stycken eliminera handelshinder - inom EU naturligtvis men också gentemot den så kallade tredje världen.

Men här finns också exempel på hur vi kristdemokrater i vissa lägen anser att en fri rörlighet för varor och tjänster måste inskränkas för att vi skall kunna leva upp till en socialt ansvarfull politik. I likhet med andra partier bekämpar vi drogmissbruk med förbud. Men vi vill också, för att ta ett aktuellt exempel, gå längre än andra i syfte att begränsa den fria (privat)införseln av alkohol trots att reglerna följer EU:s. Vi anser att folkhälsofrågor hör hemma inom ett lands kompetensområde och att nationalstaten suveränt bör få sätta (rimliga) gränser för privatimport av alkohol.

Marknadsekonomins lagar - och EU:s konventioner - innebär att alkoholhaltiga drycker skall få införas och säljas fritt. (Märkligt nog gäller det inte för det svenska snuset.)

Vi anser att folkhälsan hotas av fri tillgång till billig sprit och sätter människors hälsa framför marknadsekonomiska spelregler som i undantagsfall som detta skadar folkhälsan och leder till än högre grad av social utslagning. Det är statens uppgift att säkra en grundläggande ekonomisk trygghet för alla, och alla skall i görligaste mån garanteras en god start i livet. Men det hänger också på individen att förverkliga sig själv och ta ansvar för de sina. Skatte- och bidragssystemen måste därför utformas så att människors egen kraft och eget engagemang uppmuntras och så att bidragsberoende motverkas.

Inom ramen för marknadsekonomin vill Kristdemokraterna förena frihet och solidaritet. Enskilda initiativ och personligt ansvarstagande skall uppmuntras. Det samhällsekonomiska målet skall vara att skapa en till alla delar god livsmiljö för människorna. Men ekonomisk utveckling får inte mätas utan hänsyn till den påverkan som görs på människors hälsa och på vår miljö - lokalt, nationellt och globalt. I nationalförmögenheten ingår förutom produktionskapital och finansiella tillgångar också miljönaturresurser och de mänskliga resurser som ekonomerna numera brukar kalla "human capital". En tillväxt av nationalförmögenheten innebär en materiell välfärdsökning endast om hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan på människans hälsa och förmåga. Den ekonomiska politiken skall främja en uthållig tillväxt av den totala nationalförmögenheten. Med detta synsätt kan ett gott förvaltarskap förverkligas och verklig välfärd utvecklas.

En helt otyglad marknadsekonomi leder till miljöförstöring. Det beror på att vissa naturresurser kan utnyttjas gratis, eller till ringa kostnad, trots att de representerar stora värden. Ekonomiska styrmedel och stöd skall användas för att skapa motiv att agera miljövänligt för såväl konsumenter som producenter. Ett nära samarbete med näringslivet är en viktig del i detta arbete. För att skapa en god livsmiljö krävs också att handelspolitiken och miljöpolitiken utformas så att de stöder varandra.

En förutsättning för att förverkliga den sociala och ekologiska målsättningen är sunda offentliga finanser och goda ekonomiska tillväxtförutsättningar. Ett gott samhälle byggs således utifrån en marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn.

6.1.2 Företagarklimat för jobb och välstånd

I Sverige behövs fler jobb i den offentliga sektorn där inom exempelvis vård, skola och rättsväsende finns stora behov att tillfredsställa. Men med en så stor offentligt finansierad sektor som den svenska är det uppenbart att merparten nya jobb ändå måste skapas i den privata sektorn. Utrymmet för produktivitets- och effektivitetsförbättringar i framför allt de stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka produktionen och minska antalet anställda. Vi har sett exempel på det under senare år då produktivitetsökningen i näringslivet varit hög och vi inom industrin har haft "jobless growth".

Redan nu skapas de flesta jobben inom små - dock de riktigt små - och medelstora företag. Studier av svenska företag har visat att cirka 70 procent av nya arbetstillfällen genererats i mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 procent har uppstått genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en tredjedel tillkommit genom nyetablering.

Ett gynnsamt klimat för nyföretagande är av största vikt i kampen mot den fortsatt höga arbetslösheten. På kort sikt spelar nyföretagandet visserligen en relativt liten roll för att påverka näringsstrukturen i Sverige, men för förnyelsen av näringslivet på längre sikt är nya företag av stor betydelse. Nyföretagandet i Sverige ligger på en låg nivå och är sjunkande. Inom EU är Sverige ett av de länder som har lägst andel nyföretagande. Det kan också noteras att en betydande andel av de tillkommande företagen skapas enbart av skatteskäl. Dessa företag skapar inga nya jobb. Det är ett underbetyg för Socialdemokraternas politik att så många nya företag inte överlever i det svenska företagsklimatet.

Sverige har en framstående position när det gäller nya patent. Men tyvärr exploateras en mycket liten andel av dessa i Sverige. Istället köps patenten upp eller så väljer innovatören att låta idéerna utvecklas i länder med ett annat och bättre näringsklimat.

Betydelsen av ett attraktivt klimat för företagande ökar med globaliseringen. När nationsgränser spelar en allt mindre roll för företag, kapital och människor är det länder som förmår skapa goda betingelser för företag och företagare som blir vinnare i kampen om jobben och de framtidsinriktade företagen.

Ska trenden vändas och arbetslösheten långsiktigt hållas på en låg nivå måste små och medelstora företag och familjeföretag ses som en nationell tillgång som värnas och uppmuntras. Sveriges beroende av ett konkurrenskraftigt näringsliv som förlägger tillverkning, forskning, utveckling och andra strategiska verksamheter till Sverige kan inte nog understrykas. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar så att kreativitet kan frigöras, så att människor vågar förverkliga sina affärsidéer, vågar ta språnget att starta eget, ta risker, utvidga och nyanställa.

Det går inte i en marknadsekonomi att genom politiska beslut tvinga fram privata företag och nya jobb. Men det går i stor utsträckning att påverka människors vilja och möjligheter genom att förändra regler, skatter och strukturer så att medborgare kan dra nytta av varandras kunnande och idéer. Här finns den ekonomiska utvecklingens viktigaste drivkraft.

6.1.3 Utbildningsnivån avgörande för tillväxten

Ett lands utbildningssystem och andelen personer i arbetskraften med längre högskoleutbildning har en central betydelse för den långsiktiga tillväxten. Senare års forskning har visat att det går att fastställa relativt starka samband mellan utbildningssatsningar och ekonomisk tillväxttakt liksom mellan befolkningens genomsnittliga utbildningsnivå och teknologisk utvecklingsnivå. För ett litet land som Sverige är därför kvaliteten i vårt utbildnings- och forskningssystem än viktigare om vi ska kunna hävda oss i den internationella konkurrensen och samtidigt ha ambitionen att ta igen något av den konkurrenskraft vi tappat gentemot omvärlden de senaste 30 åren.

I andra länder, som Japan och USA, har de stora utbildningssatsningarna på främst naturvetenskapliga och tekniska områden motiverats huvudsakligen med utbildningsekonomiska argument. Utbildningssatsningar har setts som investeringar. I Sverige har utbildningssatsningar av socialdemokratiska regeringar motiverats som en insats för att nåökad jämlikhet. I själva verket har det aktuella läget på arbetsmarknaden spelat en avgörande roll för inriktningen på de satsningar som gjorts.

Att utgifter för högre utbildning ger högre ekonomisk tillväxt är därför inte självklart. Det som i slutändan avgör om utbildningssystemet bidrar positivt till tillväxten är kvaliteten i och inriktningen på utbildningarna, hushållningen med kompetens i näringslivet och avvägningen mellan spets- och breddutbildning. Den avvägningen har enligt Kristdemokraterna gjorts på ett långt ifrån optimalt sätt. Jämfört med våra viktigaste konkurrentländer inom OECD ligger Sverige sämst till när det gäller andelen av befolkningen med längre högskoleutbildning. Sverige är dessutom det enda land inom EU-15-området som har en lägre andel med högskoleutbildning bland de unga än genomsnittligt för hela befolkningen. Om man även räknar in kortare högskoleutbildning hamnar Sverige över snittet men fortfarande efter länder som Finland, Japan, USA och Kanada. (Se tabell 6.1.) Ett första och naturligt steg för att förbättra utbildningsväsendet och på sikt öka andelen personer med lång högskole-utbildning är att satsa på grund- och gymnasieskolan. Det som missas under dessa perioder är ofta mycket svårt att ta igen senare i livet.

Tabell 6 . 1 Andel av befolkningen med lång högskoleutbildning samt andelen med kort och lång högskoleutbildning

Procent

Image: Fi233_5-36.jpg

Inom högskoleutbildningen bör det betonas att kvaliteten i utbildningen aldrig får offras till förmån för kvantitet. De senaste åren har kvaliteten, under en i sig angelägen utbyggnad av högskolan, blivit lidande just på grund av att den socialdemokratiska regeringen av arbetsmarknadsskäl velat pressa in så många studenter som möjligt i högskolan.

En framgångsrik satsning på forskning och utbildning kräver också ett konkurrenskraftigt skattesystem och ett näringslivsklimat som gör att de som utbildat sig i Sverige också vill stanna kvar och arbeta här. Risken för s.k. brain-drain, dvs. att just de högutbildade flyttar utomlands mäts årligen av IMD i World Competitiveness Yearbook. Att döma av de företagsledare som intervjuas där har Sverige en bit kvar för att kunna hävda sig mot viktiga konkurrentländer. Se diagram 6.1. Problemet beror för Sveriges del främst på det höga svenska skattetrycket. Detta skapar inte bara problem vid högre utbildnings- och inkomstnivåer. Det är t.ex. ofta inte lönsamt för en undersköterska att utbilda sig till sjuksköterska. Löneskillnaden efter skatt täcker inte ens ränta och amortering på den nya studieskulden.

Diagram 6 . 1 Risk för brain-drain. Företagsledarranking, skala 1-10 från mycket låg risk till mycket hög risk

Image: Fi233_5-38.jpg

Källa: IMD, World Competitiveness Report 2002.

Vi är övertygade om att denna situation kraftigt kan förbättras med en skatte- och näringslivspolitik signerad av den icke-socialistiska alliansen snarare än de socialdemokratiska axelmakterna. Som framgått av tidigare kapitel innehåller Kristdemokraternas ekonomiska politik flera förslag som verkar i denna riktning.

6.1.4 Endast genom fler i arbete tryggas välfärden

Den kraftiga sysselsättningsökning som fanns när fyrpartiregeringen förlorade regeringsmakten hösten 1994 bröts av den socialdemokratiska regeringens politik från mitten av år 1995. Sysselsättningen föll sedan. Efter några års återhämtning redovisar nu Socialdemokraterna att utvecklingen avstannar. Av budgetpropositionen kan utläsas att Socialdemokraterna har långt till sina mål om högst fyra procents öppen arbetslöshet och minst 80 procents reguljär sysselsättning.

Massarbetslösheten har ändrat karaktär: från arbetslöshet till utslagning. Fler studerar, fler är sjuka - och fler har helt enkelt givit upp. Och ganska säkert är det också fler som jobbar svart. Det är, enligt en undersökning från svensk Handel, ca 250 000 färre personer som har ett jobb idag än 1990. Samtidigt rapporterar många företag svårigheter att hitta arbetskraft. De sjunkande sysselsättningsnivåerna är inte bara en följd av den djupa lågkonjunkturen under 1990-talets början, utan också en följd av den socialdemokratiska politiken som aktivt gått ut på att få bort människor från arbetskraften. Det har skett genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, generationsväxlingar, tillfälliga avgångsersättningar och fler förtidspensioneringar /sjukersättningar. Denna politik bidrar till passivisering av människor. Men den innebär också ett allvarligt hot mot Sveriges långsiktiga förutsättningar att finansiera en rimligt stor offentlig verksamhet med god kvalitet.

Den demografiska utvecklingen med låga födelsetal och en kraftigt ökande andel äldre med följande vård- och omsorgsbehov måste leda till en ny politik. Förutsättningar måste skapas för en kraftigt ökad sysselsättning i framför allt det privata näringslivet. Regeringens politik har i tio år gått ut på att sa­ner­ingen av statens finanser tillsammans med förhoppningar om en god internationell konjunktur ska lösa problemet. Inte heller föreliggande proposition ger några konkreta besked eller förslag i syfte att långsiktigt öka Sveriges tillväxtförutsättningar. I stället presenteras nya förslag för att få bort människor från arbetsmarknaden: friår och försök med arbetstidsförkortning.

Enligt Kristdemokraterna krävs det ett brett program för att få fler i arbete. I ett sådant program ingår bl.a. strukturella förändringar av skatterna och ett sänkt skattetryck, förenklingar av regelverken för företagen, en modernisering av arbetsmarknadslagstiftningen, ett effektivare rättsväsende och en sundare konkurrenssituation genom krafttag mot skattefusk och ekonomisk brottslighet. En reformering av dagens lapptäcke till socialförsäkringssystem måste också ske om samspelet mellan skattesystemet och de olika bidragssystemen ska ge rätt incitament till arbete, samtidigt som en rimlig ekonomisk trygghet finns i oförutsedda eller opåverkbara situationer. Utmaningarna är stora, men också möjligheterna med en rätt utformad politik.

Den socialdemokratiska regeringen tycks se regerandet som ett passivt förvaltande. Man formulerar målsättningar men följer inte upp med åtgärder. Underlåtenheten att vidta verkningsfulla åtgärder beror dels på det självvalda beroendet av vänstern och Miljöpartiet, dels är det ett led i Socialdemokraternas strategi för att behålla makten. Så länge successiva försämringar inte märks så tydligt, och så länge det går att - även med lånade pengar - presentera vissa "satsningar", hoppas Socialdemokraterna att denna minsta motståndets lag ska säkra dess maktinnehav

Endast genom att aktivt genomföra förändringar som stimulerar sysselsättning, tillväxt och företagande kan Sverige trygga välfärden.

6.1.5 Bryt bidragsberoendet - individer och familjer måste få bestämma mer själva

Socialdemokraternas politik för att sanera statsfinanserna har till stora delar inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Detta har i kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan tidigare levde på marginalen tvingats söka socialbidrag. Socialbidragskostnaderna ökade under i stort sett hela den förra mandatperioden, liksom antalet socialbidragstagare. Ungefär vart 12:e hushåll lever delvis på socialbidrag. Låginkomsttagare som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter. Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna eftersom det är de som finansierar socialbidragen. Denna negativa rundgång måste brytas.

Samhällsutvecklingen har under de senaste decennierna präglats av en strävan efter individens oberoende i förhållandet make/maka, barn i förhållande till föräldrar, föräldrar i förhållande till barn, granne i förhållande till granne. Detta har lett till att alla i stället är mycket starkt beroende av de offentliga systemen. Det civila samhället har trängts tillbaka genom en lång rad politiska beslut. Denna utveckling har också gjort de offentliga budgetarna extremt sårbara, men vad värre är, många människor blir beroende av en ofta nyckfull politik som berövar människor den värdighet som ligger i förmågan att försörja sig på eget arbete och möjligheten att styra över sitt eget liv. Politikernas makt och medborgarnas vanmakt ökar.

Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Många lågavlönade får först betala världens högsta skatter och sedan "stå med mössan i hand" på socialkontoret för att få tillbaka pengar. Detta är inte ett rimligt system. Sänkta inkomstskatter för låginkomsttagare är en fråga om värdighet och respekt för enskilda personer. Det är också helt avgörande för att bryta det bidragsberoende som alltför många människor har fastnat i. Med sänkta inkomstskatter kommer framför allt fler låginkomsttagare att få möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska situation.

6.1.6 Minskad statsskuld lättar bördan för kommande generationer

Ett etappmål för Kristdemokraternas statsskuldspolitik är att minska statsskuldskvoten till under 40 procent av BNP senast till år 2007. Därefter bör den fortsätta att sjunka som andel av BNP. Kristdemokraterna föreslår ett kompletterande balanskrav för statens finanser över en konjunkturcykel (se avsnitt 7). Detta kommer tillsammans med en bättre tillväxtpolitik att bidra till en minskad statsskuldsandel.

Statsskulden beräknas i slutet av år 2004 uppgå till 1 240 miljarder kronor och är ökande. För Kristdemokraterna finns det flera skäl till att minska statsskulden i stället för att öka den.

För det förstaär det varje generations moraliska ansvar att inte skjuta en skuld på kommande generationer.

För det andra innebär nuvarande stora skuld och den offentliga sektorns omfattning att statsbudgeten och hela den svenska ekonomin är väldigt konjunkturkänslig. Förändringar beträffande ränteläget, såväl nationellt som internationellt, och variationer i valutakurser har en betydande påverkan på den svenska ekonomin, beroende på skuldsättningen.

En mindre statsskuld leder därför till mindre sårbarhet för yttre förändringar, och detta i sig leder till ett ökat förtroende för den svenska ekonomin. Genom en lägre skuldkvot ökar beredskapen för konjunkturpolitiskt motiverade tillfälliga underskott i ett läge där penningpolitiken inte är tillräcklig.

För det tredje utgör statens räntekostnader för statsskulden en av de största utgiftsposterna i budgeten. Detta i ett läge när räntorna internationellt och nationellt ligger på en rekordlåg nivå. Räntekostnaderna tränger undan annan offentlig verksamhet, eller möjligheter till stora skattesänkningar. Statsskulden kräver i dagsläget att skatter tas in för att finansiera räntekostnader motsvarande cirka 2 procent av BNP. Skattetrycket skulle alltså kunna vara motsvarande lägre med samma nivå på den offentliga konsumtionen som i dag om räntekostnaderna inte fanns.

Dessa tre skäl leder oss till slutsatsen att statsskulden måste nedbringas i stället för att öka som Socialdemokraterna räknar med. Detta bör huvudsakligen ske genom försäljning av statligt hel- eller delägda företag i en snabbare takt än den regeringen föreslagit, och i viss mån genom en stramare finanspolitik. Försäljningen är också motiverad av vår ståndpunkt att staten bör renodla sin roll. I denna roll ingår inte att både agera domare och spelare på den konkurrensutsatta marknaden.

6.1.7 En bättre fördelningspolitik skapar möjligheter för fler

Fördelningspolitik handlar om vårt gemensamma ansvar för varandra. Men det handlar också om att var och en ska ha möjlighet att utveckla sina talanger och förmågor. Fördelningspolitik handlar om att människor i ökad utsträckning ska kunna bidra till samhällsutvecklingen.

Regeringens fördelningspolitik är i långa stycken både misslyckad och orättvis. Detta gäller inte minst på familjepolitikens område. Den socialdemokratiska politiken går ut på att subventionera de familjer som väljer "rätt", det vill säga använder föräldraförsäkringen i ungefär ett år och sedan förvärvsarbetar, med barnen placerade inom den kommunala barnomsorgen. De familjer som av olika skäl inte kan eller vill utnyttja daghem får därmed inte del av det offentliga stödet. Denna snedvridning har förstärkts ytterligare genom den maxtaxa inom barnomsorgen som införts. Denna styrande fördelningspolitik går på tvärs med den kristdemokratiska subsidiaritetsprincipen som på detta område innebär att staten ska stödja och inte styra familjernas val. Kristdemokraterna vill reformera familjepolitiken med ökad valfrihet, möjlighet till mer tid med barnen och ett mer rättvist fördelat offentligt stöd till barnfamiljerna

En del av de besparingsåtgärder som Socialdemokraterna vidtagit under saneringsåren är och har varit förödande för enskilda människor och ett uttryck för regeringens betydande okänslighet för människors faktiska situation. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas besparingarna påänkepensionerna, bostadsbidragen och övriga försämringar för ålderspensionärer. Socialdemokraterna har också genom de utomordentligt omfattande skattehöjningar och snedvridande skatteväxlingar som skett pressat många hushållsekonomier över den gräns där hushållen själva klarar av att försörja sig utan socialbidrag.

Kristdemokraternas skattepolitik inriktas på sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare. Kristdemokraterna vill att alla, även pensionärerna, ska få en standardförbättring, genom sänkt inkomstskatt.

6.2 Den ekonomiska politikens inriktning

Kristdemokraternas ekonomiska politik inriktas på att genomföra strukturförändringar för att öka tillväxten. Det handlar bl.a. om ett lägre skattetryck och starkare statsfinanser. Därför bör de takbegränsade utgifterna minska som andel av BNP. Det handlar också om att förbättra lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt, att förbättra företagsklimatet och den inhemska konkurrensen samt att öka valfriheten när det gäller offentligt finansierade individuella servicetjänster. Socialdemokraterna har försuttit chansen att rätta till de strukturproblem som finns i den svenska ekonomin medan förutsättningarna var goda. Sak samma sker under innevarande högkonjunktur.

Möjligheten att genom sänkta skatter flytta en del av beslutsmakten tillbaka till familjer och medborgare måste prioriteras. Sänkta inkomstskatter handlar om att människor får bestämma över en större del av sin egen lön. Minskade marginaleffekter handlar om att de val enskilda och familjer gör i mindre utsträckning påverkas av den offentliga sektorns regler.

Om Sverige ska vara ett land för företagande, investeringar och tillväxt kan vi inte ha kvar regler som gör att företag, kapital och kompetens har starka ekonomiska skäl att lämna landet. Vi kan till exempel inte ha kvar en orimligt hög beskattning av lättrörliga skattebaser.

Vår strategi är att vidta sådana åtgärder som förstärker utbudet av arbete och kapital och därmed motverkar riskerna för ett ökat inflationstryck i högkonjunkturer. Efter tio år av socialdemokratisk handlingsförlamning är det hög tid att rätta till de strukturfel som den svenska ekonomin lider av:

Dessutom måste ett övergripande mål för den ekonomiska politiken vara att uppnå en uthålligt högre tillväxt än de knappa 2 procent Sverige har haft de senaste 30 åren. Målet för Kristdemokraternas tillväxtpolitik är en varaktigt hållbar BNP-tillväxt på minst 3 procent över konjunkturcykeln.

6.2.1 Målet är 3 procents uthållig tillväxt

Det överordnade målet för den ekonomiska politiken är (se avsnitt 6.1.1) att skapa en i alla delar god livsmiljö för människorna. Därför måste den ekonomiska politiken både främja och skapa möjligheter för en uthållig tillväxt av den totala nationalförmögenheten.

Inom ramen för detta synsätt kan vår inriktning av den ekonomiska politiken sammanfattas på följande sätt:

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är att lägga grunden för att höja den långsiktigt hållbara tillväxten till åtminstone tre procent per år i genomsnitt över konjunkturcykeln.

För att möjliggöra detta krävs en politik som

En beskrivning av vad tre procents tillväxt innebär jämfört med Sveriges nuvarande tillväxtkraft illustreras i avsnittet nedan.

Vad innebär tre procents tillväxt?

En skillnad i årlig tillväxttakt på någon procentenhet, skillnaden mellan 2 och 3 procent, tycks kanske inte så viktig i det korta perspektivet, på något års sikt. Det är i ett längre perspektiv som skillnaden blir betydelsefull. På lite sikt kan en högre tillväxt göra en mycket stor skillnad i människors standard och välfärd. En ansvarsfull politik måste ha en långsiktig inriktning.

Innebörden av ambitionen att höja tillväxten till i genomsnitt 3 procent per år kan åskådliggöras på följande sätt: De närmaste 5-6 åren räknar Konjunkturinstitutet (KI) med att den svenska ekonomin har förmåga att växa med i genomsnitt knappt 2 (1,9) procent per år. Detta är en relativt hög siffra som beror på att befolkningen och arbetskraftsutbudet väntas utvecklas på ett förhållandevis gynnsamt sätt fram till år 2008. Därefter räknar KI med att den svenska ekonomin på längre sikt endast kommer att växa med i genomsnitt 1,6 procent, mycket till följd av den demografiska utvecklingen som då väntas försämras. Som en jämförelse kan nämnas att Långtidsutredningen (2003) i sitt huvudscenario räknar med att den svenska tillväxten kan förväntas bli 1,7 procent årligen åren 2010-2020.

Med utgångspunkt i KI:s basalternativ kan man beräkna hur stor skillnaden skulle bli för Sveriges ekonomi på längre sikt om tillväxten i stället var 3 procent årligen. I diagram 6.4 nedan framgår de olika utvecklingsbanorna för BNP-tillväxten, dels med KI:s basalternativ, dels med ett antagande om 3 respektive 2,5 procents årlig tillväxt. Därtill framgår skillnaden mellan de båda alternativen (den understa streckade kurvan). KI:s beräkningar sträcker sig till år 2020. För perioden därefter har tillväxttakten med oförändrad politik antagits fortsätta med de 1,5 procent som KI anger för perioden 2016-2020. Detta är sannolikt ett optimistiskt antagande vid oförändrad politik med tanke på att de befolkningsmässiga problemen förstärks från år 2020 och framåt.

Diagram 6 . 2 Möjligheterna med tre procents tillväxt jämfört med oförändrad politik

BNP i 1995 års priser, miljarder kronor

Image: Fi233_5-39.jpg

Källa: KI och egna beräkningar

Av diagrammet framgår att skillnaden i BNP vid oförändrad politik jämfört med 3 procents tillväxt på drygt 30 år uppgår till lika mycket som värdet av hela Sveriges BNP i år (2002). Observera att detta är räknat i fasta priser. Det är alltså enormt stora värden som står på spel. Det är därför helt avgörande att ett aktivt reformarbete för ökad uthållig tillväxt snarast kan påbörjas.

Med tanke på det demografiska tryck som finns, inte minst på vård- och omsorgstjänster, inser man att många av de problem som enbart kommer att förvärras med oförändrad politik, kommer att kunna lösas väsentligt enklare genom de kraftigt ökade resurser, även för det offentliga, som en starkare och arbetsledd tillväxt ger.

6.2.2 Sunda statsfinanser

Kristdemokraterna har i tidigare motioner lagt förslag som sammantaget innebär överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 procent per år över en konjunkturcykel, sänkt skattetryck samt lägre utgifter och utgiftstak för staten. Genom en snabbare utförsäljningstakt av statligt aktieinnehav uppnås därtill ett väsentligt starkare budgetsaldo än vad regeringen budgeterar för, vilket leder till en minskad statsskuld. Det finansiella sparandet i staten beräknas också vara något starkare än vad regeringen räknar med.

Detta i kombination med våra förslag till strukturella förbättringar på arbetsmarknads- och skatteområdet leder till att svensk ekonomi i allmänhet och de svenska statsfinanserna i synnerhet kommer att bli mindre sårbara vid konjunktursvängningar.

Sedan 1997 har den socialdemokratiska regeringen låtit ohälsotalen öka på ett okontrollerat sätt. Kostnaderna för detta utgör nu den utan jämförelse enskilt största belastningen på de offentliga finanserna. I kombination med den höga arbetslösheten och Socialdemokraternas misslyckande med att nå det uppsatta sysselsättningsmålet, utgör det minskade arbetsutbudet dessutom ett betydande problem för ekonomin i stort.

Kristdemokraterna inriktar därför sin politik på en massiv insats för att hjälpa människor tillbaka till arbete. Detta är samtidigt en av de viktigaste åtgärderna för att återfå sunda statsfinanser. Därutöver bör åtgärder och regelförändringar vidtas bl.a. i syfte att minska förtidspensioneringarna (sjuk- och aktivitetsersättning) och det på sina håll betydande överutnyttjandet av olika socialförsäkringar. Vi vill också satsa på att korta handläggningstiderna.

6.2.3 Bättre villkor för arbete och företagande

6.2.3.1 Öka antalet arbetade timmar i ekonomin

Kristdemokraterna anser att det ska införas ett nytt styrmål för den ekonomiska politiken och arbetsmarknadspolitiken, nämligen antalet arbetade timmar. Förutom att öka det totala antalet arbetade timmar i ekonomin bör även den totala andelen arbetade timmar hos den arbetsföra befolkningen öka till de nivåer som förekom på 1980-talet, före den extrema överhettningen och därpå följande ekonomiska krisen. Endast genom ett ökat antal arbetade timmar kan välfärdssystemen tryggas på längre sikt.

Att fokusera på ett ökat antal arbetade timmar kommer också att bidra till det övergripande mål för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna har: en årlig genomsnittlig tillväxt på minst tre procent.

Ökat arbetsutbud genom sänkt skattetryck och minskade marginaleffekter

Utgångspunkten för den skattereform vi anser att Sverige behöver är att medborgarna själva får en ökad beslutanderätt över sina inkomster. För det andra bör de val människor vill göra, exempelvis öka eller minska sin arbetstid, inte påverkas negativt av offentliga skatte- och bidragsregler. Det första handlar alltså om att sänka det totala skattetrycket, det andra om att minska marginaleffekterna. En alltför stor del av myndiga medborgares tillvaro bestäms i dag genom politiska beslut.

