Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten att finansiera millennieutvecklingsmålen genom att införa en avgift på valutatransaktioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stödja det beskattningsinitiativ som tagits av presidenterna i Brasilien och Frankrike för att utrota hungern i världen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att påverka EU:s globala politik i samma riktning som den nya svenska sammanhållna globalpolitiken.1
1 Yrkande 3 hänvisat till UU.
Riksdagen beslutade våren 2004 vid behandlingen av finansutskottets betänkande nummer 16 att avstyrka ett antal motioner om att införa en global skatt på valutatransaktioner, populärt kallad Tobinskatt, med motiveringen att skatten i praktiken var omöjlig att införa eftersom det saknas en internationell enighet om att införa skatten.
Enligt vår uppfattning var det en mycket märklig motivering. Vilka nya politiska förslag genomförs under internationell enighet? Nödvändiga politiska beslut fattas alltid under motstånd och protest från dem som kortsiktigt förlorar på en ny ordning. Ett tydligt exempel på detta är klimatkonventionen och dess Kyotoprotokoll. USA har inte undertecknat protokollet och fram till för några dagar sedan var det osäkert om Ryssland haft för avsikt att underteckna. Ändå fortsätter klokare länder att arbeta för förslagets genomförande eftersom det är nödvändigt att lösa problemet med klimatförändringen. På samma sätt som Sverige har arbetat för klimatkonventionen och Kyotoprotokollet borde Sverige kämpa för införandet av något slags skatt eller avgift på valutatransaktioner, en s.k. CTT, currency transaction tax.
En global skatt på valutatransaktioner är inte bara nödvändig, den är också möjlig. Den är nödvändig för att finansiera de åtta millennieutvecklingsmålen som FN:s medlemsstater har ställt sig bakom och som saknar finansiering. Inget annat förslag till finansiering har visat sig mer realistiskt. Vid FN:s s.k. högnivåmöte om utvecklingsfinansiering i Monterrey i Mexiko i mars 2002, Financing for Development, låg Tobinskatten som en outtalad möjlighet som dock inte formulerades och sattes på pränt. Många länder bedömde då, likt den svenska riksdagen, att den var omöjlig. Andra konkreta finansieringsmöjligheter har dock inte heller visat sig möjliga, så nu är det hög tid att trots allt finna en lösning. Målen ska vara uppnådda 2015.
Miljöpartiet i Sverige anordnade i maj 2004 ett seminarium i riksdagen med rubriken "Allt du behöver veta om Tobinskatten" med inbjudna forskare och föreläsare från Helsingfors universitet och från New Economics Foundation i London. Forskningen och utvecklingen av en skatt eller avgift på valutatransaktioner har lyckligtvis inte avstannat. Den globala rättviserörelsen fortsätter också sitt arbete. Så planeras seminarier om Tobinskatten och kampanjer för densamma vid European Social Forum som äger rum i London i mitten av oktober 2004 och vid World Social Forum i Porto Alegre i Brasilien i januari 2005. Det folkliga stödet växer.
En valutaskatt har två syften, dels att stabilisera valutamarknaden, dels att dra in inkomster för att finansiera utveckling. Nobelpristagare Tobin själv, som fått ge namn åt skatten, var bara intresserad av det förstnämnda skälet. Den globala rättviserörelsen med organisationen Attac som främsta förespråkare har intresserat sig för båda.
Det ursprungliga förslaget till Tobinskatt handlade om en nivå och skilde inte på normala kapitalflöden och spekulation. De nu aktuella förslagen utgår från "a two-tier tax", en skatt i två nivåer. Den tyska professorn Paul Bernhard Spahn är upphovsman. I normala fall ska en liten avgift, i storleksordningen en halv hundradels procent, 0,005 % tas ut. Denna låga avgift ska vara så liten att det kostar mer att försöka undvika att betala avgiften än att göra det. Den låga kostnaden ska också bidra till att kapitalströmmarna för dem som inte ingår i systemet inte ska ta sig andra vägar. Den kommer att bli effektiv om fem av de stora finanscentra som finns globalt ansluter sig. USA behöver inte vara med. Avgiften ska tas ut på alla transaktioner och kommer trots sin litenhet årligen att generera ca 10-15 miljarder dollar. Tidigare studier visade på större belopp. Dessa pengar är tänkta att samlas i en fond för utvecklingsfinansiering.