Kristdemokraterna vill öka förutsättningarna för ett personligt ansvarstagande, samtidigt som ett växande etiskt medvetande och gemensamma vär-deringar mer och mer bör få ersätta detaljregleringar och politisk styrning.

Staten ska i stället ha en stödjande roll, där de ekonomiska resurser som passerar den offentliga sektorn inte hindrar och begränsar, utan tvärtom skapar valfrihet och flexibla lösningar.

Insikten har funnits länge om att skattesystemet tillsammans med behovsprövade bidrag och inkomstprövade avgifter skapar orimliga marginaleffekter för stora grupper. Det vill säga att en stor del av en inkomstökning går bort i form av ökad skatt, minskade bidrag och höjda avgifter. Likasåär insikten tämligen utbredd om att höga marginalskatter, eller höga kombinerade marginaleffekter, är skadliga för samhällsekonomin. Med samlade marginaleffekter på uppåt, och i vissa fall över, 100 procent finns det inga som helst privatekonomiska skäl att öka sin arbetsinsats, åtminstone inte på kort sikt. Omvänt betyder höga marginaleffekter att personer med låga inkomster som arbetar heltid faktiskt kan tjäna på att arbeta mindre.

Kunskapen om hur, mer exakt, välfärdsstatens alla skatte-, avgifts- och bidragssystem samverkar är dock begränsad. Vissa ambitiösa försök till kartläggning 4 har gjorts, men det är ofta mycket svårt att överblicka den aktuella helheten eftersom systemen hela tiden förändras. Den så kallade Familjeutredningen konstaterar dock i sitt slutbetänkande "Ur fattigdomsfällan" (SOU 2001:24) att särskilt höga marginaleffekter idag drabbar familjer med låga inkomster. Bland samtliga barnfamiljer är marginaleffekten närmare 50 procent och bland dem som har bostadsbidrag nästan 70 procent. Det innebär att av en inkomstökning på 100 kronor får de endast behålla ungefär 30 kronor. Även om bostadsbidraget bidrar med 20 procent av den samlade marginaleffekten så står skatten för den största andelen.

Bidragsberoendet och rundgången i skattesystemet måste minskas. Kristdemokraterna anser att de partier som tillsammans genomfört den omfattande pensionsreformen också gemensamt bör söka finna en bred och långsiktigt hållbar lösning på de skadliga marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemet.

Sverige bör ta ett helhetsgrepp över både de höga genomsnittsskatterna och de höga samlade marginaleffekterna. I det följande presenteras ett antal förslag där målet är att reducera de samlade marginaleffekterna för stora grupper, vid förvärvsarbete, ändrad förvärvsfrekvens eller vid köp av tjänster med redan beskattade pengar.

Sänkt skatteuttag och minskade marginaleffekter. Åtgärder på kort sikt

6.2.3.2 Minskade totala marginaleffekter - åtgärder på längre sikt

1. Fempartiöverläggningar om marginaleffekterna

Skadligheten av marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemen erkänns nu av nästan alla. Icke desto mindre är de politiska svårigheterna att rätta till dem betydande. Det handlar oftast om att öka försäkringsmässigheten i systemen men också om att växla bidrag mot sänkta skatter. Kristdemokraterna arbetar för att analysera och avlägsna de många skadliga marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemen. För att skapa stabilitet och långsiktighet borde en samverkan ske mellan de fem partier som står bakom pensionsreformen. I sådana överläggningar bör bl.a. följande punkter kunna diskuteras.

2. Reformerad och fonderad socialförsäkring

Den största delen av socialförsäkringssystemet omfördelar inte inkomster mellan personer, utan mellan olika tidsperioder i en och samma persons livscykel. Pensionssystemet är kanske det tydligaste exemplet, där den livsinkomst man arbetar ihop utgör grunden för de avgifter man betalar in och sedan den pension man får. För dem som inte har kunnat arbeta ihop till en rimlig pension finns ett "golv", en garantipension, som finansieras av alla förvärvsarbetande via de vanliga inkomstskatterna. Systemet tar också särskild hänsyn till föräldraledighet för vård av barn, studier och värnplikt.

Förutom att denna typ av rakare rör mellan vad man betalar in och vad man får ut behöver skapas i fler delar av socialförsäkringssystemet, går det också på sikt att göra stora vinster på att fondera delar av systemet. Enkelt uttryckt så kräver ett (helt eller delvis) fonderat system som ger en viss avkastning ett lägre skatte- och avgiftsuttag för att finansiera de förmåner som man har bestämt.

En fonderad försäkring verkar också stabiliserande, eftersom den i viss mån kan fungera som en buffert vid dåliga år. Statens lånebehov och statsbudgeten skulle därmed inte behöva variera i takt med till exempel den utveckling vi sett under senare år i sjukförsäkringen.

Införandet av ett utbildnings- eller kompetenskonto dit löntagare och arbetsgivare kan avsätta pengar för kompetensutveckling, är också ett exempel på hur man på ett mer individuellt sätt kan fondera medel för människors kontinuerliga kompetensutveckling i arbetslivet. Staten har givetvis ett ansvar vid utformandet av regelverket att se till att kontosystemet både blir effektivt och ger alla grupper rimliga förutsättningar för en god kompetensutveckling.

Även om bara delar av systemet är fonderade och avkastningen är låg, kan den sammanlagda vinsten på samhällsnivå bli stor, särskilt i ett längre perspektiv.

Sjukförsäkringen borde ges en mer autonom utformning. Kristdemokraterna är beredda att diskutera villkoren för reformering, eventuellt med en egen fondering för att utjämna inbetalningar och utbetalningar över tillfälliga variationer mellan olika år. De partier som står bakom pensionsreformen vore även här en lämplig konstellation för sådana samtal.

Ge äldre möjlighet att förlänga arbetslivet

Både för den enskildes välbefinnande och för samhällsekonomins utveckling är det av högsta vikt att äldre arbetskraft erbjuds bättre villkor så att de som så vill kan stanna kvar i arbete. Kristdemokraterna inriktar därför sin ekonomiska politik på att skapa förutsättningar för att så ska ske. Om det lönar sig både för den enskilde och för arbetsgivaren att förlänga arbetslivet, längre än i dag, kommer det också att löna sig för samhället i stort. De åtgärder som vill till kan t.ex. vara möjligheter för arbetstagare och arbetsgivare att gemensamt komma överens om en högre pensionsålder. Istället för att som i dag tvingas gå vid 67 års ålder skall exempelvis en läkare, sjuksköterska eller domare kunna få förlänga sin tjänstgöring ända till 72 års ålder. Men det kan också handla om att minska eller helt ta bort de sociala avgifterna för bägge parter från det att den anställde fyllt 65 år.

Bakgrunden till Kristdemokraternas förslag är att vi tror att många människor vill förlänga arbetslivet därför att de finner arbetet roligt och meningsfullt. Många gläds ocksååt det kamratskap som finns på de flesta arbetsplatser. Samtidigt är det uppenbart att många arbetsgivare skulle vara tacksamma att få behålla kunnig och erfaren arbetskraft ytterligare några år. I kalkylen ingår självklart också att detta skulle gynna samhällsekonomin högst väsentligt i en tid då allt färre i praktiken skall försörja allt fler.

För kristdemokraterna är det viktigt att frihet och trygghet präglar den svenska arbetsmarknaden. Äldre personer ska kunna anpassa sitt arbete utifrån sin egen unika situation. Vill man trappa ner sin arbetstid några år innan pension ska man kunna göra det. Om man vill forsätta arbeta även efter ordinarie pensionsålder ska man kunna göra det. Att människors inflytande över sin egen vardag ökar är ett värde i sig. Den faktiska pensionsåldern är nu under 59 år. Samtidigt som många äldre vill arbeta mer är det många som vill trappa ned.

Kristdemokraterna har redan tidigare föreslagit elva konkreta åtgärder för att underlätta för de äldre att vilja, orka och kunna arbeta så länge som de önskar och på de villkor som passar dem.

  1. Diskrimineringslagstiftningen utökas till att också omfatta förbud mot diskriminering av äldre.

  1. Lagstadgad rätt att gå ned i arbetstid efter 61 år.

  2. Rätt och möjlighet att stanna kvar i arbetslivet längre.

  3. Eget företagande bör uppmuntras genom att en F-skattsedel kan erhållas utan annan restriktion än näringsförbud. Den som bara har en uppdragsgivare ska kunna få F-skattsedel.

  4. Ett mer hälsofrämjande arbetsliv.

  5. Informationskampanj om äldre i arbetslivet.

  6. Kompetenscentrum för god seniorpolitik.

  7. Kontinuerlig kompetensutveckling via ett individuellt kompetenssparande.

  8. Nej till den förlängda sjuklöneperioden.

  9. Inför en ny friskförsäkring, en samordnad rehabiliteringsförsäkring.

  10. Ingrip mot avtalspensionssystem som gör det betydligt dyrare för arbetsgivare att anställa äldre arbetskraft.

Nu är det dags att gå vidare med en inriktning som ytterligare underlättar för både arbetsgivare och arbetstagare att förlänga anställningen av äldre.

Den demografiska utvecklingen innebär att andelen äldre i befolkningen kommer att öka ytterligare framöver. Det är inte bara andelen av befolkningen i arbetsför ålder som kommer att minska, utan också det absoluta antalet i arbetsför ålder. Allt färre kommer som sagt att behöva försörja och ta hand om allt fler äldre.

Befolkningens ålderssammansättning påverkar både de offentliga utgifterna och skatteintäkterna. Under perioden 2010-2030 beräknas andelen över 65 år i genomsnitt uppgå till 22,1 procent för att därefter fortsätta att stiga. Det innebär att de äldres andel av befolkningen på sikt kommer att mer än fördubblas jämfört med 1960 och tredubblas jämfört med de nivåer som rådde i början av 1900-talet.

Den demografiska utvecklingen kommer att ställa höga krav på anpassning av såväl ekonomin som välfärdssystemen. Om nedgången av den genomsnittliga arbetstiden och den effektiva pensionsåldern fortsätter kommer det tillsammans med den demografiska utvecklingen att leda till en betydande minskning av arbetsutbudet och en lika betydande försämring av tillväxtförutsättningarna. Sammantaget skulle detta innebära en kraftig ökning av försörjningsbördan för dem som förvärvsarbetar.

Under dessa förutsättningar måste arbetsmarknaden anpassas till att arbetskraften krymper och till att medelåldern i densamma stiger. För att upprätthålla den ekonomiska tillväxten och säkerställa finansieringen av de offentligt finansierade välfärdssystemen är det centralt att antalet arbetade timmar i den privata sektorn hålls uppe.

Ett ökat arbetsutbud i åldern 55-64 år genom ökad sysselsättning, ökad arbetstid eller minskad frånvaro är ett av de viktigaste sätten att klara av den demografiska utmaningen.

Äldre kan lämna arbetslivet före 65 års ålder via olika vägar. De offentligt finansierade trygghetssystemen, t ex sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen är en möjlighet. Olika typer av pensionslösningar, t ex avgångspension eller tidiga uttag av ålders- eller avtalspension, är en annan möjlighet. Tidiga avgångar kan också helt eller delvis finansieras privat genom t ex pensionsförsäkringar eller annat sparande.

Det är många äldre som formellt är kvar i arbetskraften men som finansierar ett tidigt utträde via de sociala trygghetssystemen. Att relativt få tar ut ålderspension från 61 års ålder förklaras delvis av de relativt goda möjligheterna att finansiera tidiga utträden ut arbetslivet genom övriga trygghetssystem.

För att de äldre ska välja att arbeta kvar och bidra till att upprätthålla antalet arbetade timmar måste det bli mer lönsamt att fortsätta arbeta. Kristdemokraterna anser att de ekonomiska drivkrafterna för arbetsgivarna att bibehålla de äldre i arbete också behöver stärkas. På Kristdemokraternas riksting 2004 antogs förslaget att avskaffa inkomstskatten på förvärvsinkomster för personer som fyllt 65 år.

Sådana reformer stärker effekterna av varandra och är följaktligen mycket lönsamma för alla parter. Åtgärder som gör det mer lönsamt för de äldre att arbeta kvar längre innebär också att det blir mer lönsamt för arbetsgivaren att anpassa arbetsmiljön och arbetsuppgifterna till den enskilde. Bakgrunden är att starkare ekonomiska drivkrafter till arbete medför en ökad sannolikhet att äldre är kvar i arbete längre och därmed ökar möjligheten att arbetsgivarens satsningar på anpassning blir lönsam.

På motsvarande sätt innebär åtgärder som gör det mer lönsamt för arbetsgivaren att anpassa de äldres arbetsförhållanden och satsa på kompetensutveckling att det blir lättare för äldre att vara kvar i arbete även med något avtagande arbetsförmåga.

Arbetsgivarnas inställning och vilja att anställa, vidareutveckla och anpassa arbetet till de äldre påverkar de äldres vilja och möjligheter att stanna i arbete.

Enligt utredningen Senior 2005 (SOU 2002:29) upplever arbetsgivare att äldre har en högre närvaro men arbetar i en långsammare takt än yngre. De anses också ha svårare än yngre att acceptera förändringar i arbetet och att uppdatera sina kunskaper. I utredningens personalekonomiska studie framkom att chefernas önskebild av medarbetarnas egenskaper till stor del återfinns hos den äldre arbetskraften. Egenskaper som lojalitet, trygghet och erfarenhet ansågs vara av stor vikt för en arbetsgrupps prestation.

Att arbetsgivare trots detta föredrar att anställa yngre personer framför äldre kan bero på osäkerhet om de äldres produktivitet i förhållande till lönen och deras ökade risk att drabbas av ohälsa. Men här förekommer uppenbarligen också diskriminering. Arbetslivsinstitutet har försökt kartlägga förekomsten av åldersdiskriminering. Man har då funnit att 30 procent av de tillfrågade i åldern 45-64 år upplevde att äldre personer diskriminerades. I en studie av OECD framhålls att Sverige till skillnad från vissa andra länder inte har någon lagstiftning mot diskriminering av åldersskäl.

Enligt ett EU-direktiv från år 2000 skall medlemsländerna senast 2006 ha infört ett regelverk för att motverka diskriminering i arbetslivet på grund av bl a ålder. Det har Kristdemokraterna välkomnat.

Bättre förutsättningar för företagande, regional utveckling och bibehållna skattebaser

Som litet land med en öppen ekonomi är Sverige beroende av hur skattesystem och regler ser ut i omvärlden, särskilt i våra viktigaste konkurrentländer. Om Sverige ska förbli ett land för företagande, investeringar och tillväxt, går det inte att ha kvar skatter och skattenivåer som gör att företag, kapital och kompetens har starka ekonomiska skäl att lämna landet. Vad hjälper aldrig så höga skattesatser, om skattebaserna flyr ur landet?

Det krävs också att medborgarna har en etiskt förankrad vilja att betala skatt och att bidra till samhällsutvecklingen. Varje skattesats över 0 procent är möjlig att eliminera med fusk, om inte viljan att göra rätt hålls vid liv. Därför måste också den etiska debatten hållas levande. Samtidigt ter sig de exempellöst höga svenska skattesatserna utmanande även för laglydiga och rättskaffens medborgare. Slutsatsen är att vi snarast måste justera vissa regler och skattebaser innan många skattebaser snabbt eroderar. Exempel finns redan i dag. Uppskattningsvis 500 miljarder kronor av hushållens sparkapital är placerade i utlandet på oredovisade konton. Skälet är att kapitalskatten där är mycket lägre, eller i praktiken noll. Till yttermera visso har en rad svenska företag de senaste åren flyttat sina huvudkontor utomlands av skatteskäl. Vi riskerar också att en alltför stor del av nyutexaminerade civilingenjörer och andra viktiga resurspersoner flyttar utomlands, utan att en motsvarande inflyttning kommer till stånd.

Antalet företagare måste öka för att nya arbetstillfällen ska skapas och nödvändiga skatteintäkter genereras som kan finansiera den välfärd vi önskar. Tyvärr pekar den långsiktiga trenden åt fel håll. En genomgång visar att under de gångna tio åren med socialdemokratiskt styre upplever Sverige en nedåtgående trend med allt färre företagare, vilket framgår i nedanstående diagram.

Diagram 6 . 3 Långsiktig trend för antalet företagare

Januari 1994 till mars 2004. Tusental

Image: Fi233_5-40.jpg

Källa: SCB, AKU. 12 månaders rullande medelvärde.

Internethandeln har bara börjat ta fart, men den svenska bok- och skivbranschen har fått problem med försäljningen på grund av skillnader i mervärdesskatt gentemot andra länder. Prisskillnader som beror på lägre produktionskostnader, effektivare distributionsmetoder eller lägre vinstmarginaler är självklart ingenting som från svenskt håll ska motarbetas eller korrigeras på något sätt. Men med prisskillnader som beror på att beskattningen är olika blir resultatet en ineffektiv resursfördelning. Det är också troligt att konsumenterna styrs till val de annars inte skulle gjort.

Förändringar måste göras för att inte kapital och kompetens ska flytta utomlands. Sänkt skattetryck och minskade marginaleffekter ingår liksom skatter på kapital.

Nedan presenteras några åtgärder som Kristdemokraterna anser behöver genomföras för att i ökad utsträckning behålla och locka hit företag, kapital och kompetens.

Kristdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet har presenterat ett program med 53 konkreta förslag för fler företag och ökad tillväxt. Målet är att Sverige ska bli ett land för företagande och att vi återigen ska finnas med i toppen av välfärdsligan. Några av förslagen listas nedan.

6.3 Reformerad lönebildning och arbetsmarknad

Under 1970-talet och större delen av 1980-talet låg de svenska löneökningarna betydligt över såväl produktivitetsökningen i Sverige som löneutvecklingen i jämförbara länder. Detta ledde till högre inflation som under 1980-talet i stort eliminerade löneökningarna realt. I början av 1990-talet låg de svenska löneökningarna under EU-genomsnittet under några år, men på senare år har de åter ökat över snittet för de 15 "gamla" EU-länderna. Det är oroande även med beaktande av en god produktivitetsutveckling inom industrin. Om svenskt näringsliv ska klara konkurrensen utifrån får vi inte på nytt hamna i en ohållbar lönespiral på den svenska arbetsmarknaden.

Ett problem är den svenska lönebildningen som under flera årtionden fungerat dåligt. Inte minst LO-ekonomer brukar fokusera på lönebildningens stora betydelse för sysselsättningen. Lönesumman motsvarar ungefär hälften av BNP, vilket gör att även små procentuella förändringar får stort genomslag på samhällsekonomin. Men trots utbredd kunskap om lönebildningens betydelse för samhällsekonomins utveckling lyser de politiska förslagen nästan helt med sin frånvaro.

Ett annat allvarligt problem är att lönebildningen i så liten utsträckning främjar dynamik och flexibilitet, och därmed sysselsättning och tillväxt. Allt fokus ligger på löneökningarnas totala nivå, men mycket lite görs för att främja en lönebildning som premierar utbildning, ansvarstagande och rörlighet på arbetsmarknaden.

Staten ska inte avgöra vilka löneavtal som får träffas. Däremot bör staten skapa sådana spelregler som underlättar lönebildningen, ger ramar för ett gott förhandlingsklimat och skapar sådana incitament att till exempel risken för ökad arbetslöshet och möjligheten till minskad tas med i kalkylerna när avtal ska tecknas. Incitamenten för fackföreningarna att ta hänsyn till risken för ökad arbetslöshet är idag i princip obefintliga.

Den moderna arbetsmarknaden präglas av ett ökat behov av flexibilitet och kunskap. För att möta behoven måste de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ses över. Vi måste få bättre balans mellan tillgången på utbildad arbetskraft och arbetsmarknadens behov. Det krävs ökad satsning på kvalificerad yrkesutbildning och individuella handlingsplaner som utgår från den enskildes förutsättningar. Det behövs ett nära samarbete mellan näringslivet och arbetsförmedlingarna runt om i landet. Nya alternativ som kompletterar den traditionella arbetsförmedlingen måste släppas fram. Bemannings- och rekryteringsföretagen är en resurs i sammanhanget.

Sveriges arbetstagare är kända för sin kompetens. Ska detta även gälla framgent, måste satsningar göras på att förbättra och modernisera utbildningsväsendet. Fungerande kunskapskedjor, från det att man börjar skolan fram till en universitets- eller högskoleexamen, innebär att Sverige kan fortsätta att konkurrera med en hög kompetensnivå. En lärlingsutbildning bör införas både inom gymnasieskolans ram och som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Nuvarande KY-utbildningar bör utvecklas till en yrkesteknisk högskola.

Nedan presenteras förslag för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och uppnå en bättre balans i lönebildningsprocessen. Målet är att resultatet av löneförhandlingarna i större utsträckning kommer att motsvara det samhällsekonomiska utrymme som följer av ökad produktivitet och som främjar dynamiken på arbetsmarknaden.

6.4 Ökad konkurrens

I debatten om vår ekonomiska utveckling fokuseras intresset påökningstakten i BNP. Men minst lika viktigt är vad vi kan få ut av de pengar vi använder för privat och offentlig konsumtion.

I nedanstående diagram framgår den stora betydelse som det allmänna prisläget, inklusive skatter, i ett land har. Om man jämför Sveriges och USA:s BNP per capita i gemensam valuta visar det sig att de 1996 var i princip lika stora, Sveriges till och med något högre. Både Sverige och USA hade en BNP per capita som låg drygt 20 procent över OECD-genomsnittet.

Men när BNP korrigeras för vilken faktisk köpkraft respektive lands BNP motsvarar, blir bilden en helt annan. Sverige hamnar 5 procent under OECD-genomsnittet, medan USA efter Luxemburg blir OECD:s rikaste land.

Diagram 6 . 4 BNP per person i gemensam valuta 1996, med och utan korrigering för skillnader i allmän prisnivå

Index. OECD=100

Image: Fi233_5-41.jpg

Källa: OECD.

Den slutsats man kan dra av detta är att en strategi för att öka det ekonomiska välståndet i Sverige måste innehålla ett antal reformer för att öka den inhemska konkurrensen och sänka vårt allmänna prisläge. Enbart en god BNP-ökning kommer sannolikt inte att leda till att Sverige kan stiga särskilt mycket i välståndsligan.

En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige. Kredit- och valutamarknaden avreglerades mot slutet av 1980-talet. Utländska bankers rätt att etablera sig i Sverige kom 1990, den nya telelagen 1993 öppnade många nya möjligheter, liksom förändringarna inom järnvägstrafiken 1994. Elmarknaden avreglerades i en första etapp 1996 och för de mindre abonnenterna 1999.

Men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande bristfällig. Det gäller framför allt de marknader där hushållen är kunder, exempelvis varudistribution, detaljhandel och tjänsteproduktion, inte minst i offentlig sektor. Byggsektorn är fortfarande reglerad och importkonkurrensen är liten. Antalet producenter är begränsat både i entreprenadledet och i byggmaterielindustrin.

Livsmedelssektorn utmärks av att det bara finns ett fåtal aktörer i distributions- och försäljningsledet och av att jordbrukssektorn är starkt reglerad. Kommunerna har dessutom en möjlighet enligt plan- och bygglagen att begränsa etableringen av livsmedelsbutiker, vilket i många fall ytterligare har begränsat konkurrensmöjligheterna. Denna möjlighet för kommunerna att stoppa etableringar togs bort av fyrpartiregeringen men återinfördes av Socialdemokraterna.

Nedanstående tabell visar hur de svenska priserna förhåller sig till EU-genomsnittet. Den genomsnittliga prisnivån i Sverige ligger för många viktiga hushållsprodukter mellan 20 och 30 procent över genomsnittet för EU-länderna. Även om de framväxande lågpriskedjorna lämnar ett positivt bidrag i detta hänseende finns det mer att önska av den svenska konkurrenspolitiken.

Tabell 6 . 2 Prisnivå för olika varugrupper. Sverige jämfört med EU

Varugrupp

Prisnivåindex, EU=100

Kläder och skor

111

Transporter och kommunikationer

121

Hyra, bränsle och el

129

Mat, sprit och tobak

130

Restauranger, hotell etc.

132

Källa: Ds 1999:32.

Till skillnad från många andra reformförslag kostar de förslag som presenteras i detta avsnitt ingenting för de offentliga budgetarna. Tvärtom skulle en bättre konkurrenspolitik i kombination med avregleringar och ökad upphandling inom offentlig sektor på sikt leda till avsevärda kostnadsminskningar för de offentliga budgetarna. Det "pris" som man får betala är minskad politisk styrning och byråkrati, ett rimligt och för de allra flesta helt okontroversiellt pris.

Kristdemokraternas alternativ till den förda politiken innebär väsentligt skärpt konkurrens.Ett batteri av åtgärder behöver vidtas för att stärka konkurrensen:

6.4.1 Sjukskrivningar och förtidspensioner måste minska

Efter tio socialdemokratiska regeringsår är nästan var sjätte svensk i arbetsför ålder sjukskriven eller förtidspensionerad. Under 2003 uppgick statens kostnader för ohälsan till 121 miljarder kronor. Det är lika mycket som vad hela förskolan, hela grundskolan och hela gymnasiet kostade. Därutöver tillkommer arbetsgivarnas kostnad för sjukskrivningarna.

Dåär ändå inte kostnaden för det produktionsbortfall beaktat som sjukfrånvaron medför. Bakom de dramatiskt höga kostnader som drabbar samhälle och företag återfinns utsatta människor med försämrad livskvalitet. I många fall döljs mänskliga tragedier i de höga ohälsotalen. Under 2003 utbetalades sjukpenning för 108 419 000 heldagar. Detta ska jämföras med utbetalning för 41 696 687 dagar under 1997.

Antalet personer med aktivitets- eller sjukersättning (tidigare sjukbidrag/förtidspension) fortsätter att öka. Enligt Riksförsäkringsverket utbetalades i mars 2004 förtidspension/sjukersättning till 507 103 personer, vilket är en ökning med cirka 30 000 jämfört med föregående år.

Socialdemokraterna har haft sex år på sig att göra något åt den dramatiska utvecklingen sedan 1997. Men trots det har de fortfarande inte presterat någon trovärdig strategi för hur den negativa utvecklingen ska brytas. De erkände själva i vårpropositionen 2004 att " fler åtgärder måste genomföras för att nå målet att halvera sjukskrivningarna ".

Kostnaderna för de rekordhöga ohälsotalen har inneburit enorma problem för regeringen att få ihop statsbudgeten. Symptomatiskt för den panik som regeringen nu uppvisar är att flera av förslagen är ogenomtänkta och kortsiktiga. En del av förslagen borde ha lagts fram långt tidigare och andra borde aldrig ha lagts fram överhuvudtaget.

Med nuvarande politik hotas den svenska välfärdsstaten i sina grundvalar då allt färre kommer att tvingas försörja allt fler. De som arbetar kommer att tvingas bära en allt tyngre arbetsbörda, vilket innebär att arbetslivet blir tuffare med risk för än fler sjukskrivningar. Företagen och viktiga funktioner i offentlig sektor konkurrerar om en krympande andel arbetsför befolkning. I förlängningen medför detta ökad inflation och svårigheter för Sverige att konkurrera med andra länder.

Det måste därför ske ett trendbrott så att utvecklingen vänds. Hälsan i arbetslivet måste öka och människor måste uppleva det stimulerande att komma tillbaka till arbetslivet.

Kristdemokraternas strategi för ökad hälsa i 12 punkter

  1. Hela livssituationen måste beaktas. Bristerna inom familje-, jämställdhets- och skattepolitiken innebär att möjligheterna för individen att få ihop sitt eget livspussel beskärs. Detta vill vi förändra genom ökad valfrihet, sänkta skatter och bättre regler mot diskriminering på grund av föräldraskap. Småbarnsföräldrar ska ges ansvar och ekonomiska förutsättningar för att själva kunna välja hur barnomsorgen ska utformas. Därigenom kan dagens stressade föräldrar och barn få mer tid med varandra och kombinationen av föräldraskap och arbetsliv underlättas. Möjlighet till avlastning i hemmet ska finnas genom att skatten sänks kraftigt på hushållstjänster. Jämställdhetslagen ska skärpas så att föräldralediga alltid har rätt att komma tillbaka till arbetet utan försämrade förmåner.

  2. Utrymmet för den enskilde att påverka omfattning och förläggning av sina arbetstider behöver öka, eftersom det ger en positiv inverkan på det upplevda arbetsklimatet. Semesterlagen bör förändras så att betald semester utöver fyra veckor ska kunna tas ut som arbetstidsförkortning.

  3. Kristdemokraterna säger nej till regeringens och samarbetspartiernas förslag om att driften av sjukhus inte ska kunna lämnas över till vinstdrivande bolag. Den proposition om en "stopplag", som enligt regeringsförklaringen 2004 ska läggas fram för riksdagen bör med kraft avvisas. Istället vill vi öppna upp för en mångfald vårdgivare: privata, kooperativa och ideellt drivna. För vårdens anställda leder detta till fler arbetsgivare och karriärvägar, ökad lönekonkurrens och nya möjligheter till utveckling i arbetet.

  4. Sjukskrivningstid av medicinska skäl ska kortas genom snabbare vård. Kvaliteten och tillgängligheten inom sjukvården bör förstärkas genom fler vårdplatser, rekrytering av mer personal och införandet av en nationell vårdgaranti för att korta vårdköer. Kristdemokraterna anslår i sitt budgetförslag medel för att klara denna ambitionshöjning.

  5. Företagshälsovården bör förbättras genom en återinförd möjlighet för företagsläkare att ge sjukvårdande behandling på samma villkor som läkarna inom landstingen.

  6. Sjukförsäkringen bör i högre grad än i dag individanpassas i förhållande till hur nedsatt arbetsförmågan vid sjukdom är. De fasta stegen i sjukersättningen bör slopas till förmån för en individanpassad ersättning mellan 25 och 100 procent av hel sjukpenning.

  7. På kort sikt behövs mer resurser till Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna för att förstärka kvaliteten, kontrollen och för att korta handläggningstiderna.

  8. De senaste årens kraftiga ökning av antalet förtidspensionärer (nuvarande sjuk- och aktivitetsersättning) har delvis berott på att försäkringskassorna inte ens hunnit påbörja en rehabiliteringsinsats. Ibland har därför förtidspensionering använts som "lösning" på problemet med att en rehabilitering inte kan genomföras inom de generella tidsramar som Försäkringskassan har. Kristdemokraterna anser att en successiv omprövning av samtliga tidigare beviljade aktivitets- och sjukersättningar bör genomföras. De som först bör komma i fråga är de som förtidspensionerats de senaste åren och där en ordentlig rehabiliteringsutredning aldrig gjorts. Även av de nyligen beviljade sjuk- och aktivitetsersättningarna bör en löpande omprövning göras.

  9. Möjligheterna att privatisera arbetsskadeförsäkringen bör snarast utredas. Här bör undersökas om inte en privatisering skulle leda till bättre ekonomiska incitament för företagen att satsa mer på förebyggande åtgärder. Ju säkrare en arbetsplats är desto lägre skulle premien bli.

  10. Det förebyggande arbetet bör förstärkas genom fler yrkesinspektörer, försök med arbetsplatsrådgivare och en nationell utbildningssatsning för vissa nyckelpersoner inom den nya rehabiliteringsförsäkring som Kristdemokraterna föreslår.

  11. Läkarnas ansvar när det gäller sjukskrivningar bör tydliggöras med inriktning på att ta tillvara individens arbetsförmåga. Utbildning i försäkringsmedicin bör ges en starkare ställning i läkarutbildningen och försäkringsläkarna få en fördjupad vidareutbildning. En professur i försäkringsmedicin bör inrättas.

  12. Dessutom måste det snabbt skapas ett system för att hjälpa människor som har hamnat i en långtidssjukskrivning. Kristdemokraterna vill därför göra en omfattande satsning på en ny och samordnad rehabiliterings­försäkring. Denna beskrivs i följande avsnitt.

6.4.1.1 Aktiv rehabilitering är grunden

De flesta studier som gjorts på ohälsoområdet visar att sammansatta aktiva rehabiliteringsinsatser ger de bästa resultaten. Passivitet och långvarig frånvaro från jobbet tycks snarast förstärka individens sjukdomssymptom.

Hela samhällsekonomin måste vara perspektivet

Kristdemokraterna anser att de slutsatser som drogs i landshövding Gerhard Larssons rehabiliteringsutredning (SOU 2000:78) är mycket viktiga. Denna utredning studerade de totala samhällsekonomiska kostnaderna och förtjänsterna av rehabilitering. Den otvetydiga slutsatsen av utredningen blev att framgångsrik rehabilitering är samhällsekonomiskt mycket lönsam. Enligt utredningen kan en satsad krona på rehabilitering på sikt generera upp till nio kronor. Då har man räknat med att en återgång till arbetet i ökad utsträckning och i snabbare takt betalar sig inom den offentliga sektorn när de sjukskrivna åter kommer i arbete. Även arbetsgivarnas ekonomi påverkas positivt liksom självklart den enskildes.

En offentlig huvudaktör

I arbetet med ohälsa i arbetslivet saknas det samhällsekonomiska perspektivet. Den del av offentlig sektor som står för rehabiliteringskostnaden, dvs. sjukvården, har svårt att mäta resultatet av sitt arbete. Vid framgångsrik rehabilitering minskar kostnaderna istället främst i en annan del av den offentliga sektorn, dvs. försäkringskassan.

Kristdemokraterna anser därför att tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret ska flyttas från de fyra nuvarande offentliga sektorerna (landstingens hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och försäkringskassa) till en offentlig huvudaktör som får ett samordnande ansvar och erforderliga resurser.

Denne offentlige huvudaktörs uppgift ska vara att beräkna och betala ut ersättningar för inkomstförlust och andra ersättningar som kan bli aktuella. Samtidigt ansvarar samma aktör för att en grundlig rehabiliteringsutredning genomförs så tidigt som möjligt. Detta är själva grunden och utgångspunkten för att rehabiliteringen ska lyckas och det måste därför ske betydligt tidigare än idag.

Därefter ska denna huvudaktör genom en personlig koordinator aktivt arbeta för att den sjukskrivne ska kunna återvända till sitt tidigare arbete eller ett likvärdigt arbete. Koordinatorn ska sedan följa individen för att se till att det positiva som uppnåtts inte går förlorat. Den offentliga aktören ska också arbeta med förebyggande insatser.

Arbetsgivaren har en central betydelse för att se till att arbetet utformas så att det i sig har en hälsofrämjande och förebyggande effekt. Även individen har ett ansvar för att skapa en så hälsosam arbetsplats som möjligt.

6.4.1.2 En ny och samordnad rehabiliteringsförsäkring

Kristdemokraternas inriktning för att vända de rekordhöga ohälsotalen är, förutom den organisatoriska samordningen, en massiv satsning på rehabilitering tillsammans med åtgärder för att stävja fusk och överutnyttjande av sjukförsäkringen. Riksförsäkringsverket får t.ex. utökade resurser för bättre beredning av ärenden och ökad kontroll.

Den nya och samordnade rehabiliteringsförsäkring som Kristdemokraterna föreslår ska enligt förslaget gälla från den 1 januari 2005. På lite sikt anser Kristdemokraterna, i likhet med Rehabiliteringsutredningen, att denna satsning leder till stora vinster för den offentliga sektorn. I tabell 6.3 redogörs för de olika komponenterna och deras kostnader i hela den sammansatta rehabiliteringsförsäkringen.

Tabell 6 . 3 Ny och samordnad rehabiliteringsförsäkring

Kostnader 2005, miljoner kronor

2005

Bättre rehabiliteringsutredningar (drygt 100 000 nivå-2-utredningar)

175

Mentorskap

50

Förstärkning med nya yrkesinspektörer

20

Ekonomiskt stöd till offentliga arbetsgivare

150

Egenföretagare får vidgad rätt till rehabilitering

85

Rehabiliteringsinsatser (nivå-3-utredningar inkl fördjupad

rehabiliteringsutredning)

1 550

Avdrag för nuvarande medel till köp av rehabiliteringstjänster

-972

Köp av enklare hälso- och sjukvårdstjänster

70

Nationell metod- och utvärderingsenhet

25

Koordinatorer (ca 1000 nya heltidstjänster inkl försök med 30 arbetsplatsrådgivare)

480

Nationell utbildningssatsning

20

Anordningsbidrag till utökat rehabiliteringsutbud

(inkl utredningsresurser)

500

Utökad rätt att studera med rehabiliteringsersättning

30

Arbetshjälpmedel

15

Stöd till mjukstart vid återinträde på arbetsmarknaden

215

Kompletterande arbetsmarknad - förlängd rehabiliteringsersättning

300

Forskningsmedel

60

Högskoleutbildning i rehabilitering

17

Summa kostnader

2 790

7 Budgetpolitikens inriktning

7.1 Överskottsmål

Riksdagen har efter förslag från regeringen beslutat att de offentliga finanserna skall uppvisa ett samlat överskott i det finansiella sparandet på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. I år beräknas överskottet i de offentliga finanserna - staten, kommunsektorn och pensionssystemet - uppgå till 0,7 procent av BNP. För de tre kommande åren räknar regeringen med att det faktiska överskottet ska uppgå till 0,6, 0,4 respektive 0,9 procent.

Det svaga finansiella sparandet i offentlig sektor kan delvis förklaras av konjunkturella orsaker. Mer anmärkningsvärt är därför att sparandet långsiktigt underskrider 2 procent även sedan det justerats för den hittillsvarande konjunktursvackan. Det s.k. strukturella sparandet beräknas i år uppgå till 1,7 procent av BNP och väntas enbart uppnå 0,9 procent till år 2007. Detta innebär i klartext att målet om 2 procents överskott i princip har frångåtts under den innevarande mandatperioden. Det strukturella sparandet där konjunktur- och engångseffekter räknas bort ska ju, givet överskottsmålet, uppgå till 2 procent varje år.

Genomsnittet för det finansiella sparandet ligger, oavsett mått, under Socialdemokraternas mål på 2 procent under femårsperioden 2002-2006.

Tabell 7 . 1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 2002-2007 enligt budgetpropositionen för 2005. Även det strukturella sparandet understiger sparmålet

Procent av BNP

2002

2003

2004

2005

2006

2007

Snitt 02-07

Finansiellt sparande

-0,3

0,5

0,7

0,6

0,4

0,9

0,5

Strukturellt sparande (justerat för konjunkturläge)

-0,2

1,5

1,7

1,0

0,6

0,9

0,9

Källa: Budgetpropositionen för 2005.

Det är en etablerad princip att både inom EU:s så kallade Maastrichtkriterier och OECD:s jämförelsenormer mäta just sparandet i hela den offentliga sektorn inklusive socialförsäkringssystem utanför statsbudgeten, exempelvis pensionssystem. Bakgrunden till detta är att många länder, till skillnad från Sverige, inte har väl fungerande, än mindre långsiktigt autonoma pensionssystem. Det vore missvisande för andra länder att enbart visa upp t.ex. statens affärer i hygglig balans, om samtidigt ett i formell mening från statsbudgeten avskilt pensionssystem uppvisar växande underskott, när staten är den uppenbart enda borgenären.

Men av samma skäl får överskottsmål för hela den offentliga sektorn i länder med självständiga och för tillfället växande pensionssystem en vilseledande karaktär om staten, som i Sveriges fall, har stora underskott. Sammansättningen av regeringens beräknade finansiella sparande för offentlig sektor framgår av diagram 7.1. Överskotten finns sedan några år nästan enbart i pensionssystemet och därav består hälften av helt privata premiepensionspengar. Staten beräknas ha ett budgetsaldounderskott på 63,8 miljarder kronor under år 2004 och 38,4 miljarder år 2005 enligt budgetpropositionen. Det finansiella sparandet i staten år 2005 blir enligt regeringen -47,1 miljarder kronor.

Diagram 7 . 1 Sammansättningen av det finansiella sparandet i offentlig sektor år 2005 enligt regeringen

Miljarder kronor

Image: Fi233_5-42.jpg

Anm.: Staten beräknas ha 47 miljarder kronor i underskott i det finansiella sparandet år 2005. Ändå uppnås 0,6 procents sparande för offentlig sektor främst genom att även de helt privata premiepensionspengarna, som är en del av det nya pensionssystemet, än så länge av tekniska skäl bokförs som offentligt sparande.

Till saken hör att Eurostat genom ett tydliggörande principbeslut den 2 mars 2004 med stor sannolikhet inte längre kommer att godta att det svenska premiereservsystemet räknas in i den offentliga sektorns finansiella sparande, detta eftersom det är fråga om helt privata tillgångar där hushållen står för hela risken och staten enbart är en teknisk administratör av systemet. Staten kan heller inte använda sig av premiepensionspengarna för andra typer av utgifter.

Eurostats principbeslut ligger helt i linje med det Kristdemokraterna hävdat sedan premiepensionssystemet infördes, nämligen att detta är privata pengar som inte på något sätt bör räknas som en tillgång för offentlig sektor utan i stället ska räknas som tillhörande hushållssektorn.

Givet att Eurostats beslut slår igenom för svensk del kommer hålen i Socialdemokraternas "överskottsretorik" att tydliggöras. Dåär det nämligen mest underskott som de tvingas redovisa, när de inte längre kan räkna in hushållens premiepensionspengar till den "egna" kassan. Utfallet för det offentliga finansiella sparandet, utan premiepensionspengarna framgår av tabell 7.2 nedan. Både det faktiska och det strukturella finansiella sparandet blir ca 1 procentenhet lägre varje år när de privata pensionspengarna rätteligen räknas till hushållssektorn. Som synes är det inte fråga om några överskott i de offentliga finanserna. Det faktiska sparandet är ett underskott, och det strukturella sparandet når nätt och jämnt balans under perioden 2003-2007.

Tabell 7 . 2 Den offentliga sektorns finansiella sparande enligt Eurostats principbeslut.

Procent av BNP

2003

2004

2005

2006

2007

Snitt 03-07

Finansiellt sparande

-0,4 %

-0,2 %

-0,4 %

-0,6 %

-0,3 %

-0,4 %

Strukturellt finansiellt sparande

0,60 %

0,68 %

0,00 %

-0,43 %

-0,25 %

0,1 %

7.1.1 Socialdemokraternas överskottsmål resulterar i ökad statsskuld

När den socialdemokratiska regeringen och riksdagen lade fast det budgetpolitiska målet om ett permanent överskott på 2,0 procent för den offentliga sektorn, sades detta vara för att skapa en säkerhetsmarginal inför kommande lågkonjunkturer. "Med ett överskott på 2 procent som utgångsläge finns det en marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar utan att underskottet i de offentliga finanserna hotar att bli för stort." (Prop. 1996/97:150).

Efter Kristdemokraternas kritik har skrivningarna i propositioner därefter modifierats. Nu diskuteras utvecklingen av de offentliga finanserna med uppmaning till viss försiktighet, men utan att beröra det från budgetpolitisk utgångspunkt besvärande faktum att överskotten ligger i ålderspensionssystemet medan statsbudgeten har stora underskott. Det är betecknande att alla rubriker i finansplanen som till och med budgetpropositionen för 1998 löd "sunda statsfinanser" i efterkommande propositioner bytts ut till "sunda offentliga finanser". Socialdemokraternas tanke är dock fortfarande att det med ett tvåprocentigt överskott ska finnas en marginal att möta lågkonjunkturer utan att omedelbart behöva strama åt ekonomin, även om överskottet finns i det självständiga pensionssystemet. Minskade skatteintäkter och ökande utgifter ska kunna klaras med måttliga åtstramningar utan att Maastrichtvillkoret om högst 3 procents underskott skulle brytas. Detta är förstås möjligt, men det sker i så fall genom en ökad upplåning och ökande statsskuld.

Men Socialdemokraterna kan förstås inte räkna med att medlen i pensionssystemet ska kunna användas för att möta en konjunkturavmattning, såvida inte hela pensionsuppgörelsen ska brytas eller pengar ur den privata premiereserven konfiskeras. Det enda budgetpolitiska verktyg som finns kvar är att öka upplåningen och därmed statsskulden ännu snabbare än vad som nu beräknas ske. Det budgetpolitiska överskottsmålet innebär således inte någon buffert för statsfinanserna som det ursprungligen var tänkt. Detta faktum har bland annat påpekats av Konjunkturinstitutet (mars 2001):

Mer än 100 procent av sparandet i den offentliga sektorn är således öronmärkt för framtida pensioner. Ambitionen med det nya pensionssystemet är att skapa ett system där pensionsutgifterna på sikt automatiskt anpassas till den ekonomiska och demografiska utvecklingen. Individen kommer att ges fortlöpande information om utvecklingen av sitt pensionssparande och kommer sannolikt i högre utsträckning än tidigare att uppfatta det som en del av sin personliga förmögenhet. Det blir därmed svårt att använda detta sparande för framtida utgifter i andra delar av offentlig sektor.

Följden av detta, när konjunkturen är svag, är det som Kristdemokraterna har varnat för i tidigare motioner, nämligen att lånebehovet och därmed statsskulden ökar, eftersom utgångsläget är en underbalanserad statsbudget. Detta är precis vad som för närvarande sker. Socialdemokraterna är med andra ord tillbaka på ruta ett när det gäller möjligheten att undvika en finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna.

Nuvarande prognoser för BNP-utvecklingen innebär dessbättre att statsskulden som andel av BNP inte ökar. Det faktum att statsskulden budgeteras öka bevisar det Kristdemokraterna tidigare påpekat, nämligen att Socialdemokraternas tal om att själva överskottsmålet innebär amortering av statsskulden är en felaktig verklighetsbeskrivning.

Det förtjänar att påpekas att det som diskuteras ovan är de budgetpolitiska problem och konsekvenser som nuvarande utformning och tillämpning av överskottsmålet för offentlig sektor innebär. Socialdemokraterna har genom talet om stora överskott förespeglat väljare och omvärld att det finns pengar att "dela ut" eller satsa på nya reformer, trots att man inte kan ta en enda krona från pensionssystemet och trots att statsbudgeten uppvisar underskott. Den politiska debatten om de offentliga finansernas "styrka" är därvidlag kraftigt missvisande. Eurostats principbeslut gällande redovisningen av premiepensionsmedlen kommer därvidlag att delvis kunna rätta till den skevheten.

En diskussion om stabiliseringspolitik inför olika konjunkturscenarier ska emellertid i första hand ta i beaktande hur hela den offentliga sektorns samlade inkomster och utgifter bedöms förändras, både i förhållande till hushållen och företagssektorn. I det sammanhanget är det mindre betydelsefullt till (eller från) vilken del av offentlig sektor som förändringar av transaktioner mellan hushållen och offentlig sektor bokförs.

7.2 Nuvarande överskottsmål behöver kompletteras

En svag konjunktur i kombination med en oroväckande stor statsskuld och världens mest konjunkturkänsliga finanser gör att behovet av att nedbringa statsskulden är stort. En större säkerhetsmarginal bör finnas för att bättre klara vikande och svaga konjunkturer. Därför anser Kristdemokraterna att statsskulden bör minskas i stället för att öka som Socialdemokraterna föreslår.

Men en amortering av statsskulden behöver inte ske till priset av ett höjt skattetryck, utan kan i stället åstadkommas genom en något snabbare försäljning av statligt ägda företag. Sådana försäljningar måste dock givetvis göras med beaktande av konjunkturläget. Att affärsmöjligheterna för staten och därmed skattebetalarna är goda belyses av att den avkastning staten räknar med att få in från sitt aktieinnehav uppgår till mellan 4 och 5 miljarder kronor per år. Men många företag ger ingen utdelning alls. Statsskuldräntorna däremot närmar sig 60 miljarder kronor år 2007.

Kristdemokraterna står som ett av fem partier bakom pensionsuppgörelsen om det nya pensionssystemet och står därmed också bakom storleken på det finansiella sparande som beräknas finnas i ålderspensionssystemet.

Av vad som redovisats ovan framgår att behovet av sunda statsfinanser och en minskning, i stället för ökning, av statsskulden kvarstår. Kristdemokraterna lägger därför i denna motion fram riktlinjer för en budgetpolitik som tar sikte på att nedbringa statsskulden. Det ska uppnås främst genom en snabbare försäljning av statligt ägda företag. I viss mån bör det också ske genom en något mindre expansiv finanspolitik än den som läggs fram i vårpropositionen.

Den väsentliga skillnaden jämfört med Socialdemokraternas politik är statsbudgetens innehåll, som med Kristdemokraternas inriktning innebär väsentligt bättre tillväxt-möjligheter.

Eurostats principbeslut gällande redovisningen av premiepensionsmedlen kommer sannolikt att innebära att Socialdemokraterna blir tvungna att omdefiniera sitt överskottsmål. Kristdemokraterna anser att ökat fokus måste riktas på ett kompletterande balansmål för statens finansiella sparande över en konjunkturcykel. Ett sådant mål måste dock föras in stegvis. Anledningen till detta är följande: Ålderspensionssystemet kommer att efter den nya pensionsreformen sköta sig självt. Ingen regering kan påverka vare sig flödet till eller från detta system. Detta gäller oavsett hur premiepensionsmedlen redovisas. Kommunsektornär ålagd ett balanskrav, vilket gör att det finansiella sparandet där kommer att vara i balans över tiden, eller ligga strax över noll. Ett budgetpolitiskt mål om balans för det finansiella sparandet i staten över konjunkturcykeln blir liktydigt med en ambition att statsskulden inte ska öka över tiden, ens i nominella termer 5 . Om staten har balans i det finansiella sparandet över en konjunkturcykel innebär det också att skatteuttaget varken är större eller mindre än nödvändigt, oavsett nivån på det totala skatteuttaget. Kristdemokraternas strävan är att successivt växla ned skattetrycket (se kapitel 9).

Ett balansmål för statens finansiella sparande måste på grund av de rådande stora underskotten fasas in successivt.

En fördel med ett balansmål för staten (i stället för offentlig sektor) är att det på sikt, efter år 2007, inte kommer att ställas krav på stora överskott i statsbudgetens finansiella sparande enbart för att pensionssystemet då börjar minska sitt finansiella sparande. Med ett balansmål för staten kommer en tillräcklig marginal till stabilitets- och tillväxtpaktens 3-procentsgräns för underskott att finnas. Denna marginal kommer givet nu kända prognoser att uppgå till drygt 4 procent av BNP till år 2020.

7.3 Utgiftstaken

Den kraftiga utgiftsökning som Socialdemokraterna ägnade sig åt när konjunkturen var god, har precis som vi tidigare varnat för visat sig vara ödesdiger. När konjunkturen nu varit svag ökar statsbudgetens utgifter samtidigt som inkomsterna minskar. Socialdemokraterna har därför inte enbart stora problem att klara sina uppsatta utgiftstak. Upplåningen ökar också eftersom utgångsläget var en underbalanserad budget.

Med sunda statsfinanser där både utgifter och inkomster är lägre, och det finansiella sparandet på sikt i balans, minskar konjunkturkänsligheten. Kristdemokraternas budgetpolitiska inriktning om balans på en lägre nivå ligger fast. Utgiftstaken ska därför vara lägre än de regeringen har föreslagit. I avsnitt 11 utvecklas vår syn på utgifternas långsiktiga utveckling.

7.4 Sunda statsfinanser och långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi

Kristdemokraterna anser att sunda statsfinanser är en central förutsättning för den ekonomiska politiken och att det därför behövs ett kompletterande budgetmål för statens finansiella sparande. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett kompletterande budgetmål om balans i statens finansiella sparande över en konjunkturcykel, och i vilken takt ett sådant mål kan fasas in.

Regeringen bör därvid också fullfölja arbetet med att presentera en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi, LINUS, som den förre finansministern (Erik Åsbrink) började utarbeta men aldrig gavs möjlighet att slutföra. En sådan strategi behövs om Sverige ska klara den dubbla utmaning som följer av den ökade internationaliseringen, som innebär att skattetrycket måste sänkas, och den kommande demografiska utvecklingen som inom en tioårsperiod, givet en fortsatt låg potentiell tillväxt, snarare ställer krav i motsatt riktning. Socialdemokraternas nuvarande budgetmål som inte uppfylls och utgiftstak som kringgås är tecken på att en mer långsiktig strategi behöver presenteras.

Kristdemokraterna anser att utgiftstakens andel av BNP på sikt bör minska. Därigenom kommer också skattetrycket att kunna minska. Bakom detta ställningstagande ligger en ideologiskt förankrad övertygelse om att människor själva, inte statens byråkrater och politiker, ska bestämma över en större del av sina inkomster och utgifter. Men ställningstagandet motiveras också av en ekonomisk övertygelse om att den svenska ekonomin kommer att fungera bättre och tillväxtpotentialen öka om en minskad andel av de totala resurserna passerar genom den offentliga sektorn. Eftersom Sverige är det land i världen som har det högsta skattetrycket finns det dessutom ett inte obetydligt omvärldstryck som gör att våra skatter inte kan avvika kraftigt från det som gäller i våra konkurrentländer.

Staten ska givetvis även i fortsättningen ha goda möjligheter att sköta sina huvuduppgifter, som exempelvis rättsväsende, försvar, fördelningspolitik och myndighetsutövning med god kvalitet. Detta sätter en gräns för hur mycket taken kan sjunka vid en given tillväxt i BNP. Om denna tillväxt blir högre kan andelen bli lägre, även om lika mycket pengar satsas på huvuduppgifterna i båda fallen. Som ett riktmärke för statens utgiftstak kan därför bara anges att det tillsammans med utgifterna i den övriga offentliga sektorn ska ge utrymme för en gradvis anpassning nedåt av skattetrycket till jämförbara OECD-länders nivå. Med en bättre tillväxtpolitik blir detta lättare än om nuvarande stelheter och obalanser i den svenska ekonomin består.

7.5 Statens lånebehov och statsskuld

Kristdemokraternas ekonomiska politik syftar till ett minskat lånebehov och att nedbringa statsskulden i stället för att öka den som Socialdemokraterna räknar med. Kristdemokraternas inriktning för statens lånebehov (= statsbudgetens saldo) och statsskuldens förändring är att nedbringa statsskuldens andel av BNP till under 40 procent senast år 2009. Det ska huvudsakligen ske genom en snabbare försäljning av statliga tillgångar. I Finansdepartementets beräkningar kommer statsskuldens andel att uppgå till 46,4 procent av BNP år 2007.

Kristdemokraternas budgetförslag innebär att statsskulden som andel av BNP preliminärt beräknas bli 44,0 procent av BNP år 2007.

8 Prioriterade områden

I detta kapitel presenteras inriktningen för de sex områden som är särskilt prioriterade för Kristdemokraterna i den ekonomiska politiken. På samtliga dessa områden behövs reformer i ordets verkliga betydelse. Det gäller:

Den socialdemokratiska regeringens politik på dessa områden är utpräglat bristfällig eller direkt felaktig.

8.1 Tillväxtpolitik för nya jobb och ökad välfärd

Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och därigenom öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Detta åstadkoms genom en balanserad finanspolitik för sunda statsfinanser i kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmekanismer som i mer än 30 år underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och bäddat för dagens höga totala arbetslöshet och brister i välfärden.

Modern institutionell ekonomisk teori visar också att en sund och väl fungerande marknadsekonomi förutsätter institutioner som lagar, förordningar, normer och sociala konventioner. En ekonomi som vilar på väl fungerande institutioner - såsom förutsägbart rättssystem, personligt ansvarstagande, god affärsetik och hederlighet i uppträdandet människor emellan - utmärks av låg osäkerhet. Det kostar både tid och pengar för att kompensera och reducera osäkerhet. Låg osäkerhet främjar därför en hög tillväxt.

De flesta av de förslag till förändringar i skattesystemet som Kristdemokraterna vill genomföra har viktiga strukturella effekter för att förbättra den svenska ekonomins funktionssätt. Inriktningen för de kommande åren beskrivs översiktligt i det följande:

Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som Kristdemokraterna länge pläderat för. Med en högre grad av egenfinansiering kommer ett tydligare samband att skapas mellan en bra lönebildning, låg arbetslöshet och låga avgifter för den enskilde och vice versa. Avgiftsökningen till följd av den högre egenfinansieringen kompenseras fullt ut genom inkomstskattesänkningar.

8.1.1 Omläggning av egendoms- och kapitalbeskattningen

De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att behålla förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande internationaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet bibehålla ett skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens.

Enligt Riksskatteverkets beräkningar håller svenska hushåll ca 500 miljarder kronor på oredovisade konton utomlands. Förmögenhetsbeskattningen som tidigare motiverats med fördelningspolitiska skäl får i dag helt andra effekter än de tänkta. Detta har tydliggjorts bl.a. genom att Socialdemokraterna befriat huvudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt medan t.ex. normalinkomsttagare som råkar ha sin villa belägen i ett attraktivt område till följd av de kraftigt höjda taxeringsvärdena tvingas betala förmögenhetsskatt. I dag är 17 av Sveriges 18 aktiemiljardärer befriade från förmögenhetsskatten på sitt aktieinnehav. Motivet för detta är att de annars med största sannolikhet skulle välja att lämna Sverige med sina tillgångar. De som inte har de stora resurserna får stanna kvar och finna sig i att betala skatten.