Den andra nivån på skatten eller avgiften är mycket hög, 20 %-80 % och ska slå till snabbt. Nämligen när en valuta börjar röra sig utöver ett visst spann ska den omedelbart tas ut via denna automatik. Systemet bygger inte på fasta växelkurser utan på en långsammare anpassning av en valutas värde så att den aktuella regeringen hinner anpassa sin politik utan chockterapi. Värdet av valutan och spannet inom vilket fluktuationen anses normal byggs påär ett genomsnittsvärde under en i förväg fastställd tid. Börjar värdet på en valuta sjunka p.g.a att många säljer den sjunker naturligtvis värdet, men i en långsammare takt. Man undviker extrema fluktuationer.
Kostnaderna för den första nivån är jämförbar med de försäkringsavgifter "security transaction taxes" som redan nu är vanliga och bl.a. som tas ut i sex av länderna i G10-gruppen. Två exempel kan nämnas: den 0,5 %-iga "stämplingsavgift"- stamp duty reserve tax" som tas ut i Storbritannien och den 0,003 %-iga skatten på all värdepappershandel i USA. Dessa båda skatter ger ca 9 miljarder dollar årligen till den engelska och amerikanska statskassan. Belgien, Italien och Schweiz är andra länder i vår närhet som har olika former av security transaction taxes.
Den högre nivån, som i sak fungerar som ett slags vågbrytare vid en spekulationsvåg, är identisk med den "vågbrytare" som introducerades på New York-börsen efter den svarta måndagen 1987. Framgången med den har lett till införandet av olika typer av vågbrytare på de flesta börser i världen. Handeln stoppas helt sonika då fluktuationen blir för hög.
När svängningar i valutakurser reduceras fungerar reella investeringar bättre och den globala produktiviteten ökar. Valutafluktuationer är skadliga för världshandeln. En nyss avslutad studie vid universitetet i Harvard visar t.ex. att för varje enprocentig minskning av svängningarna i de tre största valutorna, dollar, yen och euro, som sker, såökar handeln med utvecklingsländerna med 2 %. Dessa länder gynnas alltså inte bara av den finansieringsmöjlighet för utveckling som skatten skulle kunna ge utan också av att handeln ökar. Utländska investeringar i verklig verksamhet gynnas också på bekostnad av inflödet av kortsiktigt spekulationskapital när valutakurserna inte behöver försäkras. Och sist men inte minst skulle de stora sociala kostnaderna som följer i valutakrisernas spår kunna undvikas.
En annan viktig aspekt på Spahns förslag till valutaskatt är att det blir möjligt att få ett rättvisare skatteuttag i olika sektorer i samhället. Eftersom kapitalskatt är extremt svårt att ta ut på nationell nivå har regeringarna i världen tvingats beskatta arbetskraft alldeles för högt.
En skatteväxling från arbete till kapital är nödvändig för att det globala samhället ska få tillräckliga inkomster för att kunna finansiera ett globalt välfärdssystem.
Att stabilisera valutan är omvittnat oerhört viktigt för ett lands utveckling. Stora resurser läggs nu i ländernas valutareserver som en säkerhet mot valutaspekulationer. Det är en mycket olönsam "investering". Skulle länderna kunna använda dessa pengar i riktiga investeringar skulle de ge betydligt högre avkastning och skulle de kunna investeras i flickors skolgång skulle de ge skyhögt mer. Inget är så "lönsamt" för ett u-land som att ge flickor utbildning. Indien har t.ex. över 100 miljarder dollar i valutareserv, huvudsakligen i amerikanska statspapper som bara ger mellan 1-2 % avkastning per år. Den indiska ekonomin växer med ca 7 % per år. Indien hjälper i praktiken USA att hålla dess ränta på en konstlat låg nivå och håller samtidigt den indiska räntan på en konstlat hög nivå som är till nackdel för den egna ekonomiska utvecklingen.
Skatten behövs alltså dels som direkt finansiering för utveckling, dels som stabiliseringsfaktor för att länder ska slippa spekulationsattacker och slippa hålla stora valutareserver.
Ja, alla länder är inte lika avvisande som Sverige. Den 8 juli 2004 föreslog t.ex. Indiens finansminister en s.k. STT, security transaction tax på de indiska finansiella marknaderna. Förslaget innebär att varje transaktion med värdepapper på den indiska finansmarknaden skulle beläggas med en avgift på 0,15 %.