Inkomstbeskattningen (arbetsinkomster och bolagsvinster) och kapitalinkomstbeskattningen (räntor och reavinster) innebär att en faktisk inkomst beskattas. Förmögenhetsbeskattningen däremot, bygger till stor del på fiktiva värden. Detta kan ge fördelningspolitiskt orimliga effekter. T.ex. tvingas många småhusägare att utöver den höga fastighetsskatten betala förmögenhetsskatt. Detta trots att förmögenheten som är bunden i fastigheten inte går att omsätta till inkomster med mindre än att bostaden säljs.

Förmögenhetsskatten skapar också den orimliga effekten att investeringar som kan vara både privatekonomiskt och samhällsekonomiskt lönsamma inte kommer till stånd. Detta gäller särskilt vid högre inflationstakt. Men redan vid det mål som Riksbanken satt upp på två procents inflationstakt leder främst förmögenhetsskatten till att den reala beskattningen blir högre än 100 procent på investeringar som ger en real avkastning på fyra procent före skatt. Alla investeringar som realt skulle ge en avkastning på fyra procent eller lägre, kommer alltså inte till stånd i Sverige med dagens skattesystem.

Kristdemokraterna anser att en omläggning snarast behöver genomföras av egendoms- och kapitalbeskattningen. Förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det svenska skattesystemet liksom dubbelbeskattningen på investeringar och risksparande. För att delvis finansiera detta kan vi tänka oss en något höjd bolagsskatt, dvs. skatten på företagens faktiska vinster. Vi gör bedömningen att den nuvarande förmögenhetsskatten i kombination med nuvarande dubbelbeskattning är väsentligt mer skadlig för ekonomin och utvecklingskraften i vårt land än en liten höjning av bolagsskatten. En höjning från 28 till 30 procent innebär att bolagsskatten ändå kommer att tillhöra Europas lägsta. Om hänsyn tas till de goda möjligheterna till avsättningar till periodiseringsfonder blir den effektiva skatten efter en sådan höjning endast 28,46 procent vid tre procents realränta.

I detta sammanhang är det viktigt att avslå regeringens förslag att räntebelägga företagens periodiseringsfonder, vilket Kristdemokraterna föreslår riksdagen att göra.

8.1.2 Upprustad infrastruktur

Kristdemokraterna anser att betydande satsningar behöver göras på det snabbt förfallande svenska väg- och järnvägsnätet. Eftersläpningen i vägunderhållet uppgår år 2004 till 17 miljarder kronor, enligt Vägverket.

Upprustad infrastruktur är en tillväxtmotor som Socialdemokraterna länge valt att ha på tomgång. Dessutom har infrastrukturpolitiken präglats av betydande ryckighet. Kristdemokraterna anser att ökade investeringar och underhåll av vägar behövs. Därför har vi föreslagit en omprioritering av resurserna mellan vägar och järnvägar i de nationella planerna för 2004-2015. Planer­ingsramen för åtgärder i det nationella vägnätet bör öka med drygt 6 miljarder kronor jämfört med vad riksdagen beslutat.

För underhåll och investeringar i vägar under perioden 2005-2007 avsätter Kristdemokraterna 1,7 miljard kronor mer i anslag än vad regeringen föreslagit. Av detta reserveras 800 miljoner kronor till ett förbättrat vägunderhåll.

Som ett långsiktigt alternativ till regeringens ryckiga politik är det Kristdemokraternas inriktning att, vid sidan av höjda anslag, införa ett omfattande program för investeringar i partnerskap med den privata sektorn (PPP - public-private partnership). Genom en utvecklad kommersiell kompetens, en effektivare riskfördelning och ett mer sammanhållet anläggningsansvar kan projekt i partnerskap genomföras snabbare, billigare och med bättre kvalitet

8.1.3 Ökat bostadsbyggande

En fungerande bostadsmarknad är nödvändig för en god samhällsutveckling - både ekonomiskt och socialt. Våren 2004 rådde dock bostadsbrist i 157 kommuner. Det är en ökning med 50 procent på tvåår. De drabbade finns på alla nivåer: från enstaka familjer till hela storstadsregioner som av bostadsskäl inte kan ta emot den arbetskraft de behöver.

Behovet av att öka produktionen kraftigt kan dock inte tas till intäkt för att inrikta bostadspolitiken helt på de minsta och billigaste lägenheterna för att maximera antalet nya bostäder. För att åstadkomma rörlighet krävs ett varierat byggande, ett byggande som skapar boenden för livets olika skeden och familjers olika önskemål. Därför bör riksdagen avvisa regeringens förslag om fortsatta tillfälliga investeringsstöd med begränsningar vad gäller upplåtelseform, bostadsyta och hyresnivå.

Bostadsbyggandet har under det senaste decenniet trotsat generella marknadsmekanismer och legat kvar på en mycket låg nivå trots en positiv ekonomisk utveckling och en kraftigt ökad efterfrågan på bostäder. Kristdemokraterna anser att det tydligt visar på behovet av en helt ny inriktning för bostadspolitiken, med sänkt skattetryck och långsiktiga, förutsägbara spelregler:

Därutöver anser vi att ett investeringsbidrag till byggande av studentbostäder bör införas.

Över 60 procent av kostnaderna för en bostad är skatter, när full fastighetsskatt betalas. Skattetrycket på bostadsbyggande och innehavet av en bostad måste ner för att främja nyproduktion. Byggmomsen bör därför halveras, inledningsvis för flerbostadshus. EU-regler medför svårigheter att införa en lägre moms på byggande. Tillsvidare bör därför skattesänkningen på byggandet lösas genom en skattereduktion som motsvarar hälften av den erlagda byggmomsen, dvs. 10 procent av byggkostnaden. En sådan skattereduktion fungerar på samma sätt som sänkt moms genom att den gäller all nyproduktion av flerbostadshus, är utan tidsbegränsning samt är obyråkratisk och inte förutsätter ett i förväg ovisst beslut om tilldelning

8.2 En skattepolitik där alla får behålla mer av sin egen lön

Socialdemokraternas politik för att sanera statsfinanserna har till stora delar inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Detta har i kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan tidigare levde på marginalen tvingats söka socialbidrag.

Låginkomsttagare som tvingas söka socialbidrag under vissa perioder av året betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter under andra delar av året. Denna negativa rundgång måste brytas.

8.2.1 Arbete måste löna sig bättre

Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför måste åtgärder vidtas som gör att inkomsttagare får behålla en större del av sin egen lön och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll över sin egen ekonomiska situation.

Kristdemokraterna föreslår en inkomstskattereform i två delar:

8.2.2 Ålderspensionärer måste också få sänkt skatt

Alltför många pensionärer har en svår ekonomisk situation. Kristdemokraterna anser att de äldre måste få ett större ekonomiskt utrymme. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna är de som först måste få en förbättring. Kristdemokraterna föreslår därför att garantipensionen höjs med 100 kronor i månaden.

Därefter bör ett särskilt, men mycket enkelt utformat, högre grundavdrag återinföras för ålderspensionärer. Denna grundavdragshöjning bör enbart gälla vid kommunal beskattning och motsvara en skattesänkning på 200 kronor per månad. Detta åstadkoms genom att till det nuvarande grundavdraget addera 7 500 kronor. Kommunerna ska kompenseras för skattebortfallet i enlighet med den s.k. finansieringsprincipen.

8.2.3 Avskaffad fastighetsskatt

Kristdemokraternas principiella kritik mot fastighetsbeskattningen tar sin utgångspunkt i övertygelsen att alla skatter måste vara begripliga, upplevas som rättvisa och därmed ha en moralisk och politisk legitimitet. Fastighetsskatten står genom sin konstruktion i konflikt med såväl äganderättensom den social- och skatterättsliga principen om skatt efter bärkraft. Den statliga fastighetsskatten kan inte heller motiveras utifrån intresseprincipen, eftersom det inte finns någon som helst koppling mellan å ena sidan den skatt man tvingas betala och å andra sidan någon form av förmån eller nyttighet man har som fastighetsägare. Den nuvarande konstruktionen är också svårmotiverad även om man accepterar det s.k. kapitalinkomstperspektivet, och någon utvecklad logik med att beskatta boende både som kapital (fastighetsskatt) och konsumtion (moms) finns inte.

Kristdemokraterna står därför fast vid att den statliga fastighetsskatten bör slopas helt för småhus (egna hem) och bostadshyreshus (hyresrätter och bostadsrättsföreningar), kommersiella lokaler samt industrienheter. Reformen bör delvis finansieras genom att kommunerna ges rätt att ta ut en avgift för de kostnader man har som direkt härrör till de fastigheter som finns i kommunen. Därtill blir det även logiskt att höja kapitalvinstskatten vid försäljning av privatbostäder från 20 till 30 procent. Den s.k. uppskovsregeln vid försäljning ska finnas kvar. För de kommersiella lokalerna och industrienheterna avses reformen vara ekonomiskt neutral. För hushållen minskar det löpande skatte-/avgiftsuttaget med ca 10 miljarder kronor årligen. Inklusive den ökade kapitalvinstskatten handlar det netto om ett minskat skatte-/avgiftsuttag på ca 7 miljarder kronor årligen för hushållen. För de offentliga finanserna blir effekten något lägre när hänsyn tas även till den inverkan den s.k. KPI-effekten har på andra inkomster och utgifter.

8.2.4 Kommunal fastighetsavgift

I Sverige motiverades en gång i tiden fastighetsbeskattningen som en så kallad garantibeskattning, där fastighetsägare skulle betala för garanterade samhällstjänster i form av vatten, avlopp, tillfartsvägar etc. Denna beskattning legitimerades av ett intresse från fastighetsägarens sida av dessa fastighetsanknutna tjänster (intresseprincipen). Men dessa samhällstjänster är i dag kommunala och finansieras genom avgifter, statsbidrag till kommunerna och kommunalskatt. Fastighetsbeskattningen däremot är statlig och fyller enbart syftet som en intäktskälla för staten.

Samtidigt som den statliga fastighetsskatten slopas för småhus (egna hem) och bostadshyreshus (hyresrätter och bostadsrättsföreningar), kommersiella lokaler och industrienheter bör kommunerna ges rätt att ta ut en låg fast avgift per småhus, per bostadslägenhet samt per kvadratmeter lokalyta för kommersiella lokaler och industrienheter. Den totala kommunala avgiften får inte överstiga kommunernas självkostnader för gator/vägar och parkering, räddningstjänst samt fysisk planering. Därför sätts ett tak för den kommunala fastighetsavgiften på 2 600 kronor per år för småhusen. Denna kostnad är lägre än det golv Socialdemokraterna har satt inom ramen för sin begränsningsregel för fastighetsskatten. I Socialdemokraternas system ska alla kunna betala minst 2 800 kronor per år (1 procent av 280 000). I vårt system kommer ingen att behöva betala mer än 2 600 kronor per år. För hyreshusenheterna bör avgiften högst uppgå till ett belopp motsvarande 800 kronor per lägenhet och år.

Ett viktigt motiv för en kommunal fastighetsavgift är det incitament kommunerna på sikt får för utveckling av infrastrukturen, ett offensivt bostadsbyggande och en bra näringspolitik. När även företagssektorns lokaler och industrier utgör en del av avgiftsunderlaget i kommunerna, blir effekten ett långt större incitament än i dag att verka för det lokala näringslivet och för nya arbetstillfällen. En ytterligare aspekt är att kommunerna genom en kommunal avgift får intäkter från fritidsbebyggelse som i vissa kommuner är omfattande, men som inte genererar några kommunala intäkter i dagens system.

Hela reformen för att helt avskaffa fastighetsskatten finns detaljerat redovisad i särskild motion samt i den rapport från Kristdemokraternas boendepolitiska arbetsgrupp som Kristdemokraternas partistyrelse har antagit. Vår bedömning är att reformen kan och bör genomföras redan från nästa år.

Tabell 8 . 1 Reformöversikt. Slopad fastighetsskatt, delvis växlad mot låg kommunal avgift för fastighetsanknuten service. Effekter för hushållen, företagen, primärkommunerna och staten

Miljarder kronor, fullständigt periodiserad redovisning av bruttoeffekten på skatter och avgifter

Hushåll (småhus, bostads- och hyresrätter)

2005

Ingen fastighetsskatt

+18,4

Kommunal avgift, 2600 kr per småhusenhet (egnahem)

-5,9

Kommunal avgift 800 kr per lägenhet

-1,9

Kapitalvinstskatt på privatbostäder 30 %

-3,3

Summa

+7,3

Företag (kommersiella lokaler och industrier

Ingen fastighetsskatt

+7,3

Kommunal avgift (ca 63 resp 17 kr per kvm)

-7,1

Summa

0,2

Primärkommuner

2005

Kommunal avgift, 2600 kr per småhusenhet (egnahem)

+5,9

Kommunal avgift, 800 kr per lägenhet

+1,9

Kommunal avgift för kommersiella lokaler och idustrier

+7,1

Minskat statsbidrag

-14,9

Summa

0,0

Stat

Utebliven fastighetsskatt

-25,7

Minskat statsbidrag till primärkommuner

+14,9

Kapitalvinstskatt på privatbostäder 30 %

+3,3

Minskad administration tfa avvecklad fastighets- & förmögenhetsskatt, egnahem

+0,2

Övrig finansiering inom budget (motsvarande återgång till 2000 års tax.värden)

+7,3

Summa

0,0

8.3 Halvera priset på hushållstjänster

Det är hög tid att släppa fram en vit marknad för hushållstjänster. Kristdemokraterna föreslår en skattereduktion på 50 procent av arbetskostnaden inklusive moms för hushållstjänster utförda i hemmet eller på den egna tomten. Förslaget innebär att det vita priset halveras direkt vid köpet. I hushållstjänsterna ingår även kostnader för reparation, om- och tillbyggnad (ROT) och privat barnomsorg. Genom detta förslag skulle fler familjer få tiden att räcka till. En mängd arbeten som i dag utförs svart skulle i stället utföras vitt, och en ny tillväxtbransch skulle på allvar kunna etableras.

8.4 En reformerad familjepolitik för valfrihet och rättvisa

I ett levande och vitalt samhälle måste barnens behov av omsorg och trygghet tillgodoses. Såväl kvinnor som män måste också ha möjlighet att komma till sin rätt, både som yrkesverksamma och som familjemedlemmar. Det ställer krav på en familjepolitik som anpassar sig till de enskilda människornas önskemål och till familjernas olika behov. Observera att det enligt Kristdemokraternas synsätt är familjepolitiken som ska anpassas efter familjerna, inte tvärt om.

Familjefrågorna har haft en central ställning i Kristdemokraternas politiska arbete ända sedan partiet bildades. Det handlar både om barns rätt till och behov av en trygg uppväxt och givetvis om familjens ställning och ansvarstagande i samhället samt om utformningen av det offentliga familjestödet. Kristdemokraternas arbete har varit inriktat på att hitta de modeller för valfrihet och mångfald som vi tror skapar de bästa förutsättningarna för barnen och föräldrarna. Familjepolitiken kommer även fortsättningsvis att vara en huvudfråga eftersom den har en så central betydelse för hela samhällsbyggandet och framför allt för barnen.

Genom att styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har Socialdemokraterna i praktiken tagit över många beslut som familjerna själva borde fatta. Stora statliga och kommunala resurser har ensidigt satsats på de familjer som velat och kunnat få del av den offentliga barnomsorgen. De som på hel- eller deltid vill sköta barnomsorgen på egen hand eller vill ha en annan lösning har därför ofta mycket svårt att förverkliga sin önskan.

Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister från såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel: Fördelningspolitiskt därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation föräldrarna har innan de får barn och omvänt högre för redan välavlönade kvinnor och män. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas gynna resurssvaga hushåll på ett särskilt sätt. Bostadsbidraget har dock skurits ner och försämrats kraftigt under senare år av den socialdemokratiska regeringen.

Från valfrihetssynpunktär det en brist att det familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa barnomsorgsformer. Regeringen har genom införandet av maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen utökat detta fördelningspolitiska missförhållande ytterligare, eftersom maxtaxan gynnar de mest välbeställda familjerna mest. Valfriheten och rättvisan förbättras inte genom maxtaxan. Det är fortfarande enbart om familjen väljer den offentligt finansierade barnomsorgen som den får del av stödet från offentlig sektor. De som inte vill, eller kan, utnyttja denna får inte del av stödet.

Kristdemokraterna vill förbättra familjepolitiken både när det gäller valmöjligheter och när det gäller fördelningen av stöden. Inriktningen på våra förslag presenteras i följande avsnitt.

8.4.1 Förstärkt föräldraförsäkring

Höjt golv

Föräldraförsäkringen fyller den viktiga funktionen att ge ekonomisk standardtrygghet för föräldrar under den period de har svårt att upprätthålla denna på annat sätt. De flesta unga föräldrar har ju av naturliga skäl inte hunnit bygga upp något mer omfattande sparande. Därför är en höjning av golvnivån viktig. Vi vill höja golvet i föräldraförsäkringen från 180 till 230 kronor per dag.

Höjt tak till 10 prisbasbelopp

Barn behöver lära känna både sin mamma och sin pappa det första levnadsåret. Mammorna står idag för ca 84 procent av de uttagna dagarna i föräldraförsäkringen medan papporna står för ca 16 procent. Även om kopplingen inte är direkt mellan denna statistik och de båda föräldrarnas faktiska tid med barnen är det eftersträvansvärt med en jämnare fördelning av föräldraledigheten. Främsta skälet till detta är givetvis den förbättrade kontakten mellan pappor och barn. En sociologisk avhandling visar också att risken för en separation minskar med 30 procent när pappor tar ut föräldraledighet. 6 En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete och vård av barn kan således bidra till ökad familjestabilitet. På sikt förbättras dessutom kvinnors ställning på arbetsmarknaden, om vård av barn verkligen blir båda föräldrarnas självklara val.

Det är viktigt att uppmuntra och stödja de pappor som vill ta ut en större del av föräldraledigheten, och detta görs bäst genom att undanröja de hinder som finns. Men vi förordar inte ekonomiska bestraffningar och regleringar för att styra familjens val. Vi anser att det är självklart att mamman och pappan själva ska besluta om vem som ska vara föräldraledig under vilken period. Familjers omständigheter ser olika ut och en enda lösning passar inte alla. Att föräldrarna själva vill och ska bestämma över fördelningen av föräldraledigheten har dessutom ett starkt folkligt stöd. I en Sifo-undersökning 7 från år 2003 svarade 86 % att de själva vill bestämma över fördelningen av föräldraledigheten, och en undersökning 8 som Demoskop genomfört visar att åtta av tio har denna uppfattning.

Istället för att styra familjens val vill vi riva de hinder som idag finns för de pappor som önskar ta ut en större del av föräldraledigheten. TCO:s undersökning visar att männen ser taknivån i föräldraförsäkringen som det stora hindret. Eftersom män i regel tjänar mer än kvinnor är det ekonomiskt svårt för många familjer att låta pappan vara föräldraledig under en längre period. Vi har tidigare föreslagit en höjning av föräldraförsäkringen och stödjer därför regeringens förslag att taket i föräldraförsäkringen höjs till 10 prisbasbelopp, vilket motsvarar en ersättningsgrundande månadsinkomst på strax över 30 000 kronor.

På så sätt kan valmöjligheterna från ekonomisk utgångspunkt öka för båda föräldrarna att fördela föräldraledigheten mellan sig på det sätt som passar dem bäst.

Vi anser att föräldraförsäkringen bör gälla under ett år, men att möjligheterna att spara sina föräldrapenningdagar genom partiella uttag bör vara stora. För barn som fyllt ett år finns en skyldighet för kommunerna att erbjuda en plats inom barnomsorgen (förskoleverksamheten). Från denna tidpunkt bör därför det offentliga stödet i första hand inriktas på själva barnomsorgen, snarare än att fortsatt försäkra inkomstbortfall för höga inkomster. Stödet efter föräldraförsäkringen bör därför fördelas rättvist enligt likabeloppsprincipen, och i högre grad än i föräldraförsäkringen kunna påverkas av föräldrarnas önskemål.

8.4.2 Barndagar - flexibelt och rättvist

Efter föräldraförsäkringstiden vill Kristdemokraterna införa ett nytt system med något vi kallar barndagar. För varje barn som fyllt ett år tilldelas barnets föräldrar eller vårdnadshavare 300 barndagar. Varje barndag är värd 200 kronor.

Syftet med barndagar är att ge föräldrar en ekonomisk möjlighet till mer tid med barnen när de är små. Syftet är också att föräldrars skiftande önskemål gällande barnomsorg bättre ska kunna tillgodoses på ett flexibelt sätt. Ett mål vid utformandet av förslaget har också varit att inte ytterligare bidra till den sneda resursfördelning som föräldraförsäkringen innebär.

Barndagarna kan tas ut som hel, trefjärdedels, halv, fjärdedels eller åttondels dag. För varje veckodag kan också 2, 3 eller 4 barndagsbelopp tas ut, dvs. maximalt 800 kronor per dag

Barndagarna fördelas med 150 dagar till vardera föräldern, men kan överlåtas fritt dem emellan. En ensam vårdnadshavare får 300 barndagar. Barndagarna kan också om föräldrarna såönskar överlåtas till annan fysisk person som föräldrarna väljer, eller till juridisk person som inte får del av något offentligt stöd för att bedriva barnomsorg.

Barndagarna kan tas ut samtidigt som en plats inom offentligt finansierad barnomsorg nyttjas på deltid, men inte om platsen nyttjas på heltid. Med deltid avses maximalt 20 timmar per vecka, för ensamboende enskild vårdnadshavare dock maximalt 30 timmar per vecka.

Barndagar kan sparas tills barnet fyllt 12 år men inte tas ut samtidigt som föräldrapenningdagar tas ut.

Vid adoption kan barndagar tas ut när barnet varit hos sina nya föräldrar i ett år.

Barndagsbeloppen utgör skattepliktig inkomst och är således pensionsgrundande.

8.4.2.1 Möjligheter och effekter med barndagarna

8.4.3 Valfrihet och rättvisa inom barnomsorgen

Den för några år sedan införda maxtaxan har inte bidragit till att uppfylla våra krav på valfrihet och rättvisa inom barnomsorgen. Resursförstärkningen går enbart till dem som väljer den kommunalt finansierade barnomsorgen, och de som hade högst inkomster vann mest på reformen. Därmed bidrog reformen varken till ökad valfrihet eller ökad rättvisa. Kvaliteten i barnomsorgen har också urholkats i takt med en ökad efterfrågan på dagisplatser.

Föräldrarna får med Socialdemokraternas politik allt mindre möjlighet att själva bestämma över barnomsorgen för sina barn.Barnomsorgspolitiken måste därför utvecklas så att stödet till barnomsorg omfattar alla barn:

Kristdemokraternas förslag till reformerad familjepolitik kan sammanfattas med följande förslag:

Tabell 8 .2 Kristdemokraternas politik för barnfamiljer - satsningar

Nettoeffekt för hushållen, miljoner kronor

2005

2006

2007

Nivåförbättringar för barnfamiljerna:

Höjd grundnivå från 180 till 230 kr i föräldraförsäkringen

210

210

210

Bort med individuella inkomstgränser i bostadsbidraget

100

100

100

Höjt bostadsbidrag med 100 kr/barn

350

340

330

Garanterade deltidstaxor i förskolan

250

250

250

Alternativ till höjt barnbidrag med 100 kr

-2 100

-2 100

Alternativ till flerbarnstillägg efter andra barnet

-1 100

-1 100

Valfrihetsreform i barnomsorgen:

Nytt anslag: Generell graviditetspeng (30 dagar i slutet av graviditeten)

105

105

Nytt anslag: Barndagar, 300x200 kr fr 1/7 2005

2 135

4 340

4 340

Stöd till kommuner för kommunalt vårdnadsbidrag

1 500

1 000

Övrigt:

Alternativ till 13:e ersättningsmånaden

-1 330

-1 330

Underhållsstöd. Ej fullt bidrag till stödmottagare med höga inkomster

-200

-200

Vårdbidrag för funktionshindrade barn (biståndsarbetares)

1

1

1

Slopade lägstanivådagar till följd av barndagar

-280

-385

-910

Ny beräkning av SGI

-630

-630

-700

Summa:

2136

1 101

-4

Tabell 8 .3 Kristdemokraternas politik för barnfamiljer - skattesänkningar

Nettoeffekt för hushållen, miljoner kronor

2 005

2 006

2 007

Inkomstskattesänkning för låginkomsttagare

-1 300

-1 300

-1 300

Förvärvsavdrag på 6 % mot kommunalskatt på PGI-anställning

-16 100

-17 000

-17 800

Sänkt skatt på hushållstjänster (inkl privat barnomsorg & ROT-tjänster)

-2 400

-2 400

-2 400

Sänkt energiskatt på MK1-diesel med 30 öre/liter

-970

-970

-970

Sänkt energiskatt på MK1-bensin med 15 öre/liter

-810

-810

-810

Sänkt elskatt 1,2 öre/kWh

-920

-920

-920

Sänkt fordonsskatt på personbilar

-1 180

-1 180

-1 180

Summa:

-23 680

-24 580

-25 380

8.5 Bättre pensioner

Socialdemokraternas okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt genom nedskärningarna och bristerna inom äldrevården samt de växande vårdköerna. Dessutom har pensionerna släpat efter i värdeutveckling. Inriktningen för de kommande åren ska därför vara att först förbättra den ekonomiska situationen för de sämst ställda pensionärerna och därefter förbättra värdet av samtliga pensioner genom sänkt skatt. Kristdemokraterna föreslår att:

8.6 Vården, omsorgen och utbildningsväsendet

Kristdemokraterna anser att kommunsektorn i det korta perspektivet bör tillföras resurser från staten för att kunna uppnå en bättre kvalitet i vården och omsorgen. Vi välkomnar därför de generella ökningar som föreslås i budgetpropositionen. Tillskotten innebär att Socialdemokraterna delvis har tillmötesgått de krav Kristdemokraterna länge drivit. Inte desto mindre är behoven skriande inom psykiatrin och missbrukarvården. Där behövs extra satsningar. Likaså behöver utbildningen av äldreomsorgspersonalen stärkas. Kristdemokraterna föreslår därför att särskilda riktade satsningar görs på dessa områden.

I ett längre perspektiv är det emellertid enbart en arbetsledd ökad ekonomisk tillväxt som kan ge kommunsektorn de ekonomiska förutsättningar som kommer att krävas. Därför är en bättre tillväxtpolitik ett så centralt inslag i den kristdemokratiska ekonomiska politiken.

Tabell 8 . 2 Kristdemokraternas inriktning för en bättre vård, omsorg och utbildning.

Förändringar i förhållande till regeringens förslag. Miljoner kronor

2005

2006

2007

Tandvårdsförmåner: Kirurgisk beh. av tandlossning inkl. i sjukförs. högkostnadsskydd

60

60

60

Forskning kring palliativ vård

20

20

20

Stimulansbidrag till anhörigvård

50

50

Förebyggande folkhälsoåtg.

80

60

60

Psykiatrisatsning

25

400

500

Narkotikaprevention inom folkrörelse- och frivilligorganisationer

50

25

25

Frivilligorganisationers vård och stöd av missbrukare

50

50

Ny rehabiliteringsförsäkring: kostnader

fr 1/1 2005. Utbyggnad fr 1/1 2006

2 837

3 400

4 110

Studiebidrag 16-25 år 1050 kr/mån.

170

350

Studiemedel i högskoleutbildningen:

(+1035 kr/år) Från 1/7 2006

130

260

Avskaffat fribelopp för heltidsstuderande

högskolestudenter

200

400

Studiemedelsräntor tfa ökade

låneutbet. & slopat fribelopp

6

12

Studiemedel 26-55 år,

(+1035kr/år). 1/7 2006

20

40

Ökat antal disputerade lärare inom universitet och högskola

40

20

20

Forskning och forskarutbildning

75

125

125

Summan:

3 287

4 736

5 982

8.7 Ett återupprättat rättsväsende

Regeringen tillför mer resurser till rättsväsendet, men det räcker inte. För att klara den ambitionsnivå regeringen ålagt polisen krävs att antalet poliser uppgår till 19 000. Vid utgången av 2003 fanns det 16 292 poliser. Situationen är akut. För att skapa ett tryggt samhälle behöver polis, åklagare och domstolar mer resurser. Vidare förstärks skattemyndigheternas möjligheter att bekämpa skattefusk.

Rättsväsendet är en del av rättssamhället. Till detta hör även andra kontroll- och bevakningsfunktioner som syftar till säkerhet och till att statliga beslut efterlevs och kan avgöras på ett snabbt, korrekt och rättssäkert sätt. Av denna anledning anser Kristdemokraterna att utökade satsningar även krävs på Skatteverket, Migrationsverket, Riksförsäkringsverket och Försäkringskassan.

9 Kommunsektorn

9.1 Tillskott på 4,2 miljarder kronor 2005-2007

Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ett tillskott utöver de tillskott som Socialdemokraterna föreslår i budgetpropositionen.

En resursförstärkning är viktig för att snabbt kunna åstadkomma förbättringar inom psykiatrin, missbrukarvården och för att förbättra utbildningen av personal inom äldreomsorgen. Detta bör ske genom att pengar specifikt riktas till dessa verksamheter.

Kristdemokraterna föreslår därför ett tillskott till kommunsektorn på totalt 4,2 miljarder kronor de närmaste tvååren. Tillskottet fördelar sig med 925 miljoner kronor under perioden till psykiatrin betydligt närmare den plan som regeringens egen psykiatrisamordnare Anders Milton föreslagit. För att garantera deltidstaxorna i förskolan avsätts 250 miljoner kronor till årligen. Slutligen anser Kristdemokraterna att ett kommunalt vårdnadsbidrag ska införas för dem som på eget sätt vill lösa sin barnomsorg. För detta ändamål avsätter Kristdemokraterna 1 500 miljoner kronor år 2006 och 1 000 miljoner kronor år 2007.

Kristdemokraterna föreslår tillsammans med övriga borgerliga partier en vårdgaranti som under 2005 och 2006 får en annan finansiering jämfört med regeringens men upphör år 2007.

9.1.1 Regleringar enligt finansieringsprincipen

Kommunsektorn kommer indirekt att påverkas av en rad förändringar som Kristdemokraterna avser att genomföra på olika budgetområden. Samtliga dessa effekter ska regleras i enlighet med den s.k. finansieringsprincipen.

9.2 Inriktningen på längre sikt

På längre sikt är det endast en högre och arbetsledd ekonomisk tillväxt som kan ge kommunsektorn bättre möjligheter att klara sina uppgifter inom framför allt vården, skolan och omsorgen. Utan en bättre tillväxt kommer det bara att finnas nedskärningar att fördela. På lång sikt kan kommunsektorn inte hjälpas av höjda statsbidrag. Detta är ett viktigt skäl till att Kristdemokraterna prioriterar just tillväxtpolitiken så högt.

På längre sikt bör också kommunernas bidragsberoende från staten minska. Förutom genom en bättre tillväxt kan detta ske genom att kommunerna ges förutsättningar att stå på egna ben genom att staten låter kommunerna själva i högre grad än i dag förfoga över sina skatteinkomster. I detta avseende spelar både utjämningssystemet och effekten av nuvarande grundavdrag in. Kommunernas självständighet kan också stärkas genom att som Kristdemokraterna föreslår låta kommunerna ta ut en avgift för sina fastighetsanknutna kostnader samtidigt som statsbidraget minskar i motsvarande storleksordning. Kommunerna har själva uttryckt ett önskemål att växla bort delar av statsbidragen mot att de själva får förfoga över en ökad andel inkomster och avgifter, bl.a. i den s.k. skattebasberedningen som Kommunförbundet presenterade för några år sedan.

10 Statens inkomster

10.1 Sänkta skatter 2005-2007

Huvuddelen av Kristdemokraternas förslag på skatteområdet för 2005-2007 framgår av avsnitten 8.1 och 8.2 tidigare i denna motion.

Totalt föreslår Kristdemokraterna finansierade skattesänkningar på 18,32 miljarder kronor år 2005, 39,44 miljarder kronor år 2006 och 52,95 miljarder kronor år 2007.

I tabell 10.1 sammanfattas dessa skatteförslag och deras beräknade budgeteffekter. I särskilda motioner om skattepolitikens inriktning, om inkomstskatterna, företagsskatterna och fastighetsskatten redovisas utförligt samtliga skatteförändringar som Kristdemokraterna föreslår för den kommande treårsperioden.

I tabell 10.2 redovisas ytterligare några övriga inkomstförändringar, tillsammans med de ytterligare försäljningar av statligt hel- eller delägda företag vi vill genomföra.

Tabell 10 . 1 Kristdemokraternas förslag till skattesänkningar 2005-2007

Periodiserad redovisning, miljarder kronor

Hushåll (1111)

2005

2006

2007

Höjt grundavdrag med 7500 kr för alla pensionärer ( => 100 resp 200 kr/mån i sänkt skatt 06 och 07)

0,00

-1,85

-4,00

Halverad inkomstskatt för förvärvsinkomster för alla 65+

0,00

-1,20

-1,30

Nej till regeringens höjning av grundavdraget

3,72

3,72

3,72

Inkomstskattesänkning för låginkomsttagare

-1,30

-1,30

-1,30

Förvärvsavdrag på 6 % mot kommunalskatt på PGI-anställning

-16,10

-17,00

-17,80

Avvecklad värnskatt: En fjärdedel bort 2006, halva bort 2007

0,00

-0,98

-2,05

Sänkt skatt för alla i.st.f avdragsrätt för fackföreningsavgifter

3,40

3,40

3,40

Sänkt skatt på hushållstjänster (inkl privat barnomsorg & ROT-tjänster)

-2,40

-2,40

-2,40

Avgår: S förslag till tillfälligt ROT-avdrag

1,00

0,00

0,00

Milavdrag 16 kronor (nej till skatteväxling)

0,31

0,31

0,31

Avdragsrätt för avsättning till etableringskonto

-0,05

-0,05

-0,09

Ökade inkomster netto t.f.a. barndagar

0,15

0,30

0,30

Reducerad avdragsrätt för pensionssparande, 30 % av ett pbb avdragsgillt

1,20

1,20

1,20

Avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer

0,00

-0,20

-0,20

Företag (1121)

Effektiv bolagsskatt 28, 46 % (30 % nominell)

4,10

4,50

4,80

Nej till räntebeläggning av periodiseringsfonder

-1,50

-1,90

-2,60

Skatt på kapital

Införande av riskkapitalavdrag (Tak 100')

-0,04

-0,10

-0,10

Avvecklad dubbelbeskattning på utdelning: Fysiska personer halv 2007

0,00

0,00

-4,10

Juridiska personer: senarelagd avveckling

0,00

0,00

0,00

Interaktionseffekt t.f.a. höjd bolagsskatt

0,00

0,00

0,20

Kapitalvinstskatt privatbostäder 30 % (vid avvecklad fastighetsskatt)

3,30

3,30

3,30

Ingen rätt till återköp av egna aktier

0,00

0,00

0,00

Skatt på egendom

Fastighetsskatt:

Helt slopad fastighetsskatt

-25,70

-23,80

-24,40

Förmögenhetsskatt: 2000 års fastighetstaxeringsvärden &:

1% skatt 2006, 0,75% 2007

-2,30

-3,40

-4,10

Avgår: regeringens höjning av fribelopp

1,10

1,10

1,10

Avgår: Inget behov av begränsningsregel i förmögenhetsskatten

0,30

0,30

0,30

Socialavgifter och egenavgifter

Nej till reducerad nedsättning av socialavgifter

-0,42

-0,42

-0,42

Skatt på bostadsbyggande, varor och tjänster

Sänkt skatt på bostadsbyggande motsvarande halverad byggmoms

-1,58

-2,03

-2,80

Avgår: Regeringens tillfälliga skattelättnad för vissa byggtjänster 2003-2006

0,50

1,00

1,10

Generell moms (25 %) på tidskrifter

0,54

0,55

0,55

Särskild fordonsskattenedsättning

0,00

0,00

0,00

Inget behov av tillfällig skattestimulans för källsortering

0,27

0,13

0,00

Inget behov av tillfällig skattestimulans för offentliga lokaler

1,33

0,67

0,00

Sänkta alkoholinförselkvoter (1 l starksprit, 5 l vin, 15 l öl)

1,20

1,20

1,20

Nej till försök med trängselskatt i Stockholm

-0,46

-0,53

0,00

Energiskatter

Sänkt energiskatt på MK1-diesel med 30 öre/liter

-0,97

-0,97

-0,97

Sänkt energiskatt på MK1-bensin med 15 öre/liter

-0,81

-0,81

-0,81

Sänkt elskatt 1,2 öre/kWh

-0,92

-0,92

-0,92

Offentligrättsliga avgifter, övrigt

Renodling av anställningsstöd

0,20

0,20

0,20

Sänkt fordonsskatt på lätta lastbilar

-0,13

-0,13

-0,13

Sänkt fordonsskatt på personbilar

-1,18

-1,18

-1,18

Nej till regionalpol. stimulans

0,30

0,30

0,30

Summa skatte- och avgiftsintäktsförändringar

-32,94

-38,98

-49,69

Tabell 10 . 2 Övriga inkomstförändringar på statsbudgeten 2004-2006 samt övergång till total inkomsteffekt på statsbudgetens inkomstsida

Miljarder kronor

Övriga inkomstförändringar och regleringar

2005

2006

2007

Inkomster av statens aktier tfa försäljning av statligt ägda aktier

0,00

-1,62

-3,90

Avgift för försäljning av högskoleutbildning

0,11

0,23

0,35

Reglering av 2:a karensdag: Höjd arbetsgivaravg.

m 0,3 p.e. (neutralt för företagssektorn)

2,93

3,40

3,60

Effektivare uppbördseffektivitet och skatteindrivning

0,50

0,75

0,90

Summa övriga inkomstförändringar

3,54

2,76

0,95

Summa skattesänkningar (tabell 10.1) och övriga inkomstförändringar

-29,4

-36,22

-48,74

Inkomster av försåld egendom (inkomsttitel 3000)

50,00

60,00

50,00

Övergång till inkomsteffekt på stats budgetens inkomst­sida (då vissa skattesänkningar redovisas på UO25)

-0,5

-0,4

-0,4

Summa inkomstförändringar totalt på

statsbudgeten

20,1

23,38

0,86

10.2 Renodling av statens roll genom försäljning av statliga aktier

Det finns flera skäl för en försäljning av statens aktier. Dels är det viktigt för att renodla statens roll, dels för att sprida ägandet. Ett spritt ägande och sund konkurrens i en väl fungerande ekonomi skapar trovärdighet och får även riskkapitalmarknaden att fungera. Ett omfattande privat sparande i aktier är en av de viktigaste förutsättningarna för att nya företag skall kunna bildas och nya jobb skapas. Ett tredje skäl för en privatisering av det statliga ägandet är att det förbättrar förutsättningarna för de företag som det handlar om. Oklara roller gör att offentligt ägda företag lätt blir verktyg för motstridiga politiska ambitioner vilket på lång sikt drabbar tillväxten och skapandet av nya jobb i Sverige. En ägarspridning ger företaget behövligt kapital för framtida investeringar, något som inte bör finansieras ur statsbudgeten. Försäljningarna ska ske till marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig med tanke på andra introduktioner på aktiemarknaden. Hänsyn ska också tas till konjunkturläget. Alla företag bör dock inte säljas. Staten ska inte avhända sig inflytandet över och ansvaret för t.ex. Systembolaget.

Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare med att minska det statliga ägandet av företag, i princip enligt det program som antogs av riksdagen hösten 1991. Dessutom bör ytterligare företag bli föremål för försäljning. Till de företag som kan säljas hör bl.a. Civitas Holding, resterande delar av TeliaSonera, Nordea samt OMX.

De företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet. Monopolföretag kan inte säljas innan omstrukturering skett.

10.3 Skattepolitikens inriktning på längre sikt

Kristdemokraterna anser att det svenska skattetrycket, som är högst i världen, både bör och måste sänkas.

Bakom ställningstagandet att det bör sänkas ligger en ideologiskt förankrad övertygelse om att människor själva, inte statens byråkrater och politiker, ska bestämma över en större del av sina inkomster och utgifter. Men ställningstagandet motiveras också av en ekonomiskt grundad övertygelse om att den svenska ekonomin kommer att fungera bättre och tillväxtpotentialen öka om en minskad andel av de totala resurserna passerar genom den offentliga sektorn.

Bakom ställningstagandet att skattetrycket måste sänkas finns en insikt om det inte obetydliga omvärldstryck som gör att våra skattenivåer helt enkelt inte kan avvika kraftigt från det som gäller i våra konkurrentländer.

På sikt bör därför de statliga utgifternas andel av BNP minska. Därigenom kommer också skattetrycket att kunna minska. Skattetrycket måste dock växlas ned successivt och med en försiktighet som inte äventyrar stabiliteten i statsfinanserna eller äventyrar finansieringen av den offentliga sektorns kärnuppgifter. Vi bedömer att det under överskådlig tid främst är staten som genom omprioriteringar måste bidra till en nedväxling av skattetrycket. Kommunsektorn som helhet kommer på grund av den demografiska utvecklingen inte att ha något större utrymme för skattesänkningar, även om effektiviser­ingar genomförs. För vissa kommuner är detta dock en möjlighet som bör tas tillvara.

Staten ska givetvis ha tillräckliga skatteintäkter för att kunna sköta sina huvuduppgifter, som exempelvis rättsväsende, försvar, fördelningspolitik och myndighetsutövning med god kvalitet. Detta sätter en gräns för hur mycket statsutgifterna kan sjunka vid en given tillväxt i BNP. Om denna tillväxt blir högre kan andelen statsutgifter bli lägre, även om lika mycket pengar satsas på huvuduppgifterna i båda fallen.

Som ett riktmärke för statens utgifter kan därför bara anges att de tillsammans med utgifterna i den övriga offentliga sektorn ska ge utrymme för en gradvis anpassning nedåt av skattetrycket till jämförbara OECD-länders nivå. Med en bättre tillväxtpolitik blir detta lättare än om nuvarande stelheter och obalanser i den svenska ekonomin består.

Den svenska tillväxttakten i ekonomin är därför helt central även för denna diskussion. Om nuvarande låga tillväxtpotential (knappt 2 procent per år) består, kommer en nedväxling av skattetrycket att ta lång tid och frukterna av densamma, i form av ökat självbestämmande och bättre tillväxtförutsättningar, blir kanske svårare för den enskilde att se. Skattesänkningar riskerar i ett sådant läge att uppfattas som ett hot mot "välfärden". Inte minst driver de socialistiska partierna i Sverige mot bättre vetande ofta en sådan linje när konjunkturen är dålig. När den är bättre brukar skattesänkningar avvisas för att de skulle skapa överhettning om de genomfördes. Skattesänkningar är alltså i princip alltid fel för en svensk socialdemokratisk regering. Enda skälet till att vissa skatter sänkts under senare år är att den förbättring som den goda konjunkturen tidigare bidrog med inte kunde delas ut som bidrag till följd av utgiftstaken.

Den nuvarande låga tillväxtpotentialen bidrar alltså i sig till att hålla Sverige fast i en ond cirkel där tillväxtfrämjande förslag till skattesänkningar kan målas ut som ett hot snarare än den möjlighet till ökat självbestämmande och tillväxt det är. Om tillväxten vore bättre skulle vi sannolikt inte ha samma typ av debatt, eftersom skatteinkomsterna då skulle öka mer, även om skattesatserna var lägre. Detta "dödläge" kan bara brytas genom en målmedveten politik för att i en väl avvägd takt minska utgifter och skatter som andel av ekonomin. Därtill behövs regelförenklingar och andra typer av strukturreformer, bl.a. för att främja en bättre lönebildning. Detta kommer om det genomförs successivt att bidra till en bättre tillväxt och underlätta anpassningen mot nivån i jämförbara OECD-länder. Men det kommer också att innebära att de reala resurserna till exempelvis kommunsektorn kan öka i en säkrare takt än med en lägre tillväxt.

Det tydligaste exemplet på att denna strategi är framgångsrik är Irland. Där har skatterna målmedvetet sänkts, vilket har lockat till sig både människor, företag och investeringar. Den mycket kraftiga sysselsättningsökning som skett de senaste tio åren har tillsammans med sänkta skatter inneburit en snabb klättring uppåt i välfärdsligan.

Även om det finns olikheter mellan länder som Irland och Sverige, finns det inget som talar för att Sverige inte skulle kunna lyckas betydligt bättre än för närvarande med en tillväxtinriktad politik. Ett annat land som framgångsrikt förbättrat tillväxten är Finland, som trendmässigt har en betydligt bättre tillväxt än Sverige under senare år.

I diagram 10.1 åskådliggörs resonemanget kring hur en ansvarsfull nedväxling av skattetrycket kan gå till. Först har en schablonmässig framskrivning gjorts av Sveriges BNP-utveckling vid den tillväxt som Konjunkturinstitutet (fram till år 2008) anger i sitt basalternativ och därefter den tillväxtpotential som Långtidsutredningen anger för Sverige. Därefter har skatteintäkterna varje enskilt år fram till år 2023 beräknats vid antagande om en konstant skattekvot på 50 procent av BNP. Dessa intäkter jämförs sedan i diagrammet med de skatteintäkter som uppstår vid en huvudsakligen arbetsledd tillväxt på 2,5 respektive 3 procent när skattetrycket gradvis växlas ned med 0,3 procentenheter av BNP per år. Genom denna, som ett räkneexempel, mycket försiktiga nedväxling av skattetrycket ser man att skatteintäkterna ändå blir högre till följd av den bättre tillväxten än i basalternativet med lägre tillväxt och högre skattesatser (dvs. med oförändrad politik).

Det bör betonas att det i diagrammet bara är fråga om ett räkneexempel bland flera tänkbara. Vilken tillväxt som ska antas gälla som basalternativ kan exempelvis diskuteras. Poängen är att illustrera att den tillväxtökning som sänkta skatter kan bidra till (oavsett antagande om basalternativ), inte gör någon till förlorare, utan tvärtom alla till vinnare: Enskilda personer och företag ges bättre förutsättningar att arbeta, konsumera, investera och producera, vilket ytterligare bidrar till ökad tillväxt. När fler kommer i arbete får offentlig sektor högre skatteintäkter än vid oförändrad politik och därmed bättre förutsättningar att hålla en god kvalitet i sina verksamheter och samtidigt vara en attraktiv arbetsgivare.

Diagram 10 . 1 Sänkt skatt ger tillväxt - som ger högre skatteintäkter vid lägre skattetryck

Fasta priser. Miljarder kronor

Image: Fi233_5-43.jpg

Anm. Jämförelsenormen för kalkylen är ett konstant skattetryck på 50 procent av BNP och tillväxt enligt Konjunkturinstitutets basalternativ till år 2008 och därefter tillväxt enligt långtidsutredningens basalternativ.

11 Statens utgifter och utgiftstak

11.1 Fördelning av utgifter på utgiftsområden 2004-2006

I detta kapitel presenteras översiktligt Kristdemokraternas förslag till ramar för statsbudgetens utgiftsområden för 2005 samt en preliminär fördelning av utgifterna för åren 2006 och 2007.

Kristdemokraterna föreslår att statens utgiftstak för år 2005 fastställs till 850 miljarder kronor, för år 2006 till 880 miljarder kronor och för år 2007 till 895 miljarder kronor. Det är 20, 27 respektive 48 miljarder kronor lägre 2005-2007 än det förslag som Socialdemokraterna lämnar i budgetpropositionen för 2005. Inom taket för 2005 ryms dessutom en ca 15 miljarder kronor större budgeteringsmarginal än den ytterst minimala som Socialdemokraterna räknar med för samma år.

Kristdemokraternas förslag till ramar för utgiftsområdena sammanfattas i tabell 11.1, tillsammans med en jämförelse med regeringens beräknade utgifter. Därefter följer en översiktlig genomgång av förändringarna inom varje utgiftsområde i avsnitt 11.2.

Tabell 11 . 1 Kristdemokraternas förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden och utgiftstak år 2005 till 2007, samt skillnad mot regeringens beräknade utgifter i budgetpropositionen för 2005

Kristdemokraterna totala utgifter

Skillnad mot regeringens förslag

Tkr

Mkr

Mkr

Tkr

Mkr

Mkr

Utgiftsområde

2005

2006

2007

2005

2006

2007

1

Rikets styrelse

7 009 222

7 343

7 207

-831 000

-881

-881

2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

9 633 872

9 888

10 350

-1 798 268

-992

-935

3

Skatt, tull och exekution

8 643 944

8 730

8 883

-160 000

-170

-150

4

Rättsväsendet

28 061 871

28 919

30 517

+765 000

+500

+300

5

Internationell samverkan

1 194 582

1 197

1 201

-45 000

-45

-45

6

Försvar samt beredskap mot sårbarhet

44 546 606

44 418

44 352

+400 000

+500

+1 150

7

Internationellt bistånd

22 617 678

26 838

28 084

+200 000

±0

±0

8

Invandrare och flyktingar

6 678 423

5 878

5 077

-255 000

-413

-512

9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

42 068 646

43 592

44 501

+2 251 121

+2 080

+580

10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

122 763 062

120 729

121 904

-6 928 000

-11 515

-15 900

11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

47 203 203

46 323

45 568

+790 000

+790

+790

12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

58 407 834

62 115

64 361

+2 051 000

-99

-949

13

Arbetsmarknad

57 868 416

53 619

49 047

-11 445 000

-12 845

-13 385

14

Arbetsliv

940 970

893

652

-253 000

-309

-520

15

Studiestöd

20 951 967

22 431

24 135

-43 759

+482

+1 018

16

Utbildning och universitetsforskning

43 550 413

43 430

43 901

-317 226

-30

+107

17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

8 963 525

9 136

9 335

+7 000

-34

-79

18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

8 960 412

8 749

8 534

-179 000

-772

-679

19

Regional utjämning och utveckling

3 386 768

2 652

2 128

-110 000

-345

-340

20

Allmän miljö- och naturvård

3 484 805

3 601

3 475

-510 000

-710

-710

21

Energi

1 341 435

1 311

1 222

-55 000

-45

-25

22

Kommunikationer

31 708 492

32 295

35 491

+42 000

+189

+489

23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

14 789 991

15 990

16 007

+134 000

+208

+258

24

Näringsliv

3 876 377

3 763

3 546

-15 000

-11

-11

25

Allmänna bidrag till kommuner

38 838 750

44 329

51 897

-18 630 000

-18 675

-19 175

Kristdemokraterna totala utgifter

Skillnad mot regeringens förslag

Tkr

Mkr

Mkr

Tkr

Mkr

Mkr

Statsskuldsräntor m.m.

37 246 871

46 554

47 248

-1 523 129

-5 516

-8 643

Avgiften till Europeiska gemenskapen

26 802 000

26 918

27 127

±0

±0

±0

Minskning av anslagsbehållningar

0

6 067

2 723

±0

±0

±0

Summa utgiftsområden

701 540 135

727 707

738 452

-36 412 568

-48 658

-58 246

Summa utgiftsområden exklusive statsskuldräntor

664 293 264

681 153

691 225

-34 889 439

-43 142

-49 603

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

170 552 000

181 341

192 148

±0

±0

±0

Summa takbegränsade utgifter

834 845 264

862 494

883 373

-34 889 439

-43 142

-49 603

Budgeteringsmarginal

15 154 736

17 506

11 627

+14 889 439

+16 145

+1 602

Utgiftstak för staten

850 000 000

880 000

895 000

-20 000 000

-26 998

-48 000

11.2 Genomgång av utgiftsområden för 2005-2007

I följande avsnitt presenteras översiktligt Kristdemokraternas förslag till ramar för statsbudgetens utgiftsområden för 2005 samt en preliminär fördelning av utgifterna för åren 2006 och 2007. För varje utgiftsområde där förändringar föreslås har Kristdemokraterna särskilda motioner där de olika förslagen redovisas mer detaljerat.

Riksdagen bör besluta om de föreslagna ramarna för 2005 och godkänna de föreslagna ramarna för 2006 och 2007 som inriktning för det fortsatta budgetarbetet.

Utgiftsområde 1. Rikets styrelse

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

7 840

8 224

8 088

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

90:5 Regeringskansliet m.m. Volymminskning, bl.a. beroende på högt anslagssparande

-825

-850

-850

46:3 Datainspektionen

-6

-6

-6

27:2 Presstöd

-25

-25

Summa anslagsförändringar

-831

-881

-881

Kristdemokraternas totala ram

7 009

7 343

7 207

Målen för Datainspektionen bör tydliggöras. Det är osäkert om myndigheten bedriver en ändamålsenlig verksamhet. I avvaktan på ett tydliggörande av målen kan besparingar göras genom effektiviseringar och utökad avgiftsfinansierad verksamhet.

Kristdemokraterna föreslår att anslagsramen för Datainspektionens verksamhet minskas med 6 miljoner kronor.

Presstödet har betytt mycket både för mångfald i opinionsbildning och för övrig publicistisk mångfald. Genom strukturförändringar, dels på annonssidan, dels på förändrade krav hos läsarna, kommer dock presstödet så småningom att fasas ut genom t.ex. samverkan och fusioner av olika slag. Statsmakterna bör stödja sådana strukturförändringar i syfte att ge en livskraftig dagspress.

Specialdestinerade presstöd har nu och då använts för att korrigera oönskade effekter. Nyligen har t.ex. stöd införts för vissa lördagsutdelade tidningar med speciella svårigheter. En grupp tidningar har nu uppenbara problem beroende på distributörens prispolitik, nämligen de postdistribuerade tidningarna, främst endagstidningar och utöver dem en fyradagarstidning (Nya Dagen). Posten har betydande ekonomiska balansproblem själv, bland annat på grund av krav på helhetstäckning i landet. Enligt vårt förmenande bör därför ett exemplarstöd införas för de postdistribuerade tidningarna. Stödet bör uppgå till 2 kronor per distribuerat exemplar. Det bör införas från 1 januari 2005. Detta bör ges regering till känna. Totalkostnaden för en sådan insats är relativt blygsam och bör uppgå till cirka 10 miljoner kronor och kan införas inom den ram som gäller för presstödet.

Efter sammanslagningen till en myndighet 1997 har Regeringskansliet och regeringen haft problem att tydligt visa på vilken den optimala dimensioner­ingen av Regeringskansliet är. Under en lång följd av år har anslagen till området ökat mycket kraftigt, delvis beroende på ordförandeskapet i EU under första halvåret 2001. Men enbart ordförandeskapet kan inte förklara den totala resursökningen. Regeringen hade inför vårpropositionen 2001 aviserat en noggrannare analys av Regeringskansliets dimensionering.

I budgetpropositionen för 2002 anförde regeringen att dimensioneringen av Regeringskansliet kontinuerligt behöver ses över och att det därtill ständigt måste prövas om arbetet i Regeringskansliet utförs på ett tillräckligt effektivt sätt och om Regeringskansliets egen resursanvändning är optimal.

Enligt vår mening är det viktigt att kunna redovisa produktivitet och resultat i förhållande till de stora anslagsposterna. Detta har inte skett på ett tillfredsställande sätt.

Utvecklingen och anpassningen av Regeringskansliet kan mycket väl ske genom organisationsförändringar och rationaliseringar utan de ytterligare resurser som tillförts. Förändrings- och förnyelsearbetet bör ha kostnadseffektivitet som mål. T.ex. borde den utvecklade informationstekniken leda till tidsbesparingar i de administrativa rutinerna.

Mot denna bakgrund är det befogat att minska Regeringskansliets resurser till en mer rimlig nivå. Kristdemokraterna föreslår att anslagsramen för Regeringskansliet m.m. minskas med 825 miljoner kronor.

Enligt det kristdemokratiska förslaget minskas ramen för hela Utgiftsområde 1, Rikets styrelse, med 831 miljoner kronor år 2005 jämfört med regeringens förslag, 881 miljoner kronor 2006 och 881 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

11 432

10 880

11 285

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

1:3 Statskontoret

-18

-20

-22

1:5 SCB

-40

-45

-70

1:6 Kammarkollegiet

-8

-11

-11

1:7 NOU

-4

-8

-8

1:8 Statens kompetens- och kvalitetsråd

-13

-13

-13

1:9 Ekonomiska rådet

-2

-2

-3

2:3 Riksgäldskontorets förvaltningskostnader.