Chile införde redan på 1980-talet en s.k. URR, unremunerated reserve requirement och likaså har Malaysia i slutet av 1990-talet och på senare tid Brasilien och Turkiet infört olika former av valutaskatter.
I det belgiska parlamentet antogs i juli 2004 ett förslag om att införa en valutaskatt. I en artikel i the Guardian den 5 juli 2004 av David Hillman stöds förslaget där det också redovisas goda erfarenheter från andra länder av liknande skatter.
Den brittiska finansministern Gordon Brown är en av de kraftfullaste förespråkarna för att hitta nya finansieringsmöjligheter för att kunna uppnå millennieutvecklingsmålen. Uppmuntrad av den belgiska framgången i juli med valutaskatten och finansministerns kraftfulla uttalanden agerade flera engelska parlamentariker för att införandet av en valutaskatt ska förverkligas.
Förslaget som det belgiska parlamentet antog bygger just på den tyska professorn Paul Bernhard Spahns idé om en avgift i två nivåer. Det bygger också på att hela EU ska införa skatten och att man ska använda samma tekniska förfarande som finns i det sjätte europeiska direktivet som handlar om uttagande av moms. Momsregistreringen är redan gemensam i 80 länder och den har bevisat att en internationell skatt är möjlig. En likartad hantering skulle kunna underlätta införandet av en valutaskatt. När idén om mervärdesskatten lanserades på 1960-talet var protesterna också kraftiga. Likväl blev den införd när fördelarna blev uppenbara.
Frankrike godkände redan i januari 2003 ett tillägg i sin statsbudget som möjliggör införandet av en Tobinskatt under förutsättning att lagstiftningen ändras inom EU. Det franska godkännandet bygger dock på det första förslaget om en enhetlig skatt. Det belgiska beslutet bygger på det nya förslaget om en avgift i två nivåer som nu blir allmänt accepterat bland de olika forskare, politiker och organisationer som arbetar vidare med förslaget.
Och nu kommer nya stora initiativ i denna riktning. Vid öppnandet av FN:s 59:e generalförsamling i september 2004 lanserades en ny kampanj för att finansiera kampen mot världshungern vid ett toppmöte arrangerat av Brasiliens president Luiz Inacio Lula da Silva och Frankrikes president Jacques Chirac. Målet för kampanjen är att samla in 50 miljarder dollar årligen genom att införa en global skatt på koldioxid, vapen, flygbiljetter och kredikortsköp. Den sistnämnda har stor likheter med den tidigare föreslagna Tobinskatten. En studie: ACTION AGAINST POVERTY, report of the Technical Group on Innovative Financing Mechanisms presenterades. Den är framtagen i Elysséepalatset under ledning av Jean-Pierre Landau.
President Lula slog fast att det är nödvändigt att tygla globaliseringen och göra den till något positivt för alla människor på jorden. President Chirac framhöll i sitt tal att det är upp till oss att ge globaliseringen ett samvete, det finns ingen framtid för globaliseringen om en minoritet plundrar och samlar på sig alla vinster och rubbar den sociala och ekonomiska balansen, krossar de svaga och förnekar människor deras värdighet.
De två presidenterna fick omedelbart stöd av såväl Spaniens som Chiles presidenter liksom av Finlands president Tarja Halonen som konstaterade att globaliseringen idag är moraliskt fel och politiskt ohållbar. En deklaration, undertecknad av 100 nationer innehåller följande: Den största skandalen är inte att hunger existerar men att den tillåts fortgå trots att vi har alla möjligheter att utrota den. Det är dags att gå till aktion. Var Sveriges statsminister befann sig under detta toppmöte är inte känt, men Sverige bör självklart stödja detta kraftfulla initiativ.
Förslaget om en gemensam valutaskatt bör slutligen också diskuteras i anslutning till fastställandet av EU:s nya konstitution. De skrivningar om fritt flöde av kapital som finns där bör justeras så att de inte försvårar införandet av en gemensam valutaskatt inom EU. EU:s politik för global utveckling bör prioriteras på samma sätt som den svenska politiken på detta viktiga område.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Lotta Hedström (mp) |
|
|
Yvonne Ruwaida (mp) |
Ulf Holm (mp) |