-13

-13

-13

90:1 Riksrevisionen

-10

-20

-25

90:2 Försök med trängselskatt i Stockholm

-1 690

-860

-770

Summa anslagsförändringar

-1 798

-992

-935

Kristdemokraternas totala ram

9 634

9 888

10 350

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionen, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Statens fastighetsverk med flera.

Kristdemokraterna anser att ramen kan minskas genom riktade besparingar och samordning av vissa verksamheter. Vi anser att Nämnden för offentlig upphandling (NOU) ska samordnas med Konkurrensverket och få ett resurstillskott med 3 miljoner kronor till 10 miljoner kronor i ett första steg. Detta belastar utgiftsområde 24. Kristdemokraterna avslår regeringens förslag om att införa försök med trängselskatter i Stockholm.

Ramen för utgiftsområdet kan därför minskas med 1 798 miljoner kronor år 2005, 992 miljoner kronor år 2006 och 935 miljoner kronor år 2007.

Utgiftsområde 3: Skatt, tull och exekution

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

8 804

8 900

9 033

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

3:1 Skatteverket, Ökad skattekontroll (jfr intäktsökning)

100

150

180

Nej till extra satsning pga ändrade förmånsrättsregler

-100

-100

-100

Ingen fastighetstaxeringsvsht, avvecklad förmgh.tax.vsh.

-160

-220

-230

3:3 Tullverket

Summa anslagsförändringar

-160

-170

-150

Kristdemokraternas totala ram

8 644

8 730

8 883

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna, Kronofogdemyndigheten och Tullverket.

Kristdemokraterna anser att den svarta marknadens utbredning allvarligt skadar den svenska ekonomin. Detta förhållande bekräftas av ett flertal studier och utredningar. Det handlar om regelrätt inkomstbortfall men också om nedsatt tilltro till det svenska skattesystemet. Konkurrensen mellan företag snedvrids och affärsmoralen luckras upp. För att minska den svarta sektorns omfattning måste därför skattekontrollen effektiviseras. Kristdemokrater föreslår därför att anslaget till det nya Skatteverket ska ökas med 100, 150 och 180 miljoner kronor 2005, 2006 respektive 2007. Det handlar dels om att öka beskattningens effektivitet, d.v.s. förhållandet mellan debiterad skatt och rätt skatt, dels själva skatteuppbördens effektivitet, d.v.s. förhållandet mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt. Tidigare dokumenterade erfarenheter, belysta bl.a. av riksdagens revisorer, visar att satsningar på detta område ger minst sex gånger pengarna tillbaka.

Kristdemokraternas förslag till avskaffad fastighetsskatt och förmögenhetsskatt leder till att skattemyndigheternas administration av fastighets- och förmögenhetsbeskattning i stort sett upphör. Dessutom avslår Kristdemokraterna det extra anslaget som regeringen föreslår för att bevaka statens intäkter med anledning av de nya förmånsrättsreglerna. Detta leder till att besparingar kan göras med 160, 220 respektive 230 miljoner kronor 2005, 2006 respektive 2007.

Ramen för utgiftsområde 3 föreslås därmed sammantaget minska med 160 miljoner kronor 2005, 170 miljoner kronor 2006 och 150 miljoner kronor 2007 i förhållande till regeringens förslag.

Utgiftsområde 4. Rättsväsendet

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

27 297

28 419

30 217

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

4:1 Polisorganisationen

200

125

4:3 Åklagarorganisationen

25

4:5 Domstolsväsendet m.m.

190

50

4:6 Kriminalvården

300

300

275

4:15 Bidrag till brottsförebyggande arbete

50

25

25

Summa anslagsförändringar

765

500

300

Kristdemokraternas totala ram

28 062

28 919

30 517

Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälp, kriminalvården, exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet, Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och Gentekniknämnden.

Vår rättsstat är beroende av att de rättsvårdande myndigheterna kan verka i praktiken. Särskilt polisens situation måste förbättras. Närpolisverksamheten ska säkerställas och utvecklas. Kristdemokraterna vill understryka vikten av att det finns poliser i hela landet och att polisen finns tillgänglig dygnet om året om. Av de 200 miljoner kronor som Kristdemokraterna avsätter till polisverksamheten utöver regeringens förslag, är 50 miljoner kronor reserverade för motsvarande 100 nya polistjänster med specialuppgift att bekämpa narkotikabrott för att på så sätt stoppa narkotikamissbruket bland ungdomar. Personalförsörjningen inom polisen kräver utökade resurser. För att säkerställa den fastlagda ambitionsnivån för polisens verksamhet måste antalet utbildningsplatser utökas kraftigt. Kristdemokraterna vill att det ska finnas 19 000 poliser år 2009. Resurser måste avsättas så att de som genomgår polisutbildningen kan anställas på polismyndigheterna.

Åklagarväsendet bör stärkas så att beredskap finns för ett ökat antal ärenden till följd av att fler poliser kommer i tjänst. Antalet platser för utbildning av nya åklagare måste öka och arbetssituationen inom åklagarorganisationen måste förbättras.

Kristdemokraterna menar att åklagarorganisationen måste förstärkas med flera nya åklagare, specialiserade i synnerhet inom familjerelaterat våld, narkotikabrott, internationellt samarbete samt ekonomisk brottslighet. Vi anser vidare att ökade resurser krävs för att organisationen ska ha möjlighet att fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram som påbörjats, i synnerhet vad gäller brott som begås mot barn. Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde ska förändras. Myndigheten ska framför allt ansvara för avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna.

Läget är allvarligt inom domstolsväsendet. De pågående nedläggningarna är ett hot mot rättssamhället. Kristdemokraterna har motsatt sig regeringens reformeringsarbete som innebär att stora delar av bland annat inlandet urholkas på domstolar och därmed också polis, åklagare och advokater. För att skapa ett bättre underlag för de mindre tingsrätterna bör en process inledas med sammanläggning av tingsrätt och länsrätt. Regeringen ska få i uppdrag att utreda huvudmannaskapet för domstolarna. Kristdemokraterna vill att riksdagen ska fastställa domstolsorganisationen.

Inom kriminalvården ska trestegsanstalter införas med motivationsavdelningar och kvalificerade påverkansprogram som förbereder utslussning av de intagna efter avtjänad strafftid. Antalet häktesplatser och platser för sluten ungdomsvård måste öka.

Kristdemokraterna vill även betona det brottsförebyggande arbetet. För att långsiktigt lyckas med målet att minska brottsligheten lokalt och skapa trygghet för kommuninnevånare och företag behövs resurser till kommunala insatser. Det behövs även långsiktiga satsningar på information om vikten av värdeöverföring till barn. Insatserna ska rikta sig till föräldrar och andra som arbetar med barn.

Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet utökas med 765 miljoner kronor för år 2005 och 500 miljoner kronor år 2006 och 300 miljoner år 2007.

Utgiftsområde 5. Internationell samverkan

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

1 240

1 242

1 246

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

5:1 Bidrag till vissa internationella organisationer

-25

-32

-32

5:3 Nordiskt samarbete

-7

5:5 Inspektionen för strategiska produkter (tidigare -7 varje år)

5:8 Utrikespolitiska institutet

-1

-1

-1

5.9 Svenska institutet. Effektivisering

-10

-10

-10

5.10 Information m.m. (tidigare -7)

-2

-2

-2

Summa anslagsförändringar

-45

-45

-45

Kristdemokraternas totala ram

1 195

1 197

1 201

Utgiftsområdet Internationell samverkan omfattar politikområdet Utrikes- och säkerhetspolitik. Två myndigheter verkar inom området: Svenska institutet och Inspektioner för strategiska produkter. Målet för den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken är enligt den socialdemokratiska regeringen att säkerställa Sveriges intressen i förbindelserna med andra länder.

Kristdemokraterna anser att det är en tam målsättning som borde kompletteras med åtminstone ambitionen att, efter förmåga, bidra till fred och säkerhet i omvärlden. Mot bakgrund av de budgetprioriteringar Kristdemokraterna gör, anser vi det möjligt att minska på flera anslag inom utgiftsområde 5.

Berörda anslag är 5:1 Bidrag till vissa internationella organisationer, 5:3 Nordiskt samarbete, 5:8 Bidrag till Utrikespolitiska institutet (UI), 5:9 Svenska institutet samt 5:10.

Kristdemokraterna sparar 45 miljoner kronor jämfört med regeringen år 2005, 45 miljoner kronor år 2006 och 45 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 6. Försvar samt beredskap mot sårbarhet

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

44 147

43 918

43 202

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

400

500

1 150

6:1 Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.

not*

not*

not*

6:2 Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling: senareläggning

not*

not*

not*

Summa anslagsförändringar

400

500

1 150

Kristdemokraternas totala ram

44 547

44 418

44 352

*Vi väljer att inte göra någon uppdelning mellan posterna.

Det är vår uppfattning att Sverige ska öka sin förmåga att medverka i internationella operationer. Vi ska aktivt delta i uppbyggnaden av EU:s nya snabbinsatsstyrkor. Sverige på sikt ska kunna bidra med en egen "battlegroup" i enlighet med EU:s rekommendationer.

Risken att omställningskostnaderna är underskattade liksom att den önskade utvecklingen inte ryms inom angiven ram innebär att vi förordar en väsentligt mindre besparing på det militära försvarets anslag (6.1 och 6.2) än regeringen.

Det militära försvaret bör således utvecklas på en högre nivåän vad regeringen föreslår. Anslagen 6.1 Förbandsverksamhet, beredskap och internationella insatser m.m. och 6.2 Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling tillförs 400 000 000 kronor utöver regeringens förslag. Någon fördelning mellan de två anslagen görs ej.

Vi kommer att avvisa regeringens proposition 2004/05:5 Vårt framtida försvar.



Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

22 418

26 838

28 084

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

8:1 Biståndsverksamhet (Höjd biståndsnivå) (kommittéönskar 500 mkr år 1)

200

Summa anslagsförändringar

200

0

0

Kristdemokraternas totala ram

22 618

26 838

28 084

Utgiftsområde 7 omfattar politikområdet Internationellt utvecklingssamarbete. Behoven i världen är enorma. Den utbredda fattigdomen är oacceptabel. Att uppnå målen i Millenniedeklarationen, bland annat att halvera andelen extremt fattiga till år 2015, måste därför vara ett absolut krav. Att stoppa den katastrofala spridningen av hiv/aids-epidemien likaså. För att klara detta krävs stora gemensamma ansträngningar.

Kristdemokraterna står fast vid sitt mål om att Sverige via statsbudgeten ska ge minst 1 % av BNI i internationellt bistånd under mandatperioden, och att detta sedan ska vara ett golv för framtida satsningar. Regeringen går oss här till mötes 2006. Vi anser dock att mer resurser skulle behövas tidigare och anslår därför mer pengar än regeringen 2005. Vi gör också en del omfördelningar av medel inom ramen för regeringens föreslagna anslagsnivå.

I Kristdemokraternas alternativ ökas anslagen till hiv/aidsbekämpning 2005 och vi inför en egen ny delpost på 500 miljoner kronor, varav 200 miljoner är de extra medel som Kristdemokraterna satsar utöver regeringens totala nivå. Utöver detta så gör vi omfördelningar där vi starkare än regeringen prioriterar FN:s flyktingarbete inom ramen för UNHCR, humanitära och konfliktförebyggande insatser och Unicefs arbete för utsatta barn i världen. Vi minskar anslagen till Asien, Östeuropa och Latinamerika.

I anslaget Biståndsverksamhet är Kristdemokraternas ram alltså 200 miljoner kronor högre än regeringens för år 2005. Vad gäller de två följande åren, 2006 och 2007, delar vi regeringens ambition med kraftigt höjda nivåer. Dock är vi oroliga för att regeringen inte kommer att uppnå dessa nivåer. Vi kommer därför att agera blåslampa för att de höjda biståndsnivåerna för 2006 och 2007 ska bli verklighet.

Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

6 933

6 291

5 589

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

10:5 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

4

4

4

10:2 Antidiskrimineringsbyråer

-11

-11

-11

10:1 Integrationsverket: Nedläggning 1/7 2004. Vissa uppgifter förs till Migrationsverket och DO

-60

-91

-92

12:1 Migrationsverket: Kortare handläggningstider och vissa informationsinsatser

112

185

187

12:2 Mottagande av asylsökande. Minskat behov tfa kortare handläggningstider

-300

-500

-600

Summa anslagsförändringar

-255

-413

-512

Kristdemokraternas totala ram

6 678

5 878

5 077

Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagandet av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i Sverige samt internationellt samarbete på det migrationspolitiska området.

Utgiftsområdet omfattar vidare integrationspolitik med frågor rörande invandrares introduktion i Sverige, delaktighet och inflytande, åtgärder mot etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism samt ersättning till kommunerna för mottagandet av flyktingar.

Kristdemokraterna motsatte sig inrättandet av en ny integrationsmyndighet. Utredningen som låg till grund för förslaget underströk vikten av "en bred politisk förankring av den nya verksamheten och med ett engagerat stöd från regering och riksdag". Trots motstånd från fem av riksdagens partier genomdrev Socialdemokraterna beslutet att inrätta ett integrationsverk.

Kristdemokraterna föreslår en nedläggning av Integrationsverket från den 1 juli 2005. Vissa uppgifter övertas av Migrationsverket och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). Förändringen beskrivs i den särskilda motionen för utgiftsområde 8 samt motionen för Integrationspolitik.

Kristdemokraterna anslår 4 miljoner kronor till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering för att stärka arbetet mot rasism, diskriminering och främlingsfientlighet. Vi avvisar samtidigt satsningen på antidiskrimineringsbyråer bl.a. med hänvisning till de medel som redan finns till förfogande för detta arbete.

Kristdemokraterna vill avskaffa dagens förhandlingar och avtal om "kommunplacering" av flyktingar. Istället vill vi införa en utvecklingspeng som följer individen. Utvecklingspengen ska administreras och utbetalas av den nya socialförsäkringsadministrationen. Medel för detta tillförs utgiftsområde 10. Förändringen beskrivs i den särskilda motionen för utgiftsområde 10, utgiftsområde 8 samt motionen för integrationspolitik.

Kristdemokraterna tillför Migrationsverket 112 miljoner kronor år 2005, 185 miljoner kronor år 2006 samt 187 miljoner kronor år 2007, för att förkorta handläggningstiden för asylansökningar. Satsningen kommer även att leda till att asylsökande barns ansökan kommer att kunna behandlas inom tre månader. Effekten av snabbare handläggning innebär även att resurser som till stor del läggs på sjukvård och boende, inom anslaget mottagande av asylsökande, frigörs.

Inom ramen för utgiftsområdet föreslås att Migrationsverket ej skall pröva uppehållstillstånd för adopterade samt för nyfödda till föräldrar med uppehållstillstånd i Sverige. Detta innebär att ca 4 miljoner kronor per år frigörs som skall disponeras av Migrationsverket för de informationsfrågor som övertas vid avvecklingen av Integrationsverket. Förändringen beskrivs i den särskilda motionen för utgiftsområde 8 samt motionen för Integrationspolitik.

Sammantaget innebär våra förslag att ramen minskas med 255 miljoner kronor år 2005 och med 413 miljoner kronor år 2006 samt 512 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

39 818

41 512

43 921

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

13:1 Tandvårdsförmåner: Kirurgisk beh. av tandlossning inkl. i sjukförs. högkostnadsskydd

60

60

60

13:6 Socialstyrelsen: 5 % sparkrav inom administrationen

-25

-25

-25

14:4 Statens folkhälsoinstitut

-7

-7

-7

14:5 Smittskyddsinstitutet

-9

-9

-9

14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder

50

50

17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken

50

50

18:1 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.

50

25

25

26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap

-44

-44

-44

Nytt anslag: Forskning kring palliativ vård

20

20

20

Nytt anslag: Nationell vårdgaranti (delfinans. av uo25 48:1, vårdgaranti och tillgänglighetspengar)

2 000

1 500

Nytt anslag: förebyggande folkhälsoåtg.

80

60

60

13:10 Psykiatrisatsning

25

400

500

Summa anslagsförändringar

2 250

2 080

580

Kristdemokraternas totala ram

42 068

43 592

44 501

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Hälso- och sjukvårdspolitik, Folkhälsopolitik, Barnpolitik, Handikappolitik, Äldrepolitik, Socialtjänstpolitik och Forskningspolitik under utgiftsområde 9.

Kristdemokraterna föreslår besparingar och effektiviseringar på tre myndigheters administration. Förvaltningsanslagen minskas med fem procent för Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och Smittskyddsinstitutet. Anslaget till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap minskas med 44 miljoner kronor, bl.a. eftersom Kristdemokraternas förslag till en rehabiliteringsförsäkring under utgiftsområde 10 innehåller en betydande satsning på forskning kring arbetsliv och rehabilitering.

Kristdemokraterna har, tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet, presenterat ett förslag till nationell vårdgaranti. För detta ändamål avsätts sammanlagt 3,5 miljarder kronor under åren 2005-2007.

Kommittén om vården i livets slutskede kunde konstatera stora brister i den palliativa vården i Sverige. Forsknings- och utbildningsinsatser behövs på området. Kristdemokraterna avsätter 20 miljoner kronor per år till forskningen kring palliativ medicin.

Kristdemokraterna vill placera kirurgisk behandling av tandlossningssjukdom inom sjukvårdens högkostnadsskydd. Kristdemokraterna avsätter 60 miljoner kronor per år 2005-2007 för denna reform. I senare skede, när statens finanser tillåter, avser Kristdemokraterna inkludera allt fler åtgärder med inriktning på förebyggande behandling med målet att all tandsjukvård och tandskadebehandling ska ingå i samma system som övriga hälso- och sjukvården.

Det behövs en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård som kan förebygga sjukdom och ohälsa. För detta ändamål avsätter Kristdemokraterna sammanlagt 200 miljoner kronor för 2005-2007. Resurstillskotten kan bygga upp en försöksverksamhet i vissa landsting för att skapa bättre förebyggande arbetsformer inom sjukvården.

Anhörigvården är eftersatt. Kristdemokraterna föreslår därför att 100 miljoner kronor satsas de närmaste tvååren på kvalitetsutveckling av stödet till personer som vårdar anhöriga och närstående.

Det behövs kraftiga nivåhöjande åtgärder inom den psykiatriska vården och omsorgen. Den socialdemokratiska regeringens satsning på psykiatrin är alltför kortsiktig och otillräcklig. Kristdemokraterna anser att psykiatrisamordnarens bedömningar och förslag till resurstillskott kan åtgärda de mest akuta behoven av vård och omsorg för psykiskt sjuka och funktionshindrade. För de närmaste tre åren föreslår Kristdemokraterna att ytterligare 925 miljoner kronor satsas på psykiatrin.

För att förbättra den av besparingar hårt drabbade missbrukarvården föreslår Kristdemokraterna att frivilligorganisationer som är verksamma inom missbrukarvården får höjda statsbidrag. Sammanlagt avsätts 100 miljoner kronor för 2005-2006. Även det narkotikaförebyggande arbetet saknar resurser. Kristdemokraterna anser att frivilligorganisationer och föreningsliv är en underutnyttjad resurs i detta sammanhang och avsätter därför 50 miljoner kronor för 2005 och 50 miljoner kronor för 2006 och 2007.

Sammantaget bör ramen utökas med 2 250 miljoner kronor år 2005 och 2 080 miljoner kronor 2006 och 580 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

129 691

132 244

137 804

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Ny rehabiliteringsförsäkring: kostnader fr 1/1 2005. Utbyggnad fr 1/1 2006

2 790

3 400

4 110

Ny rehabiliteringsförsäkring, vårdgaranti & bättre regler: kostnadsminskningar

-1 500

-4 110

-6 070

Finsk trafikförsäkringsmodell (mot sänkning av inkomstskatten) 1/1 2005

-4 230

-4 500

-4 700

Uppdrag till RFV inom 11p-programmet. Ej nödvändigt tfa ny rehabförsäkring

-70

-70

-70

Andra karensdag i sjukförsäkringen (bibehållet högkostnadsskydd på 10 dgr/12-mån)

-100

-100

-100

Försäkringsmässig beräkning av SGI, försäkring av faktiska inkomster

-1 200

-1 200

-1 200

Effekt av bättre kontroll

-150

-275

-400

19:2 Aktivitets- och sjukersättning (förtidspensioner)

Ny rehabiliteringsförsäkring, vårdgaranti & bättre regler (omprövning): kostnadsminskningar

-1 800

-4 710

-7 470

Effekt av bättre kontroll

-50

-100

-200

19:6 Avgår. Regeringens satsning på socialförsäkringsadministration

-703

Riksförsäkringsverket: Nya uppgifter, utvecklingspeng för flyktingar

10

25

25

Extrapengar till RFV och FK för ökad kontroll och kvalitet i beslut

100

150

200

Forskningspengar inom ramen för ny rehabförsäkring

-11

-11

-11

Inget utvidgat krav på att lämna rehabiliteringsunderlag mht egen rehab.försäkring

-14

-14

-14

Summa anslagsförändringar

-6 928

-11 515

-15 900

Kristdemokraternas totala ram

122 810

120 729

121 904

Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden, ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt socialförsäkringens administration. De socialförsäkringsförmåner som ingår är dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringspenning och närståendepenning och vissa bidrag till rehabilitering, arbetsskadeersättningar, handikappersättning, ersättning för kroppsskador samt aktivitets- och sjukersättning. Från och med 2004 ingår kostnaderna för sysselsättning av vissa personer med aktivitets- och sjukersättning.

Regeringen har tidigare under flera år minskat anslaget till rehabilitering. Det har varit missriktat, eftersom resurser som satsas betalar sig mångdubbelt. Detta har lett till att försäkringskassorna har tvingats omfördela sina resurser till att i princip enbart betala ut sjukpenning. Insatserna för rehabilitering har hamnat i skymundan. Antalet långtidssjukskrivna och personer med aktivitets- och sjukersättning har haft en explosionsartad ökning de senaste åren. Regeringen har under tiden varit handlingsförlamad. Enligt regeringens egen utredare, Gerhard Larsson, ger varje satsad krona på rehabilitering i längden minst nio kronor tillbaka. Kristdemokraterna anser att den nya rehabiliteringsförsäkring som föreslås i SOU 2000:78 i alla väsentliga huvuddrag bör genomföras från 1/1 2005 med en utbyggnad 1/1 2006. Liksom utredningen räknar vi med en ökad totalkostnad under det första året reformen genomförs. Åren därefter innebär reformen, med mycket försiktiga antaganden, en nettovinst i form av lägre utbetalningar av sjukpenning och förtidspension. Inga dynamiska effekter eller förändringar i skattebasen finns inräknat i detta. I rehabiliteringsförsäkringen återfinns även andra satsningar som har en positiv effekt på ohälsotalen. Exempel på sådana satsningar är forskning, mentorer, arbetsplatsrådgivare, yrkesinspektörer, kompetensförstärkning för handläggare osv. En grundlig redovisning av hela förslagspaketet återfinns i motionen för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp.

Kristdemokraterna har en strategi för ökad hälsa i form av ett 13-punktsprogram. Utöver rehabiliteringsförsäkringen vill vi ge småbarnsföräldrar ansvar och ekonomiska förutsättningar för att själva kunna utforma sin vardag och därigenom få mer tid med varandra. För anställda handlar det om att utöka utrymmet för den enskilde att påverka omfattning och förläggning av arbetstider och semester som ger en positiv inverkan på arbetsklimat och stressfaktorn. Kristdemokraterna förstärker kvaliteten och tillgängligheten inom sjukvården genom fler vårdplatser, rekrytering av mer personal och införandet av en nationell vårdgaranti för att korta vårdköer. Vi vill vidare slopa det fasta ersättningssystemet i sjukförsäkringen som idag inte beaktar den individuella arbetsförmågan. Ersättningen skall istället individanpassas mellan 25 och 100 procent. Eftersom läkarens roll i sjukskrivningsprocessen är central vill vi tydliggöra läkarnas ansvar, ge utbildning i försäkringsmedicin en starkare ställning i läkarutbildningen och ge försäkringsläkarna en fördjupad vidareutbildning. Vidare anser vi att allmänheten bör informeras om sjukförsäkringens syfte. Vi vill bygga ut företagshälsovården genom att återinföra möjligheten förföretagsläkarna att ge sjukvårdande behandling på samma villkor som läkarna inom landstingen. På så sätt kan man snabbare upptäcka eventuella missförhållanden inom både den fysiska och psykiska arbetsmiljön i företaget. Kristdemokraterna vill utreda möjligheten att privatisera dagens arbetsskadeförsäkring och därigenom ge ekonomiska incitament för företagen att satsa mer på förebyggande åtgärder. Ju säkrare en arbetsplats är desto lägre premie. Samtliga förslag återfinns mer i detalj i motionen för utgiftsområde 10.

Kristdemokraterna vill att medel till socialförsäkringsadministrationen används för att öka kvaliteten, korta handläggningstiderna, öka kontrollen av felutnyttjande samt för att ompröva äldre beviljade aktivitets- och sjukersättningar (tidigare sjukbidrag och förtidspension). Vi tror att denna satsning medför positiva effekter för såväl antalet sjukskrivningar som långtidssjukskrivna. För detta ändamål tillförs socialförsäkringsadministrationen 100 miljoner kronor år 2005, 150 miljoner kronor år 2006 samt 200 miljoner kronor år 2007. Eftersom Kristdemokraterna satsar drygt 2,7 miljarder kronor på ohälso- och rehabiliteringsarbetet under 2005 avvisas en del av den engångssatsning som görs på administrationen under samma år.

För att finansiera ökade satsningar på vård och omsorg föreslår vi två karensdagar med ett högriskskydd på 10 dagar per år. För att få en besparing i statens budget regleras arbetsgivarnas minskade kostnader med en marginell höjning av arbetsgivaravgifterna.

Kristdemokraterna föreslår att den ersättningsgrundande inkomsten (SGI) ska beräknas på snittinkomsten under de två senaste åren. Skattepliktiga förmåner samt semesterersättning ska vara SGI-grundande.

Kristdemokraterna förespråkar en ny modell för trafikförsäkringen, enligt finsk modell, där samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Enligt detta alternativ avlyfts det offentliga kostnader på ca 4 miljarder kronor. Den besparing som uppstår återförs till trafikanterna genom sänkt inkomstskatt.

Kristdemokraterna vill avskaffa dagens system med förhandlingar och avtal för kommunplacering av flyktingar. Vi föreslår istället att en utvecklingspeng införs som följer individen och som administreras och utbetalas av socialförsäkringsadministrationen. För detta ändamål tillförs anslaget 10 miljoner år 2005 och 25 miljoner kronor år 2006 respektive 2007.

Sammantaget kan utgiftsområdesramen minskas med 6 928 miljoner kronor år 2005, 11 515 miljoner kronor år 2006 och 15 900 miljoner kronor år 2007.

Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

46 413

45 533

44 778

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

20:1 Ålderspensioner. Höjd övergångsvis garantipension (1200 kr/år)

700

700

700

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna:

Förlängd omställningspension för efterlevande utan barn till 12 mån.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer, Bort med fritidsfast. i ink.prövn.

90

90

90

Summa anslagsförändringar

790

790

790

Kristdemokraternas totala ram

47 203

46 323

45 568

Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer samt särskilt pensionstillägg.

Kristdemokraterna har tidigare påpekat att regeringen har genomfört en rad orimliga försämringar inom utgiftsområdet. På flera punkter har regeringen gått oss till mötes under de senaste åren. Nu har äntligen vårt krav om att förlänga omställningspensionen till tolv månader hörsammats.

Kristdemokraterna välkomnar den aviserade höjningen av bostadstillägget för pensionärer. Vi anser dock att ännu en förbättring krävs. Det är orimligt att fritidsfastighet idag ingår i inkomstprövningen för bostadstillägg.

Kristdemokraterna krävde i valrörelsen 2002 att pensionerna till de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna tidigt under nästkommande mandatperiod skulle öka med motsvarande 1 000 kronor i månaden (före skatt) jämfört med nivån år 2002. Det klargjordes också att både skattesänkningar och pensionsuppräkningar skulle räknas in för att uppnå denna förbättring. Från och med år 2005 har vi överträffat denna förväntning. Med anledning av den nya pensionsreform som trädde i kraft år 2003, och som Kristdemokraterna aktivt arbetat för, får de sämst ställda pensionärerna en högre pension. Dessutom kommer Kristdemokraternas grundavdrag att förstärka det ekonomiska utrymmet för de med lägst pension ytterligare. Utöver detta höjer Kristdemokraterna den övergångsvisa garantipensionen med 100 kronor per månad. Sammantaget innebär det nya pensionssystemet, Kristdemokraternas skattesänkning samt höjningen av den övergångsvisa garantipensionen för dem med lägst pension en förbättring med ca 800 kronor per månad efter skatt. De 800 kronorna i nettoförbättring per månad motsvarar en höjning av pensionen med ca 1 200 kronor före skatt.

Ramen för utgiftsområdet utökas med 790 miljoner kronor år 2005, 790 miljoner kronor år 2006 och 790 miljoner kronor år 2007.

Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

56 357

62 214

65 310

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

21:1 Alternativ till höjt barnbidrag med 100 kr

-2 100

-2 100

Alternativ till flerbarnstillägg efter andra barnet

-1 100

-1 100

21:2 Föräldraförsäkring:

Höjd grundnivå från 180 till 230 kr i föräldraförsäkringen

300

300

300

Slopade lägstanivådagar till följd av barndagar

-400

-550

-1 300

Ny beräkning av SGI

-900

-900

-1 000

Alternativ till 13:e ersättningsmånaden

-1 900

-1 900

21:3 Underhållsstöd. Ej fullt bidrag till stödmottagare med höga inkomster

-200

-200

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn (biståndsarbetares)

1

1

1

Nytt anslag: Generell graviditetspeng (30 dagar i slutet av graviditeten)

150

150

Nytt anslag: Barndagar, 300x200 kr fr 1/7 2005

3 050

6 200

6 200

Summa anslagsförändringar

2 051

-99

-949

Kristdemokraternas totala ram

58 408

62 115

64 361

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer bland annat i form av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring, underhållsstöd samt vårdbidrag till handikappade barn.

Kristdemokraterna hävdar familjens rätt att avgöra barnomsorgsform inklusive egen omsorg i hemmet. För varje barn som fyllt ett år tilldelas barnets föräldrar eller vårdnadshavare 300 barndagar. Varje barndag är värd 200 kronor. Barndagarna kan tas ut som hel, trefjärdedels, halv, fjärdedels eller åttondels dag. För varje veckodag kan också 2, 3 eller 4 barndagsbelopp tas ut, d.v.s. maximalt 800 kronor per dag. På så sätt kan man fritt välja mellan olika barnomsorgsformer utanför hemmet, att gå ner i arbetstid, att vara hemma med barnet på heltid och även att använda några som kontaktdagar. Barndagarna införs från den 1 juli 2005. Till förmån för barndagarna slopas lägstanivådagarna samt den extra pappamånaden. Den exakta utformningen av barndagarna redovisas i en motion för utgiftsområde 12.

Kristdemokraterna anser att föräldraförsäkringen måste stärkas ytterligare. Vi höjer därför grundnivån i föräldraförsäkringen från 180 kronor per dag till 230 kronor per dag år 2005. Vi välkomnar den aviserade höjningen av taket i föräldraförsäkringen till 10 prisbasbelopp och vill på sikt höja taket till 11 prisbasbelopp, så att 90 procent av alla heltidsarbetande omfattas fullt ut av föräldraförsäkringen.

Kristdemokraterna vill ge alla barn rätt att få del av kommunernas stöd till barnomsorg. Kommunerna ska därför ha skyldighet att erbjuda ekonomiskt stöd även till de föräldrar som själva tar hand om sina barn. Stödet bör uppgå till 80 procent av den genomsnittliga nettokostnaden för en plats i den kommunala barnomsorgen. Ersättningen ska utgå till föräldrar vars föräldrapenningdagar och barndagar tagit slut. Kristdemokraterna avvisar den aviserade höjningen av barnbidraget och flerbarnstillägget till förmån för valfrihet och rättvisa i barnomsorgen. För att kunna införa ett kommunalt vårdnadsbidrag anslår Kristdemokraterna 1,5 miljarder kronor år 2006 samt 1 miljard kronor år 2005. Denna förändring återfinns inom utgiftsområde 25.

Från och med den 1 januari 2006 införs en generell graviditetspeng som kan användas av gravida 30 dagar i slutet av graviditeten. Pengen skall kunna användas flexibelt men kan ej sparas till efter graviditeten.

Kristdemokraterna anser att underhållsstödet bör utformas så att det tydligt framgår att det i första hand är föräldrarna som har det ekonomiska ansvaret för sina barn. Vi menar att det är fel att stöd utbetalas till vårdnadshavaren oberoende av hur stora inkomster han eller hon har. Det riskerar att undergräva legitimiteten i systemet. Om den underhållsskyldige inte är återbetalningsskyldig för hela underhållet anser vi att en inkomstprövning av den mottagande föräldern bör göras innan statligt stöd utbetalas. Denna förändring har vissa budgeteffekter från år 2006. Vi välkomnar samtidigt den aviserade höjningen av underhållsstödet som är särskilt viktigt för ensamstående föräldrar med låga inkomster.

Kristdemokraterna anslår medel så att vårdbidrag utgår för funktionshindrade barn till biståndsarbetare.

Kristdemokraterna menar att familjestöden måste ha en bättre fördelningspolitisk profil. Därför vill vi att den särskilda barnrelaterade delen av bostadsbidraget höjs. För de barnfamiljer som berörs betyder det ca 300 kronor mer i månaden. Denna förändring återfinns inom utgiftsområde 18. Vi vill även införa ett barntillägg i studiemedlen. Denna förändring återfinns inom utgiftsområde 16.

På motsvarande sätt som inom utgiftsområde 10 föreslås ett nytt beräkningssätt för SGI, vilket leder till att kostnaderna för föräldraförsäkringen kommer att minska. Kristdemokraternas samlade familjepolitik framgår av avsnitt 8.4.

Jämfört med regeringen utökas ramen för utgiftsområdet med 2 051 miljoner kronor år 2005. Ramen minskas med 99 miljoner kronor år 2006 samt 949 miljoner kronor år 2007.

Utgiftsområde 13. Arbetsmarknad

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

69 313

66 464

62 432

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

22:1 AMV:s förvaltningskostnader

-410

-510

-1 000

22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd

Ökad finansieringsgrad (33 %) inom obligatorisk a-kassa (100-80 kr/mån extra)

-6 700

-6 100

-5 400

Ny beräkningsgrund för a-kasseersättning (motsvarande SGI)

-900

-1 900

-2 300

Nej till friår

-630

-630

-630

Färre arbetslösa, kortare söktider (Ds 1999:58) och offensiva näringslivsåtgärder

-2000

-2900

-3250

22:3 Arbetsmarknadsutbildning. Effektivare upphandling, lägre ambition.

-800

-800

-800

22:12 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen: mindre ökning av anslaget

-5

-5

-5

Summa anslagsförändringar

-11 445

-12 845

-13 385

Kristdemokraternas totala ram

57 868

53 619

49 047

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Arbetsmarknadspolitik.

En viktig strukturreform för bland annat en bättre lönebildning är ökad självfinansieringsgrad i en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetens kostnader synliggörs genom en högre a-kasseavgift, och den enskilde kompenseras mer än väl genom sänkt inkomstskatt. Kristdemokraternas förslag att öka självfinansieringsgraden till 33 procent inom en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring gör att anslaget till detta utgiftsområde kan minska kraftigt.

Det är vidare nödvändigt att förändra nuvarande regelverk för arbetslöshetsförsäkringen för att undanröja sådant som hindrar människor från att ta de jobb som ändå finns och erbjuds. I dag förlorar den arbetslöse i vissa lägen ekonomiskt, eller vinner väldigt lite, på att ta ett ledigt jobb jämfört med att uppbära arbetslöshetsersättning i kombination med övriga bidragssystem.

Vi föreslår vidare att ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen, liksom när det gäller sjuk- och föräldraförsäkringen, i princip bör grunda sig på de inkomster man faktiskt haft och betalat avgifter på, inte på den inkomst man har när man blir arbetslös. Vi föreslår inga förändringar vad gäller golv och tak i arbetslöshetsförsäkringen.

Kristdemokraternas samlade förslag om ökade resurser för fler tjänster inom bl.a. vård, omsorg och skola samt företags- och tillväxtfrämjande åtgärder tillsammans med sänkt skatt för hushållstjänster beräknas också leda till att trycket på arbetslöshetsersättningen och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan minska något.

Genom att släppa in fler aktörer på arbetsmarknadspolitikens område ökar mångfalden och valfriheten för arbetslösa. AMS avvecklas och en ny mindre myndighet inrättas. Med konkurrens ökar kvaliteten på arbetsmarknadsåtgärderna. Erfarenheterna från bl.a. Australien visar hur en sådan arbetsmarknadspolitik snabbare kan hjälpa de arbetslösa ut i arbetslivet och därmed sänka kostnaderna kraftigt.

Vi avvisar särskilda medel till friår. Denna åtgärd kan genomföras inom befintliga ramar och ska strikt inriktas på långtidsarbetslösa.

Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 11 445 miljoner kronor år 2005, med 12 845 miljoner kronor år 2006 och med 13 385 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 14. Arbetsliv

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

1 194

1 202

1 172

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

23:1 Arbetsmiljöverket

-100

-150

-150

23:2 Arbetslivsinstitutet

-50

-60

-321

Inga försök med arbetstidsförkortning

-50

-50

23:3 Särskilda utbildningsinsatser

-45

-45

-45

23:8 Medlingsinstitutet

-3

-3

-3

23:7 HomO

-1

-1

-1

24:3 Delegation för stöd till jämställdhetsintegrering

-4

Summa anslagsförändringar

-253

-309

-520

Kristdemokraternas totala ram

941

893

652

Utgiftsområdet omfattar utgifter för politikområdena Arbetsliv och Jämställdhet.

Kristdemokraterna föreslår besparingar på Arbetsmiljöverket med tanke på de ökade resurser det fått under senare år och den rationaliseringspotential som borde finnas efter sammanslagningen av Arbetarskyddsstyrelsen och de regionala yrkesinspektionerna till en gemensam myndighet, Arbetsmiljöverket.

Arbetslivsinstitutet bör avvecklas. Den väsentliga forskning som institutet bedriver bör kunna administreras och samordnas av Arbetsmiljöverket medan forskningen bedrivs på högskolor och andra institut. Arbetslivsinstitutet kan på tre års sikt avvecklas och en del arbetsuppgifter föras över till Arbetsmiljöverket.

De bidrag till Särskilda utbildningsinsatser som Arbetslivsinstitutet fördelar till arbetsmarknadens parter bör avskaffas från och med 2006. Stödet för utbildning av regionala skyddsombudsmän sköts och bör även fortsättningsvis skötas av Arbetsmiljöverket.

Delegationen för stöd till jämställdhetsintegrering bör Regeringskansliet finansiera inom sin ekonomiska ram.

Ramen för utgiftsområdet minskas med 253 miljoner kronor år 2005, 309 miljoner kronor 2006 och med 520 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 15. Studiestöd

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

20 996

21 949

23 117

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

Gymnasieskolan

25:1 Studiebidrag 16-25 år 1050 kr/mån, 10 mån. Från 1/7 2006

170

350

Högskolan

25:2 Studiemedel i högskoleutbildningen: bidrag 36 % (+1035 kr/år) Från 1/7 2006

130

260

Avskaffat fribelopp för heltidsstuderande högskolestudenter

200

400

25:3 Studiemedelsräntor tfa ökade låneutbet. & slopat fribelopp

6

12

Vuxenutbildning

25:2 A. Studiemedel 26-55 år, 36 % bidrag (+1035kr/år). 1/7 2006

20

40

25:4 Rekryteringsbidrag

20

20

20

25:7 Bidrag till främst fackliga organisationer. 20 mkr överförs till 25:4

-64

-64

-64

Summa anslagsförändringar

-44

482

1 018

Kristdemokraternas totala ram

20 952

22 431

24 135

Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiefinansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier.

Kristdemokraterna vill ha ett studiestödssystem som präglas av helhet, förutsägbarhet och likvärdighet. Kristdemokraternas förslag innebär en satsning på såväl högskolestudenter som övriga vuxenstudenter för gymnasiestudier. Viktiga delar av detta är höjt studiebidrag för gymnasieelever och slopat fribelopp för studenter i högskola. För att renodla studiefinansieringssystemet flyttas huvudmannaskapet för korttidsstudiestödet till CSN.

Sammantaget innebär förslagen att utgiftsramen för utgiftsområdet minskas med 44 miljoner kronor år 2005 samt utökas med 482 miljoner kronor år 2006 och med 1 018 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

43 868

43 460

43 794

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

25:1 Skolverkets administration, nya uppgifter

50

45

50

25:2 Myndigheten för skolutveckling, Mysk

-96

-96

-96

25:3 Utveckling av skolväsende och skolbarnsomsorg

-100

-90

25:4 Specialpedagogiska institutet. Bevarande av Eke- & Hällsboskolorna

5

5

5

25:14 Nationellt centrum för flexibelt lärande

-20

-20

-20

25:14 Bidrag till viss verksamhet inom vuxenutbildningen

-15

-15

-15

25:17 Statligt stöd för utbildning

-175

25:16 Nej till fackliga bidrag

-50

-50

-50

25:20 Valideringsdelegation: Överförs till Högskoleverket (25:76)

-15

-16

-16

25:22-71 Ökat antal disputerade lärare inom universitet och högskola

40

20

20

Avgår: satsning på skolor i segregerade områden

-70

-155

25:21-74 Forskning och forskarutbildning

75

125

125

25:75 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor: medel till regeringens disp.

-67

-67

-67

Science Center

-4

-4

-4

Nytt anslag: Yrkeshögskola

10

20

30

25:76 Högskoleverket. Effektiviserad förvaltning/samordningsvinst

-4,9

3

12

25:83 Myndigheten för Sveriges nätuniversitet: Överförs till Högskoleverket (25:76)

-32

-33

-33

25:85 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementet. Medel till regeringens disp.

-12

12

12

26:11 Särskilda utgifter för forskningsändamål. Inga medel till regeringens disposition

-9

-9

-9

Nytt anslag: Försäljning av högskoleutbildning: Platskostnad f. 1500, 3000 resp. 4500 platser

93

189

288

Nytt anslag: Lärlingsutbildning: ersättning för handledartj. samt marknadsföring

10

20

30

Summa anslagsförändringar

-317

-30

107

Kristdemokraternas totala ram

43 551

43 430

43 901

Skolan är en framtidsinvestering både för de enskilda medborgarna och för samhället i stort. Under de senaste åren har varken kommunerna eller staten levt upp till sina åtaganden för utbildningsväsendet. En utbildningssatsning måste därför lägga stor vikt vid kärnverksamheten för att garantera en likvärdig utbildning över hela landet.

Kristdemokraterna anser att skolutveckling ska ske ute på de enskilda skolorna samt på lärarhögskolorna, inte på en statlig myndighet. Därför föreslår vi att Myndigheten för skolutveckling läggs ner. Istället satsar vi extra resurser på Skolverket för att det ska kunna stärka sin tillsyns- och kvalitetsgranskningsverksamhet. Vi avsätter också under en treårsperiod 15 miljoner kronor för att stärka arbetet vid de fasta skoldelarna på Ekeskolan och Hällsboskolan.

Den socialdemokratiska regeringens satsning på högskolan är slutförd. Nu tvingas man till indragningar av en del outnyttjade högskoleplatser. Detta visar att den kristdemokratiska kritiken varit riktig: utbyggnaden har gått för fort och medel behövs för att stärka kvaliteten. I linje med detta anslår Kristdemokraterna 80 miljoner kronor för att öka antalet disputerade lärare.

Vår övertygelse är att samhällets behov inte tillgodoses genom ensidiga insatser på akademisk utbildning. Det behövs också kvalificerad yrkeskunskap genom eftergymnasial utbildning. Kristdemokraterna vill därför införa en yrkeshögskola. Sammanlagt över treårsperioden tillför vi 60 miljoner kronor till denna reform.

Enligt Ekonomistyrningsverket finns det 272 myndigheter i Sverige. Sverige har på fyra år fått femtio nya småmyndigheter. Staten skulle kunna spara flera hundra miljoner kronor årligen och öka effektiviteten genom att sanera bland alla småmyndigheter. Kristdemokraterna har därför föreslagit strategiska förbättringar i myndighetsstrukturen genom att Högskoleverket ges fler uppgifter.

För att ge lärosätena ytterligare resurser till kvalitetsfrämjande åtgärder anser vi att lärosätena i Sverige, liksom i många andra länder, ska tillåtas sälja utbildningsplatser till utländska intressenter, såväl till stater och företag som till enskilda personer utanför EES-området.

Sverige är ett kunskapsintensivt samhälle där forskningen får allt större betydelse för tillväxt och välfärd. Kristdemokraterna anslår därför 75 miljoner mer än regeringen 2005 och totalt 325 miljoner över treårsperioden 2005-2007 till forskning.

Sammantaget innebär förslagen att utgiftsramen för utgiftsområdet minskas med 317 miljoner kronor år 2005 och med 30 miljoner kronor år 2006 och utökas med 107 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 17. Kultur, medier och trossamfund

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

8 957

9 169

9 413

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

Riktade åtgärder till ungdomar i riskmiljöer

-40

-85

28:1 Statens kulturråd

-1

-1

-1

28:2 Allmän kulturverksamhet: Amatörkulturens centralorganisationer

1

1

1

Inga ospecificerade medel till regeringens disposition

-2

-2

-2

28:6 Regionala teater-, dans- och musikinstitutioner

5

5

5

28:7 Vissa teater-, dans- och musikändamål: Fria grupper

10

10

10

28:9 Litteraturstöd. Ej extra stöd för utgivning av vuxenlitteratur

-5

-5

-5

28:10 Kulturtidskrifter

2

2

2

28:12 LL-stiftelsen

1

1

1

28:22 Bidrag till regional arkivverksamhet

1

1

1

28:26 Bidrag till kulturmiljövård (tidigare besparing med 5 mkr)

5

5

5

28:28 Centrala myndigheter museer, fri entré

-49

-49

-49

Kvalitetssatsning samlingarna

7

7

7

28.31 Vissa museer, Sveriges teatermuseum

2

2

2

28:29 Centrala museer: Nordiska

-8

-8

-8

Kvalitetssatsning samlingarna

1

1

1

28:33 Bidrag till regionala museer (ny satsning)

15

15

15

Kvalitetssatsning samlingarna

8

8

8

28:32 Bidrag till icke-statliga kulturlokaler

2

2

2

28:39 Trossamfund (lokalstöd)

3

3

3

Nytt anslag: Trossamfund verksamhet

5

5

5

30:2 Bidrag till allmänna samlingslokaler

5

5

5

Summa anslagsförändringar

7

-34

-79

Kristdemokraternas totala ram

8 963

9 136

9 335

Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, bland annat museer, konstnärer, teater, dans, musik, bibliotek, hemslöjd, den samiska kulturen, trossamfund, idrott och folkbildning. Kristdemokraterna föreslår flera satsningar inom detta utgiftsområde, framför allt på museerna, regional kultur, fria grupper, kulturella mötesplatser samt trossamfunden.

De fria grupperna står för en stor andel av de teater- och dansföreställningar som genomförs i Sverige varje år. Samtidigt är det statliga stödet begränsat. Anslaget omfattas inte heller av någon pris- och löneuppräkning vilket Kristdemokraterna kritiserat under flera år. För att kompensera för den bristande pris- och löneuppräkningen och för att möjliggöra nya satsningar ökar vi anslaget med 30 miljoner kronor den kommande treårsperioden.

Kristdemokraterna vill förändra regeringens satsning på fritt inträde till museerna. Vi anser att satsningen ska gälla barn och ungdomar upp till 19 år samt gälla på både de regionala och de statliga museerna. På så sätt sprids satsningen i hela landet samtidigt som det innebär att vi sparar resurser som istället kan användas bland annat till en kvalitetssatsning på museernas samlingar på 45 miljoner kronor den kommande treårsperioden. Kvalitetssatsningen omfattar både de regionala och de centrala museerna. Det finns stora behov av insatser såväl för att bevara samlingarna som för att förbättra museernas säkerhet mot brand och stöld.

Kulturen får inte begränsas till en avgränsad sfär utan måste genomsyra samhällets alla delar och nå alla människor. Därför satsar Kristdemokraterna särskilt på den regionala kulturen och de kulturella mötesplatserna, satsningar som ska göra kulturen tillgänglig för fler människor.

Allt fler byggnader och kulturmiljöer har under de senaste åren fallit inom ramen för Riksantikvarieämbetets ansvarsområde för kulturmiljövård och det finns därför stora behov av satsningar på området. Kristdemokraterna föreslår därför en ökning av anslaget till kulturmiljövård.

Det statliga anslaget till trossamfunden har minskat de senaste åren. Eftersom Kristdemokraterna anser att trossamfunden bedriver en viktig verksamhet bland annat för ungdomar ökar vi det statliga bidraget till trossamfunden med 30 miljoner kronor den kommande treårsperioden.

Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet jämfört med regeringens beräkning utökas med 7 miljoner kronor för 2005. För budgetåren 2006 och 2007 minskas ramen med 34 respektive 79 miljoner kronor till följd av att Kristdemokraterna avslår regeringens föreslagna satsning på ungdomar i riskmiljöer.

Utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

9 139

9 521

9 213

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

21:1 Bostadsbidrag. Förbättringar för barnfamiljer:

1. Bort med individuella inkomstgränser i bostadsbidraget

100

100

100

2. Höjt bostadsbidrag med 100 kr/barn

350

340

330

Avgår: S förslag till ökat barnbidrag

-200

-200

31:1 Boverkets administration

-8

-8

-8

Boverket: Nationellt forum för hållbar utveckling

-10

-10

-10

31:2 Räntebidrag. Inga nytillskott

-255

-543

-860

31:9 Lantmäteriverket. Effektivisering 5 %

-23

-23

-23

31:11 Avveckling av byggkostnadsforum

-25

-25

-25

31:11 Investeringsbidrag för hyreslägenheter (vxl till sänkt skatt)

-300

-420

31:13 Statens bostadsnämnd

-4

-8

-8

31:14 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag

-153

-153

-153

Nytt anslag: Stöd till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott

153

153

153

Nytt anslag: Bidrag till studentbostäder

30

30

30

Nytt anslag: Forum för äldres boende

5

5

5

32:1 Länsstyrelserna m.m.

-10

-10

-10

Inget hissbidrag

-29

Summa anslagsförändringar

-179

-772

-679

Kristdemokraternas totala ram

8 960

8 749

8 534

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Bostadspolitik och Regional samhällsorganisation samt del av politikområdena Ekonomisk familjepolitik samt Miljöpolitik.

Det största anslaget inom utgiftsområdet är bostadsbidraget. Kristdemokraterna anser att de individuella inkomstgränserna som bidragsgrund för bostadsbidragen ska slopas. Detta tillsammans med höjning av den barnrelaterade delen av bostadsbidraget med 100 kr per barn gör att Kristdemokraterna under treårsperioden tillför 920 miljoner kronor till anslagsposten. Därmed gynnas de familjer som har en sämre ekonomisk situation.

Kristdemokraterna avvisar regeringens kortsiktiga och bidragsorienterade bostadspolitik. Det behövs helt andra och långsiktiga åtgärder för att komma tillrätta med bostadsbyggandets omfattande problem. Budgetmässigt handlar det framförallt om att sänka skattetrycket på bostadssektorn.

Det andra större anslaget inom utgiftsområdet är räntebidraget. Varken statlig fastighetsskatt eller räntebidrag bör utgå för hyreslägenheter. Ägande och förvaltande av hyreshus är näringsverksamhet och ska därför inte beskattas utöver normal beskattning av näringsverksamhet, det vill säga när vinst uppstår. Kristdemokraterna föreslår att fastighetsskatten avskaffas redan år 2005 och avvisar samtidigt ytterligare beviljanden av räntebidrag.

Kristdemokraterna har tidigare sagt nej till inrättandet av ett tidsbegränsat investeringsbidrag till nybyggnad av hyresbostäder under perioden 2002-2006. De bidrag som beviljats bör betalas ut, men inga nya bidrag beviljas. Jämfört med regeringens förslag bör anslaget därför minska med 300 miljoner kronor år 2005 och med 180 miljoner kronor år 2006.

På skattesidan avvisar Kristdemokraterna den investeringsstimulans i form kreditering på skattekonto som infördes 2003. På samma sätt som för ovanstående bidrag bör stimulans som beviljats betalas ut, men inga nya ansökningar beviljas. För att stimulera byggandet av flerbostadshus föreslår Kristdemokraterna istället en skattereduktion på nyproduktion av flerbostadshus motsvarande en halvering av byggmomsen.

De bostäder som beviljats regeringens investeringsbidrag eller investeringsstimulans omfattas inte av den halverade byggmoms Kristdemokraterna föreslår. Det innebär att uppskattningsvis 10 500 bostäder under 2005 ges en skattereduktion motsvarande halverad byggmoms, vilken då totalt uppgår till 1 580 miljoner kronor. Motsvarande siffror för 2006 är 2 025 miljoner kronor. För 2007, då regeringens investeringsbidrag upphört att gälla, beräknas den halverade byggmomsen uppgå till 2 800 miljoner kronor.

Utöver detta föreslår Kristdemokraterna att ett nytt anslag för investeringsbidrag för byggande av studentbostäder inrättas. Anslaget föreslås uppgå till 30 miljoner kronor per år 2005-2007.

Vidare föreslår Kristdemokraterna att ett forum för äldres boende inrättas för att frambringa förslag på konkreta åtgärder som förbättrar beredskapen för ökningen av antalet äldre som kräver ändamålsenliga bostäder. Anslaget föreslås uppgå till 5 miljoner kronor per år 2005-2007.

Kristdemokraterna föreslår vidare att anslagen 31:12 Statens bostadsnämnd och 31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag avvecklas och att det istället inom utgiftsområde 18 inrättas ett nytt anslag, Stöd till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott. Kristdemokraterna förordar ett stödsystem av motsvarande omfattning, men som står i bättre överensstämmelse med det kommunala självstyret, som är öppet för alla fastighetsägare i vissa kommuner och som administreras av Boverket.

Ramen för utgiftsområdet jämfört med regeringens proposition kan minska med 179 miljoner kronor för år 2005, med 772 miljoner kronor för år 2006 och med 679 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 19. Regional utjämning och utveckling

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

3 497

2 997

2 468

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder

(medel t regeringens disposition)

0

-240

-240

Medel flyttas till satsning på turism under UO24

-100

-100

-100

33:2 Landsbygdslån

-10

-5

Summa anslagsförändringar

-110

-345

-340

Kristdemokraternas totala ram

3 387

2 652

2 128

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Regional utvecklingspolitik.

Trots att vi upplevt en ny flyttvåg från landsbygden har regeringen varit passiv på det regionalpolitiska området. Regionalpolitiken ska medverka till att en god grund för näringslivet i sysselsättningssvaga områden skapas i första hand genom generella stimulansåtgärder. Dessa insatser kan sedan kompletteras med riktade åtgärder.

Att skapa förutsättningar för en livskraftig utveckling i hela landet för människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur är ett centralt mål för den kristdemokratiska regionalpolitiken.

Sverige har goda förutsättningar att öka sin andel av den internationella turismen. Därför satsar Kristdemokraterna 300 miljoner kronor på turistfrämjande åtgärder den kommande treårsperioden. Utgiftsområde 19 minskas med 100 miljoner kronor per år då vi föreslår att satsningen framför allt ska användas för att locka turister till den svenska lands- och glesbygden, och då i samverkan med berörda kommuner och lokalt näringsliv. Satsningen återfinns under utgiftsområde 24.

Ramen för utgiftsområdet minskas med 110 miljoner kronor 2005, 345 miljoner kronor 2006 och 340 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

3 995

4 311

4 185

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

Nytt anslag: Skogsmarkskalkning

30

30

30

34:3 Åtgärder för biologisk mångfald: oförändrat miljardanslag, ingen ökad takt på markinköp

-650

-850

-850

SMHI

-20

-20

-20

34:4 Sanering och återställande av förorenade områden

50

50

50

34:5 Miljöforskning

30

30

30

34:13 Klimatinvesteringar

50

50

50

Summa anslagsförändringar

-510

-710

-710

Kristdemokraternas totala ram

3 485

3 601

3 475

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Miljöpolitik och del av politikområdet Forskningspolitik.

Kristdemokraterna anser att miljöpolitiken måste präglas av en helhetssyn, där människan ingår i ett nära samspel med naturen utan att förbruka dess livsuppehållande resurser. Miljöhänsyn och miljöpolitik kan inte avgränsas till någon specifik sektor utan måste inkluderas i beslutsunderlaget inom alla politikområden.

För att komma till rätta med miljöproblemen har Sveriges riksdag antagit 15 nationella miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet är att överlämna ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta.

Kristdemokraterna anser att de medel som anslås för biologisk mångfald i skogen ska fördelas till olika typer av åtgärder. Arbetet bör bedrivas dels genom att staten köper in mark för att ta den ur produktion, dels genom frivilliga överenskommelser i form av naturvårdsavtal. Avsättning av nyckelbiotoper bör föregås av en grundlig inventering för att öka träffsäkerheten i de ekologiska bedömningarna. Kristdemokraterna föreslår ett något långsammare genomförande av statliga markuppköp, effektivisering av administrationen och en högre andel frivilliga avsättningar samtidigt som en avvägning görs mellan miljömålet och produktionsmålet. Kalkning av skogsmark bör ske i en högre takt än vad regeringen föreslår. Kristdemokraterna vill fortsätta klimatinvesteringsprogrammet (KLIMP), som bidrar till uppfyllelsen av Sveriges nationella klimatmål. För att minska fordonstrafikens påverkan på miljön föreslår Kristdemokraterna särskilda satsningar på forskning inom detta område.

Ramen för utgiftsområde 20 föreslås därmed sammantaget minska med 510 miljoner kronor år 2004 samt med 710 miljoner kronor åren 2006 och 2007.

Utgiftsområde 21 Energi

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

1 396

1 356

1 247

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

35:1 Energimyndigheten

-25

-25

-25

35:2 Insatser för effektivare energianvändning

-50

-50

-50

35:3 Teknikupphandling och marknadsintroduktion

-20

-20

-20

35:4 Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft

-30

-20

0

35:5 Energiforskning

-25

-25

-25

35:6 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser

-20

-20

-20

Nytt anslag: Statligt stöd för villaägare att byta bort direktverkande eluppvärmning

65

65

65

Nytt anslag: Solcells- och vätgasenergiforskning

50

50

50

Summa anslagsförändringar

-55

-45

-25

Kristdemokraternas totala ram

1 341

1 311

1 222

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Energipolitik.

Stängningen av Barsebäcks första reaktor innebär nya årliga kostnader för staten. Kristdemokraterna anser att kärnkraften ska avvecklas, men i takt med att förnybara energislag kan fasas in. Beslutet om kärnkraftsavvecklingen har tagits utan grundläggande konsekvensanalyser beträffande ekonomi och miljö. Dessutom finns idag inte förnybar elproduktion i den omfattning som krävs för en förnuftig utfasning av kärnkraften.

De ökade koldioxidutsläpp som blivit följden av stängningen av Barsebäck 1 är ett stort hot mot miljön och förstärker växthuseffekten. Satsningar på forskning och utveckling av alternativa energislag är därför mycket angelägna. Det har dock visat sig att delar av omställningsprogrammet har gett litet resultat och regeringen har därför tvingats dra ner på anslagen. Kristdemokraterna anser att medlen i första hand skall satsas på energieffektivisering och att finna metoder att öka el- och värmeproduktion baserad på förnybara energislag. Vi anslår därför extra medel till forskning och utveckling av solcells- och vätgasbaserade energisystem. Kristdemokraterna föreslår också ett nytt anslag för att stödja villaägare som vill byta bort sin direktverkande eluppvärmning mot valfritt vattenburet värmesystem.

Sammantaget bör utgiftsramen för år 2005 minska med 55 miljoner kronor, 45 miljoner kronor år 2006 och med 25 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 22. Kommunikationer

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

31 666

32 106

35 002

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

36:2 Väghållning och statsbidrag

400

500

800

36:3 Banverket: Administration

-50

-50

-50

36:4 Banhållning sektorsuppgifter

-300

-300

-300

36:11 Rikstrafiken: Administration

-1

-1

-1

36:14 VTI

-1

-1

-1

36:15 Statens institut för kommunikationsanalys

-2

-2

-2

37:1 Post- och telestyrelsen: förvaltningskostnader

-1

-2

-2

37:5 Informationsteknik: Telekommunikation m.m.

-3

-5

-5

Nytt anslag: Statligt stöd till sjöfartens infrastruktur

50

50

Summa anslagsförändringar

42

189

489

Kristdemokraternas totala ram

31 708

32 295

35 491

Utgiftsområdet omfattar polititikområdena Transportpolitik respektive IT, elektronisk kommunikation och post.

Regeringens transportpolitik har under det senaste decenniet inneburit försenade infrastrukturprojekt och ett allt mer eftersatt vägunderhåll. Utvecklingen har fört Sverige allt längre bort ifrån de transportpolitiska målen. Trafiksäkerheten har försämrats sedan riksdagen 1998 beslutade om Nollvisionen.

För perioden 2004-2015 har riksdagen beslutat om en planeringsram för byggande och underhåll av vägar och järnvägar som innebär ökade anslag jämfört med inledningen av 2000-talet. Kristdemokraterna har ställt sig bakom ökningen av den totala planeringsramen, men bedömer att en oproportionerligt stor del av dessa resurser kommer att användas till stora järnvägsprojekt med tveksamma lönsamhetskalkyler. En större del av resurserna behöver satsas på vägarna. Med den föreslagna resursfördelningen kommer Vägverket inte ens kunna börja minska den eftersläpning i vägunderhållet som idag kostnadsmässigt uppgår till cirka 17 miljarder kronor.

Kristdemokraterna föreslår därför en ökad satsning på det förfallande svenska vägnätet. För planeringsperioden 2004-2015 bör planeringsramen för insatser i vägnätet ökas med 6,2 miljarder kronor i förhållande till vad riksdagen beslutat.

För underhåll och investeringar i vägar under perioden 2005-2007 avsätter Kristdemokraterna 1,7 miljard kronor mer i anslag än vad regeringen föreslagit. Av detta reserveras 800 miljoner kronor till ett förbättrat vägunderhåll.

Därutöver föreslår Kristdemokraterna att ett program läggs fast för investeringar med alternativ finansiering. Det skulle innebära att en rad angelägna väg- och järnvägsbyggen kan starta snabbare. I synnerhet bör de effektivi-

seringsvinster som finns i projekt som drivs i partnerskap mellan det offentliga och privata (PPP) utnyttjas.

Planeringsramen för investeringar i järnvägsnätet under perioden 2004-2015 bör enligt Kristdemokraterna återställas till den nivå riksdagen beslutade om i samband med 2001 års infrastrukturproposition, vilket är 6,2 miljarder kronor lägre än vad riksdagen våren 2004 beslutade om. Under perioden 2005-2007 bör anslaget till Banhållning och sektorsuppgifter minska med 300 miljoner kronor per år, jämfört med regeringens förslag och anslaget till Banverkets administration med 50 miljoner kronor per år.

Investeringar i sjöfartens farleder är huvudsakligen avgiftsfinansierade. Kristdemokraterna anser dock att statliga medel långsiktigt bör avsättas för att täcka delar av kostnaderna för sjöfartens infrastruktur. Kristdemokraterna bedömer att 100 miljoner kronor bör avsättas för detta ändamål under perioden 2006-2007.

Ramen för utgiftsområdet bör jämfört med regeringens beräkning utökas med 42 miljoner kronor år 2005, 189 miljoner kronor år 2006 respektive 489 miljoner kronor 2007.

Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

14 656

15 782

15 749

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

25:1 Sveriges Lantbruksuniversitet

-35

-35

-35

41:2 Insatser för skogsbruket

25

50

50

42:2 Bidrag till distriktsveterinärs-organisationen

-25

-25

-25

42:5 Ersättning för viltskador m.m.

4

3

3

43:1 Statens Jordbruksverk

43:12 Livsmedelsverket

5

5

5

44:6 Återföring av handelsgödsel o bekämpningsmedel

150

200

250

43:8 Fiskeriverket, inga extrapengar till fiskesekretariat

44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

10

10

10

44:4 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m.

5

5

5

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Djurskyddsmyndigheten

-25

-25

-25

44:7 Ekologisk produktion

-15

-15

-15

Nytt anslag: Avbytartjänst

20

20

20

Nytt anslag: Ersättning vid skördeskador

15

15

15

Summa anslagsförändringar

134

208

258

Kristdemokraternas totala ram

14 790

15 990

16 007

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Skogspolitik, Djurpolitik, Livsmedelspolitik, Landsbygdspolitik samt delar av politikområdena Samepolitik, Utbildningspolitik och Forskningspolitik.

Kristdemokraternas inriktning för jordbruket syftar till fortsatt användning av åkermarken för livsmedelsproduktion eller produktion som enkelt kan ställas om till livsmedelsproduktion. De anslagsförändringar som föreslås syftar till att förbättra det svenska jordbrukets konkurrenskraft i förhållande till omvärlden. Skatter och avgifter, bl.a. dieselskatten, föreslås harmoniseras med övriga EU-länders. Detta bedöms vara en förutsättning för att jordbruket ska finnas kvar som basnäring i hela landet, bevara den öppna landskapsbilden samt möjliggöra ett fullt utnyttjande av befintliga EU-ersättningar. Kristdemokraterna anser att den skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel som jordbruket betalar ska återgå till jordbruksnäringen i form av finansiering av jordbruksforskning, åtgärder för att minska växtnäringsförluster och till stöd för utveckling av en mer miljöanpassad jordbruksverksamhet.

Kristdemokraterna vill också tillskjuta jordbruket ytterligare resurser till stöd för avbytartjänster och till ersättning för skördeskador. Stödet till jordbrukets rationalisering, bl.a. genom omarrondering, föreslås fortsätta. Samtidigt föreslår Kristdemokraterna ytterligare satsningar på miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Jordbruksverkets roll som huvudman för distriktsveterinärorganisationen bör avvecklas, vilket medför ett säkrare djurskydd och ekonomiska besparingar inom myndigheten.

Ramen för utgiftsområde 23 föreslås därmed sammantaget öka med 134 miljoner kronor år 2004 samt med 208 och 258 miljoner kronor år 2006 respektive 2007.

Utgiftsområde 24. Näringsliv

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

3 891

3 774

3 557

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

26:1 Vinnova Förvaltningskostnader

-5

-5

-5

38:1 Verket för näringslivsutveckling, förvaltningskostnader

-15

-15

-15

38:2 Näringslivsutveckling, såddfinansiering

30

30

30

38:3 ITPS, förvaltningskostnader

-5

-5

-5

38:4 Turistfrämjande

100

100

100

38:5 SGU

-10

-10

-10

38:14 Rymdverksamhet

-35

-35

-35

38:16 Konkurrensverket , varav resursökning

5

5

5

Överföring av Nämnden för offentlig upphandling (NOU) från UO2

4

8

8

38:19 Kostnader för omstrukturering och genomlysning av statliga bolag

-25

-25

-25

38:20 Kapitalinsatser i statliga bolag

-1

-1

-1

39:2 Kommerskollegium

-5

-5

-5

39:3 Exportfrämjande

-50

-50

-50

40:2 Konsumentverket

-5

-5

-5

40:6 Bidrag till miljömärkning/rättvisemärkning av produkter. Utökad verksamhet

2

2

2

Summa anslagsförändringar

-15

-11

-11

Kristdemokraternas totala ram

3 876

3 763

3 546

Utgiftsområdet omfattar politikområdena Näringspolitik, Utrikeshandel, Export- och investeringsfrämjande samt Konsumentpolitik. Inom utgiftsområdet finns också anslag som ingår i politikområde Forskningspolitik.

Inriktningen av Kristdemokraternas näringspolitik vilar på kunskapen om att arbete och välfärd åt alla bara kan uppnås genom att individer, familjer och företag tillsammans tillåts att utvecklas och växa med trygga och stabila regler. Det privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden för Sveriges välfärd. Det sammantagna näringsklimatet skapas genom närings-, skatte-, energi- och arbetsmarknadspolitiken tillsammans med den övergripan­de ekonomiska politiken.

Samhällets kostnader för tillväxthämmande regler är betydande. Priset betalar medborgarna, främst i form av sämre levnadsstandard och begränsad valfrihet. I våra närings- och småföretagarmotioner föreslår Kristdemokraterna ett stort antal åtgärder för att identifiera och undanröja existerande hinder för startande och utvecklande av företag. Vi sätter också upp ett mål för arbetet med regelförenkling. Under mandatperioden ska företagens kostnader för administrationen av regelverket minska med 15 procent.

Kristdemokraterna föreslår besparingar på vissa myndigheter under utgiftsområdet. Konkurrensverket tilldelas ökade resurser. Kristdemokraterna förordar generella åtgärder för att förbättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till vissa företag och till vissa regioner. För att främja turismen i glesbygd omfördelar vi 100 miljoner kronor per år 2006-2007 från utgiftsområde 19 Regional utveckling och satsar dessa pengar på turistfrämjande åtgärder.

Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 15 miljoner kronor år 2005, 11 miljoner kronor år 2006 och med 11 miljoner kronor år 2007.

Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

57 469

63 004

71 072

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

Stöd till kommuner för kommunalt vårdnadsbidrag

1 500

1 000

Garanterade deltidstaxor i förskolan

250

250

250

Reglering av kommunala fastighetsavgifter: hushåll

-7 800

-7 800

-7 800

Reglering av kommunala fastighetsavgifter: företag

-7 100

-7 200

-7 300

Övriga regleringar enligt finansieringsprincipen

-2 030

-3 675

-3 575

Tillgänglighetspengar (delfinansiering av vårdgaranti förs till UO9)

-1 250

-1 250

-1 250

Införande av vårdgaranti (delfinansiering av vårdgaranti förs till UO9)

-700

-500

-500

Summa anslagsförändringar

-18 630

-18 675

-19 175

Kristdemokraternas totala ram

38 839

44 329

51 897

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting.

Kristdemokraterna har krävt ytterligare anslag till kommunsektorn och välkomnar därför regeringens ökade anslag. Tyvärr präglas regeringens politik av stor ryckighet, vilket skapar onödig oro och varsel ute i kommunerna och landstingen. Utgiftsökningen bör därför permanentas.

Kristdemokraterna anvisar sammanlagt 3,5 miljarder kronor till en nationell vårdgaranti år 2005 och år 2006 och omfördelar därför dessa pengar från utgiftsområde 25 till utgiftsområde 9.

För att minska de negativa effekterna av maxtaxan anser Kristdemokraterna att kommunerna ska åläggas att utforma och införa deltidstaxa i minst tre nivåer under taket i maxtaxan. Den som nyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen mindre ska inte betala lika mycket som den som nyttjar den i större utsträckning. Därför tillförs anslaget 48:1 250 miljoner kronor åren 2005, 2006 och 2007.

Kristdemokraterna vill att alla barn ska ges rätt att få del av kommunernas stöd till barnomsorg. Kommunerna ska därför erbjuda ekonomiskt stöd även till de föräldrar som själva tar hand om sina barn. Detta kräver förändringar i skollagen och kommunallagen. Kristdemokraterna inför det kommunala vårdnadsbidraget 2006 och anslår därför 1 500 miljoner kronor år 2006 och 1 000 miljoner kronor år 2007. Dessa medel fördelas via 48:1 Kommunalekonomisk utjämning.

Kristdemokraterna föreslår i denna motion en rad åtgärder som får ekonomiska konsekvenser för kommunsektorn. Dessa effekter regleras i enlighet med finansieringsprincipen, vilket påverkar ramen för utgiftsområdet.

Ramen för utgiftsområdet minskas med 18 630 miljoner kronor år 2005, 18 675 miljoner kronor år 2006 och 19 175 miljoner kronor år 2007.

Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor m.m.

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

38 770

52 070

55 870

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

92:1 Räntor på statsskulden

-1 523

-5 516

-8 622

Summa anslagsförändringar

-1 523

-5 516

-8 622

Kristdemokraternas totala ram

37 246 871

46 554

47 248

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden och oförutsedda utgifter. Från och med 1998 ingår även Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning.

Kristdemokraterna föreslår en ökad utförsäljning av statliga företag under den kommande perioden med 50, 60 respektive 50 miljarder kronor mer än vad regeringen räknar med åren 2005-2007, vilket i kombination med de övriga sammantagna budgetsaldoförstärkningarna för åren 2005-2007 minskar upplåningsbehovet jämfört med Socialdemokraternas politik. Över treårsperioden minskar statsskulden med ca 71 miljarder kronor jämfört med Socialdemokraternas politik där statsskulden ökar med 127 miljarder kronor.

Den positiva effekten på statsskuldsräntorna till följd av Kristdemokraternas budgetpolitik gör att ramen, enligt regeringens i budgetpropositionen redovisade känslighetsantaganden och kalkylräntor, kan minskas med 1 523 miljoner kronor år 2005, 5 516 miljoner kronor år 2006 och år 2007 med 8 622 miljoner kronor. Hänsyn har då tagits till att utförsäljningarna som helhet inte kan göras i början av respektive år. För år 2005 antas att utförsäljningarna, räknat som genomsnitt, kan äga rum vid halvårsskiftet och för 2005 och 2006 vid skiftet mellan första och andra kvartalet. Vidare har beräknats att statens inkomster av aktier (Inkomsttitel 2411) kommer att minska med 1 619 miljoner kronor år 2006 och med 3,9 miljarder kronor år 2007.

Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 1 523 miljoner kronor år 2005, 5 516 miljoner kronor år 2006 och år 2007 med 8 622 miljoner kronor.

Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen

Förslag

Beräknat

Beräknat

Miljoner kronor

2005

2006

2007

Socialdemokraternas föreslagna ram

26 802

26 918

27 127

Kristdemokraternas föreslagna förändringar:

Summa anslagsförändringar

0

0

0

Kristdemokraternas totala ram

26 802

26 918

27 127

Kristdemokraterna föreslår, av lätt insedda skäl, ingen förändring av ramen för detta utgiftsområde. I en särskild motion för utgiftsområdet har Kristdemokraterna i samband med riksdagens budgetbehandling hösten 1998 redovisat den principiella hållning Kristdemokraterna anser att Sverige bör ha när det gäller den svenska medlemsavgiftens storlek i EU:s långsiktiga budgetarbete.

Kristdemokraterna anser att det av riksdagen antagna målet för den svenska EU-budgetpolitiken behöver kompletteras. Det nuvarande målet innebär bl.a. att Sverige ska verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom unionen. Målen innebär även att Sverige ska verka för en förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s budgetmedel. Något mål om att Sveriges bidrag till EU:s budget, räknat som avgiften per person, borde minska har dessvärre inte antagits. Kristdemokraterna anser att utgiftsområdet behöver kompletteras med ett sådant mål.

11.3 Statens utgifter på sikt

Som angetts i avsnitt 10.2 om skattekvoten på längre sikt bör de statliga utgifternas andel av BNP minska. Därigenom kommer också skattetrycket att kunna minska, vilket är både önskvärt och nödvändigt (se avsnitt 10.2). Skattetrycket måste dock växlas ned successivt och med en försiktighet som inte äventyrar stabiliteten i statsfinanserna eller äventyrar finansieringen av den offentliga sektorns kärnuppgifter. Vi bedömer att det under överskådlig tid främst är staten som genom omprioriteringar måste bidra till en nedväxling av skattetrycket. Kommunsektorn som helhet kommer på grund av den demografiska utvecklingen inte att ha något större utrymme för skattesänkningar, även om effektiviseringar genomförs. För vissa kommuner är detta dock en möjlighet som bör tas tillvara.

Staten ska givetvis ha tillräckliga skatteintäkter för att kunna sköta sina huvuduppgifter, som exempelvis rättsväsende, försvar, fördelningspolitik och myndighetsutövning med god kvalitet. Detta sätter en gräns för hur mycket statsutgifterna kan sjunka vid en given tillväxt i BNP. Om tillväxten blir högre kan andelen som måste tas i anspråk bli lägre, även om lika mycket pengar satsas på huvuduppgifterna i båda fallen.

Som ett riktmärke för statens utgifter kan därför bara anges att de tillsammans med utgifterna i den övriga offentliga sektorn ska ge utrymme för en gradvis anpassning nedåt av skattetrycket till jämförbara OECD-länders nivå. Med en bättre tillväxtpolitik blir detta lättare än om nuvarande stelheter och obalanser i den svenska ekonomin består.

Med sunda statsfinanser där både utgifter och inkomster är lägre, och det finansiella sparandet starkare, minskar konjunkturkänsligheten.

11.4 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten omfattar från och med år 1999 endast inkomstbaserade ålderspensionsförmåner. Kristdemokraterna står som ett av fem partier bakom den pensionsuppgörelse om det nya pensionssystemet som träffats och beslutats i riksdagen under våren 1998. Därmed har vi inte några ändringsförslag vad avser det nya pensionssystemet och dess långsiktiga inriktning.

Det är dock värt att notera att även pensionssystemet är beroende av tillväxten. Det anpassar sig automatiskt vid förändringar i tillväxt eller demografisk utveckling och kommer därför att ge bättre pensioner om tillväxten är hög än om den är låg. Även den icke förvärvsaktiva befolkningen har alltså allt att vinna på en förbättrad tillväxtpolitik.

11.5 Budgeteringsmarginalen

Socialdemokraterna räknar med en budgeteringsmarginal på rekordlåga 219,6 miljoner kronor för år 2005. Det motsvarar 0,2 promille av de takbegränsade utgifterna. Då ska man ta i beaktande att stora belopp trixats bort från utgiftstaket genom förslag till beslut i budgetpropositionen. I praktiken har därför utgiftstakens funktion att begränsa statsutgifterna förfuskats.

Socialdemokraterna har därmed definitivt avlägsnat sig från den budgetdisciplin som de tidigare sagt sig värna om. Tanken med budgeteringsmarginalen var att den enbart skulle vara en buffert för att klara makroekonomiska och demografiska förändringar samt den osäkerhet som följer av systemet med anslagssparande och anslagskredit. Men sedan något år tillbaka ska alltså enligt regeringen "budgeteringsmarginalen även omfatta utrymmen för framtida reformer på budgetens utgiftssida". Detta står i bjärt kontrast till de principuttalanden som gjordes i 1997 års budgetproposition: "Den [budgeteringsmarginalen] ingår alltså inte i saldoberäkningar och liknande och kan inte heller tas i anspråk för nya utgifter utan att finansieringen garanteras i särskild ordning. Farhågor att budgeteringsmarginalen skulle försvaga budgetdisciplinen är alltså ogrundade." (Prop. 1996/97:1)

Socialdemokraterna budgeterar i budgetpropositionen med något högre marginaler för åren 2006 och 2007, men detta är osäkert enligt regeringen och bygger på att "det trendbrott som skett beträffande sjuktalen fortsätter att minska 2005 och 2006".

Kristdemokraterna menar att detta är en helt felaktig användning av budgeteringsmarginalen, som strider mot alla de intentioner Socialdemokraterna själva angivit i tidigare propositioner.

Budgeteringsmarginalen ska enbart vara en buffert för att klara makroekonomiska och demografiska förändringar samt den osäkerhet som följer av systemet med anslagssparande och anslagskredit.

Kristdemokraterna anser att budgeteringsmarginalen bör utökas kraftigt år 2005 och föreslår en ökning med 14,9 miljarder till ca 15,2 miljarder kronor. För år 2006 föreslås också en ökning från 1,4 till 17,5 miljarder kronor. För år 2007 anser Kristdemokraterna att budgeteringsmarginalen som regeringen föreslagit är rimligare och föreslår en mindre höjning om 1,6 miljarder kronor. En för hög marginal kan motverka sitt syfte och försämra budgetdisciplinen.

11.6 Utgiftstak och budgeteringsmarginal för 2005

Utgiftstaket för år 2005 bör fastställas till 850 miljarder kronor varav budgeteringsmarginalen ska uppgå till ca 15,1 miljarder kronor. Det motsvarar en sänkning av utgiftstaket med 20 miljarder kronor jämfört med Socialdemokraternas förslag och en ökning av budgeteringsmarginalen med ca 14,9 miljarder kronor.

För åren 2006 och 2007 bör utgiftstaket fastställas till 880 respektive 895 miljarder kronor. Det innebär en sänkning av utgiftstaket med 27 re­spektive 48 miljarder kronor jämfört med förslagen i budgetpropositionen.

11.7 Utgiftstak för offentlig sektor

Utgiftstaket för offentlig sektor består av summan av det statliga utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag för interna transaktioner mellan stat och kommun. Kombinationen av Kristdemokraternas förslag till lägre utgiftstak för staten, men ett större utrymme för kommunsektorn, ger en nettoförändring av det offentliga utgiftstaket med -19 miljarder kronor år 2005, -25 miljarder kronor år 2006 och -48 miljarder kronor år 2007 jämfört med regeringens beräkning i budgetpropositionen.

Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för offentlig sektor redovisas på total nivå i tabell 11.3 nedan.

Tabell 11 . 2 Utgiftstak för den offentliga sektorn 2005-2007

Miljarder kronor

Miljarder kronor

2005

2006

2007

Staten inklusive ålderspensionssystemet

850

880

895

Kommunsektorn

597

624

644

Interna transaktioner

-136

-140

-148

Summa offentlig sektor

1311

1364

1391

Andel av BNP

48,8%

48,4%

47,2%

Regeringens utgiftstak, andel av BNP

49,5%

49,2%

48,8%

11.8 Förändring av Riksgäldskontorets nettoutlåning

Kristdemokraterna föreslår förbättringar av studiestöden från höstterminen 2006. Se avsnitt 11.2. Två av förbättringarna påverkar Riksgäldskontorets nettoutlåning.

Det slopade fribeloppet för heltidsstuderande högskolestudenter i kombination med en ökad bidragsandel innebär netto en ökad utlåning med ca 500 miljoner kronor per helår.

Den höjda bidragsdelen i vuxenstudiestödet innebär en minskad utlåning med 200 miljoner kronor per helår.

Förändringen av Riksgäldskontorets nettoutlåning framgår av tabell 11.3 nedan. Sammantaget ökar utlåningen med 150 miljoner kronor år 2006 och med 300 miljoner kronor år 2007. Dessa belopp ingår i tabell 1.1 där den totala effekten för statsbudgeten av Kristdemokraternas budgetförslag sammanställts.

Tabell 11 . 3 Förändring av Riksgäldskontorets nettoutlåning 2005-2007

Miljoner kronor

2005

2006

2 007

Slopat fribelopp och högre bidragsdel för högskolestudenter

250

500

Högre bidragsdel för vuxenstuderande

-100

-200

Summa

0

150

300

Stockholm den 5 oktober 2004

Göran Hägglund (kd)

Stefan Attefall (kd)

Maria Larsson (kd)

Mats Odell (kd)

Inger Davidson (kd)

Johnny Gylling (kd)

Helena Höij (kd)

Ragnwi Marcelind (kd)

Chatrine Pålsson (kd)


[1]

Landstingsförbundet 2002.

[2]

Se t.ex. 2001 års ekonomiska vårproposition, bilaga 5, för en redogörelse för det kaotiska förlopp som till slut ledde till att den socialdemokratiska regeringen försökte lagstifta om både pris- och lönebildning i det s.k. stoppaketet. Detta omfattade lönestopp, prisstopp, hyresstopp, stopp för kommunala skattehöjningar, begränsningar i konflikträtten och höjda avgifter för avtalsstridiga strejker. Den socialdemokratiska regeringen förlorade omröstningen i riksdagen den 15 oktober 1990 och statsminister Ingvar Carlsson lämnade in sin avskedsansökan. Efter att Socialdemokraterna återkommit med en ny regering, dock utan tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt som valt att avgå, fortsatte den svenska utvecklingen att snabbt försvagas på alla fronter. Nytillträdde finansministern Allan Larssons tal om "vändpunkten" besannades aldrig, och Socialdemokraterna förlorade makten i riksdagsvalet 1991.

[3]

Statsbudgetens saldo rensat för engångseffekter, ett mått som visar den långsiktiga utvecklingen.

[4]

Se till exempel Ds 1992:25 Fattigdomsfällor, Ds 1997:73 Lönar sig arbete?, Per Molander (1999) En effektivare välfärdspolitik.

[5]

Statsskulden påverkas också av faktorer som inte ingår i det finansiella sparandet (t.ex. försäljningsinkomster och valutakursförändringar), men här avses den långsiktiga effekten på statsskulden av att staten har balans mellan inkomster och utgifter.

[6]

3 000 föräldrar ingick i undersökningen där Livia Oláh, forskarassistent i demografi, följt familjer från det att de fick sitt första barn till dess att barnet fyllde 16 år.

[7]

Aftonbladet februari 2003.

[8]

Opinionsinstitutet Demoskop, oktober 2003. 1 004 telefonintervjuer. Starkast stöd för att föräldrarna själva skall fördela föräldraledigheten fanns i åldersgruppen 25-49 år.